Senaste kommentarerna i forumet

@Charlie70

Tack🥰 Du är så ärlig och betydelsefull för mig🙏🏻

Jag tror att det är precis så det är! Jag måste bara ha samlat tillräckligt med många dagar för att komma över på den sidan så att jag inte vågar ta ett glas igen!

Varm kram t dig❤️

@Se klart Tror inte heller att det finns ett perfekt tillfälle men det känns som om det omedvetna väntar på det..fast i mitt medvetna så vet jag...att det som gäller är SLUTA!

Lyssnar sällan på poddar...podden du nämnde ...heter den Alex & Sigge?

Önskar även dig en fin kväll 🥰

@Ett förlorat D… Hurraaa! En vecka, fantastiskt!
Kram!

@Varafrisk skrev:"Det är inte enkelt...det är vidrigt...kampen mellan att välja att inte åka t systemet och att åka" @Varafrisk Kära du. Det är precis så det är. Det är vidrigt. Ett helvetes jobb att hålla sig ifrån alkoholen. Jag kan tänka för mig själv att har jag klarat den kampen, ja då klarar jag vad som helst. Problemet är väl bara att kampen aldrig riktigt tar slut. Jag går aldrig säker. Men jag vet att i morgon vaknar jag. Ren i kropp och själ. Jag tänker klara tankar och har inget jag kan förebrå mig själv.

Kram!

Härligt! Det är verkligen en bedrift att klara den första veckan, jättebra kämpat!🤗

Ja, imorrn blir nykter dag/kväll.
Ångest är hemskt jobbig när den kommer. Och du vet ju precis vad den kommer av dessutom. Moment 22 som på något sätt måste bli moment 21, där varaktig förändring är möjlig.
Jag har ju som du vet inte svar, tips eller lösningar. Jag funderar själv mycket över vid vilken tidpunkt man ”vill” tillräckligt mycket. Vad det är som gör att en pendel slår över och skapar möjligheten och utrymmet att agera.
Ibland får jag känslan av att du förbereder och förbereder. Som om det skulle finnas en ”perfect storm” som man pratar om ibland, när allt sammanstrålar, blir rätt.
Kanske finns den stunden, men jag tror inte det, inte längre. Har läst så många berättelser här att jag allt oftare tänker att det är en slump. Ens botten är sjukdom, en annan är hemlöshet, en tredje är ett kraschat äktenskap, en fjärde är som för mig- paniken över att jag redan tippat över gränsen när jag vaknade på en av barnens födelsedagar med en baksmälla från helvetet och så trött att jag knappt kunde ställa mig upp.
Så det är ett samspel av en massa saker som spelar in.
Jag vet inte om du lyssnar på poddar men förra veckans avsnitt av Alex och Sigge berörde ämnet om syskon- stora och små- på ett sätt som berörde mig starkt. Tips!
Önskar dig en fin kväll, kram!

@Lavendelblomman skrev:"Krisplanen utökas nu med att jag ska skriva här på forumet också. "

Jag tillhör ju dem som skriver här varje dag, flera gånger varje dag. Och det har jag gjort länge. Och jag har varit nykter länge nu också 😍 För mig är forumet ett bra sätt att reflektera dagligen - över mitt mående och andras mående. Genom att hjälpa andra hjälper jag mig själv, jag får nödvändig repetition.

Forumet ger mig också möjligheten att sätta ord på tankar och känslor, jag tvingas formulera mig. Jag får dessutom viktig input från andra - med andra som bollplank blir det nästan alltid lite bättre. Slutligen ger mig forumet en chans att gå tillbaka och läsa, följa mina egna ups and downs. Se utvecklingen i mitt mindset.

Så jag tror att dem som överger forumet när allt går bra kan ångra sig faktiskt. Det är som med AA-möten. Det är viktigt för nykterheten att fortsätta gå dit, år efter år. För att undvika återfall.

