Senaste kommentarerna i forumet

Bra jobbat Sattva! Känns verkligen som du är på rätt väg. Fokus på annat än på alkohol. Tror det är viktigt att förstå sig själv och sina sammanhang och att förlåta sig själv (och alla andra runt omkring). Jag har haft en trygg uppväxt om man jämför med många vänner, men det finns mönster i vår familj som jag måste vara uppmärksam på min egen del i. Inte så lätt alla gånger, det är lätt att halka tillbaka. Jag är extremt beroende av att alla omkring mig mår bra. Gång på gång slår jag Knut på mig själv i mina gissningar på vad de behöver. Tror inte att det är bra för nån om jag ska vara ärlig, men det är inte så lätt att bryta de där invanda mönstren.
Nykterheten hjälper såklart till i att bryta mönster och tänka klart. Tänker att du också verkar ha nått dit där man faktiskt är så jäkla less på att dricka. Du har ju tagit så många steg nu också. Det kommer att gå bra det här.

Jo men det är ju så att många av oss är allergiska mot alkohol.Egen insikt.Vi har svårt att sluta i tid.Vi har svårt att begränsa sig och A gjör att vi mår så dåligt fysiskt och psykiskt av A så då fortsätter vi pga det med jag tar bara 1-2 glas.Så mår jag bra igen.Men slutar det där?Nej inte för mig iallafall.Bara att hålla ut skaffa nya och hållbara rutiner och kanske någon ny sysselsättning.

Först vill jag skriva några ord om mitt velande ....att jag skriver att jag ska sluta skriva..göra ett uppehåll...men så skriver jag igen. Jag tycker om att skriva, att sätta ord på mina känslor...men jag precis som alla andra här på forumet tycker också om att få respons...vilket jag också får...men ibland har jag större behov av att få det...och då räcker det inte bara med de där hjärtana man får...det är väl oftast då jag funderar på om jag ska ta ett uppehåll. Att försöka härbärgera mina känslor själv...utan att skriva här...och utan att dricka alkohol...vilket jag inte har lyckats med så bra. Och...jag vet att en del tycker att det är svårt att skriva, pusha..när man inte lyckas.
Och precis som jag har skrivit tidigare så har jag hamnat lite mitt emellan....det är väldigt många nya på forumet vilket är bra att man har tagit sig hit...det är många som har gått vidare...vilket också är att gratulera....och jag känner igen några nick som är kvar precis som jag men som klarar nykterheten bättre. Jag tror dock att precis som vi har skrivit tidigare så behövs sådana personer som jag som skriver för att andra ska våga stanna kvar...att inte behöva känna sig misslyckad...för att man inte lyckas med nykterheten. När jag klarar av att bli nykter så undrar jag hur det kommer att bli...för ibland när jag läser i andras trådar där man har klarat av nykterhet under ett år så låter det så lekande lätt och jag undrar kan det verkligen vara så lekande lätt?? Läste i min lokala tidning om hen som hade varit nykter i tolv år men kände att det fortfarande var svårt. Jag hoppas innerligt att det inte kommer att bli så...

I dag är jag verkligen på uruselt humör...och då blir jag irriterad på minsta lilla grej...tänker att mycket handlar om att inte leva mitt liv. Min dotter bor ju nästan hela tiden hos oss just nu och det beror ju delvis på hennes mående men även på Coronan. När hon inte är manisk så är hon en ganska lätt individ att ha att göra med men nu när det är corona så blir ju livet väldigt begränsat och hon blir så beroende av oss. Hon sköter sitt jobb och hon tränar annars är hon inte så drivande just nu. Har inte riktigt kraften till att ta itu med saker och ting. Glömmer saker som hon ofta gör. Sprider grejer omkring sig. Och när jag inte riktigt orkar med mig själv blir det svårt att hantera detta. För min man är det absolut inte lika störande. Hon flyttade hemifrån för två år sedan...är mycket hos oss pga att hon är så ensam. Jag älskar henne av hela mitt hjärta och vill att hon ska må bra..men ibland blir jag lite kvävd.

I fredagskväll kom hon hem efter jobbet och då hade jag druckit alkohol så jag gick och la mig innan hon kom hem för jag ville inte vara onykter i hennes sällskap. Det har hänt flera gånger även fast jag har tänkt att jag inte ska dricka när hon är hemma men jag har inte druckit så mycket då men ifredags blev det mer därför gick jag och la mig. Vi pratade om det dagen efter (igår) och hon är ganska tuff mot mig....inget gullande där inte...och det är bra....sen pratar vi...och hon undrar varför jag inte lägger in mig på något behandlingshem...och vi pratar vidare.

