Senaste kommentarerna i forumet

Jag var nykter i 3 månader för något år sen. Började försöka dricka normalt. Sen tog det bara ett par veckor så var jag fast igen. Efter det varit 1 år av försöka sluta igen. Gått 2-3 veckor sen är jag tillbaka igen. Jag vill aldrig mer hit där jag är nu. Så för mig är det aldrig mer även om jag tar en dag i taget.

Ett opretentiöst, fint möte. Bra samtalsämnen (som vi valde själva). Tack till Magnus och Alkoholhjälpen för detta initiativ men särskilt tack till Emmy123 och Majmy (osäker på stavningen) för fint samtal!

Kram!

Alla kan sluta dricka, och anhöriga förlåter en när man ger dem anledning att göra det. Man behöver hitta sitt sätt att sluta och tro på sig själv. Ibland räcker forumet, ibland behövs kanske stöd från vården. Det sköna är att det så snabbt ger resultat. Från fyllor och ångest där man riskerar att förstöra relationer och jobb till att den risken bara elimineras av det enkla att inte svälja en giftig vätska. Sen kan problem uppstå av andra orsaker, men de är sällan lika kaosiga och oberäkneliga. Börja nu, tänk varje morgon att idag utsätter jag mig inte för den risk alkohol innebär för mig. Frid och styrka till dig.

Låter som att du har en bra plan. Sen får man utvärdera hur stor risken att falla tillbaks i det gamla är. Personligen tror jag att om beroendet inte varit så allvarligt så går det att dricka måttligt ibland. Men man måste vara totalt ärlig mot sig själv. Om de där tillfällena man tänkt dricka måttligt blir något man planerar och ser fram emot en månad i förväg så är man fortfarande i riskzonen tror jag. Det är nog lite paradoxalt så att det bara funkar att dricka när man inte bryr sig så mycket om alkohol. Och problemet för oss som haft ett beroende är att lära oss att bli likgiltiga inför något vi tidigare älskat. Kanske lite som att ha en kompisrelation med någon man tidigare varit tillsammans med; svårt, men omöjligt är det inte, bara man verkligen inte är kär längre, för då kommer man mest lida av att försöka kontrollera känslorna när man umgås, och då är det bättre att inte ses alls.

... hur tänker ni kring det. Vet att många tänker att de aldrig mer ska dricka, eller iaf att de inom en överskådlig framtid väljer att inte dricka.

Jag har haft min problematik under två år. Men under denna tid verkligen kunnat dricka måttfullt i sociala sammanhang. Lite beroende på tillfälle såklart men går jag ut och äter med min kille kan jag utan problem dricka ett glas champagne och två glas vin utan att spåra ur. Spårat ur har jag bara gjort när jag druckit ensam, och egentligen druckit för att bli full, och få paus, inte direkt för att det är gott.

Jag tänker inleda med att vara helnykter i tre månader och gå behandlingsprogrammet och sen fatta beslut om framtiden. Men jag funderar på hur man vet om man är en som som klarar av att dricka normalt eller om man bara ska ställa in sig på att alla som haft alkoholproblem aldrig kommer att kunna dricka normalt...

Just nu känner jag inte för det alls och jag har som sagt haft tre år där jag inte drack alls men det jag kommer ihåg från den tiden är att jag behövde freda mig massor vilket är jobbigt samt att det skulle vara trevligt om det går att dricka normalt. Går det inte väljer jag att avstå, Men jag vill ju inte testa om tre månader eller mer och upptäcka att jag inte kan. Hur har ni tänkt?

Tack för stöd! Du ska veta att det var din tråd som höll mig nykter första kvällen! Jag läser den fortfarande (inte igenom helt) fast besluten att ta till mig av all din klokskap. Jag är helt förundrad över hur stark du har varit och glädjer mig med dina segrar och ömmar när du är ledsen och känner dig bortvald av din dotter.
Du är just nu min stora förebild som jag tar rygg på och jag blir så glad över att du skriver och peppar i min tråd.

Med en trasslig barndom blir man lätt skör. De flesta uppfattar mig som stentuff, som mot alla odds tagit mig till den framgångsrika position jag har men jag lider också av dålig självkänsla och orkar ibland inte vara stark och faller igenom. Det har jag gjort dessa två år när jag druckit men nu är det slut på att vara självdestruktiv. Jag löser inga problem, utan skapar fler, av att vara onykter.

Alkoholen är bara symtomet. När man drar undan den våta blytunga yllefilten alkohol, som dämpar alla känslor effektivt, kommer annat skräp i dagern. Annat mög som man måste ta itu med. Det är ingen brådska, men man måste ta itu med det möget lite i taget för att få en hållbar nykterhet. Så det är väldigt klokt att du anmält dig till ett behandlingsprogram.

