Senaste kommentarerna i forumet

Innan jag kan springa 5 km utan att stanna @Torn☹
Så kanske bra att jag börjar nu.

Gjorde min runda ikväll och är nu helt slut.
Tja - lite bättre gick det.
@Se klart skrev att kan man springa 2,5 så fixar man 5 km.
Jag fixar inte ens 1 km......

Men känner att huvudsyftet är att rensa hjärnan och frigöra lite endorfiner☺

@Kvinna 38- Jag hejar på dig??
Min löpkarriär la jag på hyllan 2012 pga diskproblem i ryggen.
Känner inte något nu men vet att långa distanser och för ofta troligtvis inte kan göras längre.
Så återigen lite mer "lagom" vore bra.?

Kram till er alla i cyberrymden och denna fredagskväll är jag nykter⚘

Precis när det känns som det går FÖR bra så kan alkoholdjävulen göra en framstöt. Viska i ditt öra: ”Det gick så lätt, du är nog inte alkis, du kan nog dricka lite.” Och då är det viktigt att bokstavligt talat direkt ryta tillbaka: ”Nej, glöm det. Jag ska INTE dricka”.

Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset. Viktigast först - vara nykter!

Att det upplevs lätt beror sannolikt på att du verkligen har bestämt dig. Stängt alla bakdörrar. Spikat igen dem. Plus att du fokuserar på det positiva med nykterheten. Det är två viktiga framgångsfaktorer.

Kram ?

Underbart att du inte ger upp! Kör hårt! Skriv här ofta så ska vi peppa ?

Kram ?

I mitt hem som jag älskar men som ibland känns lite hotell för vi bor ju inte här så mycket just nu. Ändå, bliss och bless över det och något så banalt som ett par stövlar som jag hämtade ut på posten idag.
När jag ska ha dem är högst oklart men med tanke på att jag inte går på krogen, varken för att äta eller dricka. Inte åker nån taxi eller handlar på Systembolaget. Så glädjer jag mig åt de här sakerna som är vackra. Och det är för mig! För att jag ska känna mig fin och ta hand om mig, viktigt.
Snart frisk men bär med mig era krya-hälsningar och råd om att ta hand om mig lite extra så det gör jag.
Kram ?

Jag orkar inte smyga, gömma, skämmas och ljuga.
"Nej! Allt är inte bra, jag mår skit, jag måste ha vin för att orka vara, göra, jag mår skit och jag skäms över att vara en alkis....."säger jag ju inte när någon undrar hur jag mår.
Och jag förbannar mig själv som trots allt jag vet om alkoholens skadeverkningar både fysiskt och psykiskt fortsätter med detta gift som en mirakelmedicin mot mina problem.
Är jag då helt dum i huvet.?
Dock har jag tagit ett klokt beslut som innebär en helnykter oktober, mitt första delmål. Inne på dag 5 . Varit ledsen, gråtit men envist beslutsam motat bort alla tankar på vin.
Nu är det äntligen lugnt .

Det går alldeles för enkelt detta! Är lite rädd för att det går FÖR enkelt?
Men jag mår VÄLDIGT bra, tränar hårt och ofta, mkt ork osv osv. Känns fantastiskt!!

så långt ögat kan nå??Dock ganska trött nu ett tag. Tror att min hjärna gått på högvarv så länge att nu tar bara tröttheten över.

Har tyvärr inte tid just för tillfället att vila. Ene sonen flyttar till en annan stad i morgon för sina studier och då skall jag ju såklart vara med?Sista grejorna skall packas hans lägenhet ikväll och tidigt i morgon går flyttlasset. Ytterligare två av mina barn hjälper till och deras respektive så jag tänker att jag kan liksom slinka undan lite grann i alla fall?

Annars går livet sin gilla gång. Även för de stackare som just nu på fredagseftermiddagen ilar fram och tillbaka till Systemet. SÅ kul att kolla på?De parkerar som vettvillingar och blir irriterade när det får böter. Ja, kära nån. Allt för alkoholen?Puckon kan jag tycka ibland när jag tänker på att livet faktiskt är skönare utan alkoholen?

