Senaste kommentarerna i forumet

En relation som bygger på lögner är inte sund. Eller "Bygger på" är fel uttryckt för förhoppningsvis så bygger ju en relation på kärlek, tillit och respekt.
EN av dessa tre räcker inte, två kan göra det om den som saknas är kärlek, man kan leva i en relation utan kärlek för att det kanske är rent praktiskt.
Men om du sätter kärleken i högsätet och det uppfattar jag nog det som att du gör, då går det inte.

Ignorera är ingen lösning, alkoholismen är en sjukdom som om den inte behandlas/stoppas leder till döden.
Om din man låg i hjärnhinneinflammation med 41 graders feber, skulle du ignorera det och tänka, "det går nog över", nej knappast.

Du har ju redan inledningsvis svarat på din egen fråga, du tycker inte att lögnerna är ok, så enkelt är det.
Om du älskar din man så ser du till att få honom ur sitt missbruk, sätt krav på honom och stötta honom, acceptera inga fler lögner.
Varför ska du skada dig själv genom att tillåta honom att dricka, du mår ju inte bra av det, eller hur.
Jag menar det är ju inte som att han tar ketchup på biffen liksom, det behöver du ju inte tycka om men det påverkar inte dig psykiskt.

Nääääö, ta och sätt honom i soffan och säg STOPP, nu räcker det nu går vi till AA.
Så följer du med honom dit, där blir ni bägge förstådda och väl behandlade, där tar man inga lögner, för de som sitter där har testat alla lögner själva.

Först nu upptäcker jag då att jag skriver i ett inlägg som är sex månader gammalt :-(

Hej Lydisan och välkommen hit till forumet!

Vad bra att du hittat hit och vad starkt av dig att redan nu vid 18 års ålder upptäcka att du har ett problem du vill förändra! Det är insiktsfullt.
Här finns många andra som också har problem med sin alkoholkonsumtion och på olika sätt vill förändra detta.

Om du vill så är du också väldigt välkommen att ringa till oss. Anonymt så du behöver inte berätta ditt namn.
Här kan du kontakta oss:
Alkohollinjen: telefon: 020-84 44 48
Öppet: Måndag-torsdag 11-19, fredag 11-16

Så ring eller skriv, beroende på vad som passar dig bäst. Stort välkommen hit!

Bästa hälsningar
Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Finns inget bättre. Tycker lite synd om de på forumet som utan att ha varit där säger att de inte vill ha med ”gud” att göra. Som om det är det som AA handlar om ( det är det inte ).

Men att ha med alkohol att göra, det är minsann ok..

Du ger dig själv svaret i detta och i ditt andra inlägg, ja du har ett problem, ja du dricker för mycket.

Nej, tyvärr, du har inte slutat att ljuga för dig själv men, du är förhoppningsvis på väg att sluta i och med att du postat dessa två inlägg.
Jag var själv på mitt första AA-möte i går, dit gick jag efter att inte ha druckit en droppe alkohol på snart tre månader, varför då kan man undra.
JO, så här är det, jag har periodvis druckit ganska ofta, inga supermängder men ofta. Detta fick mig att i vintras ta tre vita månader, vilket jag mådde bra av.
Jag återfann en hel del av förlorad energi och kände mig fräsch i hjärnan.

Sen åkte jag utomlands en vecka och hade redan på förhand bestämt att det var tillåtet att dricka då, jag åkte själv så det handlade inte om att festa utan mer om en öl eller två till maten och kanske en wirre på balkongen om kvällen, inga problem.

Kommer sen hem och allt rullar på fortare och fortare med jobb och vardag, lång historia kort, jag börjar oftare och oftare med en eller två (ibland 4-5) belöningsöl när jag kommer hem trött från jobbet, jag skulle ju bara slappna av....mmmmmmmmm, eller?
Till slut var jag då framme vid att jag tyckte att det nog ska vara en vit period igen, även denna gång finns en resa vid den planerade målgången av den vita perioden. Nu är jag inte längre säker på att jag ska tillåta mig att dricka på denna resa, jag är däremot ganska säker på att jag inte ska förbjuda mig att dricka.

