Senaste kommentarerna i forumet

Jag har ju startat min resa (igen) men nu med Antabus (helt frivilligt)
Orkade inte helt enkelt med mig själv... att ständigt vara på jakt, avstå roliga saker för man (jag) prioriterade A först och främst.

Trött på jobbet då jag sov dåligt
Skuldkänslor som bedövades med A
Frågor till sig själv som ”vad var det jag lovade igår, vilka komplimanger eller annat sade jag och till vem?

Grattis till dina 8 månader
Själv tar jag dag för dag och tänker ca 3mån framåt som max gällande A

Men förstår nu bättre hur två/treåringen känner sig när nappen kastas

Krogen och den miljön ger jag inte upp (dock är jag aldrig ute länge eller sent) är där för ta en dricka samt prata lite (är lite översocial ?)

Gick ut och stötte ihop med några jag inte ville möta. Fick panikångest vilket jag aldrig fått förut eller så är det fortsatt abstinens. Skakningar, svettningar trodde jag skulle tuppa av så gick snabbt runt kvarteret och hem igen?. Blev soffan och Sons of Anarchy som jag faktiskt aldrig sett och skitbra så dagen och kvällen är räddad.
Nytt försök i morgon, får gå ut tidigt när jag inte riskerar att möta så mycket folk dessutom ska det bli regn då.
Dag fem måste väl bli bättre????

Nykterheten är lite som ett sorgearbete. I början är det nattsvart, men efterhand kommer glimtar av hopp. En bra dag, en bra dag till - och sen nattsvart igen. Så håller det på ett tag, men sakta men säkert blir de bra dagarna fler än de dåliga.

Med tiden blir man också duktigare på att hantera de nattsvarta dagarna. Mest handlar det om acceptans. This to shall pass.

Och precis som med sorgearbete så ska det nog gå ett år innan man blir mer tillfreds. Man ska genomgå alla årstider, traditioner och situationer utan det man sörjer.

Jag har sorgen efter min älskade hund i färskt minne och likheterna mellan sorgearbete och nykterhetsresan är enormt stora. Tycker jag.

Jag kan idag minnas allt fint vi gjorde ihop utan att bli ledsen. Men det var då, och det går aldrig att få tillbaka.

Jag skulle miljoner gånger hellre få tillbaka min hund i mitt liv än alkoholen om jag fick välja, men det får jag inte - så jag får avstå från båda delar.

Kram ?

Tack för fina ord @torn och @hel ? Glass är precis vad jag behöver idag! Tur att jag har en liten jourbutik i samma hus där jag bor. Ballonger piggar upp sjukstugan lite också ?

Chill helgkram ?

Du måste vara supernöjd och stolt. Håller med Torn, du är en förebild för oss alla.
Krya på dig.

Det låter härligt!?

Ja, idag känner jag mig glad. På riktigt! ???

Härligt! Glass och ballonger till dig i dag! ? Trist att du är sjuk på din 8 månadersdag❤️ men du får kurera dig så släpper det snart.

Är så tacksam för att du finns här, en fin nykter kompis till mig, och en förebild för alla nykomlingar som ramlar in på löpande band.

Då kör vi vidare mot 2021!

Kram ?

Du är på helt rätt väg, och fördelarna med nykterheten kommer att bli fler och fler för varje nykter månad!

Bra att du går på AA för att påminna dig om det som varit. Att glömma bort det är största riskfaktorn för att ”prova att dricka lite”.

Kram ?

Firar min 8-månadersdag nerbäddad i sängen med feber, halsont och hosta. Men jag har lukt- och smaksinne kvar och ingen andnöd, så det är nog bara en vanlig höstförkylning.

Känner mig inte ett dugg kluven inför mitt nyktra beslut, det står fast. Ser med nyfikenhet fram emot att snart fira min 51-årsdag som nykter, liksom jul och nyår och allt annat däremellan.

Känner mig inte ett dugg sugen på alkohol i någon form. Förstår inte längre hur det skulle berika mitt liv, tvärtom. Har hittat bra substitut för att hantera de flesta känslor och situationer - och uppstår något nytt hugger jag med nyfikenhet mig an det också.

Antalet tillfällen då jag får möjlighet att berätta om min nykterhet är få, jag är fortsatt rätt så långt ifrån alla typer av festligheter. Inte med vilje, men tillfällena för fest är ytterst få helt enkelt. Och vi ska ju umgås i vår ”bubbla” för coronans skull.

Det känns dock som jag har landat i att jag inte behöver förbereda mig ett dugg inför ett sådant outande. Ges tillfälle att berätta så gör jag det, annars ges ett annat tillfälle senare. Eller inte.

Alla som känner mig väl har sett mig dricka hetsigt och lite på gränsen till okej, och ibland över gränsen. De förstår nog mitt beslut fullt ut. De som inte känner mig så väl får tycka vad de vill. Jag bryr mig inte.