Och ja...jag vet..jag ska tänka på min dotter....det finns inget till mitt försvar...det finns förklaringar...och förklaringen är att alkoholen är lömsk och vrider på mina tankar och gör att jag lätt glömmer vad jag har bestämt mig. Jag har också så svårt att sätta mig själv i främsta rummet därför vet ju min man, mina barn....att allt bara rullar på....de vet även att det är jag som bestämmer mycket här hemma...med mat, handla mat osv...likväl så bestämmer jag inte att jag bara sätter mig i en fåtölj och läser ett par timmar på lördagseftermiddagen precis som min man sätter sig för att titta på sport under två timmar....utan jag vill ju städat färdigt först och göra fint för att sedan vila och då är klockan oftast ganska mycket. Gör alltid det misstaget...göra fint först, ta hand om tvätt osv...och sen mig själv...och då har det redan hunnit mörkna ute och solen har gått ner...

Jag måste verkligen se efter var jag kan inhämta energi...tycker om att klä mig på ett vis som gör mig glad, tycker om att sminka mig....men just nu i coronatider så blir det något helt annat med skyddsmundering...det kan låta som ett väldigt ynkligt problem...men det tar bort en bit av min identitet och personlighet.

Oj, vad jag låter gnällig men idag är det precis så det är.....

Kram:)

Du är en riktigt stark man..Bara outa sig, utan skyddsnät..?..Man mår som man förtjänar..??

Du som elitidrottare vet, att inget värt en medalj kommer gratis. Att vinna en tävling mot en 5 åring känns inte, men om då vinner över hans pappa så blir du redan lite glad.
För att du ska kunna känna den riktiga segern och glädjen behöver du ordentligt motstånd. Äventyr. Något som inte alla andra klarar av.
Ett problem kan vara att du redan såld köttet innan du skjutit oxen. Alltså du har levt livet som "nykterist" i andras ögon så länge. Så du kommer kanske inte uppleva helt samma stolthet som vissa andra. Alltså jag bara gissar, känner ju inte dig alls!!

Vad jag vill säga är, att om någon kan göra det du gör, alltså lämna missbruket och flytta 48 000 kr till ett sparkonto på ett år, så är det du! Envis, smart och målmedveten. Men kan det finnas vinster med att berätta till någon hur det egentligen ligger till. Så du också får lite draghjälp och någon som kan vara stolt över dig (tillsammans med dig).

Ha en underbar dag! Jag hoppas vi båda kan lyckas med kärleken. Som du skrev i december (tror jag) så kanske blir det rent av flytt om par år ??????❤

Se fram emot nästa helg och 2 veckor utan a ?

Jag har 5 dagar nu och ska stålsätta mig att inte ge efter. Fullbokade kalendern med morgonmöten som i princip gör det omöjligt för mig att halka dit.

Vi fixar denna vecka tillsammans! ?

?????..Skönt att det har gått fint i helgen..Kram..

Hej allihop! Jag överlevde helgen och det var faktiskt inte ett dugg svårt ?☺️

Ff trött, men nu mer i kroppen än i huvudet, så känns ändå som att det är på rätt väg ?

Imorgon dags för jobb igen, ska bli skönt. Utmaningen blir att inte handla nåt på vägen hem och därmed inte dricka medan jag lagar middag. Men har ju klarat denna veckan så det SKA gå även nästa ??

Jag blev nykter i juni månad 2020. La ner ALLT! Såklart stolt och nöjd med mig själv.

Men för fem dagar sedan efter veckor av familje trubbel så nådde jag min gräns för vad jag orkade med.
Så jag ringde min gamla kontakt och vi bestämde tid och plats och vips 10 sekunder senare hade jag de blå små miraklen i min hand.

Nu sitter jag hemma i min soffa, tom på piller och fumlar med mobilen. Slår in numret till kranen... En våldsam inner konflikt pågår inom mig. Vet inte vart jag skall finna styrka att ge fan i det.

Min fråga till Er:
Vart hittar ni kraften/ styrkan från?
Vilka tankar snurrar runt i era huvuden!

Tar gladeligen emot alla råd, tips & erfarenheter!

MVH/ E.C.A ?

Jag är en målmedveten person i min vardag och i mitt liv och gillar att ha visioner och drömmar, som jag sedan formar planer mot för att uppnå.
Jag ska även här försöka applicera det som ett vapen mot alkoholen.

Jag är en äventyrare och har ett stort, väldigt stort äventyr jag vill ge mig på en vacker dag som kräver en fysik i absolut toppform.
Likaså ett världsrekordförsök, även det kopplat till ett äventyr, där jag sedan några år tillbaka har funderat på att göra en helt sjuk fysisk prestation och bli bäst i världen.

