Senaste kommentarerna i forumet

Tack för kloka lugnande ord! Ja såklart min man vill mitt bästa, och ser hur mycket bättre jag mår! Tänk att det ska vara så svårt att se saker utifrån... Ni har såklart rätt. Och bevisetbfinns ju i att han inte yppat ens en stavelse om att jag ska ha gjort vårt liv tråkigare. Själv njuter jag av våra nyktra helger. Har ingen anledning att tro något annat från hans sida. När jag känner mig redo ska jag ta upp det med honom.
Mary P, of course är jag nykter ikväll😇. 70 dagar, 10 veckor!!! Wow!! Grattis till oss!!!

Hemskt! Varför gör han så? Är han pappa till dina barn? Det behöver du såklart inte svara på, men det känns än mer olämpligt då.
Du kan be honom ta bort inlägget. Eller stämma honom för förtal. Eller välja att inte bry dig och försöka glömma det. Du är inte nån annan människa än den du var igår. Om andra undrar eller pratar skit så förändrar inte det den du är. Du dricker dessutom inte nu ändå. Men en sån där händelse är jättejobbig och jag förstår om det känns jobbigt att undra om andra läst etc, men jag tänker att du är den du är. Att det här har hänt påverkar faktiskt inte vem du är. Glorian hamnar kanske lite på sned en stund, men det går över 😇. Men inlägget säger mer om honom än om dig.

Jag förstår vad du menar. Jag har extremt lätt att träffa kvinnor både i verkliga livet och på dejtingsiter. Det är ett av mina problem, förutom att jag är (aj vad ont det gör) alkis så är jag sexmissbrukare. Jag har extremt stor framgång på dejtingsiter. Mitt problem som jag skrev tidigare är att jag alltid är beroende av saker. Jag kämpar för att lösa det men just sex och alkohol-beroende är svårt att bryta.

Gör dag 1 om och om igen, flera dagar i rad. Vad är din rekord? Ska vi slå den? 🥳❤

Härligt att höra Mrx, jag har bra kontakt med mina barn. Min äldsta son bor granne med mig och min yngsta son bor hos sin mamma. Ett stort problem, som egentligen kanske blir positivt snarare än problem, är att jag tvingas flytta från staden där mina barn bor.

Jag kommer flytta till en mindre stad och bo i ett hus på min systers stora herrgård.

Jag är verkligen livrädd att lämna barnen men de är så stora att de säger saker som "Om du älskar någon så måste du våga släppa taget" "Vi har din rygg och kommer om du behöver". Jag lider av fruktansvärd separationsångest då både pappa, farmor, och 2 mostrar tog livet av sig. Jag har suttit med pistol i munnen och 3 andra försök. Det är så lätt att dölja den ångesten med alkohol även om jag vet att det inte hjälper ett dugg.

Om ungdomar brukar jag säga att det är viktigt att de anstränger sig för att bli anställningsbara. Göra bra val och göra bra ifrån sig både på utbildning och arbetsplatser, fylla på sitt cv och bli så attraktiva som de kan bli på arbetsmarknaden. För sin egen skull.

För oss lite äldre ofrivilliga singlar gäller att vi kämpar för att göra oss förhållandebara, det vill säga bli attraktiva för en presumtiv partner. (Och då menar jag lika mycket insida som utsida.) För vår egen skull.

Det om något är väl en motivation!? Må bra och göra bra val, ha hela hjärnkapaciteten tillgänglig, liksom känsloliv och självkänsla. Allt det som nykterheten innebär. För mig i alla fall.

Det ligger verkligen något i den gamla klyschan ”älska dig själv innan du kan älska någon annan.”

Kram 🐘

Jag har levet med min kvinna i 35 år. Tre barn som är vuxna har vi producerat. Alla tre barn har bra jobb och bra bostäder som de köpt för egna pengar. Vi har även barnbarn som är livets efterrätt. Min personlighet är som din. Jag blir lätt beroende av div grejer. Alltså inte narkotika men kanske spel, mat och absolut alkohol.

