Senaste kommentarerna i forumet

Det du beskriver är tyvärr vanligare än man vill tro. Alkoholen har ställt till och ställer fortfarande till så mycket skit för många av oss. Vad jag utläser av det du skrivet så är du nog i samma sits spm jag är gällande måttlighet. Att det är dömt att misslyckas. Har försökt många gånger. Du behöver sätta upp ett mål och välja din egna väg till det målet. Ta hjälp omgående om du inte lyckas bryta mönstret eller om du inte kan stå emot då suget efter A sätter in. Det finns olika erfarenheter av vårdcentralernas stöttning gällande alkohol men det är absolut värt att prova. Att medicinera är ett bra alternativ då man genast behöver en förändring. Tänket då främst på antabus. Har själv tagit det. Tänk på att det verkligen inte är någon skam att be om hjälp!!

ligger och tänker på allt som hänt och hur mycket alkoholen har förstört men även givit glädje,,grillölen, vin till maten, wiskey till kaffet. Men allt handlande om att få känna berusning. separerad för 3 år sedan. Arbetslös, depprition och ångest. Höll upp i ett halvår förra året. Men som sagt alkohol finns överallt , och jag ville klara att hantera den.. jag känner att jag står vid ett vägval.. Sluta helt eller supa ihjäl mig.

Jag vill bara skrika ut på sociala medier att -Jag kan inte hjälpa det här!!! Hjälp mig, jag är alkoholist!
Men samtidigt skäms jag, jag skäms över att säga det. Jag skäms å min familjs vägnar. Mamma o pappa mest. Mina egna kids är en annan generation, de dömmer ingen. Inte mina föräldrar heller, men speciellt pappa bryr sig ju så jävla mycket om vad folk ska säga.
Inte fan kan man göra så! Fast jag vill skrika ut det på stan så varenda jävel får veta det.
Känner mig tom och värdelös. Men lite stark och bra ändå för att jag tagit ett litet steg och skrivit här.
Blottade strupen för en person som jag egentligen inte bryr mig om men som jag sårade i helgen. Lade mig på rygg och verkligen bad om ursäkt och krälade i skiten. Jag brukar aldrig blotta strupen, aldrig.
Personen valde att hugga mig besinningslöst i halsen! Rätt åt mig kan jag tycka men lite sorgligt ändå att inte vara beredd att hjälpa till utan bara ömka sig själv för att det var så synd om h*n att jag var såååå dum och sa så elaka saker. Det gjorde jag säkert, men vem fan bryr sig om vad en skitpackad person kläcker ur sig?
Men jag får ju ta det, var ju jag som var idioten.
Tack för kramen, den var välkommen!
Önskar jag kunde sluta gråta hela tiden. Men det hör väl till...

Man börjar, precis som du gjort nu, att erkänna för sig själv, att man inte kan hantera alkohol.. Sedan är det ett steg i taget..
En eloge för att du vågar skriva överhuvudtaget (många läser bara..)
Sedan tar man sig en funderare, om man är villig att släppa alkoholen (eftersom man blir "sjuk" av den.. med sjuk menas just: elak, tappar omdömet, skadar andra (fysiskt eller psykiskt) och/eller sig själv)
Det finns hjälp att få! Börja med att läsa de olika trådarna, för alla har sin historia och sitt "sätt" Vi är alla unika och det enda gemensamma är en stark "allergi" mot alkohol..
Så kram och välkommen!

Nej inget sug bara jobbigt med vanan att dricka några glas vin men det avhjälptes med alkoholfri öl vill gärna kunna dricka några glas vin ibland just nu är jag inte sugen:) men ska pröva lite längre fram och om det inte går utan jag fortsätter resten av veckan så blir det inte mer alkohol för min del:)

Bönsyrsan beskriver det väldigt bra.. När tankarna ständigt går till det man vill "unna sig" även i små mängder och man egentligen söker skäl att INTE avstå, då är det en varningssignal!
Jag har hört såå många säga och skriva.. meeen jag tar ju bara ett, max två glas.. Jag blir ju inte ens full?
Nej, så resonerar min man också (heltidsalkoholist) Två glas vin per kväll, blev under årens lopp minst en flaska (genomsnitt 1 1/2 per dag) Och han påstår fortfarande att han inte blir full eller har något "sug".. Men avstå? Onej, då blir han rastlös och vresig.. och planerar nästkommande dagars aktiviteter, så han kan ta sina glas vin för att "varva ner"...
Kanske dags för dig att testa, vad som händer om du avstår från vin i en vecka?