Kram 🐘

Hurra, en vecka är riktigt grymt bra jobbat! Grattis och heja dig. Håll i, kram 🥰

Skriver igen...för att inte glömma...känslan ...den fruktansvärda känslan😢

Vägen t nykterhet är allt annat än enkel. Ibland kan jag tycka att den beskrivs lite väl enkel här på forumet...för har du väl bestämt dig...ja då kommer det ordna sig.

Det är inte enkelt...det är vidrigt...kampen mellan att välja att inte åka t systemet och att åka..

Jag åkte...idag igen...känslan som plågade mig var vidrig...det var liksom inte längtan efter alkohol utan bara få bort den fruktansvärda stressen...ångesten ....och du vet att du måste sluta NU...för du för inte bara en kamp mot alkoholen utan mot sjukdomar...som på sikt kan leda till döden. Och dessa tankar späder på stressen och ångesten ännu värre och man står liksom inte ut.

På Systembolaget vet ju varenda en att man har problem! I början när det började bli ett problem var det skämmigt att gå in på systemet så ofta sen gick man över den gränsen.. så det var liksom inte så stort problem att gå in där varje dag men nu är det skämmigt...precis som när jag går in på nätet och läser om alla mina uttag på Systembolaget....där är liksom facit!!

Vad hade jag inte kunnat gjort med pengarna??? Med tiden??? Det gör mig så fruktansvärt ledsen att jag har kommit hit😭jag är faktiskt alldeles för bra för att vara här!

Jag vill uppleva tidiga morgnar med kanske inte kaffekoppen men med tekoppen, vill känna lugnet i att titta på fröer som växer, fiske känns lite långt bort för mig men när Torn beskriver det så känns det så otroligt rofyllt, jag vill dansa med FinaLisa, å få stenen att stanna kvar däruppe m Sisyfos, å jag vill ha m mig Vinäger och Charlie70..kanske käka kalljästa frallor ..men främst vill jag leva mitt liv dels m mig sjölv dels men min man och barn❤️

Känns befriande att systemet är stängt imorgon🙏🏻

@Soffi Hahaha 😂 Du fortsätter utforska ”starka känslor” ser jag. Keep up the good work!

Kram 🐘

@Ett förlorat D… Hurra för dig! Så otroligt bra gjort, den första veckan är verkligen allra värst. Nu blir det bara lättare för varje dag, och det är helt rätt att du fokuserar på fördelarna med nykterheten.

Kram 🐘

@Miss Mary Poppins Håller verkligen med MMP! Du Sattva har förändrat ditt mindset helt otroligt mycket ❤️ Det har varit en ynnest att följa din resa! Och jag älskar din profilbild MMP ❤️

Kram 🐘

Vill bara säga riktigt snyggt jobbat! Var stolt och sjung på :)

I resan öppnas en ögon vartfter! Det som kändes omöjligt är görbart och man märker att man är hemma i det. Härligt att läsa din resa. Heja dig💪 Kram🤗

Tack Mary P!
Jag har också kollat tillbaka lite i min tråd för ett par veckor sedan och blev lite förvånad eller kanske skamsen att jag reagerade så starkt på kommentarerna om bla barnen. Det var ju ganska sunda kommentarer. Jag tror ärligt talat att många av inläggen i höstas inte var skrivna i nyktert tillstånd, iaf inte dem skrivna efter typ kl 20...Ja fy sjutton så destruktivt jag levde, och så dåligt jag mådde...

Jag fixxxxade det! En vecka utan alkohol! Just nu springer det i benen och jag spricker nästan i sömmarna av all den energin jag har idag. Har hunnit med så mycket mer än jag brukar göra när man ligger bakis och knappt orkar resa på sig från sängen med ett mörkt ångestmoln.