Jag har funderat på en sak. Du skriver om en massa känslor av alla de slag, och det verkar ju som de flesta upplever/har upplevt liknande en bit in i nykterheten. Men har du inget behov av att skriva här vad rent konkret det berott på? Vad händer/hände liksom.😂 Hände det tex något som gjorde att jag blev ledsen eller arg så vad det det första jag ville skriva om här. Få det ur mig, ner på pränt, detaljerat. Då fick jag dels tips, igenkänning, hjälp eller pepp från alla snälla forumsvänner.😍 Jätteskönt!Men vi är ju alla olika, med olika behov.

Du gör ju såklart helt och hållet som du vill och vad som känns bäst för dig. Men bara det inte är att du känner en oro, rädsla eller gud förbjude skam för att skriva något här.❤️ Det är sådant som vi hjälps åt att jobba bort här. Döljande pga skam ska bort, stolthet och ärlighet ska ta över.

Bara en fundering från mig i all välmening.

Kram

Vad säger du???? Är han helt från vettet??? Varför gör han så? Kan inte varit på plats när begåvning delades ut!!!

Så fel tidpunkt för detta! Du förtjänar inte skit ❤🌸

Men även detta kommer att gå över. Du är inte ensam 💚🌸💚🌸💚

Jag hör vad du säger Mrx....och utifrån tidigare inlägg så ska jag inte förklara mig...så jag tänker...du vill väl men du vet inte min historia.
Och jag är väldigt trygg med mina föräldrars, svärföräldrars och systers bortgång.

Kram🤗

1) förstår att det är jobbigt. Hade vi umgåtts med en nykter när vi ville själva vara fulla. Näh! Så inte konstigt att man blir orolig. Men du är sympatisk, snäll och smart. Så många egenskaper som blir bättre när du är nykter. Jag är säker att du inte är tråkig. Din man är säkert stolt över dig ❤💚🙏

2) Ja, men du gjorde ett försök. Jag fegade ut och blev bara tyst. Men jag hoppas och tror att det kan leda till något positivt. Att vara rak och tydlig är en konst. Snäll men bestämt 💚🌸💚

Om du är nykter ikväll så har du klarat av 70 dagar och 10 veckor ❤

🐘🐘🐘🐘🐘

Förstår verkligen att han är ex 😡 Oerhört omdömeslöst och respektlöst gjort.

Jag vet att du inte håller med mig, men jag tycker verkligen inte att du skämmas ett dugg. Väldigt många har alkoholproblem men vägrar ens att erkänna det. Du gör något åt det!

Kram 🐘

Släpp all historik till alla dina släktingar som dött. För mig är det likadant. Jag är 58 år. De flesta av mina äldre släktingar är döda. Vissa dog av hjärtstopp andra dog av cancer. Min svärmor dog av behandlingsbar cancer som hennes vårdcentral missat. Min morsa dog av hjärtstopp. Jag kan skriva mer om min släkt och familj men det hjälper mig inte alls i "min" situation. Det är bara DU som kan välja hur du vill leva ditt liv oavsett vad som hände din familj och deras sjukdommar.

Jag har 15 lätta år bakom mig, problemet kom efter en skilsmässa...från kvinnan jag levt med i 25 år. I samma veva flyttade äldsta sonen hemifrån. Jag hade en anledning att hålla mig nykter, för familjens skull. Nu måste jag vara nykter för min egen skull och det är så mycket svårare. Men, ett bakslag idag får jag omvandla till vinst kommande dagar.

Jag har aldrig sett mig som just alkis (även om jag nu förstått att det är precis det jag är, men det är bara här jag vågar erkänna det) men jag brukar säga att jag har beroendeproblematik. Börjar jag spela datorspel så spelar jag för mycket, är jag ute och fotograferar så går det över styr, sexberoende - ja tyvärr, dricker jag så....ja, gissa :)

Jag måste på något sätt ha något jag är beroende av, när jag var yngre så var det träning och åter träning, men nu? Sitter ensam i min lägenhet, ingen fru och barnen utflugna. Ensam och tycker synd om mig själv. Man får svart bälte i självömkan vill jag lova.