Har du försökt låta bli att dricka varje kväll? Jag tänker att om det är så att man inte utan vidare kan avstå, så kan det vara läge att fundera på hur man har det. Jag dricker oftast inte heller oerhörda mängder, men det tar upp mycket tankekraft att längta till att få dricka nästa gång eller att planera för hur jag ska få tag på det jag ska dricka. Vet jag att jag inte kommer att få dricka blir jag rastlös och vresig och på allmänt dåligt humör. Det fick mig att vilja sluta, för jag vill inte att livet ska handla om och vara påverkat av alkohol så mycket.

Så är det för mig, och jag har just börjat vara nykter. Du vet bäst själv hur det är för dig, men att du är här kanske säger nåt om att du inte är helt tillfreds med ditt användande av alkohol.

Gick med idag...dricker ca 3-4 glas varje dag och har en pappa som är alkoholist. Vet inte riktigt hur jag ställer mig till alkoholism, jag är ju sugen på vin eller öl varje kväll, men avskyr känslan av att vara full. Går till jobbet varje dag, är oftast först på plats. Hämtar o lämnar barnen på deras aktiviteter, lagar mat, läser läxor, går ut med hunden. Jag gör ju allt dom jag ska men längtar samtidigt efter lugnet eftet första glaset vin varje kväll. Är det värre än rökning? Lika illa?

Om du är alkoholist eller inte kan jag inte svara på, är nästan lika ny som du här, men jag blir bara nyfiken - hur var det när du slutade? Kände du något sug eller gick det bara bra?

Kul att höra att det går bra för dig att hålla upp och att du mår bättre av det!

Camilla,
jag har också åkt fast för rattfylla. Var väldigt full, minns knappt det som hände. Jag var 24 år och är och var en "duktig tjej" som alltid skött mig och presterat bra, varit omtyckt, etc. En del problem med ångest och destruktiva tankar mot mig själv.
Rattfyllan hände för 4 år sedan. Jag blev ålagt terapi, både i grupp och enskilt. Plus böter. Det jag såg i gruppterapin var att alla andra var så mycket värre däran än jag. Inte för att det tog bort den skam jag kände men det var skönt att vara den yngsta och få detta "wake-up-call" innan det var försent.

Har sedan dess klarat alkoholen ok. På den tiden så festade jag varje helg, precis som du. Men det är som att jag ibland "glömmer" hur mycket jag borde dricka och bara kör på när jag är ute. Har hänt att jag kräkts och så, att jag glömmer vad som hände, vaknar upp med ångest etc. I fredags hände det igen. Hade käkat middag med en kompis och druckit ca 4 drinkar. Kom hem och tänkte ringa min kille, och tänkte att det var en bra idé att ta en drink samtidigt. Det blev tydligen dubbla vodkashots. Minns att jag ringde min kille men inte vad vi pratade om. Minns sedan inget förrän jag kräks livet ur mig på toaletten.

Det här händer inte ofta, men det händer ju ändå. Det är inte bra. Vad jag försöker säga, Camilla, är att det är bra att du fått ett wake up call. Rattfylla är allvarligt och kan vara en chans för dig att tänka på hur och när du dricker. Jag har fått ett wake up call genom att det här hände i fredags. Hoppas att det ska komma bra saker utav det, och hoppas detsamma för dig.

Tack Li-Lo för ett konstruktivt svar.
Som du säkert förstår är det rationellt väldigt enkelt att hantera de frågor som uppstår. Jag vet precis hur de olika situationerna bör hanteras men tanke och handling fungerar inte riktigt i detta läge.

Satt ikväll och funderade och kom på hur ensam man är kring dessa frågor.
Finns det någon på detta forum som skulle vilja träffas någon dag och få igång en diskussion? Vi sitter ju nästan alla i samma båt.

Har själv ett par anläggningar i Stockholm så jag kan ordna allt det praktiska om det finns intresse.
Svara i så fall på detta inlägg så styra jag upp det.

Min tanke är enkel. Dom som vill kommer till ett möte och dom som vill delger sin historia. Lita AA fast i enklare former.

//C

Finns typ antabus om du har svårt att motstå alkohol

På vilket sätt var det vidrigt? Jag har bara möts av bra personer inom missbruksvård. Du vill inte dricka för då blir det problem. Sedan vill du ändå inte sluta. Det låter som mitt resonemang jag hade. Slutade med två lob på 10 månader. Så mitt råd är att ta antabus. Alkohol ger ångest och när du dricker sätter du din medicin ur spel dubbelt upp.