Att dricka socialt för att inte ”avvika från mängden” är ett uruselt argument till att dricka. Likaså att dricka för att någon annan ska slippa dricka själv. Eller för ”att alla andra” får ju dricka.

Det är ingen mänsklig rättighet att dricka alkohol. Jag är ansvarig för mitt eget liv, och delvis mina barns, och jag tar beslut som gynnar mitt eget bästa. Ingen annan.

Jag kan inte dricka alkohol för det spårar förr eller senare ur och slutar i katastrof. Punkt. Så jag låter bli att ta första glaset. Punkt.

Jag har förstått det fullt ut och jag är så tacksam över den insikten. Det enda jag ångrar är att jag inte har slutat dricka tidigare. Men gjort går inte att göra ogjort och vice versa.

Jag blir dock väldigt ledsen och illa berörd när jag läser här på forumet om personer som med näbbar och klor håller sig fast vid alkoholen. Av olika skäl.

En del vill dricka ”lite” eller ”socialt” och söker bekräftelse för att de gör rätt. Jag kan aldrig ge den bekräftelsen, för jag tror inte att det är rätt. Jag tror att det är fel, det funkar inte.

Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset. Viktigast först - vara nykter.

Kram ?

Har inte skrivit på ett tag, det är nog dags!

Fortfarande nykter, trodde aldrig jag skulle klara såhär lång nykterhet faktiskt! Dom spontana sugen har blivit mindre intensiva och dom uppenbara positiva effekterna med att inte dricka har börjat visa sig, som jämnare humör, lättare i kroppen, bättre sömn och mer energi i allmänhet. Går på AA-möten en gång i veckan och tycker det ger mig mycket i det stora hela även om jag ofta bara lyssnar, det hjälper mig att inte glömma.

Tänker också mycket på hur det var när jag drack. Jag gick ofta in i en bubbla där jag tänkte mycket på andras tillkortakommanden och misslyckanden, och därigenom höjde upp mig själv. Om det bottnar i bristande självkänsla eller prestationsångest eller både och vet jag inte, men något åt det hållet tror jag. Ibland känner jag att jag är på väg in i det tänket igen och då får jag en speciell känsla i kroppen och en torrhet i munnen. Då måste jag ta ett steg tillbaka och fundera på vart jag är på väg.

Ibland kan tanken poppa upp hur gott det vore med en eller två öl. Men det har aldrig varit en eller två, snarare tio eller tolv. Eller fjorton. Inte ens dom två första var goda på slutet, dom skulle bara ner och ofta kom hälften upp igen.

Tack för era ord ?❤️
I dag är det min tredje dag nykter med antabus !
Känns som att lämnat ett fängelse och vet ni ! I dag hörde jag fåglarna sjunga när jag var på promenad ?

Håller med Kennie, och mitt inlägg här i din tråd (#102) för ett tag sedan verkar ju stämma. Men man måste nog tyvärr testa själv ett antal gånger innan man inser hur det ligger till. Själv testade jag alldeles för många gånger och vägrade inse att det inte gick att dricka lite. Men nu vet jag, det är tusen gånger lättare att inte dricka alls, än att dricka lite.

Bra kämpat, en dag i taget, glöm inte det. Kram

Du har en positiv inställning, svinbra! ? Det underlättar det hela väldigt mycket., Jag gjorde nästan inget annat än tog långa promenader den första veckan. Frisk luft, motion, tiden går och så har man annat att titta på än väggen hemma.

Kram

Hej! Du skrev ett inlägg i min tråd, jag vet inte om det var menat till mig men vill ändå svara dig.
Jag fattar att du har det skit. Npf är riktigt tufft att leva med.
Kan du försöka att hänga så mycket som möjligt med dina vänner som förstår dig och lyfter dig?
Drick dina öl när du måste, känn ingen skuld för det. Skuld och skam är skit.
Men livet med din ex-kille känns sådär. Du skriver "ska jag behöva knarka bara för att jag inte pallar med att han vaknar varje dag och vill bli underhållen och saknar självständighet!?"
Jag behövde själv dricka för att orka leva med min ex-man, och det drog ner mig i eget missbruk och gjorde livet helt meningslöst.
Finns det inte något sätt för dig att försöka rädda dig själv, istället för att tillåta dig att gå under tillsammans med honom? Du har ju dessutom din hund som behöver dig.

Hej, jag gick in och läste ditt första inlägg i tråden. Där beskriver du hur det är för dig just nu. Efter några månaders nykterhet tar du nåt glas och sen är du plötsligt tillbaks i det destruktiva drickandet. Vad kan du göra för att det inte ska bli så den här gången? Du verkar ha mått så bra av nykterheten. Kan du ta känslan du har nu, att alkohol ger lite avsmak, och kanske köra på alkoholfritt igen? Och funderar på vad alkoholen ger dig som gör det värt att riskera de där karatefyllorna du inte vill ha...