Dessa autopiloter som tar oss till ställen där vi egentligen inte ska vara. Vi människor styrs oftas av våra vanor oavsett om de är bra eller dåliga. Du har 15 års nykterhet i bagaget. Jag har aldig varit mer än stor konsument av alkhol men aldrig alkis. Jag borde kunna lära mig av dig. DU sitter på väldigt mycket bra egenskaper. Jag vet att det ändå kan bli fel i bland. Vi människor är sådana. Min autopilot har fått kicken men lurar ändå i vassen. Vad jag har lärt mig av livet är att öppenhet alltid vinner över små lögner.

Man kan ju inte bli annat än varm i hjärtat med all värme:)

Nej...jag har inte gett upp..långt därifrån. Jag kan acceptera att det är en lång process men jag är orolig för min hälsa...så är det. Och, det är när jag sitter där och möter läkaren som jag tycker att det är så obeskrivligt skämmigt...att jag inte är nykter...för läkaren ser inte vad som händer inom mig.

Å Sisyfos...kanske är vi själsfränder..eller jag vet inte om det är rätt ord...men du fångar mig...så är det. Tack för att du gjorde mig uppmärksam på det här med att förklara sig! Så mycket jag har förklarat mig genom åren ...långt innan alkoholen gjorde intåg i mitt liv.

Vi var fyra syskon...de var elva, nio och nästan åtta år äldre än mig. Min äldste bror kände jag knappt och det var sällan som han kommenterade något om mig....eller kanske gjorde han det ändå...ja iaf hans elaka fru. Men jag är så van att mina syskon alltid kommenterade mig i synnerhet min syster...i princip näst intill det sista året innan hon dog. Så jag har ofta känt mig ifrågasatt...och det finns liksom med mig...kanske är det därför jag reagerar så starkt när någon frågar mig något.

Så nog med förklaringar! Jag är här på forumet. Jag skriver. Jag vill bli nykter. Jag har kontakt med vårdcentralen, sömnmedicin och bröstmottagningen. Kan fundera hur mycket som helst på varför jag dricker. Ibland känns det som om jag dricker av precis varenda känsla ...så det är liksom ingen idé att fundera utan det handlar om att GÖRA som kurator sa på Rådgivningscentrum.

I helgen ska jag försöka ta hand om mina fröer igen...minska på det...bara göra lite grann...testa. Något som jag verkligen behöver göra det är att ANDAS...skulle ta tjänstebilen på jobbet var därför tvungen att blåsa för att kunna låsa upp bilen och åka iväg...men inte räckte luften till...utan det stod Blås starkare...eller hur det nu var...men till slut andades jag in genom näsan och blåste ut och då klarade jag det....Test godkänt!! Så meditation och andas det är kanske nästa steg...

Så...allt gott till er mina goa vänner:)

Det är ett gränsfall till förtal. Det har ingen större betydelse om det är sant eller inte för att kunna betraktas som förtal. Viktigare är hur stor spridning det får och i hur dålig dager det får mig att framstå i.

Tack AH! Ja, jag har funderat över om det är så, att ilska kanske är en känsla som behöver komma fram i nykterheten, och som jag är ovan att hantera eftersom "jag aldrig blir arg". Eller jovisst har jag kunnat det tidigare också, men stubinen har varit milslång och det är ju förbjudet och skitläskigt att bli arg!
Nu har jag typ ingen stubin, men det är fortfarande otäckt att bli arg. Tack och lov har jag inte fått något öppet utbrott än, men jösses vad jag muttrar och svär inombords!! Inte klokt! Och så sant, när jag sovit på saken så är ju problemet oftast inget som ens behöver hanteras.
Skönt att höra att jag inte är ensam och att det går över!

Tack Nikki! Jag kände mig "avslöjad" av en sak du skrev, lätt att bli nojjig ibland. Men vi tänker helt enkelt väldigt lika. Och det är väl därför jag bryr mig mycket om att du kämpar vidare också. Uppskattar att du är här.

