Jag vet inte riktigt hur jag ska börja detta inlägg, alla vet ju varför jag skriver här. Problem med alkoholen. Drack första gången när jag var 17 år och älskade det från första stund. Mitt mål just nu är att inte dricka söndag-onsdag. Jag är ledig torsdag-söndag. Oftast så dricker jag inte söndag, måndag, tisdag men sen på onsdag börjar jag känna mig "värdig" eller vad man ska säga, men försöker hålla mig till torsdag och då blir det hus i helvete! Senaste tiden så dricker jag på torsdag, fredag och lördag. Ibland har jag druckit på söndagen också... när jag vaknar full då är det kört. Då fortsätter jag bara dricka för att hålla kvar i någon sorts känsla och inte bli bakis. Men sen blir det ju ännu värre dagen efter. Förra måndagen var hemsk. Då hade jag druckit non-stop torsdag-söndag med kanske några timmar emellan nykter. Jag var typ halvt paralyserad och kunde inte gå till skolan och låg hemma i sängen hela dagen. Mina händer bara skakade. Stackars, stackars kropp.

Varför dricker jag? Jag skulle nog säga att tristess är en del av det. Vana. Och jag blir mer utåtriktad. Har väl en släng av social fobi som ger mig ångest, alkoholen tar bort lite av det i stunden. Men jag märker ju att efter en dag av drickande så ökar ångesten med 10.000%. En av mina föräldrar var alkoholist och även pillermissbrukare så gener är kanske en del av det. Det är lätt att dricka, allting känns lättare. Jag bor i ett land där alkohol är VÄLDIGT tillgängligt, går att köpa nästan 24/7.

Vad vill jag förändra och varför? På senaste tiden (eller har det alltid varit så?) så tänker jag på alkohol nästan hela tiden. Så fort jag vaknar så kommer tankar. Oftast när jag börjar tänka att "nu har jag inte druckit på ett tag, vad bra" då är det nästan 100% att jag kommer dricka den dagen, utan att jag har bestämt det. Jag vill kunna bestämma själv, och hålla mig till att inte dricka en dag även om det finns möjlighet. Och som jag skrev förut så vill jag börja med att inte dricka söndag-onsdag. Jag mår inte bra av detta, och kroppen mår inte bra såklart. Jag har en underbar man och jag vill uppskatta honom utan att vara påverkad hela tiden. Något jag har börjat med är att inte köpa alkohol själv, men jag frågar fortfarande min man om han kan köpa och han köper hem själv också utan att jag har bett om det. Spelar ingen roll vad det är, jag är inte petig. Jag vill sluta be om alkohol i alla fall.

Det är väl en mjukstart för mig... Vi får se hur det går.

Tofslan

...är det svårt att komma upp i mina 10,000 steg. Seg och trött. Konstigt, att det kan vara så stor skillnad i mående från en dag till en annan. Igår mådde jag underbart! Idag... eh. Jag virkar på, försöker att inte bli frustrerad för att det inte går direkt, jag började ju för fan igår! Hur blir man tålmodigare? Jag hoppar alltid av utmaningar och projekt så himla fort, för att det inte går. Har svårt att avsluta saker. Ska fortsätta virka. Önskar dock att mormor var här och kunde visa mig. Hon är bäst på att virka, sticka och sy. Trycker i mig vatten med citron i alla fall.

Bedrövadsambo

Känner igen mig. Det ska bli klart NU, och bli jättesnyggt! Du behöver virka MYCKET, ren mindfulness för dig ? Och du har ju all tid i världen! Och sluta förvänta dig att måendet blir bättre dag för dag. Det blir bättre, sämre, bättre, ännu sämre.... Bara "kurvan" pekar uppåt över tid är det bra! Kämpa!

Bedrövadsambo

Jag repade upp allt jag gjorde i början. Om och om igen, tills "fastheten" liksom satt i fingrarna, tills det blev som jag ville. Och jag hade också all tid i världen, sjukskriven med utmattningsdepression. Tio år sedan nu, jag virkar och stickar fortfarande från och till för återhämtningens skull. Våra starka, tappra förmödrar blev inte utmattande. De handarbetade varje kväll innan de gick tidigt till sängs!

Du gör ett jättebra jobb och du närmare dig alltmer ett liv där du har kontroll över livet igen! Känner varje dag mig allt mer nöjd med att vara utan alkohol.Vi kämpar på och ger inte upp! Sköt om dig!

Tofslan

...gud ja, man vill att det ska vara perfekt från början, haha. Så jävla löjligt. Det är väl som livet antar jag, man vill att allt ska vara perfekt men man orkar inte kämpa eller ha tålamod för det. I alla fall för mig. Måste jobba på det. Jag kanske började med något för svårt... men det stod for beginners ;) Virkar en teddybjörn. Klar med nosen, haha. Lättaste först.
Vet att måendet går upp och ner men mådde så himla bra igår. Jag är mest trött, ska inte klaga för jag har mått så bra denna vecka.

Tombor: Tack så mycket, och detsamma! Vi ska verkligen inte ge upp!