Varför tänker jag nu så?
Jo, jag presenterade mig på AA i går som "Hej jag heter Micke jag är inte alkoholist", jag sa att detta har ni hört förut och ni kommer skratta, de gjorde dem.
I går var jag stensäker på att jag inte var alkoholist, i dag är jag inte det längre. En deltagare sa till mig att en som inte är alkoholist behöver inte bestämma sig för att vara vit i tre månader, bra tanke.
Jag har under den senaste vita perioden i princip dagligen tänkt på hur gott det skulle vara med en öl eller två och kanske ett glas vin eller en whisky, bara grejen av att tänka på det dagligen är ju lite skrämmande.
Jag tänker också i banorna om att "ska jag aldrig få dricka mer?" , "jag som har massor med gott vin och god whisky lagrat", jag vet inte riktigt hur jag ska tänka där än men jag vet att I DAG ska jag inget dricka.
På AA säger alla att man ska ta en dag i taget, det tänker jag göra.

Jag kan verkligen rekommendera dig till ett AA, det finns ingen skam i att gå dit, ingen kommer tvinga dig till att erkänna något, alla välkomnar dig.
En man som varit nykter i 30 år och gått på AA under tiden uttryckte i går att det var det bästa möte han varit på på länge för att vi var två nya som kommit.
Man blir välkomnad oavsett var man är i sin självuppfattning, gå dit :-)
Jag längtar redan efter mitt nästa.

Stay Strong

Gå tillbaka till jobbet, ta tjuren vid hornen och erkänn din svaghet för dig själv och andra, det kommer att ge dig styrka.
Har du dessutom en någorlunda vettig omgivning så kommer de kunna fatta att du är stark och värdig.
Jag håller absolut inte med om att du ska leta bortförklaringar i trötthet och dålig sömn.
Det är precis lika galet som att skylla på väglaget om du kör i diket, du har kört för fort under rådande omständigheter, så enkelt är det.
Om du plaskar igenom på en AW så har du druckit för mycket under rådande omständigheter och det var ditt val att göra så där och då.

Gör ett bättre val nästa gång, det är det enda du kan göra nu, det som är gjort är gjort.
Vi som har en störd relation till alkohol är mästare på att ljuga, både för oss själva och andra.
Först när vi slutar att ljuga för oss själva kommer vi sluta ljuga för andra.

Lycka till, i dag är första dagen på ditt nya och mer förståndiga liv :-)

Stay Strong

Edit: hittade ett stavfel som jag rättade och då ser det helt plötsligt ut som jag svarat den dag jag rättade det.
Jag svarade långt innan kan jag säga och jag hoppas du kommit tillbaka till jobb och närmare en lösning :-)

... och be om ursäkt för ditt beteende till berörda personer. Det tror jag du mår bäst av. Du kanske kan säga att du sovit/ätit dåligt.
OCH sen är det viktiga att du under kommande AW tar det lugnt, om du vill att de ska få sen den personen du vill att de ska få se.

Du borde ju passa på att fundera på om du vill ha det så. Det är övergängande risk att det händer fler gånger. Orkar du med det?
Kanske hoppa över aw eller dricka alkoholfritt och visa en annan sida?

Edit (efter att ha läst om): Var inte meningen att låta fördömande ovan, det vore att kasta sten i glashus. Utan det var direkt baserat på mitt liv. Tyvärr tog det 20-år plus för mig att komma på svaret på mina frågor ovan.

Gå tillbaka till jobbet, annars blir det bara värre. Oftast är det inte så farligt som man tror. De andra har ju också fått i sig alkohol. Jag har gjort bort mig så många ggr att jag slutat gå på aw. Sorgligt men jag kan inte hantera det.