Det räcker gott att ha fokus på att leva!
Vi säger så!

KRAM!

Mitt ex, som jag är skild från sedan ett par år tillbaka har i princip outat mig som alkoholist på Facebook för några dagar sedan. Vi är inte vänner på fb men en gemensam vän berättade det och jag läste. Det står inte i klartext att det är mig han syftar på men alla som vet vem han var gift med av hans närmare 600 vänner fattar ju. Och vi har 150 gemensamma vänner som nu fått den infon.

Dit kan man väl ringa? Du har ju ringat in ditt problem rätt väl, det går bra några veckor, sen blir det ett återfall. Det är verkligen aldrig för sent att sluta. Jag slutade för ett år sedan och är så glad för varje dag med den nya närheten jag har till min familj när jag inte måste kämpa för att verka nykter och aldrig är bakis längre. Det är det fulaste beroendet gör, att det får en att tro att det man har inte räcker. Att man behöver alkoholen. Men det är beroendet som tar till alla trick för att finta bort en och få en att tro att den är den enda trösten/glädjen/ guldkanten. Men du skrev i ditt första inlägg att du har mycket fint i ditt liv, ge det en chans, det är du värd!

Kan relatera till tråkkänslan, så kände jag också i början. Tror faktiskt att det har med beroendet att göra. Man har tillsatt kemisk glädje så att hjärnan glömt hur den skapar egen. Men det blir bättre och bättre ju längre tiden går tycker jag.. Svårt det där med att prata, saknar också någon att prata nykterhet med.. Men forumet här är bra tycker jag. Hoppas du orkar ge det en chans nu, det finns stora fördelar som märks vartefter...

Jag förstår din oro, särskilt eftersom du skrivit att din man också druckit för mycket. Men han verkar uppenbarligen inspireras av din nykterhet. Har ni pratat om hur han ser på sitt drickande? Kanske vore skönt för dig om du visste uttalat att han inte heller vill tillbaks i gamla vanor.. Du är så stark nu, jag tror att det kommer gå lättare än du föreställer dig. Och jag har svårt att tro att din man skulle tycka att du är tråkig för att du avstår alkoholen, han ser nog hur mycket bättre du mått senaste månaderna.

Jag blir också jätteglad för din skull Mr Chivas ❤️ Det är så tydligt att nykterheten verkligen har vidöppnat vissa dörrar för dig, och du värdesätter det du ser och upplever i det nya ”rummet” så mycket att du inte längre vill smita bakvägen. Du har stängt bakdörren, och snart glömmer du kanske att den ens finns för det du har nu är så mycket bättre på alla sätt.

Kram 🐘

Känner igen mig jättemycket. Jösses vilka ilskna utbrott jag hade förra våren, nynykter. Ett mail från någon kunde göra mig skogstokig. Och ilskan kom och gick i vågor hela dagen, otroligt tröttsamt. Fick knappt inget annat gjort. MEN det har lugnat ner sig. Ingenting kan få mig lika arg längre som jag blev förra våren. Ingenting. Det var bara en känsla som behövde komma fram i nykterheten, och som jag var ovan att hantera.

En sak som jag gör är att jag alltid ”sover på saken”. Om jag inte måste reagera i stunden, det måste man ju i bland, så sover jag alltid på saken. Under sömnen händer magiska grejer - svårlösta saker blir plötsligt plättlätta nästa morgon. Eller så börjar hjärnan formulera ett svar till idioten, utan att jag knappt är inblandad känns det som.

Otaliga gånger har jag sen under mina morgonrundor formulerat nästan exakt vad jag ska svara idioten, och sen bestämmer jag hur/när svaret ska presenteras. Nästa morgon har jag hunnit sortera bort all onödig ilska och istället gått på essensen - försökt formulera mitt svar kort och koncist. Oftast ringer jag upp vb, då tar jag kommandot. ”Du, jag tänkte på en sak. När du gör så här....” De flesta pudlar direkt, och gör inte om det.

Aldrig gå i svaromål i affekt. Det är ett av mina motton numer.

Kram 🐘