Senaste kommentarerna i forumet

Välkommen hit!
Vill också gärna höra om hur du upplevde mötet.
Förstår det var omskakande att bli konfontrerad på jobbet. Men i slutändan kanske det bästa som kunde hända?

Hör av dig hur det gick på mötet, spännande att höra hur det var, har inte själv varit på något ännu. Trevlig söndag ☀️

Tack så jättemycket Var Dag!
Har läst många trådar här nu under de senaste timmarna & jag känner igen mig välldigt mycket i vad som skrivs här!
Är både spänd, nervös & pepp på AA-mötet men jag tror att det kommer bli hur bra som helst. Mötet börjar vid 18:30, så man skall snart iväg.

Välkommen hit ? det är skönt att både skriva av sig och läsa här i forumet. Mycket igenkänning för min del. Massor av värme och pepp här. Styrkekramar, hoppas ditt första möte går bra ☀️

Har efter att jag blev konfronterad på jobbet att jag är en alkoholist, viket nog var det mest skrämmande jag varit med om..
Har tyvärr druckit en hel del för länge & för mycket..
Är inne i början av min behandling, vilket skedde före i november förra året. Har tyvärr också haft ett återfall, vilket känns väldigt skrämmande. Speciellt när man trodde att man var starkare.
Vet inte riktigt vad jag vill med detta inlägg, mer än att det känns på något sätt skönt att kunna skriva av sig lite.
Kommer även också att gå på mitt första AA-möte idag.
Tack för att Ni driver detta forum & at man har hittat hir!

Men tänker asså på hur vanligt det är att få dilerium av att sluta med alkohol. Är livrädd för de

När jag gick i KBT och tog upp att jag drack väldigt mycket (fick fylla i papper på hur mycket) så antecknades det i journalen men ingen anmälan gjordes. Jag har också barn. Lycka till ?kram

Så länge du frivilligt söker hjälp för dina problem så har jag svårt att tänka mig att soc kopplas in.
Jag har också barn på ca 2 år och soc är inte inkopplad i mitt fall.
Om du visar en vilja för behandling och positiva resultat av behandling så har dom ingen anledning.
Tänk om du inte får hjälp och allt eskalerar, då kanske någon skickar in en orosanmälan på dig istället och det är betydligt värre.

Alla är såklart olika, du kanske är mycket starkare än jag och klarar dig själv med enbart vilja.
Det jag menar är bara att man inte ska vara rädd för att söka den hjälpen som finns att tillgå i Sverige.
Dom är inte ute efter att stjälpa familjer

Det som skrämmer mig mest för att ta hjälp av vården är att soc blir inkopplad å tvingar iväg mig. Jag har barn 16 år å 2 katter ensamstående studerar gör jag.
Finns de risk att jag kan få dille utan hjälp av vården?

Det som skrämmer mig mest för att ta hjälp av vården är att soc blir inkopplad å tvingar iväg mig. Jag har barn 16 år å 2 katter ensamstående studerar gör jag

Det är ett enormt steg att inse sitt problem, här finns massor av stöd att få.
Mitt råd är att du söker professionell hjälp inom vården. Det är en jävligt skrämmande tanke jag vet, det tog mig nästan 10 år från det att jag insåg att jag hade problem tills det jag vågade söka hjälp.
Vänta inte så länge.
Att prata med vården är det bästa jag gjort.
Lycka till och häng kvar här inne på alkoholhjälpen

Dricker ca 2 flaskor vin om dagen å har gjort ett bra tag. Nu har jag börjat få panikångest och min mun sticker de i. Är rädd och jag vill sluta dricka

Jag älskar oxå känslan när värmen i kroppen stiger och man känner sig glad, smart o vacker!
Men är den känslan så mycket värd när omgivningen tycker att du är alkad o dum?
Har själv inte kommit fram till svaret än, men du kan få frågan av mig.

Att klippa bandet är hemskt svårt.. vi kämpar vidare, skönt att höra man inte är ensam om de här tankarna

Det är nog den bittra verkligheten

Befarar att det du skriver är verkligheten.. men jag vill så gärna kunna.. finns en röst som alltid säger ”den här gången klarar du det, du behöver inte hamna på botten igen.” Någonstans tror jag att jag byggt upp en disciplin kring alkoholen eftersom jag inte druckit mig berusad på ett bra tag. Samtidigt glömmer jag att alkoholen nästan kostat mig livet. Glömmer också att mina båda föräldrar har alkohol problem (varav en av dom är alkoholist) nu sitter man här med suget igen, 4 dagar senare.

Man får inte tyst på rösterna, bara tillfälligt. Kravet kommer oftare och allt mer högljutt. Har man druckit sej till ett beroende så fungerar inte det. Tråkigt svar men sån är verkligheten

Så bra du beskriver. Känner igen mig i dina känslor och tankar... Tänker också så till och från. Att det kanske kanske kanske är möjligt att tillåta sig själv exempelvis en gång i månaden att unna sig några glas, få tyst på "rösterna". Visst borde jag kunna klara det? Eller..? Kommer det att spåra ur o leda till ökat sug o tillbakagång till gamla, dåliga vanor. Har så svårt att klippa banden helt även om jag är införstådd med problematiken.
Kram till dig