Jag är nog mest glad över hur mitt humör är har ändras till det bättre även om det finns stunder då det dippar. Men när man går runt och sjunger högt med best of 90's i öronen så att man glömmer att grabben har besök av sin flickvän som skrattar högt när dom hör det och han kommer flygandes i ljuset hastighet och halvt galen gapar att jag skämmer ut han ☺ så känner jag att jag är på rätt väg mot en ljusare framtid, eller Idol 2022 😂

Jag tror inte jag hade klarar detta utan er alla här. Viljan att ändra mina vanor har funnit där och blivit starkare senaste men jag är säker på att här har jag funnit det verktyget som jag behövde för att klara detta.

Tusen kramar!!🌷😁🙏💚💙❤

Läste igen från början 🌸🌱

Jäklar vilken resa du gjort!! Under hösten förberedde du dig. Berättade ärligt om barnen och blev irriterad när folk kommenterande om det, eller varför du ville vänta till 1a januari. Och så gör du det här!!! Med din man!!! Alltså ni är så grymma att man blir bara imponerad!

När du beskrev ditt sug i januari/februari blev jag lite svettig även om jag redan läst allt och visste hur bra det kommer att gå 🙈🤣💚

Så levande och spännande resa. Och nu är du en del av värmen här inne ❤

Ursäkt
Ja det finns olika förklaringar till varför man väljer att dricka. Jag tänker dock att var och en av oss härinne innerst inne vet att orsaken till att man dricker inte är frun, diagnosbarnen eller chefen. Det är känslorna det väcker och lösningen man väljer. Där måste man börja. Det går inte att vara beroende av att nån annan förändrar sig för att man ska sluta dricka. Det är bara att acceptera att kraften och förmågan finns därinne. Sen är det ju svårt att hitta fram och lätt att återvända, men att som du gör se mönstren är ju ett första steg. Du kan det här Nystart! Du har gjort det förr. Det är extremt svårt när nån utifrån pekar på dina brister och ifrågasätter dig, men du vet ju egentligen vad som är rätt och vad som stämmer. Så låt inte nån utifrån vara orsaken. Du bestämmer själv.

Ropar med dig ❤🌱🌸

Jag är också fylld av känslor. Alltså jag grät lyckotårar när jag såg på Wahlgrens värld 🤪🤣🙈 Tror min hjärna söker balans och idag badar jag i lyckorus 💚 Härligt att även du Soffi känner våren som kryper allt närmare ❤

Ser att en del har lagt in profilbilder. Få se om jag fixa till det....Förut kunde man ju klicka på hjärtan finns det något liknande nu?

I mitt förra inlägg skrev jag mycket om min syster och min svärdotter...behövde det.

I flera av mina senaste inlägg har jag skrivit om betydelsen av att kunna skriva på forumet fastän man inte har blivit nykter?? Att jag tolkar rubriken "Förändra mitt drickande" att man har ett pågående drickande. Att man ska inte behöva ha blivit nykter eller välja ett helvitt liv för att skriva här. Mitt mål är långsiktigt att bli nykter men kortsiktigt att samla nyktra dagar till en helhet. Jag tänker att man ska inte behöva läsa i forumet under flera år för att när man uppnått flera dagar, veckor som nykter att då äntligen våga skriva.

Jag förstår att vänner här på forumet vill hjälpa mig, vill stötta, vill komma med råd, funderar över varför jag inte får till det eller rent utav att man tröttnar. Att man blir kritisk. Men när man blir för kritisk det hjälper mig inte...då ömmar det i min ryggsäck...och jag blir den lilla och i försvarsställning. Om jag inte visste att alla här på på forumet hade ett förflutet liv där alkoholen var ett starkt beroende (ja förutom de anhöriga kanske) så kan man ibland tro att det inte har varit trassligt.

