Senaste kommentarerna i forumet

Jag kände precis som du beskriver att jag blev glad när jag druckit lite, och tänkte att all guldkant skulle försvinna utan alkohol. Vill bara säga att jag till min glädje upptäckt att det inte var sant. Första veckorna utan alkohol kändes tomma, men sen börjar hjärnan att repa sig och livsglädjen kommer tillbaks. Nu njuter jag av så mycket, av morgonkaffet, en promenad, god mat. Förut var ju fokuset på att man skulle få sätta sig med det där vinglaset, och beroendet gjorde att det var det enda man uppskattade, så då missade man allt det andra. Men det finns så mycket att må bra av utan alkohol, det kommer du snart att märka!

Tur att vi även tog stöd på hemmaplan. ? Hade varit svårt för mig annars.

Ser att vi har exakt samma strategi för vår nykterhet.
Det kunde vara jag som skrivit det.
Det var det bästa jag gjort att jag berättade för min sambo.
Hade inte förväntat mig det 100 %-iga stöd jag får. Han kör vit månad själv nu för att både underlätta för mig men också för sin egen del. Bör dock sägas att han är supermåttlig med alkohol. Har aldrig ens sett honom berusad.
Ett steg som saknas dock är att berätta för omgivningen om vidden av mitt tidigare drickande. Tids nog kanske jag är redo för det med.
Ha en skön tisdag!

Välkommen hit!
Du har hamnat helt rätt om du vill få stöd, råd och vänner att hålla i handen på din vandring.

Jag har precis som du kommit fram till att min alkoholkonsumtion inte funkar. Har bestämt mig för att hålla upp en längre period för att komma fram till vem jag är utan alkohol. Ska den ens få vara en del av mitt liv?

Goda råd och tips kan du få i massor om du läser de olika inläggen här. Det har hjälpt mig en hel del. Det finns tips på böcker och poddar.

Det som funkat bäst för mig under dessa dagar:

Hålla ut första tiden, det blir lättare och lättare.
Berätta för min man som också väljer att avstå, trots att han är måttlig.
Hitta nya vanor. Inte följa samma rutin som jag tidigare gjort med alkohol.
Läsa på om hur alkohol faktiskt påverkar kropp och själ.
Följa hur mycket bättre jag mår dag för dag, och påminna mig om detta.
Skriva och läsa här.
När jag har känt sug har träning varit en räddare.

Skriv gärna mer om dig och ta hjälp av oss andra här.

❤

...förstår att du känner en mättnad gentemot alkoholen som skapat sån oreda för er. Ta hand om dig (er)!

Jag är nykter och det är det viktigaste och dessutom riktigt positivt. Tack AH! Men... Tålamod? Vad är det? :-S

Synder? Nej du, Mic, här syndas inte. Skrev jag inte att jag tillåter mig att ge efter för sockersug? ;-)

Idag har jag iaf ätit en stadig frukost och en rejäl lunch. Det är en bra start för att få ordning på småätandet, hjälper inte det så - strunt samma så länge jag inte dricker!

Nej, den här gången ska vi inte ge upp. :-)

Kram!

Pixie, jag behöver göra som du! Tar gärna tips på poddar, böcker och andra stöd. Har haft en lång period där alkohol har varit min självmedecinering... behöver bryta och antagligen bryta helt. Behöver råd och tips för att klara mig ur detta vinpimplande i smyg.

Behövde lite pepp.

Löpningen känns helt nödvändig för mig just nu. Stor hjälp för att ersätta "lyckan på botten av ett glas vin".

Kosten handlar nog mer om vanor och vilja. Får ta tag i det. Blev nog lite lätt fixerad av att ersätta vin med smågodis. ?

Tack för att du lästa och kommenterade. Håller med, det blir bra det här.

Pixie

Hej!

Stort och varmt välkommen hit till forumet ? Som andrahalvlek skriver så har du ju tagit ett stort steg att börja skriva hör. Det har hjälpt mig jättemycket. Kanske är idag den dagen som du förändrar ditt förhållande lite till alkoholen, t.ex. skippa sista ölen på puben som du planerat ovan eller varför inte bara sätta på en serie och idag helt skippa puben? Idag iallafall, imorgon är en ny dag med nya beslut.

Kramar till dig!

Du har hittat hit, och du har satt ord på vad du tänker och känner. Svinbra start! Skriv och läs mycket här på forumet så ska du se att det klarnar så småningom och att pusselbitarna faller på plats en i taget. Här är du bland vänner, som vet precis hur ambivalent du känner dig just.

Kram ?

.

Det är viktigt för dig att minnas förstås, men det är lika viktigt för oss att påminnas. Efter en tids nykterhet, många år i ditt fall, känns det lätt och otvunget. Man glömmer vilken kamp det faktiskt var, och det behöver man påminnas om ibland. För att aldrig hamna där igen. Aldrig ta första glaset.