Det är nog många av oss på den här sidan som kan känna igen oss av det du skriver och det är så himla skönt att lätta på hjärtat bland folk som förstår en, tro mig!! Vidare så tror jag att du skulle få ut mkt av andra just för att se dina problem från andra synvinklar, det kan ge aha-upplevelse många gånger. Tänk gärna också på att det är just alkoholen som får dig att göra dumma saker, inte du som person.

Tack för alla svar :)

Lyckades faktiskt bryta med ölen, känner att kroppen mår så mycket bättre redan efter 10 dagar utan alkohol,

Kunna vakna utan att vara helt blöt i svett, slippa skakningarna och ångest, har börjat gå regelbundet på samtalskontakt hos psykiatrin

Känner att jag på rätt väg nu aldrig mer ta till alkohol som ångest lindring det var det sämsta beslutet jag någonsin tagit i mitt liv!

Så håll tummarna nu, Nu är det slut med att må skit ska försöka vända allt till något positivt leva livet och inte bli en zombie

Hoppas alla hittar sin väg i livet som sober människa!

Ha en trevlig helg!

Jag har inte förlorat allt än.... jag har fortfarande min familj ... men alla mina vänner har förmodligen lämnat efter min sista föreställning.... när jag dricker så blir jag en helt annan person (jag spelar teater) en vidrig sådan ... jag kommer med dom vidrigast påstående, lögner m.m … försöker förnedra mig själv så mycket jag bara kan … i grunden så handlar det väl om en rädsla för att bli utstött, att inte få vara med, eller att vara hatad …. om jag då se till att bli hatad då behöver jag ju inte vara rädd för det längre. Då slipper jag bära på rädslan då vet jag ju att det är så då blir det lätta att bära … men egentligen så vet jag inte ... det är just det som är problemet ... jag vet inte exakt vad som hänt jag har bara dessa fragment av minnen som jag försöker pussla ihop … jag har ju kunnat dricka med måtta men sen emellanåt kommer dessa djupdyk …. Ibland kan jag få minnesluckor efter ett glass vin….ibland händer det inget även om jag trycker i mig en dunk … jag är förjävla patetisk
Vet inte om jag klara av att prata om detta i grupp...

Hej och välkommen hit! :)

Känner igen mig i dina tankar och min gissning är att det är en konst att vända på skutan innan det går riktigt åt h-vetet. Jag har dock valt att se det som en utmaning! Jag tror dock att en person som har förlorat allt och sedan bestämt sig att sluta och ta tag i sitt liv har ett starkare beslut och risken att denne skall dricka igen är inte alls så stor. Däremot så är vägen därifrån nog väldigt lång och svår många gånger och om folk visste vilka öden det finns enbart på grund av alkohol så skulle nog inte suget vara riktigt lika stort.

AA-möten är bra forum just för att lyssna och ta del av andras erfarenheter, har du funderat på att gå på något sådant? Det är ett gäng människor som upplever samma problem och har därför oftast lätt för att prata och förstå varandra.

Mitt tips till dig är främst och främst, bromsa. Tänk efter före, behöver du gå på just den här festen? Måste du dricka just idag? Osv.. Försök också måla upp en bild om hur du vill vara och leva ditt liv åsså försöker du tänka på den så ofta du kan, speciellt också när du funderar på dricka.

Lycka till!!

Välkommen Xena
Du har uppmärksammat hur du reagerar på alkohol och är orolig för om det är en varningssignal för att utveckla ett beroende. Klokt av dig att reflektera över detta och fint att du hittat hit. Vi reagerar olika på alkohol och drickande kan få en mängd olika konsekvenser. Att du problematiserar och funderar på hur det är för dig är ett gott tecken. Kunskap och erfarenhet är en bra grund för att göra val som blir bra för dig. Framtiden är påverkbar!

Du nämner viktiga faktorer som är bra att ta på allvar. Jag skulle vilja låna lite utrymme i din tråd för att nämna just de signaler som är värda att tänka till kring. Jag hoppas att det känns relevant för dig.

Att man dricker mer än man avser
Att man vill skära ner eller kontrollera sitt drickande utan att lyckas
Att man spenderar mycket tid till att tänka på alkohol, hur man ska skaffa alkohol eller att återhämta sig då man druckit
Att man känner ett begär ”sug” att få dricka alkohol
Att en effekt av att man dricker alkohol blir att man inte klarar av sin ”roll” på till exempel arbete, i skola eller i familjen
Att man fortsätter dricka trots att det skapar sociala och relationella problem
Att man åsidosätter viktiga åtaganden som arbete, sociala aktiviteter eller fritidsaktiviteter på grund av alkoholanvändning
Att man dricker alkohol trots att man försätter sig i situationer som är fysiskt farliga
Att man fortsätter att dricka trots att man fått fysiska eller psykiska skador.
Att man behöver en större mängd alkohol än tidigare för att uppnå samma effekt eller en markant minskad effekt av samma mängd
Att man får abstinens

Uppfyller man två eller fler av ovan nämnda kriterier så är det bra att dra i handbromsen. Jag hoppas att din tråd tar fart och att andra användare delar med sig av sina erfarenheter. Som sagt, välkommen Xena! Fortsätt gärna att dela med dig av dina tankar här.