Det är också klokt att du har hällt ut alkoholen du hade hemma. Tillfället gör tjuven. Just nu är du superstark, men det kommer svagare stunder framöver och då är det bra om inte skiten finns hemma. Den nyktra resan är en berg- och dalbana. Starka känslor, positiva och negativa, vissa dagar nattsvarta, andra euoforiska, och väldigt många dagar är bara grå, grå, grå. Men sakta men säkert lättar de mörka molnen och den ljusa himlen spricker upp mer och mer.

Jag brukar tjata om min husgud Annie Grace, och hon har tre bra tips för att bli och förbli nykter:

1) Tro på att du klarar av att bli och förbli nykter.
2) Lyft alla fördelar med nykterheten till skyarna.
3) Identifiera dig som en person som inte dricker alkohol.

Det handlar jättemycket om att etablera nya nyktra vanor och genomleva alla livets situationer utan alkohol som bihang. Stå ut med sina starka känslor, hitta andra sätt att koppla av. Ett jävla jobb rent ut sagt. You go girl!

Kram ?

så här långt på zoom. Jag kommer att sitta kvar här en stund till om någon mer vill koppla upp sig.

Anmält mig till nån form av behandling via nätet mot alkoholberoende. Jag tror egentligen att jag klarar av att sluta och avhålla mig ändå men jag funderar mycket på vad det är som gör att jag valt att hantera jobbiga saker med alkohol. Har bra erfarenhet av att ha gått i terapi vid två tillfällen tidigare och tycker att det är värt att ge det en chans. Någon som provat?

Kaffetanten88. Det är du med. Du kommer att klara det! För din sons skull. Och jag kan lova dig, kommer man över den värsta tröskeln så är känslan heeelt obeskrivlig. Så mycket häftigare än vinet....

Jag är på dag 2 efter en traumatisk helg. Denna gång har jag inget val. Du kan klara detta. Sök hjälp. Ensam är inte stark. Glöm inte att detta är en sjukdom. Kämpa på!

Va duktig du är!

Hej,

Tack för ditt svar, jag har haft problem med min ADHD sen jag var 6 år, men har inte ordentligt börjat arbeta på det förens ca 2 år sedan. Har alltid ignorerat det och att det inte är ett problem,och jag definierar mig inte utifrån min ADHD. Men det blev så mycket problem att jag var tvungen att ta ett steg i rätt riktning. Så nu går jag i en ADHD grupp och äter elvanse. Har ätit lite Concerta men var inte riktigt för mig.

Känns som en stor utmaning utan slut, alltså inte att sluta dricka vilket är en utmaning i sig själv där man måste stå emot när man är svag.

Utan dom underliggande faktorerna där man alltid känner att man har sköldar uppe och kan inte slappna av. Och bilden jag har fått är att man alltid måste vara på sin vakt och ta till taktiker och olika practices som för mig iallafall har hjälpt mycket men resulterar i att jag känner mig svag då jag spenderar mycket av min energi för att hålla min närvaro i nuet och vara öppen mot känslor utan att döma och alltid tänka på min andning.

Men med det sagt så vet jag att meditation och mindfulness är en muskel som alltid måste tränas och att inre frid inte kommer över en natt.

Tack så mycket för din respons, här kämpas det på för fullt :)

Ett bra tag sen jag var inne. Allt rullar på. Arbetar med mig själv. Vilket är helt fantastiskt!
Jag har provat lite alkohol. Och det har gått bra. Lite glögg och smakat på drinkar. För att det var gott. Jag tror fortfarande att allt går att förändra bara man har tron på sig själv. Och att man är ärlig mot sig själv. Hitta sin egna väg. ?
Jag önskar alla en fin jul och gott nytt år! Går in på mitt tredje år nästan helt utan alkohol. Tacksam?

liten påminnelse jag inte kan undanhålla er :-) Kopierat från Fredriksdal Museer och trädgårdar :

"Kom ihåg inför jul! GLÖM INTE! ……
att smaka av julölet idag på Thomasdagen den 21 december. Det finns säkert inte med på din komihåglista, men det tillhörde en av de givna julförberedelserna i början av 1900-talet."

Alltså.......jag behövde ingen påminnelse och det fanns inte på listan heller, det gick på rutin :-))

Hej,

Tack så mycket för svaret och den fina introduktionen. Jag håller med det du säger att det handlar om vad jag vill göra och uppnå med detta. Det känns som jag är lite i underfund med att försöka hitta mig själv och upptäcka vem jag är när autopiloten och bedövningen av alkohol inte ligger på. Dock inte lätt när man vill känna sig normal och fri för en kväll, dock vet jag att resultatet dagen efter och även samma kväll inte är ligger i linje med mitt inre jag.

