Det är mig och min son det handlar om....

619 inlägg / 0 nya
Senaste inlägg
Bedrövadsambo
Shit, vilken kalldusch!

Ibland är det precis vad man behöver för att förstå, och börja agera för en förändring. Gäller förstås både dig och din man. Hoppas hans nykterhet består även när du piggat på dig ännu mer. Kryakram!

Dis
Läskigt!

Men så fantastiskt att det gick bra med dig. Massa kramar skickar jag och hoppas på att detta kan vara början på den förändring som din familj behöver ❤️

InteMera
Tack för kramarna! Det värmer

Tack för kramarna! Det värmer ❤️

Lyra
Men oj! Ta hand om dig

Men oj! Ta hand om dig InteMera! Och ta stöd! Det är asläskigt, speciellt när det gäller socialtjänsten men blanda in alla du kan så du får stöd! Kräv terapi som anhörig till missbrukare om du inte redan fått det! När en ska lösa allt själv så krossas en till slut.

Vet inte om vi pratat om det förut, men har du läst Carina bångs bok om att vara anhörig?
Hon skriver om att man som anhörig lätt "insjuknar i styrka".
Där har jag varit och (nästan) lyckats frigöra mig ifrån... men det var inte lätt. Att frigöra sig från styrkan var och är min svåraste resa.

Hoppas du mår bättre. Och våga vara svag! För rätt personer alla fall :)

InteMera
Två veckor nu sen min akuta

Två veckor nu sen min akuta sjukhusvistelse. Har hänt så mycket sen dess och nu är allt ännu värre än innan. Orken slut. Jag har ont. Barnen behöver mig mer än nånsin och jag går på knäna. Biter ihop. Snart ramlar jag ihop. Önskar på kvällen när jag somnar, om jag alls gör det, att jag inte vaknar igen. Orkar inte vakna till dethär virrvarret som är ett oändligt svart hål av bekymmer varenda dag. När nån liten sak lite lättar så brakar hela helvetet löst på nåt oförutsätt håll istället. Och nu har jag inte ens hälsan mer. Tar nöjt de starka medicinerna jag måste ta för det domnar lite i hjärnan då också, ångesten släpper för en stund men kan ju inte fortsätta med dessa piller för då är jag snart pillermissbrukare också. Kroppen har redan markerat "stop, du klarar inte mer" och så läggs det på en ännu mer sten ändå. Ursäkta språket, men vad fan ska man göra när det känns som man saknar all makt och kontroll över sitt eget liv. Spelar ingen roll jag inte orkar mer, yttre omständigheter tar ingen notis om min vilja eller ork.

Det blir som det blir, det går som det går. Men något happy ending lär inte min historia få.

MCR
Det låter som du har det

Det låter som du har det fruktansvärt svårt just nu. Jag känner så med dig!

Finns det ingen som kan hjälpa er nu? Någonstans där du och barnen kan vara så du får återhämta dig?

Jag förstår också att det är svårt att be om hjälp när man inte har någon kraft. Att just be om hjälp kan vara det svåraste. Men du behöver hjälp nu.

Jag tror på lyckliga slut ❤

Bedrövadsambo
Jodå!

Happy ending blir det till slut! Du måste ha tillit för att det blir bra till slut ❤️ Styrkekramar i massor till dig!!!!

InteMera
Har inte orkat varken skriva

Har inte orkat varken skriva eller läsa här på några dagar, har satt all energi på att bygga upp lite ork för vad som kommer. Det är exet som strulat till mitt liv igen med sitt drickande, söp till med sonen där på umgänge så nu är det möten med soc, polisen och diverse myndigheter. Själv passade han på att resa bort så det är jag som nu ska försöka ordna allt till det bästa för sonen. Sonen vill inte ha nåt att göra mer med pappan, så arg och besviken efter flertalet omständigheter under umgänget denna sommar som eskalerade precis efter jag kom hem från sjukhuset. Därav min ilska och uppgivenhet, när egna mannen för en gångs skull skärpt sig så drar exet igång en cirkus utan dess like igen med myndigheter. Exet är expert på att ordna drama och drar alltid in allt och alla i det som händer men lyckas alltid på nåt sätt få det att låta som det är mitt fel. Offentlig svartmålning på facebook mm ingår vilket innebör att typ alla i vårt lilla samhälle inklusive mitt jobb tvingas ta del av hans pajkastning.