Vi är nog många som kan känna igen oss i din situation eller något liknande. Jag har i alla fall gjort bort mig flera gånger och gjort saker som jag ångrat på tillställningar genom jobbet. Känt superångest och oro för vad mina chefer och kollegor ska tycka och vilka konsekvenser det ska få. Det har alltid visat sig att man målat upp ett mycket värre scenario än vad som väntar. Man tror ju nästan alltid det värsta och sen visar det sig att inte vara någonting.
Jag lovar att det inte blir bättre av att du går hemma och funderar på hur det kommer att bli och vad som kommer hända. Det bästa är att du går tillbaka till arbetet och där får du välja lite själv hur du vill hantera situationen. Dina kollegor kanske inte ens la märke till/ kommer ihåg att det var just du som var en drama-Queen som du beskriver det.

Du får bygga upp självkänslan och ett steg på vägen är att sluta dricka. Känn dig sen stolt över det beslutet och fokusera på vad du ska göra. Vänd det inte till att "du inte får dricka". Positivt tänkande istället. Men en svår ålder att sluta i, men det är bara upp till dig och ingen annan. Börja med tre helt vita månader och efter det tar du ett nytt beslut vart du vill i livet. Det är lite "antingen slutar du nu, eller om 15 år och då har det mesta eskalerat och det finns än mindre självkänsla. Acceptera att du är en beroendeperson och ändra riktning så tidigt du kan. Gå gärna i kbt också om det är mer saker du behöver få rätt på. Traska ner på ett AA-möte? Då kommer du höra många historier från alla olika som slutat dricka. Lycka till.

Var högre än 40 förr. Jag har gått på det väldigt länge. 2011 verkar den nya regeln trätt i kraft om max 40. Hur som helst.

Tror att max för Citalopram är 40 mg, och för Escitalopram, som jag tar, är 20 mg. Är visst en potentare vidareutveckling fick jag höra.....?!

Min läkare sa att 20 var lägsta? I alla fall i tablettform. Fick dela förr när jag trappade upp.

Doktorn tyckte jag skulle gå upp på maxdos, 20 mg - och jag tycker nog att det har hjälpt. Han sade att vi går ner till 15 om jag kände att det inte var nån skillnad, eller blev för mycket? Jag ska känna efter ytterligare några veckor.....

Är vad jag går på nu (och troligen för all framtid). Men det är den lägsta dosen tror jag, och då är också biverkningarna ganska hanterbara. Uppåt 40-50 blev jag lite av en kemisk psykopat men jag har hört om folk i min närhet som gått på den dosen eller ännu högre i perioder. 30 är för mig ok när det kommer djupare dalar.

För mig tycker jag mina Escitalopram 20 mg hjälper mig. Sakta men säkert. Har knaprat i knappt 2 månader nu. Är mer "lättstartad" o bygger inte hinder av småsaker. Jag tar mig för saker på ett lättare sätt. Minskad ångest osv. Får nog vänta ytterligare på den fulla effekten?!

Har ju inte druckit någon alkohol heller under tiden. "Kan inte, vill inte - har inte lust!". För 18 år sedan när jag åt antidepp så hade jag en sommar när jag söp extremt mycket samtidigt. Pillren tog "tyvärr" bort ångesten efter fyllan, så jag körde bara på. Hade en fantastiskt rolig sommar jag aldrig kommer glömma. Men den blev också en katapult till att bli alkoholist. Önskade att jag hade haft någon terapeut att prata med då, som kanske kunde ha hjälpt mig att stoppa det skenande tåget.......

Men visst kan du väl testa Antabus, om du vill vara säker på att du inte kan dricka. Har aldrig testat, men jag tror det är en bra krycka för många!

Hej Anders...

Jag har ätit antidepressiv medicin i flera år, den hjälper mig och mitt humör så länge jag låter bli alkoholen. Jag blir fortfarande låg och känner ångest och blir ledsen om jag dricker även fast jag äter medicin. Om jag avstår alkohol i några dagar så märker jag direkt att jag blir gladare och får bättre energi. Så i grunden är det alltid alkoholen som ställer till det för mig! Tror möjligen att någon typ av antabus eller liknande kan hjälpa till att bryta drickandet och bli gladare med eller utan antidepressiv medicin!