Igår på min arbetsplats så vid förmiddagsfikat skojades det lite om alkohol och någon sa att man tänker att alkoholismen har ökat under pandemin. Jag tänker skulle mina kollegor få reda på att jag har ett starkt alkoholberoende då vet jag inte vad som skulle hända. Det finns nog inte i deras världsbild att någon på vår arbetsplats har ett alkoholberoende och i synnerhet inte jag. Prydlig, vänlig, omtänksam, aldrig arg...kan denna människa vara alkoholist?? Man brukar ju säga att på varje arbetsplats finns det någon med alkoholproblem men jag tänker att det är få som reflekterar över att det kan vara den egna. Jag tänker ändå att på vår arbetsplats där vi möter så vitt skilda människor med olika bakgrunder att tanken borde slå mina kollegor att det problematiken finns även hos oss. Jag är expert på att dölja min problematik på jobbet. Men något som har hållit på att hända är att jag har nästan varit på väg att säga om något om Alkoholhjälpen bara för att Alkoholhjälpen har kommit bli en del av mitt liv.

Att vara alkoholberoende skapar stor stress...stress över hälsan...stress över att jag ska inte dricka idag...och det är så lätt att även dricka på den känslan för att man står inte ut...känslan blir övermäktig. Tror att jag många gånger dricker på den känslan...

Så...nu ska jag se till mina fröer:)

@Adde Ja så är det ;-)

Du kan räkna med att en del saker kommer att återställas under de närmaste dagarna. Andra saker är medvetet ändrade. Men du får gärna skriva en kommentar till oss, om det är något speciellt du saknar eller önskar.

Tanken är ju att det ska bli bättre även om det säkert blir ovant till att börja med.

Vajert admin nu har ni lyckats röra till forumet totalt !!!!!

Lördag - nytt utseende på forumet....och Melodikrysset.

Jag brukar vara flexibel men när det gäller tekniska detaljer med dator och mobil, nya utseenden på hemsidor mm är jag en stark motståndare till. På äldre dar har det blivit ännu värre....har svårt att ta in all information...men på sikt så brukar det lösa sig!

Ja, den där ryggsäcken...känns som om jag har jobbat med den under hela mitt liv. Har haft olika samtalskontakter genom åren. Den terapeut som jag har kontakt med nu...vår kontakt inleddes var anledningen att jag bar på så mycket obearbetad sorg...så terapin började med det för att senare övergå till att försöka gå till botten med grunden till en dålig självkänsla. Genom åren har jag tyckt att det har varit skamfyllt att som en vuxen kvinna ..ja idag en kvinna på 58 år...fortfarande jobba med sin självkänsla för att hitta någon form av grundtrygghet. Min terapeut sa att hon har haft kunder på 74 år ...ja ibland får man jobba hela livet med det. Var på en föreläsning för ganska länge sedan där man fick med sig ett litet kompendium hem och jag minns att det stod något i stil med att självkänslan behöver erövras varje ny dag. Att inte äga en grundtrygghet bidrar till en viss oro och inte blir det bättre med alkohol.

Min syster var nästan åtta år äldre än mig. Jag har fått berättat för mig att som barn så tog hand om mig en hel del. Jag kan minnas att jag då tyckte om det...fick vara med när hon träffade killar eller när jag hade ledigt från skolan åkte jag till henne och vi gick till badhuset efteråt åkte vi hem till hennes lilla lägenhet och åt Bongs köttsoppa. Älskade att spela hennes skiva med Mireille Mathieu. Men, tyvärr så när jag blev äldre så kunde jag känna att hon och hennes man aldrig betraktade mig som en vuxen kvinna...en del sa att hon var avundsjuk på mig och jag hade så svårt att förstå det...vi var var ju systrar. Hon och hennes man var även mycket på min son. Han bröt kontakten med dem fyra månader före hennes död och han var 19 år gammal. Och, precis som du skrev Sisyfos...det var väl aldrig så att hon lyfte mina positiva sidor...så var det nog likadant med min mamma. Kan liksom inte komma ihåg att någon i min familj sa något upplyftande till mig. Sökte under nästan hela min systers och min mammas livstid bekräftelse av dem. Men det fanns mycket positivt under åren med min syster och min mamma men kommentarerna och frånvaron av fina ord har starkt präglat mig. Min syster var ju yngst innan jag kom och hon var den enda flickan...sen kom jag och blev pappas flicka och jag var ju som ensambarn. När våra föräldrar hade dött var det min syster som höll ihop familjen men hon dog 2,5 år efter mamma. Även om jag kunde vara så skogstokig på henne så var saknaden enorm för hur det än låter så var ju hon som en extramamma som jag definitivt inte önskade men som jag även saknade. Imorgon skulle hon fyllt 66 år och ja..hon fattas mig. Hennes man bröt kontakten. I början hade jag kontakt med hennes söner för de har alltid stått mig så nära. Har tagit hand om dem jättemycket under deras uppväxt. Tyvärr så har jag ingen kontakt med dem idag...och jag saknar dem och deras familjer..de har två barn var..så min syster skulle haft fyra barnbarn. Brukar inte tänka på det så mycket för det är fortfarande för smärtsamt.
Idag är det även 23 år sedan min äldste bror dog endast 46,5 år. Saknar inte honom men kan sakna den relation som vi inte hade. Oj, då...det blev mycket död....