Nu måste jag försöka få allt umgänge inställt för det är farligt för sonen att vara där, men vi får se hur mycket hjälp soc tänker erbjuda även om de ser situationen för vad den är med tanke på att han inte strular till det första gången och sonen nu är så stor så han själv kan säga att han inte vill dit mera.

Vad jag hatar alkohol!

Bedrövadsambo
Håller med!

Fy fan för alkohol och dess konsekvenser i form av trasiga och smärtsamma relationer. Styrkekramar i massor till dig!

MCR
Jävla skit

Jag känner så med dig! Att du ska behöva reda ut det här mitt i allt nu också! Du som behöver tid för återhämtning.

Det du skriver skrämmer mig också. För det blir så påtagligt att man aldrig blir fri från den andra föräldern. Och att det där förtroendet är så bräckligt.

Jag är rädd för att möta besvikelse nu när jag åter måste dela vardag och ansvar med barnens pappa igen.

InteMera
Inget har ändrats, inte till det bättre i alla fall..

Samlat lite ork att titta in här på forumet igen. Blir så ledsen av alla nykomna forumdeltagare, alla i mångt och mycket med samma tragiska historia om krossade drömmar, förtvivlad kamp, oro och ångest, rädsla för barnens framtid och samvetskval efter uppbrottet.

Själv vet jag inte ut eller in mera. Möte med soc imorgon och jag har inte sovit på över månad utan mardrömmar pga det. Många samtal med dem och möts av oförståelse, och krav på samarbete med missbrukaren. Han har alla rättigheter tydligen, varken jag eller sonen verkar ha några sådana. Är rädd hur jag kommer reagera när de insisterar på umgänge hos en fullständigt otillförlitlig pappa, när sonen tydligt säger han vill inte och det inte verkar spela nån roll för dessa tanter. Det ska tvingas fram nån form av umgänge fastän jag som ensam vårdnadshavare vägrar med anledning och sonen vägrar. Jag riskerar bli dragen inför rätta för nekande till umgänge. Dom tycker det räcker pappan får göra blåskontroll före han hämtar från skolan fredagar kl 14. Vilken verksam strategi för att säkerställa nån är nykter hela helgen...Vilken utbildning har egentligen dessa soc personer som inte tycks hört talas om alkoholism överhuvudtaget?

Egna mannen håller sakta på att ramla tillbaka i sin vanliga helgfylla också, går i regel och lägger mig samtidigt med barnen i helgerna för jag orkar inte höra honom endera gå på mer eller mindre full om sina egna grejer alternativt snarka i soffan. Men säger jag nåt om det får jag höra jag inbillar mig, att han minsann inte druckit och jag bara ska sluta hitta på fel. Jaja, är väl jag som är galen då. Det är så löjligt hur dessa raglande, högljudda, vingliga, sluddriga varelser inbillar sig det inte syns på dem de druckit.

Bostadsletandet går trögt, finns inget tillgängligt eller nåt jag har råd med, hälsan vacklar ännu efter mitt sjukhusbesök och på jobbet är det oroligt med risk för nedskärningar samtidigt som vi jobbar som galningar. Har dagar på jobbet jag stirrar på skärmen och plötsligt inte känner igen bokstäver, förstår inte vad det står. Hjärnan stänger av, läskigt. Rutingöra blir plötsligt så svårt så man vill gråta för man minns inte hur det ska göras och så är det bråttom också, härdsmälta nästa. Jobbar helst med stängd dörr och äter lunch därinne också, vill inte dom andra ser hur nära stupet jag står.

Jag vet det nog själv redan nu. Jag kommer kollapsa. Storstilat och ordentligt antagligen, eftersom jag bitit ihop så hårt och så länge. Sen kommer kraschen, och vet ni det ska nästan bli skönt. Att bara släppa allt. Skulle önska jag kunde ligga i sängen i en vecka utan att dra ifrån gardinerna, och bara gråta. Är så trött så jag orkar liksom inte ens kämpa mot hans fylleförsvar av hans drickande. Orkar inte planera framåt, försöka hitta en utväg. Är trött på att ha plan B C och D när ingen av dem någonsin går att verkställa. Det är vad det är och allt som ändrar brukar vara till det värre. Exet är det snart 10år sen jag slapp bo med men dagligen förföljer hans fylla mina tankar och mitt agerande, kringskär mina möjligheter till ett eget liv och ett föräldraskap som jag skulle vilja ha det. Lämnar jag min nuvarande man har jag två såna ex att slåss emot. Alla kommer ju tycka det är jag som är galen för ingen normal mänska kan väl ha två alkoholiserade hämndlystna ex.