Jag har ätit antidepressiv medicin i några år och dom hjälper mig. Tyvärr bidrar mitt drickande till att jag mår sämre. Vet att alkohol skapar oro och ångest och gör mig nedstämd. Nör jag avstår i perioder mår jag toppen i kroppen och knoppen! Så problemet för mig är att komma ur mina perioder med alkoholen, den är ett gissel och gör mig bara ledsen...jag tänker att kanske medicinering skulle hjälpa mig att bryta mönster, typ antabusliknande preparat! Är det någon som har erfarenhet av det?

Tyvärr hamnade jag där jag hamnade trots piller. I mitt fall tycker jag att nykterheten gjort mer för min psykiska hälsa än vad tabletterna gjort. Men de är inte verkningslösa så en kombo nykterhet och piller tror jag har hjälpt mig mycket på sistone när det gäller att inte bli för blå.
Hade en hög dos ett tag men då blev jag mest ”kall” och känslolös. Tror inte jag drack så mkt då för jag bara existerade mer eller mindre. Nån effekt ser du säkert men svårt att säga exakt hur allt hänger ihop hos dig. Men eftersom jag själv är nyfiken får du gärna rapportera hur drt går!

Tack för visat förtroende. Bra fråga om än lite vansklig att ge tydliga svar på då medicinska frågor ofta är komplexa och individuella. Kanske har din tråd tappats bort? Har du möjligen fått ett svar någon annanstans som gav dig besked?

Berätta gärna mer om vad det är som gör att du undrar.

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen

Har du problem med psykisk ohälsa så kan det vara skönt med ett längre uppehåll så du kan få ladda upp och kanske bli den du vill vara.

Är själv diognostiserad schizofren och jag tror inte alkoholen hjälpte mig nå vidare alls. Mer att den stjälpte och förhindrade mig från att må bra. Det blev värre hela tiden.

Psykisk ohälsa är inget man ska ta lätt på.

Jag undrar hur min schizofreni hade sett ut om jag inte tagit ett 7månaders uppehåll från alkohol. Hade kanske legat på avdelning och ylat om mina andra personligheter och att alla är emot mig i en stor konspiration.

Usch.

Ett ambivalent nick du har. Så mänskligt och du är inte ensam om detta. Att både vilja och inte vilja.

De senaste gångerna du druckit alkohol har du märkt en skillnad från hur det har varit. jag gissar en skrämmande upplevelse. Som det har blivit är inte längre ett alternativ och nu står du i startgropen för att åter igen prova att vara alkoholfri. Det väcker viss oro i dig samtidigt som du har bra minnen och goda erfarenheter av att slippa alkohol. Jag hoppas att din önskan om råd blir uppmärksammad, det kan ta tid innan en tråd får fart.

Fint att du skriver här och kanske även tar del av andras berättelser.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

...på om det faktum att jag käkar antidepressiva också i viss mån kan hjälpa som en krycka mot mina "perioder"? Blir ju inte samma impuls att döva ångest m alkohol då jag känt behov av det?! Tror inte tabletten är allena saliggörande - men kanske hjälper den lite?

Varit borta några dagar i södra Europa där alkoholen finns "överallt". Hade inte ett uns av sug, eller nån fånig idé att ta ett glas. Mina vänner därnere spottar inte i glaset, men jag var så nöjd med mitt kolsyrade vatten. Undrar mest om det är någon annan som också fått viss hjälp av deppiller? Skulle vara intressant o höra! Eller motsatsen för den delen.....

känner mig stolt över mig själv jag har nu hållt mig utan alkohol i 3 veckor... lite svårt på kvällarna att hitta annat att göra, har alltid suttit i soffan med vin tills jag somnar ..jag tror i efter hand att det var bra att jag misslyckades första gången. för det hjälper mig nu att inse mina problem, det funkar inte bara med ett glas det är hela flaskan o lite till. nykter o fräsch känns som ett bra liv att fortsätta med kram kram

Det finns en väg framåt för dej, det finns ett underbart liv. Du är älskad och människor vill ha sej i sina liv. Sök hjälp, ring nån, ta ett glas vatten, andas.

Styrkekramar ?