Den dör en gång i månaden blir till en gång i veckan och det blir till flera gånger i veckan.
Man vill ha kicken oftare och oftare, tillslut är man beroende och dricker för att man måste, och det där härliga lyckoruset blir svårare och svårare att nå.
Samtidigt så växer och växer sig ångesten inom dig. Tillslut dricker du för att döva ångesten för stunden som blir värre och värre för varje fylla.
Sen ligger du där på botten och ångrar allt

Så jag lyckades hålla mig nykter i mer än 1 månad. Men nu i söndags tillät jag mig själv några glas champagne före maten och under middagen. Medan jag gjorde mig i ordningen vart jag helt full av eufori och skakig av lycka för att jag visste att jag skulle få ta ett glas champagne. Vart ivrig som ett barn på jul afton. Har haft sug under den senaste månaden men ändå lyckats hålla mig. Men just i söndags så var suget extremt. När jag beställde glaset så skakade mina händer för att jag bara ville hälla i mig det. Läskigt lycklig. Nu har jag inget sug längre, behövde bara få den här lilla dosen. Kändes liksom värt att ta några glas och få tyst på ”rösterna” i huvudet som skrikit efter alkohol den senaste månaden.. någon som känner igen sig? Är det möjligt att va nästan hel nykter och tillåta sig själv en gång i månaden att ta några glas för att lugna ner kroppen och hjärnan? Känns så mycket bättre efter åt

Hej!
För fyra år sedan kom jag ur ett alkoholberoende då det spårade ur. Känslan av att befinna sig i ett svart hål.
Har inte känt något sug efter alkohol, har kunnat dricka ett par öl och stannat vid det.

Fyra år senare träffade jag en kille som har alkoholproblem. Förhållandet har varit upp och ner. Har tänkt att jag kunnat ta ett par rejäla svängar för att stänga av och att det bara sitter i huvudet att jag har alkoholproblem. Det är bara inbillning.
Har förekommit ett par svängar med för många drinkar.
Känner en fixering, kan inte sluta tänka på alkohol, hur de skulle kunna döva min ångest samtidigt som jag klättrar på väggarna. Känner oro och vill få bort tankarna på alkohol.
I tisdags drack jag ett par drinkar och några cider, gjorde bort mig totalt och har sån skam som är svår att hantera.
Ju mer jag tänker på alkohol desto svårare är det att hantera dessa känslor.

Kan man inbilla sig alkoholproblem och sug eller är jag sjuk?

Du tittade in här för ett litet tag sedan och startade en tråd med en fin mening som titel "nu är det dags". Berätta gärna lite om hur det ser ut för dig och vad du tänker kring alkoholen, om du vill. Så kan vi läsa och ge dig stöd!

Hoppas du hittar en del som blir hjälpsamt här inne i forumet!

Varma hälsningar,
Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Du har hittat hit till alkoholhjälpen och startat ett par trådar. Du sätter ord på att alkoholen har fått en större och större plats i ditt liv på ett sätt du inte trivs med. Modigt och klokt att du tagit steget att berätta det här, öppet på ett forum. Det ger oss andra chansen att ge dig stöd.

Ibland kan det ta lite tid innan man får svar och man kan behöva skriva flera gånger. Om du vill berätta gärna lite mer så kanske du får flera svar.

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Jag skulle verkligen vilja kunna dricka normalt. Dvs ta ett glas vin eller öl och vara nöjd. Har provat det många gånger när jag minskat på alkoholen.
Men det funkar inte i slutändan. Det håller uppe suget, jag vill ha mer. Blir det inte när jag drack det där enstaka glaset så blir det vid nästa tillfälle...

Hej Emy,
huruvida det finns en gråzon eller om det går att hålla sig där om man en gång har fått en komplicerad relation till alkohol, kan vara osäkert eller upp till betraktaren. Men, jag tänkte undersöka det.
Jag tänker undersöka om det går att ta tillbaka kontrollen och lära om hjärnan. Jag förstår att det inte är enkelt, att det tar tid och att man måste vara konsekvent. Men jag tror få saker är omöjliga.
Jag vill undersöka hur långt mitt eget pannben räcker och om jag kan omprogramera det som blivit lite fel i mitt huvud.
Så jag har satt som mål att lära känna berusningsgraden, ha tydliga gränser och lära mig sugsurfa. Vi får se hur det går, men jag känner mig väldigt motiverad.
Tillbaka till din fråga så hör man mest personer där man inte funnit harmoni och balans i "gråzonen" och då kanske det blir bättre att avstå helt. Men jag tror att det finns personer som hittar andra vägar och kanske ändrar förhållningssätt till alkohol. Sen så är jag nyfiken om man kan omprogramera sig totalt eller om detta är en "färskvara", dvs man måste kämpa med det hela livet. Så i dagsläget har jag inte mer svar, men jag tänker undersöka lite och se hur jag fungerar och vad som är möjligt. I inledande skede kommer jag ta bort "dricka själv" och "spontandricka" då jag har en känsla att det ger mig mindre kontroll. Jag tänkte sätta upp regler som jag mår bra av och som jag kan efterleva. Exakt vart dessa regler går får tiden utvisa. Möjligt att dessa kan justeras allt eftersom.
För mig finns nog en slags gråzon, dock är det olika om man lyckas hitta harmoni och förhålla sig till det på ett sunt sätt. Även om den finns väljer ju inte alla att använda den. :)
Det var lite tankar från dig. Stort lycka till med att hitta din väg och det som är "rätt"/"bäst" för dig.
Kram