Kram ?

Ungefär samma, minst. Har klarat mig bättre, dvs med mindre alkohol sen strax före nyår, det går lite upp och ner, någon dag med riktig svacka, några riktigt bra dagar. Ingen egentlig fysisk abstinens men däremot ett stort sug efter alkohol. Det är en process att vänja sig vid tanken på att alkoholen måste uteslutas för alltid, för min del åtminstone, tror aldrig jag kommer att klara ett måttligt drickande igen. Har dock insett att det är lättast att avstå om man inte har tillgång... då får man hinka hejdlösa mängder the istället.
Vi hjälps åt på vägen!

så hade det gått 2 veckor av min tid på behandlingen.

Från att vara i kaostillstånd invändigt så började jag att landa och kunde mer och mer ta in, och lära mig av, vad andra sa. En grupp på ett behandlingshem är ju en ständigt föränderlig grupp eftersom en del skrivs ut, andra tillkommer, och vissa bara drar iväg ut i kylan. Rekordet var mannen som drog dagen före han skulle skrivas ut !!

Den förändringen stämde utmärkt för mitt tillstånd eftersom det alltid blev nya bekantskaper och nya erfarenheter från vitt skilda ställen i livet. Jag hade dock ett litet problem : Jag insåg inte alls kraften av att tillhöra en grupp med allt vad det innebär. Jag, som alltid styrt och ställt helt själv, skulle helt plötsligt lita på att andra kunde fixa sina liv utan min inblandning. Det var en aning obekvämt om jag säger så.....

Som "straff" (fel ord, jag vet men...) blev jag ålagd att gå ner till det som kallades Bubblan och sitta där själv i nån timme (eller fler, kommer inte ihåg !) per dag. Jag klarade inte ett enda tillfälle !! Jag insåg snabbt att jag ville tillhöra gruppen och jag behövde gruppen och det var en lättnad att inse det. För mig var det ett stort steg !

Vi hade möte en gång i veckan när nån, eller några, skulle redovisa sin life-story och det sågs fram emot med skräckblandad förtjusning !! I dessa historier fanns allt mellan himmel och jord som personerna skämdes för, skrämdes av och gett dem svår ångest men det viktiga var att få ur allt som trängdes i hjärnan så att den liksom nollställdes.

Jag insåg mer och mer att när det var dags för min life-story så fick jag inte gömma/"glömma" nånting utan allt måste ut ! Vilken jävla dag det var men så oerhört skönt det var efteråt !! Efter det har jag lärt mig att min absolut bästa medicin är i 3 steg :

1) Prata
2) Prata
3) Prata

Jag påminns om det nu när jag ser en bok som givits ut av KSAN och heter "En liten bok om stora känslor" !

Idag vet jag ju att om jag inte rensar mitt ångestförråd i skallen så bygger trollen bo där ända tills det spricker. Att tömma ur sig regelbundet är så viktigt för att få behålla min sinnesro så jag inte bara lallar omkring med vita knogar och är spritfri. Jag vill ha en nykterhet med sinnesro och den kommer inte av sig själv, jag måste jobba för den.

Nåväl, nu hade det alltså gått 2 veckor och jag var fortfarande skakig av alla känslor och nya intryck men jag visste inte då att jag hade det absolut bästa framför mig ! Men jag hade ju redan lärt mig att ta en dag i taget så det var ju bara att knalla på :-)) Jag kan faktiskt än idag känna saknad över mitt liv på behandlingen ! Inte minst de där goa nattamackorna med starkt kaffe och limpa med riktigt smör och leverpastej :-)) Och sen sova som en stock !!

Under min nykterhet så har livet varit helt kaosartat ett par gånger och jag är så otroligt tacksam för att jag haft folk jag kunnat ringa till och som klarat av att jag vräkt ur mig mina snurriga känslor. Utan dessa personer hade jag inte levt idag ! En av dessa personer är faktiskt en kvinna som var med här på forumet i tidernas begynnelse och jag är för evigt tacksam för hennes stöd <3

Så skaffa er pålitliga kontakter som ni kan häva ur er hos och var inte rädda för att ta emot hjälp ! Eller be om hjälp !! Ni vet inte hur mycket det kan betyda i framtiden !

Kram på er !!

Vin Santo. Hälsningar från "andra sidan" ? För min partner får jag dricka, "jag som kan" så att säga. Dock har jag dragit ner på det rejält då jag sett de följder alkohol har.

Skulle inte förvåna mig om jag blir nykterist snart, emellanåt har jag sådan avsmak mot alkohol ...

Ha det fint!

?