Tofslan

Negativt:
Förlorad kontroll över tankar, samtal och känslor
Besatt av flaskan och kan inte sluta dricka när jag väl har börjat - tänker på nästa gång jag kan dricka
Oro vad alkoholen gör med mina organ
Hemska bakisdagar där jag mår fysiskt dåligt - resulterat i missade skoldagar, instängd i huset etc.
Extrem ångest som håller i sig i dagar efter en fylla
Min sociala fobi förvärras något extremt - kan inte kolla folk i ögonen - vill inte gå ut - vill inte prata i telefon etc.
Oro över att alkoholism som ligger i släkten - vill inte hamna där - tänker mycket på hur mamma var
Viktuppgång - rör mig inte - dålig mat
Sämre hy och ser allmänt ofräsch ut
Hushållssysslor blir inte gjorda - äckligt hem
Orolig när jag har kört bil dagen efter - inte känt mig helt nykter

Positivt: (känns löjligt efter allt det negativa)
Blir social och utåtriktad i stunden - dricker ofta när jag ska träffa nya människor
Ångesten försvinner för ett tag
Lever i "nuet" - glömmer bort morgondagen och livet en stund
Filmer och serier blir roligare
Känner mig som en roligare, snyggare och allmänt bättre person mitt i fyllan (vet ju att det inte är sant, men KÄNSLAN)

Idag har inte varit den bästa dagen. Skrev denna lista för lite perspektiv. Vill inte dricka just nu men vet att det kommer komma. Känns jobbigt att erkänna att jag har problem, lättare att undvika det. Funderar på vad jag ska göra... i augusti. Nu ska jag gå lägga mig.

Tofslan

Hoppas detta blir en bättre dag än igår, det känns så. Jag är piggare och gladare. Det är så konstigt med sömnen. Hur tidigt och sent jag än går och lägger mig så vaknar jag 8-8:30 ändå. Stannade uppe länge igår och kollade på Netflix för jag orkade inte ligga och grubbla flera timmar i sängen. Sen somnade jag fort typ vid 1. Vaknade ändå vid 8.

Tofslan

Ja, det kanske är så helt enkelt. Ska försöka lägga mig senare som igår, skönare att somna direkt istället för att försöka tvinga sig till sömns tidigare.

Tofslan

Igår kväll öppnade jag kylskåpet och halva flaskan vin som alltid står i kylskåpsdörren (eller alltid och alltid, men den här veckan i alla fall) var borta!
Jag: Var är vinflaskan som stod i dörren?
Min man: Jag ställde den någon annanstans.
Jag: Men jag kommer inte dricka.
Man: Nej, jag vet men du behöver väl inte påminnas om det varje gång du öppnar kylen.
Alltså åh, omtänksam eller vad.

Jag har inget sug direkt, och jag VET att jag inte kommer dricka förrän mitt mål 1 augusti, vad jag tar för beslut då får vi se. MEN tankarna har ändrats lite. Istället för att tänka: åh, hur ska jag senare komma ur den och den situationen med alkohol, hur ska jag säga nej, hur kommer den och den personen ta det etc. Så har jag börjat tänka: jag klarar mig till 1 augusti och sen kan jag dricka lite grann. Inte ensam, eller i huset men ute, ett glas vin eller så.
Förstår ni hur jag menar? Ibland känns det som att jag klarar det den här gången för att jag vet att jag kan dricka senare, vilket motverkar syftet lite tycker jag. Jag vill inte ha alkohol som en belöning för att jag har avstått från just alkohol. Aja, skönt att ha två nyktra veckor kvar att tänka på det.

Liten stor

Bra jobbat med 9 dagar! Förstår vad du menar med att belöningen alkohol är inom räckhåll. Jag har tidigare haft den inställningen och grävt mig djupare ner i alkoholspiralen efter varje gång jag misslyckats avstå längre perioder. Det var först när jag började hitta andra belöningar som hälsa, närhet till barn och fru och släppte tanken på att jag "snart ändå får dricka måttligt igen" som jag nu verkar lyckats bättre (på tok för tidigt att ropa hej för mig men tror jag är på god väg). Vi är ju alla olika och i olika faser men kanske värt att fråga dig själv kommande veckor vad några glas ute i augusti tillför jämfört med risken att halka tillbaka i dåliga vanor?

Heja dig!

Tofslan

Tack! Jag tror att jag måste ändra hela min syn på livet, alkohol och belöningar för att det ska funka. Men hur fan gör man det. Problemet med augusti är... eller problem och problem. Men jag ska hem till Sverige några veckor i augusti och då träffar jag många av mina bästa vänner och familjemedlemmar, och det brukar bli några glas vin. Även utgångar med vännerna. Jag vet inte om jag orkar säga nej gång efter gång till en massa personer. URSÄKTER URSÄKTER URSÄKTER, JAG VET. Men allt detta är ganska nytt för mig, att verkligen fundera och erkänna mitt problem. Färskt liksom. Jag måste verkligen fundera på hur jag ska göra, vill inte dricka så mycket som jag har gjort under en tid. Det känns skönt just nu i alla fall, att jag inte vill dricka alls.