Ingen av ovan två visioner är förenliga med någon form av alkoholintag. Tvärtom, jag behöver i praktiken vara i mitt livs bästa form någonsin. 100% atletisk, vältränad, pigg, fokuserad etc - typ allt det som alkoholen har tagit ifrån mig och som jag brukade vara.

Det nya nu är dessutom kärleken som tycks ha ramlat in där om allt går som det ska, så inleder jag första relationen på över 13 år och det kan rentav vara första riktiga kärleken någonsin i hela mitt liv då jag efter över 40 år ännu inte har fått uppleva kärlek som det ska vara.

En sak jag har reflekterat över de senaste åren är att jag har valt bort många tänkbara partners för att det har varit "festprissar" till damer, som måste hinka drinkar med sina väninnor varje helg osv. No offence alla ni som har sådana livsstilar, men jag har känt att jag inte söker mig till den världen, till de livsstilarna osv där krog, galej, fest, party osv tar så stor plats i livet. Jag har själv tagit mig ur den delen ur livet och går hellre gånger hem till vänner på barnkalas där det är saft och bullar än att återvända till något krogliv. Jag vill inte heller ha en spritluktande kvinna i min säng varje helg efter sina galej (lika lite som jag vill vara den som luktar sprit). Nu har jag träffat en tjej som kan dricka alkohol en kväll sådär, men som inte har det som livsstil. Hon har träning, hälsa, utmaningar, äventyr osv som livsstil - precis vad jag söker. Jag känner mig inspirerad och upplyft och det är en kittlande tanke att i en framtid, om vi kommer så långt, kunna planera en helg med massa idrott/sport/utmaningar, laga en välbalanserad och bra kost ihop, sitta nyktra (det är helt ok om hon tar något glas vin) en kväll och bara spåna om gemensamma drömmar osv.

Jag tror verkligen på att folk kan lyfta varandra och det är lite så jag har sett framför mig en "riktig" relation, där man lyfter varandra och hjälper varandra till nya nivåer. Hon vet ännu inte om min historik och mitt missbruk, men hon kommer att få veta det. Längre fram. Tills dess tänker jag surfa lite på visionen ovan, eller egentligen samtliga tre visioner. Jag har ett guldläge att verkligen ta mig dit nu och få uppfylla dem. Om jag aldrig mer rör en droppe A.

Tack för din input. Vad skönt att komma fram till den punkt då man ärligt kan känna att det blev inte roligare än så med alkoholen. Ny tid, nytt liv. Lycka till för dig ? Jag ska snart ta rygg på dig.

Verkligen hög igenkänning på drickandet för att få lugnet osv och just den där grejjen med att få sätta mig vid datorn och bara kolla på youtubeklipp i dimman eller sitta i soffan och se en film i dimman, där har jag fått en stark koppling. Grejjen är ju dock att det sällan slutar med att man blir lite dimmig, utan brakar längre än så. Plus att de negativa konsekvenserna är så mycket större än det där man har fått för sig att man behöver på kvällen.

Du kommer förhoppningsvis kunna hantera känslorna ännu bättre om du avstår från alkoholen en längre period. Stå starkare när du upplever något, hantera stress bättre osv. Sömnen blir bättre, energin blir bättre osv.

I mitt förra liv var livet mest en transportsträcka till nästa fylla. Alkoholen kidnappar vår hjärna, fuckar upp våra må-bra-hormoner fullständigt. Till slut är det endast alkohol som kan få våra må-bra-hormoner att dansa. Och efter varje fylla störtdyker dessa hormoner, och vi mår ännu sämre än innan.

Det tar tid efter alkoholstopp innan hjärnans kemi stabiliseras på en normal nivå. Åtminstone några veckor, ibland ännu längre. Sen pågår det där successivt och blir bättre och bättre för varje månad. Efter ett halvårs nykterhet började jag trappa ut min SSRI-medicin ytterst långsamt. Min strävan är att mina egna må-bra-hormoner ska sköta jobbet helt på egen hand. Totalt kommer uttrappningen ta 1,5 år och jag blir helt ”ren” från SSRI i mars 2022. Långsammare uttrappning har nog aldrig gjorts. Men jag har å andra sidan ätit medicinen i 14 år.

Alkoholen tar ifrån oss förmågan att känna glädje och nöjdhet i vardagen. Men den förmågan kommer tillbaka i och med nykterheten ❤️ Jag lovar.

Kram ?