Så ja vad ska man säga, känns som man är trängd i ett hörn och nu är det ren överlevnad som gäller. Tiden får visa om jag orkar slåss mig ur hörnet och tillbaka till världen eller om jag bara sugs upp i ett svart hål i marken under mina fötter och försvinner.

Bedrövadsambo
Lider så med dig!

Men visst är du på väg in i väggen i 190 knyck. Symtomen är tydliga: sömnstörningar, problem att göra rutinsaker, isolerar dig från andra tex. Ring vc eller Företagshälsan innan det blir överjävligt. Du är ingen övermänniska, bara en människa som fått nog av allt. Massor av styrkekramar till dig ❤️ Fortsätt skriv!

MCR
Jag känner med din kamp och din maktlöshet

Och jag lider med dig jag med.

Jag önskar dig lugn och ro. Förståelse och tid för återhämtning.

Din kamp ska inte ta dig till stupet. Be om hjälp. Jag vet att det är svårt. Det allra svåraste.

Har du något samtalsstöd nu?

Du kan inte bära allt ensam. Kramar

InteMera
Mötet på soc gick helt okej

Mötet på soc gick helt okej men som väntat blev jag tvungen att ta fram det skriftliga material jag hade med mig, lagparagrafer och deras egna verksamhetsanvisningar flr att kunna kräva dom gör åtminstone juridiskt korrekt. Dom tittade förvånat på varann när en klient kommer klampande med mera info än dom själv hade, dom ville gärna behålla mina papper och kolla vidare för dom tyckte det jag hittat var intressant. Men hur som helst så får sonen nu vägra umgänge och dom kommer även berätta det till pappan att sonen inte kan tvingas till honom. Puust vilken lättnad! Och ifall sonen vill träffa pappan försöker det ordnas hos farmor några timmar i taget bara, så pappan inte är ensam med honom. Puust en till lättnad. Sen kommer pappan bli galen över detta, möjligen hotfull och behöva sökas besöksförbud mot igen men det blir en senare fråga. Tar en dag i taget, just nu känns det pyttelite bättre i alla fall för stunden.

Tack för att ni finns Bedrövadsambo och MCR, jag blir så glad över era peppande kommentarer då det nog i mångt och mycket är det enda stöd jag har just nu som bevis på att jag inte är galen att känna som jag gör. Hoppas ni får en bra dag ❤️

Bedrövadsambo
Så skönt!

Otroligt skönt att mötet gick bra. Då är det åtminstone värt allt jobb innan. Styrkekram ❤️

MCR
Du kämpar så hårt!

Helt galet att du ska behöva strida så hårt! Jag hoppas du får lite ro nu. Nu när sonen själv får vägra umgänge. Förhoppningsvis kan du nu andas lite djupare och slippa oro angående det problemet för en stund.

Jag hoppas du känner att situationen hemma är något stabilare också. Så du får återhämta dig. Du behöver det. Du behöver det så mycket.

Lyssna på dig själv. Din kropp säger nej.

Försök ta emot hjälp. För du är värd att må bra.

Sisyfos
InteMera

Det där var nog det bästa inlägget här på länge. Som du har kämpat och fantastiskt att det gick vägen. Trist också att det inte räcker om man inte är så påläst och förberedd som du faktiskt var nu.
Hoppas att du kan vila lite i det du åstadkommit nu. Hitta lite ro!
Du är fantastisk tycker jag!

InteMera
Sisyfos

Tack för din kommentar, det värmde ❤️ Och visst har jag efter mötet kunnat andas lite lättare och vara lite lugnare, och jag behöver nog samla alla krafter inför pappans återkomst till landet när han får informationen om vad som gäller för ett eventuellt framtida umgänge med vår gemensamma son. Till all tur är den rumban några veckor bort ännu så man hinner samla ihop spillrorna av sig själv tills dess lite grann. På något sätt känner jag mig lite starkare igen, är mer arg än uppgiven vilket åtminstone för mig brukar vara ett betydligt mer konstruktivt sätt att ta saker vidare än att vara lessen som jag varit ett tag nu.

Tack än en gång för ert stöd här inne ❤️

Sidor