Hej,
Det känns lite läskigt att jag startar en egen tråd här. Men jag tror och hoppas att det gör att jag försöker ännu mer att sluta dricka. Och förhoppningsvis lyckas denna gång! Att det liksom förpliktigar mer än att gå in och läsa i andras trådar. Det har gett mig jättemycket men ändå har jag ju åter igen misslyckats med att sluta. Och jag har en sådan vidrig ångest över att kanske ha förstört relationen till mina barn och ångest över att kanske ha förstört min hälsa.

Jag förstår att det är JAG som måste göra detta arbete. Inte någon annan. Men om någon vill vara snäll och peppa mig lite på vägen så vore det guld värt. Jag är så otroligt ensam och jag vet inte vad jag annars ska göra än att skriva och läsa här. Skammen över att söka hjälp någon annanstans är för stor.

Tack snälla du! Känns skönt att skriva här, även om det kändes läskigt att bara skriva det...att jag ju har problem.
Det är fint att få svar, att inte vara rädd. Rädd för skammen och skulden. Skönt att inte behöva hitta en bakdörr, att inte behöva smyga. Jag tror att detta, att läsa, stödja och få stöd och förståelse redan planterat ett frö inom mig.
En förändring är på g.
Tack !

Minns inte när jag var utan alkohol 19 dagar senast, måste varit när jag ammade mitt yngsta barn. Man fick ju inte dricka alkohol på den tiden när man ammade.
Är inte lika akut trött som de första veckorna. Börjar känna mig lite som innan jag hoppade i vintunnan. Men känner mig lite vilsen av vad jag ska göra med tiden. Storstädade häromdagen och blev på så dåligt humör när jag kom på att belöningen uteblev. Att få sjunka ner i soffan med ett glas vin, och då menar jag stort glas, inget litet vinglas. Vem orkade springa och fylla på stup i kvarten. Åt lite choklad istället och tänkte, att så här var ju livet innan vinet tog över mitt liv. Blev ändå lite nöjd över lugnet. Nu har jag provat alkoholfri öl och det var ju jättegott. Också provat alkoholfritt vin, smakade kåda urk, men bubblet var gott. Så nu vet jag vad jag laddar upp med till jul. Och bil måste jag köra hel tiden, så det blir en vit jul i alla fall i det avseendet. Har läst så många trådar härinne nu, ni är fantastiska och så skönt med igenkänning och att inte vara ensam. ??

Jag hade gärna varit med men jobbar hela dagen. Hoppas att det blir fler gånger framöver. Nyfiken att få läsa framöver hur träffen upplevdes.
Kram

Nu vänder det mot ljusare tider igen! ?

Har precis kommit hem från en 4 km power walk och känner mig hur fräsch som helst. Tvättar lakan och ska bädda rent i sängen så att det blir precis underbart att gå och lägga sig ikväll.
Känner mig som jag har övernaturliga krafter. Så skönt att vara fri, fri från att fundera på systembolagets öppettider, fri från ångest, fri från skuldkänslor, fri från all den belastning av min hjärna som fokuset på alkohol skapade.
Jag är grym!

Hade slutat dricka i typ en vecka och hade haft det förjävligt. Drack igen igår och bevisade för mig själv att jag inte kan göra det längre.
Har nu legat vaken hela natten då jag hade lite ångest, men framförallt förhöjd puls, speciellt efter jag åt och skulle sova. Jag brukar kunna dygna och så, men nu runt 6-7tiden började jag känna hur jag har svårt att hålla mig vaken. Fast på ett obehagligt sätt. Som att jag inte är i kontroll. Känner att kroppen tvingar mig att somna och det gör mig nervös och rädd. Vet inte för vad. Kanske är detta bara helt jävla normalt?

Grym du är, uthälld alkohol sker bara när man är på gång :)

Du kommer fixa detta.

Och visst är det skönt när man kan starta dagen klar och faktiskt få njuta och uppskatta en simpel knäcke och en morgonpromenad :)

Starkt att du ser ditt bekymmer och att du har sökt dig hit. Inget blir bättre av att fortsätta på stigen mot avgrunden, du förtjänar bättre än så här. Du vill inte ha ångest, det syns. Du säger att du inte är säker att du vill sluta, kan det vara för att A är din bästa vän och medicin!?

Det finns mycket bättre vänner, mindre destruktiva. Och det finns medicin som faktiskt inte ger baksmälla. Jag lovar av hela mitt hjärta. Du förtjänar mer.

Mitt tips är att kolla in trådar här på forumet och följa några som du gillar. Och om du bestämmer dig för att sluta, ta en dag i taget. Välj att vara nykter en dag år gången. Ta en timme i taget i början, en minut kanske... börja där om det behövs. Ge inte upp om du faller, det är extremt få av oss som "bara slutat" från ingenstans. Och om du inte känner att du själv har redskapen - ta hjälp. Du kommer aldrig ångra dig!