Hur mycket drack ni och hur ofta? Jag drack/dricker i snitt en vinflaska om dagen men vissa dagar i veckan tappar jag kontrollen och det blir mer. Jag når liksom inte upp till berusning på samma sätt. Såklart toleransnivån och sedan ångest. Jag drack dock bara 1 glas igår och tänker att jag skall försöka vara utan idag men kommer att köpa hem en liten flaska. Känns lättare att avstå om jag vet att jag har, annars blir det nästan panik. Och sedan det att jag tror att jag skall dö av abstinensen när hjärtat rusar iväg. Men oavsett hur lång och krokig denna resa blir så måste jag sluta, det är det jag önskar mest. ????

Tror dock att ni kanske missförstod mig lite... Jag har inget problem med att min fru eller vem som helst ibland njuter av vin ibland, känner bara att hon kanske inte skall ta för givet att jag ser till att det hela handlas in och bli sur när det inte görs - det är ju bara att se till själv att det handlas in.
Jag har läst mycket här på forumet kring partnerns beteende när man skall försöka sluta och jag har nog en annan inställning där än de flesta här:
För mig är det viktigt att mitt drickande inte spiller över och blir någon annans begränsning eller fundering. Jag känner att jag vill sluta och det räcker - andra människor får göra som dom vill. Söker de min uppfattning eller råd berättar jag gärna vad jag tycker men jag är noggrann med att detta är mitt problem och jag reder ut det utan att begränsa andra. Jag förstår att jag är skör men alkohol kommer alltid att finnas runt om mig och alla andra så det är lika bra att förhålla sig till det tänker jag. Igår kom dottern på besök och käkade och det blev ett par glas vin för hon och frun framför brasan medans jag tog en "ginger beer" (tips härinne ifrån) - jättemysigt. Boxen står kall och god i kylskåpet och det får den gärna göra för min del just nu iallafall - känns bra att kunna se den där och tänka "nej, inte idag iallafall..." HA det fint alla!

Jag blir så rörd av att läsa era kommentarer, att ni förstår, värmen och vänligheten. Jag vill verkligen ta tag i detta och jag borde som ni skriver ta hjälp. Det som oroar mig mest är hälsan men jag tror att mycket beror på ångesten, att jag känner mig som jag gör. Och givetvis abstinens. Jag har i snitt druckit 1 flaska vin om dagen det senaste 2 åren. Hemskt men sant ? Jag har tänkt skriva på denna sidan länge men aldrig vågat. Bara att skriva här känns bättre, så tack ❤

Det är det enda positiva du behöver säga till dig själv jobbiga, tråkiga och nedstämda dagar. Du är nykter - och det är det enda som betyder något. Allt annat faller på plats när det är dags. Tålamod. Inte en alkis bästa gren, men ack så viktigt att träna på.

Kram ?

Vad fint att du har kommit igång med din förändring Majaela!
Mina återfall kan se ut på väldigt olika sätt, och jag tror inte jag ska skriva så mycket om dem här, eftersom jag är rädd att det skapar sug hos andra på detta forum. Jag är medveten om att jag vandrar på en väldigt slak lina som jag absolut inte vill att andra ska testa. Jag kallar det "kontrollerat missbruk", vilket förstås är ironiskt menat. Jag driver lite med mig själv, eftersom det självklart inte går att kombinera dessa båda ord :)
Men för att göra en oändligt lång historia kort – det år som står framför mig kommer att innebära så tuffa utmaningar att jag inte vågar lova mig själv total nykterhet. Jag är rädd att ett sådant löfte gör att jag ger upp och släpper taget helt om jag faller någon enstaka gång. Istället strävar jag efter att direkt bryta ett enstaka dryckestillfälle med riktigt långa vita perioder. På det sättet har jag alltid garden uppe, och tappar inte bort klarheten som nykterheten ger. Men som sagt, det är en farlig strategi som jag inte vill rekommendera. Om ett år hoppas jag stå på stabilare grund i livet, och då kanske även jag väljer en helnykter framtid. Time will tell.

Ja, det där med att komma till skott... Min kanske minst utvecklade färdighet av alla. Men är ganska bra på att hålla i när jag väl kommit loss.
Skilsmässan är på g.

Att dricka sansat i sällskap kan jag. Men dricker typ aldrig i sällskap, så varför jag med tar sällskapsdrickande i beaktande är knäppt. Träffade en vän i helgen, då drack jag totalt 2 öl. Helt normalt. När jag kom hem och var ensam drack jag 7 till. Helt onormalt.

Tisdag idag. Har en antabus redo.

