Senaste kommentarerna i forumet

Hej på dig!!
Jag har min dotter varannan helg och då dricker jag aldrig.
MEN däremot har jag gett mig själv tillåtelse att dricka på onsdagen den helgen då jag har min dotter.

På helgen då jag INTE har min dotter sitter jag hemma och dricker mellan åtta och tio folköl på en kväll.
Detta gör jag både på fredag och lördagen.

När söndagen kommer så känner jag mig ensam och ledsen.... då kommer tankarna på att jag kan dricka öl idag med (söndagen)
Jag har inget jobb att passa, då jag är sjukpensionär.
Så jag tänker som så att jag kan ju dricka på söndagen med, så slipper jag känna mig nere och så vidare.

Grejen är att det är ju ingen lösning på varför jag känner mig nere.
Jag tror att det är lite som du har det.
Att man tycker synd om sig själv och hittar olika lösningar på att komma bort från den jobbiga känslan.
Det lättaste är att ta till alkoholen.

Jag förstår dig mycket väl och jag vet inte hur du tänker.
Men jag har gett mig själv en eloge, för att jag har sökt mig hit till detta forum.
Bara det att jag har tagit steget mot att bli nykter tycker jag är ett stort steg.
Att sedan verkligen ta tag i mitt drickande....ja...det kommer det med.
Men att känna en massa "borde-känslor" är egentligen bara onödigt och de får en att må sämre än vad man behöver må.

Antar lite att du med kanske har känt "Jag borde....."
Jag har gjort det flera gånger när det både gäller mitt drickande och annat.
Men jag har lärt mig att skala bort detta med vad jag borde göra, för det gjorde mig bara mer ledsen än glad.

Jag förstår hur du ha det....

Japp, nu tar vi helg utan öl.
Det hela handlar om att jag måste bestämma mig för att INTE dricka öl.
Men så länge jag velar och tänker att det är okej... om jag bara gör det ibland... så kommer det aldrig gå att sluta med ölen.

Jag måste nog bestämma mig för att ALDRIG mer dricka öl. :)
Varför är det så svårt?
Jag vet ju om att ifall jag fortsätter att dricka öl, så kommer det kanske att rasa fort och plötsligt sitter jag där och dricker ett sexpack varje dag.
Så jag måste nog bestämma mig för att sluta helt med öl.
Japp, jag ska sluta helt med öl!!!!

Härlig inställning! Forumet är suveränt. Även då det är lite tyngre och suget efter A sättet in. Vill tro att jag nog kommit till insikt med mina problem tidigare om jag redan då kännt till denna sidan. Men vem vet? Jag var kanske inte redo då? Håll nu fast vid de positiva tankarna du känner inför din förändring. Kan vara ett bra vapen att ha i bakhuvudet vid ev. tuffare tider. Och fortsätt besöka forumet vid både med och motgångar. Vi finns ju här för både egen del o för varandras. Nu tar vi en helg utan öl va?

Hej på dig!!

Nej nej, jag vill inte se på det som att du har förlorat ditt förnuft, då hade du ju inte sökt dig till den här sidan.
Du är alkoholist och då har man inget förnuft när det kommer till alkohol.
Du behöver inte se ner på dig själv och känna att du har förlorat ditt förnuft.
Det finns där, bara inte när det handlar om alkohol.

Jag tycker du ska vara stolt över dig själv som har kommit till insikt om att du har problem och skriver på den här sidan.
Du ska ha en stor eloge tycker jag!!

Hej på dig!!

Tack för ditt varma välkomnande.
Efter att jag skrev mitt inlägg här i forumet kände jag en enorm glädje.
Glädje över att jag har hittat hit.
Ni alla verkar så trevliga och det är riktigt roligt att få stöd här i forumet.
Jag vet att det kanske låter konstigt, men det är verkligen tur att jag är en alkoholist, annars hade jag ju aldrig hittat hit :)

Skulle kunna tänka mig vården för att se hur jag mår på insidan. Det värsta är ändå att jag inte riktigt vet anledningen till varför jag dricker. Det är något jag inte kan sätta ord på. Efter ett arbetspass kan mitt huvud bli tungt och helt plötsligt kommer det bara massa tårar. Hade sovit 3h idag utan att komma till djupsömnen. Drack bara 5cl sprit och insåg att jag inte blev tillräckligt berusad för att somna. Min dag var helt förfärlig.