Jag har vuxet barn med psykisk ohälsa, bland annat ADHD och GAD, väldigt gränslös och vägrar all form av medicinering. Jag hjälper till med pengar titt som tätt, fel eller ej, men nu har jag valt den vägen och hoppas att barnet ska mogna.
Så även om vår situation inte är identisk så ville jag bara skriva att jag känner igen både hur ont det gör och hur ensamt det är. Jag står dessutom utan stöd i form av en förstående man. När vi hade det som värst med barnet och borde haft hjälp av varandra så skapade svårigheterna istället klyftor mellan oss som nu inte går att reparera. Lägg till alkoholen på det. Inget roligt liv.
I början av året kände jag så tung hopplöshet att jag tyckte det kvittade om jag levde. Drack hejdlöst, påhejad av meningslösheten. Men det vände. Vet inte riktigt hur.
Nu vill jag fortsätta leva, såsom du också skrev i ett tidigare inlägg. Så jag försöker ta vara på det ljus som fortfarande finns, samtidigt som jag andas mig genom de mörka stråken minut för minut. Tillåta mig att sörja men inte att grubbla. Aldrig ge upp. Svårt är det, men enda sättet.
Jag har också precis börjat om på min resa mot 100 dagars nykterhet.
Så länge det finns liv finns det hopp.
Kram!

Godmorgon på er!
Blev 4 timmars sömn så bättre än ingen alls. Huvudet klarare och solen ser ut att ev titta fram.
Såg att Melatonin nu släppts receptfritt och beställt tre kartonger för säkerhets skull ?.
Dag fyra och SKA utanför de här fyra väggarna idag ?.
Nu en kopp kaffe och ha en fin dag alla ni.
Kramar från mig?

Jag vet hur det är när ens barn har skulder hos kronofogden.
Jag var orolig i flera år för att min son aldrig skulle komma på fötter igen.
Även om han har överlevt i många år trots sin psykiska ohälsa och självmedicinering så kvarstår kronofogden. Och det som är bra med det är att han inte kan låna mer pengar för han är stoppad överallt.
Din dotter borde väl också ha en sådan spärr?
Tänk inte så mycket på kronofogden, de är bra att prata med. I början ringde jag till dem och var förtvivlad men de lugnade mig och sa att det viktigaste var att min son skulle få hjälp med sitt dåliga mående. Och att han så småningom kunde lägga upp en avbetalning när han väl började jobba.
Men han har fortfarande inte kommit dit, mår dåligt men ibland bättre.
Kronofogden är egentligen det minsta bekymret...de hör av sig till honom per brev en gång om året och frågar om han har någon inkomst. Men han lever på försörjningsstöd så det finns ingen inkomst de kan utmäta...

Det värsta är faktiskt att psykvården och missbruksvården är så dålig...?

Så tänk inte så mycket på det du inte kan påverka Varafrisk, det bara dränerar dig på energi!

Önskar dig en fin lugn helg utan grubbel och oro, det behöver du!

Kram ???

Jag är verkligen mitt inne i höstens alla bestyr. Såååååå mycket på jobbet just nu. Den här veckan var ännu värre än förra.. ush ush. Imorgon kl.17 ska jag logga ut från jobb och bara vila mitt huvud. Ser fram emot det!

Och det blev som du ville. Om inte så döm inte dig själv för hårt utan ta nya tag och fortsätt kämpa. Jag var nykter ikväll och jag skäms nästan för att erkänna att jag tänkte många gånger att det var ok för imorgon är det fredag och helt ok att dricka. MEN jag måste klara att inte dricka mer än 4 glas! Det där femte lockar ofta. God natt!

Stäng av telefonen och vila dig. Kolla på en serie, låt tiden gå.. Ta hand om dig!

Vet inte om ngn här på forumet har ett barn m bipolär diagnos?? Eller en annan anhörig m bipolär diagnos? Skulder t kronofogden? Inga pengar alls?

Om ngn har erfarenheten då vet ni hur ont det gör...i hela ens kropp och själ...å man vet inte hur man ska kunna stå ut?

Det gör ont ...SÅ himla ont... och det är ensamt??

Kram?

Hade lite svårt att komma igång med dagen. Vaknat ovanligt många gånger i natt, drömt en massa. Rörigt i huve't. Seg. Men efter ett uppiggande telefonsamtal lättade det.
Bestämde mig för att göra en lista på 3 saker jag skulle göra idag. Punkt ett strulade och hur jag än försökte fick jag inte till det, inspirationen tröt. Jag lagade mat istället, linssoppa, en sallad med bla. mina egenodlade tomater, rostade frön och citronolivolja. Mums.
Så ringer telefonen " kom hit så går vi ut och plockar svamp". Blev inte jättemycket svamp idag men det räckte till en svamppaj till middag och en påse i frysen. Och jag fick en härlig skogspromenad med mina vänner.
Bockade av på listan sen . Bra så.
Känner efter om jag är sugen på vin men det är jag inte. Yes! Skön känsla.
Tack Jullan och Se klart för pepp och kramar. ?