Liten stor

Vet precis hur du menar och tänker. Men en sak jag har upptäckt senaste tiden är att jag haft nästan lika trevligt utan a i såna sammanhang. Men har jag inte varit förberedd med en sägning typ "nej tack jag har alkoholfasta i sommar", eller "jag försöker dra ner på a då jag druckit för mkt pga stress" eller "jag tänker inte dricka förrän jag nått mina träningsmål, måste komma i form igen" så har jag tackat ja även fast jag bestämt mig att inte dricka innan.

Bra att du förändrar vanor som du är inne på oavsett vad du bestämmer dig för i augusti ju men ville bara dela med mig då det låter som du resonerar likt mig för ett par år sedan och jag önskar att jag bromsat hårdare redan då. Hade varit så värt det. Men insikt och motivation måste ju komma inifrån tror jag :)

Heja heja och lycka till med resten av juli, det klarar vi!

Tofslan

Ja, det lättaste skulle ju vara att bara säga som det är. "Jag tar en paus från alkohol just nu", jag tror ärligt talat att ingen skulle bry sig. Kanske någon skulle fråga varför men inget tryck eller irritation från deras sida. Jag gillar dina fraser också. Och jag försöker ju faktiskt komma i form ;) Men som du säger, om jag inte kan säga det till dem vill jag verkligen inte dricka då? Nykterheten måste ju komma först om det är det jag verkligen vill.

Ellan

Hej Tofslan,
Du skriver det så bra själv; nykterheten måste ju komma först om det är det jag verkligen vill. Jag håller med dig helt och fullt och det krävs en hel del av oss när vi är nynyktra. Får liksom orientera oss fram i verkligheten och alla sociala sammanhang som väldigt ofta inkluderar alkohol. Är det så att du är väldigt mån om din nykterhet så kan det tom vara aktuellt att avstå vissa sammanhang alt styra om de så att de passar dig. Jag tror vi behöver vara egoistiska och beslutsamma för att orka stå kvar i vår nykterhet. Det är inte enkelt men det går.
Att vara hälsosam är ju väldigt inne så den ursäkten fungerar alltid.
Kram
Ellan

Tofslan

Egoistiska och beslutsamma för att orka - det är så sant. Jag kan se situationer där jag tar ett glas även fast jag först har sagt nej för att en vän säger "men kom igen nuuuu" eller tar ett glas för att jag inte orkar konfrontation. Då dricker jag ju inte för att jag vill, utan mer för att andra ska känna sig bekväma. Skillnad på det eller om jag verkligen skulle vilja dricka men det förstör samtidigt lika mycket. Det blir svårt att undvika situationer för jag ser bara dessa människor en gång om året men jag vill inte gå ut och festa. Men vi är ju inte 18 längre, så det blir inte så mycket sånt längre. Ska vara snabb med att föreslå lunch och fika. Även middagar är okej, kan dricka vatten.
Min pappa och hans flickvän dricker ganska mycket, alltså de har inte problem men de brukar dricka vin till maten etc. Bjuder alltid mig. Vet inte vad jag ska säga till dem, det är så naturligt för dem. Förstår inte egentligen var pappa uppmuntrar mig till att dricka när han vet att mamma var så beroende, men sen trodde han inte alkoholism var en sjukdom heller... Det var inte förrän efter mamma dog som han började dricka igen. Drack aldrig framför oss innan, men nu är tydligen fritt fram. Tycker det är lite obehagligt även om jag är vuxen och han inte har något problem med alkohol. Minnen antar jag.

Bedrövadsambo

Om du lyckas uppbåda mod nog att säga till din pappa och hans flickvän och dina gamla vänner att du har tagit en paus från alkohol av hälsoskäl så kommer din självkänsla att växa enormt. Det gör den varje gång vi lyckas stå upp för oss själva och våra egna behov. Vad är det värsta som kan hända? Att de försöker övertala dig att dricka? Det tror jag knappast att de gör, tvärtom kommer de att respektera och gilla ditt beslut. Det hade väl du gjort om någon kompis sa så? Är du rädd för att de inte vill hänga med dig? Det är också otänkbart, ni är ju knappast 14 år längre. Visa dem att du kan ha kul utan alkohol!

Tofslan

Det skulle kännas väldigt bra. Jag har svårt att stå upp för mig själv ibland, vill inte att folk ska tycka illa om mig. Men varför skulle de göra det i den här situationen? Mina vänner är underbara, så jag tror faktiskt inte att de skulle försöka övertala mig, och de vet ju om mamma också. De flesta alltså. Pappa skulle väl inte bry sig heller, alltså varför skulle han?! Jag säger att de skulle göra andra obekväma, men det kanske är mer för att jag är obekväm i en ny situation. "Nej, tack. Jag har en alkoholfri sommar." Det borde väl räcka eller? Sen om det fortsätter: "Jag vill gå ner några kilo plus att jag mår väldigt bra av att inte dricka." VEM FAN BRYR SIG? Som du säger, jag skulle respektera mina vänner om de tog ett sådant beslut.