Pappa och mamma ringde mig också idag. Fick höra att pappa tycker att det blir hans problem angående alkoholen och jag är på så sätt väldigt besviken att han vet. Lyckades nämligen hålla detta hemligt tills en kollektivkompis ringde honom och berättade allt. Ville lösa detta på egen hand då detta brukar bara vara i perioder.
Allt började dock när jag började på gymnasiet. I två veckor precis innan skolan började tog jag två shots och sedan fortsatte det väl med det vanliga: fester, kompisar osv. Nu är det mest själv, vilket är det jag trivs bäst med. Kan hände att jag dricker med någon kompis men blir oftast irriterad då han blir fullare än mig, så då måste jag vänta tills han somnar innan jag själv kan göra det.

Generellt sätt tror jag att mitt förnuft är förlorat nuförtiden. Förstår om mina resonemang i detta inlägg inte har någon som helst logik, bara ren idioti.

Mr Ex. Du är inne på rätt spår angående att det hjälper att själv skriva och att läsa igenom andras trådar och inlägg. Blir en helt annan förståelse då de flesta här har eller har haft någon form av problem med alkoholen. Du är även på rätt väg då du verkar har insett att ditt förhållande till A inte är normalt.

Hej igen!!

Nu har det gått fem minuter sedan jag skrev mitt inlägg här i forumet och jag vill tacka alla er som är aktiva här inne.
Jag har läst ett antal trådar här inne och jag har bestämt mig för att inte dricka öl ikväll.
Jag hoppar över det och sedan får jag se om jag dricker öl i helgen, men just nu tänker jag låta bli.

Det är det som jag behöver....en taktik att avstå från att dricka öl, även om jag har bestämt mig för att INTE dricka, har jag druckit flera gånger.
Men nu när jag har hittat detta ställe att skriva ned mina tankar på, så känner jag att jag kommer nog lättare kunna stå emot mitt öl-sug.
Detta är ju inget som det går att prata om med vem som helst om man säger så.
Men här inne känns det riktigt bra att skriva av sig och vara ärlig.
TACK!!!

Hej trefåglar
Vad bra att du hittat hit. Välkommen. Du står på randen in i vuxenvärlden med allt vad det innebär. Till en början kände du en frihet i att själv kunna välja då du ville dricka alkohol eller inte. Ganska snart märkte du att denna möjlighet inte gav dig det du önskade. Alkoholen tar allt mer utrymme och påverkar dig negativt. Speciellt ditt psykiska mående. Känsla av ett vuxet oberoende har förbytts till en begränsning och det skrämmer dig. Du är nu redo att sätta ord på din oro. Bra. Att uppmärksamma en eventuell utveckling av alkoholberoende tidigt innebär att du har mycket goda möjligheter att göra något åt det. Det finns olika vägar att gå, ett första steg skulle kunna vara att kontakta vården. Hur känner du inför det?

Fortsätt gärna skriv här, det är många som redan läst ditt inlägg.

Li-Lo
Alkoholhjälpen

Hej Carl 73
Du har mycket att vara tacksam för och samtidigt har du känlsor av uppgivenhet. Jag är osäker på om du menar att du just nu tvivlar på om du kommer nå ditt mål gällande alkohol eller om du faktiskt beskriver en sorgsenhet över sakernas tillstånd i världen. Att ha det "förspänt" som du beskriver är ingen garanti för att man ska känna meningsfullhet.