Men när jag ändå håller på..så ligger min sons sambo inne på sjukhus igen. Tycker att det är så förbaskat sorgligt! Jag körde in henne förra fredagen till akuten. Hon hade otroliga smärtor. Hon fick komma hem med smärtlindring under helgen för hon skulle opereras i måndags. Min son tar ledigt från sitt jobb. De åker fem mil till det större sjukhuset för att mötas av någon som säger att nej du ska inte opereras. Läkarna skulle ha möte och diskutera hur de skulle behandla henne. En läkare ringer på torsdag eftermiddag och säger att hon skulle opereras på fredagen och infinna sig på sjukhuset igår 8.30. Läkare säger att hon ska få lokalbedövning samt lugnande. När hon kommer till sjukhuset får hon inget lugnande de ger lokalbedövningen i magen. Ska även ta blodprover men kan inte sticka henne utan håller på att sticka sönder henne. Blir opererad. Får sen ligga helt stilla med en slang från magen som suger ut vätska ur en cysta..ligger still i fyra timmar. Vi pratade igår kväll. Hon hade ont och det var jobbigt. Hon tyckte att det var så jobbigt att vara ensam att inte min son kunde vara med. Hon hade gråtit så mycket. Jag blir så ledsen för hennes skulle men även för min sons skull. Unga människor som kämpar på.

Men nu är det i alla fall lördag...och jag är ganska trött..så ovanligt?!?! Ska se över mina fröer, några får jag nog slänga men ska försöka så lite nytt. Det kanske är sent men jag ska testa i alla fall. Eftersom det är lördag och jag har tid har jag även tänkt att laga kåldolmar. Det är tidskrävande och jag brukar kladda ner nästan hela köket men...det är så himla gott!! Ikväll får det bli Melodifestivalen..få se vem som vinner....

Ha det fint:)

Jag blir lycklig bara av att läsa dina bubblande inlägg!😃🙏💕
Jag fattar inte så mycket av de nya funktionerna än🙄 Finns det någon "gilla"-knapp?

Ja tänk vad mycket som hänt. Tack Sisyfos!
Jag visste ju att denna förändring var nödvändig. Det gick ärligt talat rätt åt h-e. Jag höll på att tappa kontrollen om drickandet.
Samtidigt vill jag att detta ska innebära en frigörelse från beroendeproblematiken i stort. Har ju ätstörningar i botten, även om jag tror jag kommit ur dem. Men grubdproblematiken vill jag komma åt. Något jag verkligen lärt mig är att om man ska bryta ett beroende måste man sluta göra det man är beroende av, bryta beteendet. Annars finns det inget att jobba på liksom. För mig är det så iaf. Blivit så tydligt nu med alkoholen!
🙏🙏🙏🙏🙏🌷🌼⚘🌼🌷