Jag gick faktiskt en meditationskurs för några år sedan. Vi höll på 3,5 timmar under kvällarna. Otrolig upplevelse. Kunde inte avgöra om jag varit där 15 minuter eller fem timmar när vi var klara. Hade ganska lätt för att komma in i meditationen. Men att nu få in det i vardagen känns knepigt. Ska ge det ett försök. Tror att sen eftermiddag passar mig. ?‍♀️

Jag känner mig helt tom idag. Vad ska jag skriva?
Jag är gnällig fast jag inte vill vara gnällig.
Försök att hitta något positivt...
Sömnen vill inte infinna sig. Jo, jag har sovit. Bara "lite" för lite. Tröttheten känns som domningar i huvudet...
Många säger att de får mer tid när de inte dricker. Jag upplever det motsatta. Det tar sådan tid att göra allt jag behöver för att kunna hålla mig nykter på lång sikt. Eller rättare det tar tid att "göra ingenting" för att få avkoppling istället för att fixa undan saker medan jag häller i mig avkoppling. Det snöade igår. Normalt hade jag utan problem skottat undan snön direkt på kvällen, hade bara behövts några glas under tiden så hade det gått lätt och jag hade fått avkoppling samtidigt. Nu är det fortfarande oskottat... Det går inte att skotta snö nykter och tro att man kan gå raka vägen och sova efter det, då hade jag behövt tid att varva ner efter och klockan var sent. Sömnen måste prioriteras.
Känner mig uppsvullen så jag ställde mig på vågen i morse. +3kg på mindre än en månad... H..vete! Jamen inte konstigt. Dålig sömn är den vanligaste orsaken till övervikt. Kroppen skriker efter energi hela tiden. Dessutom alkostopp som ger sockersug. Ett sockersug som jag medvetet bestämt mig för att ge efter för enligt devisen "socker är iaf bättre än alkohol". Har inte orkat träna med full intensitet heller...

Något positivt var det. Okej.
Det kom bara ca 1 dm snö. Inte hela världen om jag kör ner den. Det blir isgata... Jajjamen, bättre att vara ute på hal is och ha det glatt än att gå i lera och sörja.
+ 3kg. Så bra att det inte hann bli mer! Så bra att jag kan det där med näringsfysiologi så at jag vet vad jag ska göra för att få bort dem utan att börja med en massa tramsdieter.
Sömnen... Jag har ju faktiskt inte mardrömmar längre de stunder jag sover. Det är sååå skönt!

Jag är nykter! Inte illa!

Jag gör så gott jag kan och det räcker bra.

Jag är okej som jag är.

Sätter helst inte min fot där, i början var det nästan mindre problematiskt men ju mer jag inser att alkoholen tvingat mig att ta tag i (jo jag är tacksam över det) men ju mindre vill jag gå på Systembolaget. Lika lite som jag vill gå in i en affär med barnarbetare. Mår illa av dessa överlastade kärror med flak, flaskor. Känns patetiskt att se folk packa in märkliga boxar som heter typ ”gosa”. Gosar inte med en bib ej heller någon som druckit en halva.
Säg nej bara. Som du skrev är det knappast din livsuppgift- du verkar ha annat, bättre, att stå i! Kram.

Absolut tycker jag hon kan köpa sitt eget vin om hon nu vill ha det.
Hon kanske inte riktigt förstår hur mycket du kämpar för att stå emot alkoholen, skulle hon veta det skulle hon
kanske det inte skulle vara din uppgift längre.
Jag hade som vana att alltid gå att handla, fick alltid en chans att sneaka in och ta ett par bira på puben, öl med hög alkoholhalt så man inte behöver vara kvar så länge, jag skulle ju bara handla. Var det innan 18 kunde jag stanna till på bolaget innan, sjukt beteende egentligen. Jag har alltid varit den som köpt ciggaretter till min fru, fastän jag inte längre röker själv, hon tycker att det är ok att skicka mig att handla dom åt henne. Men jag tycker inte det är ok, jag tycker inte om hur illa hon luktar när hon rökt inte heller tycker jag om att hon luktar så illa när hon är med vår dotter. Jag har börjat nu att tänka om, jag köper en ciggaretter åt henne, bara inte dom hon vill ha! Tar ett annat märke, sämre kvalité och säger att hennes märke var slut.
Om en vecka eller så kommer hon att handla sina egna ciggaretter tror jag, för om jag gör kommer det bli fel! ;-)
Kanske kan det vara ett ypperligt tillfälle ett ta upp det med frun, säga att du känner att du mår så mycket bättre när ni är tillsammans utan alkohol och ser gärna att alkoholen tar en paus i er relation. Personligen tycker jag inte att det är för mycket begärt. Du har kommit väldigt långt i ditt resonemang kring alkoholen och varför du drack så jag tror att du kommer gå igenom detta alldeles utmärkt.
Att våga erkänna brister och lära från dem är en av de viktigaste egenskaperna för att lyckas tror jag.

Fortsätt din resa framåt!