Du beskriver så tydligt att du upplever orimliga krav och att den naturliga reaktionen då är att fly dessa. Inte konstigt. Utöver alkoholen, vad kan du mer reglera eller förändra? Kanske är jag ute och cyklar här och du behöver inte alls ta emot råd som inte känns relevanta för dig samtidgt vill jag råda dig att ta din nedstämdhet på allvar. Kanske är du en större fråga på spåret än alkoholens eventuella vara eller ickevara i ditt liv. Med det sagt vill jag med eftertryck säga att alkohol förstärker känlsor som nedstämd- och meningslöshet. Jag ber om ursäkt om jag missuppfattat dig. Berätta gärna hur det går för dig. Din uppriktighet här inne är en stor hjälp för andra användare och kanske även ett viktigt steg för dig?

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Jag vet - framtiden känns långt borta. Jag har gjort som du, druckit massor för att klara av tunga arbetsperioder och sedan druckit ganska mycket bara för belöna mig i väntan på nästa arbetspass. Det är bara att inse att det inte är bra för människokroppen med för mycket alkohol. I längden kan det bli förödande. För att inte tala om de sociala konsekvenserna. Du måste ta itu med din alkoholkonsumtion för din egen skull - inte för någon annans. Medicin kan kanske vara en lösning för att komma ur ekorrhjulet. Jag vet att det är svårt att ta emot goda råd när man är mitt i skiten men nu är du i alla fall här och öppen för en lösning. Lycka till.

kom ihåg!
Alkoholism är en PROGRESSIV sjukdom.
Du klarar allt idag! Men om ett, två, fem år kommer du vara förfallen.

För mig blev chocken en annan när jag kom till Riddargatan1, beroendekliniken. Alla möjliga slags människor och alla oroade sig över att bli sedda i väntrummet. Om du ber mig att beskriva utseendet på en av dessa människor så skulle jag misslyckas. Ta hand om dig själv. Du har bara dig!! Ingen annan lägger märke/orkar bry sig om dina problem. Äg dem och gör något åt dem.

Men för mig har det gått längre, jag har lämnat allt för att kunna supa utan att någon annan vet.
Det är ingen stig att följa.

Om jag kunde söka hjälp anonymt skulle jag gjort det för länge sedan.
Men du har ju sökt.

Jag tror det finns hjälp men jag har en fin fasad och litar inte på tystnadsplikten.
Det är min story.

Men du har sökt hjälp för att du har ont i huvudet men på mottagningen säger du att du har ont i foten.
Det är väl lönlöst?

Jag tror att du blivit tvingad av andra till mottagningen för jag fattar inte annars.

Skulle väl vara ett under att inte få återfall oavsett hur smart man är.
Icke missbrukare undrar varför Elvis, Whitney etc med alla sina talanger och pengar ändå dör i missbruk.

Jag vet varför och nu gör du det också.

Jag är heller aldrig nöjd men mina föredrag men ändå vill folk jag ska hålla dem.
Nån av oss har fel, jag misstänker att det är jag.

Jag tror att jag är för smart för mitt eget bästa

Jag tror att du ska ringa dem och säga att du ljugit och dricker mer än du sagt. Om de har ett uns av erfarenhet säger de bara Ok och börjar prata om hur ni går vidare med dina problem.

Följ inte mig i spåren för med förmågan att "sälja in sig" kommer också till sist valet mellan publikt avslöjande eller självvald ensamhet.
Med facit i hand skulle jag välja att avslöja mig för alkmottagningen.

Men det är som jag tänker som har bränt alla broar och bara försöker att rädda det som är kvar av mig.

Inte funderat på antabus? Kan ju vara bra när man inte klarar av att stå emot

Har börjat träna nu och mår bättre! :)

Är tacksam över att ni vill hjälpa mig! Det värmer i hjärtat ska ni veta :)

Jag vill dela med mig av tips som jag själv fått här på forumet. Promenader, motion i alla former egentligen. Går på minst ett pass i veckan och promenerar mer. Dricker Cola och äter godis på kvällarna, när suget är som värst. Hellre socker än alkohol, ett senare problem :) man känner ju ett visst tomrum så det är bra att ersätta det med annat.

Bra beslut! Jag är också i början av mitt nya liv, 10 dagar idag. Känner igen mig i det du skriver, man vill bara ha mer, mer! Hur många gånger har man inte försökt kunna dricka "som alla andra". Kämpa på, läs och skriv gärna här det hjälper faktiskt.