Hög igenkänning på mycket av det du skrev och vad fint att din pojkvän reagerade som han gjorde! Mycket bra att berätta också, jag vet själv hur jobbigt det kändes innan jag berättade för min bästa vän och för min arbetsgivare, men hur sjukt förlösande det var efteråt. Att slippa ljuga, slippa undanhålla - bara blotta sig, lägga korten på bordet och kanske också säga "hjälp?" en sväng. Heja dig, kämpa på!

Hejja dig, håll ut och håll i som man så populärt säger :)

Tack Sattva och Se klart för fina inlägg som får mig att reflektera. Härligt att du är på dag nio och vaknar tidigt och förhoppningsvis utvilad, bra gjort!

Yessss? Jag är där med❣️

10 är en milstolpe!! Jag ville ju hoppa till denna dag! Och vips!, nu är vi här ???

Grattis till alla som lyckats men även till alla som fortfarande försöker. Spelar ingen roll hur många dagar vi har (1, 10, 100), vi är i detta tillsammans, och det är det som är så roligt! Tack för att du Vinare och alla andra finns ??????

Otroligt skönt att vakna upp nykter en helgmorgon och fånga dagen. Så tacksam, så glad, men otroligt trött. Dålig nattsömn och överlag känns det som om jag skulle ha druckit fast jag inte har gjort det. Antar att det riktigt blytunga drickandet 2020 kommer ta ett tag för kroppen att återhämta sig ifrån. Skadan på de fysiska organen är nog bra så stor, så frågan är om jag inte har ett halvår framför mig innan jag är så återställd som det bara går. Likabra att förlika sig vid det. Levervärlden osv hoppas jag stabiliseras inom 5-6 veckor, storleken på blodkropparna hoppas jag normaliseras inom 2 mån, men innan precis allt fungerar som det ska i kroppen lär ta sin lilla tid.

Priset jag får betala av att i praktiken ha druckit varje dag under en lång period. Helt galet. Mest galet av allt är att jag lyckats dölja det, sköta mitt jobb, träna, tävla, datea, varit den där sociala och goa personen. Snacka om att man kan vara bra på olika saker, men att jag skulle bli bra på att smygsupa var verkligen inte något jag såg framför mig som barn när jag drömde om vad jag skulle bli när jag blev stor.

Ja Vinare, vi har nog valt vårt umgänge smart.
Jag har en nära vän som jag umgås mycket med. Hennes alkoholvanor är klart värre en mina. Har verkligen tyckt hon är toppen. Jag har inte hunnit säga hej förrän jag har ett stort glas vin i handen.
Skulle jag verkligen umgås med henne i samma utsträckning utan alkohol? Tror inte det, vi har egentligen inte så mycket annat gemensamt.
Sedan har jag en annan mycket nära vän. Världens finaste. Hon föreslår ofta promenader när vi ska ses. Hänger sällan på.
Skulle jag verkligen umgås mer med henne om jag inte drack?
Tror absolut det, vi har massor gemensamt. Dock inte intresset för A.

Obehaglig tanke.

Ja, det du beskriver lite är även att tillståndet att bli avtrubbad känslomässigt, men jag personligen har nog en fas innan där. Det vore dock en sak om drickandet stannade upp i den fasen, alltså att jag skulle dricka tills jag blev småmysig och sedan nöja mig där. Det är ju det jag inte gör, utan där eskalerar det sedan vidare typ tills drickat är slut. Då kommer även den fasen du pratar om, där känslorna trubbas av och det blir lite zombieläge.

Nog är det som så att man fungerar bäst nykter, eller åtminstone jag. På alla plan.

10 är väl ändå en siffra som vi ska vara stolta över? Jag känner mig så mycket piggare och gladare!
Ha en fin dag!

Ja precis så, snacka om galet när livet blir en slags resa mellan varje fylla, istället för att leva livet som man borde på alla plan.

Ja vad hände med dessa känslor? Senaste tiden har jag bara varit exalterad över vinet. Jag har sett fram emot tjejkvällar där vi lagar mat oC dricker vin. Hade vi inte druckit vin hade jag inte varit intresserad. Det känns bara så smått att se fram emot en kaffe med en vän. Men kanske när besattheten av vin släpper att man faktiskt kan få se fram emot annat. ?

Ut på morgonen som alla andra dagar med hunden, lyssnade på musik, italosound radio.
Musik som får mig på bra humör, och det är så underbart. Frun i sällskapet är under radarn idag och ligger kvar i sängen, ännu en anledning till att jag valt rätt presenterar sig. Skillnaden hade varit att bli tvungen att gå upp i det tillståndet och fortsätta dagen ändå.
Slippa ångesten och den dagslånga startsträckan man hade haft innan man blir människa igen.
Håll ut allihopa, vi kan klara det här! ??