Li-Lo
Alkoholhjälpen

Fan va bra att du tar tag i ditt liv, slå dig för bröstet för det! Vi lever ju bara ett liv och det är dumt att lägga det på saker som du inte minns, ångrar och kostar mer än det smakar i det långa loppet. Jag lovar dig att du kommer att tacka dig själv om du gör detta nu och inte om tio år.. Men, gör det för DIN skull, ingen annans.

Angående antabus så är det bara ett stöd och det hjälper dig med ditt beslut om en paus. Bra att ha när impulserna kommer. Sedan måste man ju kunna stå på egna ben efter antabusen också..

Lycka till!!

Kan det vara så enkelt att du känner dig ensam på nått vis? Därför du dricker själv lite nu och då? Om det är så, vad skulle Du kunna göra för att förändra det?

Kul att du tar tag i ditt drickande!
När jag slutade dricka senast så slutade jag tvärt, alla andra gånger har jag trappat ner och sedan fallit tillbaka i drickandet igen. Och då vill jag tillägga att så länge som jag hittills hållit mig borta från alkohol har jag aldrig lyckats med tidigare.
Vill du sluta - sluta nu

Tänker ofta tillbaka på sista kvällen innan en kompis skulle till militären.

Hans mamma bjöd på middag
på en resturang.

Drack väl 1dl vodka, eller lite till, satte mig i bilen. Kommer inte ihåg reaktionen, men jag sa glatt hej. Kände mig stel hela vägen och ingen sa något speciellt.

Drack ett glas vin på resturangen och flera gånger blev jag röd i ansiktet av att jag sa något eller kommenterade något.

Försökte vara social men jag hade bara en förfärlig känsla inom mig.

När jag skulle säga hejdå till min kompis strömmade tårarna men utan att jag visade honom. Sa bara tack för att vi träffades och gick sen..

Träffade en annan kompis 15min senare. Blev irriterad av att han kände alkohollukten. Drack väl ytterliggare 1dl.

Frågan är om min första kompis kände av alkohollukten. Isf skäms jag otroligt då det var inför hans mamma också...

Är nu i Sverige och träffar mamma. Så fort jag blev ensam sprang jag till systembolaget och köpte sprit. Drack upp hela och däckade...

Innan hade jag och mamma försökt ringa någon som man kan prata med men inser hur obekväm och ordfattig jag blir så fort jag hör deras röst i telefonen.

Tycker bättre om att skriva här. Kändes konstigt att bli hänvisad säkert fyra gånger till ett annat nummer... Som att mitt problem inte motsvarar deras expertis.

Mamma vill att jag snackar med en psykatrier men jag vill bara ha en allmän hälsoundersökning. Är dock under tidspress då jag är i Sverige runt 1 vecka..

Välkommen till forumet Donnie.
Du beskriver en tuff lång period i ditt liv med självmordsförsök och livskris. Därefter kom alkoholen in och kunde på kort sikt lindra ångest, på längre sikt känner du att den inte ger dig något snarare tar.
Du har nu hittat hit och berättar om hur det ser ut för dig, modigt och starkt gjort!
Du har en idé om att trappa ner och undrar hur man rent praktiskt kan göra. Att trappa ner på egen hand är tyvärr inget som rekommenderas, för att få bäst hjälp i en redan svår livsstilsförändring är det tryggast att vända sig till någon inom vården för nedtrappning eller mer trygga svar gällande medicinska frågor. Du kanske har sökt runt mer här på forumet, sett hur andra gjort eller läst vid faktaflikarna.
Här finns lite information om abstinens; https://alkoholhjalpen.se/akut annars kan man alltid ringa 1177.

Hoppas något av detta blir hjälpsamt för dig. Ta hand om dig, fortsätt gärna läsa och skriva på forumet.

Varma hälsningar
Rosette/Alkoholhjälpen

Hej!
Det enda sättet är att prova, tror jag. Ät antabus ett tag,& se hur det går. Om du tar mer droger när du är alk påverkad är det ännu bättre med antabus, kanske. (Har varit på b.a. förstår vad du menar).
☆ kämpa på ☆