Stort steg av er att komma hit! Jag har varit här i tre månader nu och tycker det är ett stort stöd att ta del av andras berättelser som visar att man inte är en konstig figur med sina problem, utan att vem som helst kan drabbas. Jag har också alkoholism i släkten men trillade dit iaf. Alkoholen tog till slut min pappas liv då han tog sitt eget liv 2002. Alkoholen urholkar och nöter ner människor, det för inget gott med sig överhuvudtaget. Jag har i efterhand förstått att även om jag inte varit påverkad varje dag så har det ändå påverkat min person i stort. För mig har vändningen och insikten kommit succesivt och när jag ser tillbaka så förstår jag nu vilken enorm makt som har hållit mig fången. När jag vågade släppa guarden så vågade jag också stå för att jag druckit för mycket och då kom styrkan i att våga sluta. Våga vara ärliga, när jag nämner på jobbet att jag inte dricker så märker jag att det är väldigt många som har tankar på att minska sitt intag men att vanans makt är stor. Jag lovar att folk omkring er kommer tycka att ni är otroligt modiga. Kämpa!

Filur har du några tankar hur du ska vara nykter? Bra att du hittat hit kommer hjälp dig massor. Ta enda i taget, se till att du inte har hemma.

Hej.
Känner så väl igen mig i det du skriver. Också ny här. Alkoholmissbruk i släkten. Och just det med att ta ett glas för att genast känna sug efter ett till och ett till.. Sen minnesluckor och vidrig ångest som äter upp mig.
Sen upprepar sig historien om och om igen. Super mig redlös många ggr. Hemskt och jag vill få ett stopp på detta jag med.

Jag har ända tills nyligen druckit en flaska vin (ofta lite till) varje dag. Ungefär som du, när övriga familjen har slocknat. Jag har värjt mig mot alla hotbilder om alkoholen. Jag har ofta deltagit i vinprovningar och bland de som jag umgicks hade man en ganska hög alkoholkonsumtion utan att det verkade drabba någon. Det är säkert individuellt hur man tål alkohol. Förr tyckte jag inte att jag hade några negativa effekter av av det men under senare år har jag känt av det på olika sätt. Det finns internationellt ganska olika mått på riskfyllt drickande så man kan finna stöd för mer än 14 glas i veckan men en flaska vin om dagen eller 4-5 burkar öl är definitivt en riskabel mängd. Jag har själv blundat för detta men har nu dragit ner på konsumtionen. Jag vill hellre kunna ta ett glas då och då även i framtiden så därför drar jag ner nu medan tid är (hoppas jag).

Hoppas du inte tar mitt inlägg på fel sätt vill bara ge dig en kick åt rätt håll. Jättebra att du fått upp ögonen, nu är det att man måste mena allvar med sina tankar och det är den tuffaste biten. Ha en fin helg och ta hand om dig. Kramar från kemiläraren

Nu kommer moralgubben och läraren Aeromagnus fram. börjat när du var 13!!! Har du inga föräldrar mer än på pappret? Tror du förstår vad jag menar. Skaffa dig ett liv som du själv säger som är baserat på en god utbildning och jobb. Du vill ju ha ett vanligt liv. Det är jättebra att du hittat hit för din inställning till A är inte sund och du har inga riktiga vänner mer än fyllekompisar/partyvänner. Jag skulle sluta dricka omedelbart eller kanske gå ut max en gång/vecka. Skulle försöka få ett jobb eller utbilda sig för det stärker självkänslan. Att klara sig själv är underbart. Ta inte detta som en moralpredikan, utan som en tankeställare. Ändra dina vanor innan det blir illa.

Jag skulle som förälder aldrig sponsra mitt barn på detta viset utan de skulle få betala hemma. Detta är ju ansvar. Jag vet ju inte hur dina föräldrar är men att lässsra sina barn att ta ansvar är jätteviktigt. Kanske kan detta vara en bidragande orsak till att det blivit som det blivit. Ha en fin kväll