Roade mig häromkvällen med att gå genom mitt kontoutdrag och se hur mycket jag lagt ut i denna butik tvärs över gatan under månaderna (ca 2) innan jag slutade. Jösses säger jag bara?Då behöver jag inte ha så dåligt samvete över att jag kostade på mig att tatuera mina ögonbryn och fixa ögonfransarna idag?För till Systemet går jag ju inte längre??

Kram?

Jag känner igen mig i dessa återkommande gupp som vi gör efter perioder av nykterhet. För mig hade jag innerst inne inte bestämt mig för att fullt ut sluta dricka helt. Jag ville bara förändra mitt drickande och kunna någon gång ibland, typ en gång i halvåret, unna mig att dricka. Exempelvis på ett bröllop eller på något event som var en extra rolig händelse i livet. Det jag ser att du klarar, som jag inte fixar, är att inte falla tillbaka i att fortsätta dricka dagarna efter ett återfall. Jag drattar dit ganska raskt och dricker successivt mer och oftare efter ett "snedsteg". Tripp, trapp trull och så är jag tillbaka till gamla mönster. Så en eloge till dig att du fixar att ta vid där du slutade utan att kasta in handduken när du väl har druckit.

Nu kommer jag göra en del antaganden i mitt resonemang nedan, antingen så gissar jag rätt, eller så får du ta det som ett allmänt resonemang som kan möjligt vara tillämpligt för någon annan.

Du säger att du drack mer än vad du önskade och inte nådde det mål med drickandet som du önskade, vaknade dagen efter och kände konsekvenserna, igen, efter A. Jag tolkar dig som att du inte tyckte att det var värt det, eller var det värt det? Gissar att det finns en inre konflikt hos dig där du väger olika alternativ av att få en stunds andrum / firande vid de tillfällen där all den samlade energi och arbete som har ackumulerats vid intensiva perioder. I dessa tillfällen klurar du på ett alternativ till A som kan skänka just detta vattenhål av lugn/ro/frid/paus/lust. Jag personligen tror inte att det finns så många alternativ än acceptans eller att öva på att finna kroppens egen glädje och lust eller ro. Den naturliga lösningen om man är upp i varv är återhämtning och vila, men det passar ju inte när vi ska tvinga kroppen att vara med och fira efter en vecka av roliga och spännande händelser. Lösningen förr har varit att ta till substanser, som alkohol, socker eller kaffe för at tvinga oss att trycka oss igenom den planerade tillställningen istället för att vara tråkig och gå lägga sig? Elller? Vad gör vi? Jag tror sundheten här är att hitta orsakssambanden som leder till den punkten där vi känner att vi står inför detta svåra val. När vi står inför att vi behöver återhämtning fastän vi har planerat att delta i fredagsmyset. Denna situation ökar risken till att ta till något yttre som gör att vi kan klara av denna känsla i stunden. Om vi i någon slags hypotetiskt verklighet kan se att vi lever varje dag i balans så behöver vi inte komma till denna målkonflikt, men verkligheten är sällan så bra. Så vad gör vi? Ska vi jobba med acceptans och acceptera det tillstånd vi faktiskt är i och leva med att inte dricka fast än vi förväntas hålla igång, det kanske inte är så farligt att känna att tankarna far åt alla håll, tröttheten, eller en inre oförmåga till att finna lugn? Eller ska vi ha integritet och säga nej och avstå för att hedra kroppens behov av att vila och återhämta oss, helt enkelt tacka för en bra vecka och gå lägga sig? Eller kan vi acceptera någon annan substans som har mindre biverkningar som kaffe eller socker?

En tanke: När jag observera barn, vilka vi själva har varit (det är jag säker på), så behöver de inte dricka A för att klara samma situation, de har kul och ändå och är de trötta så går de och lägger sig. Vi har någonstans på vägen lärt oss ett beteende som gör att vi tror att det är A som är lösningen, fast vi som barn inte behövde A för att lösa samma bekymmer. Någonstans på vägen så har något ändrats i vårt sätt att tänka samt vilka förväntningar som ställs på oss själva. Var gick det snett?

Vad roligt att du kom iväg på resan och att den ger dig energi till annat så att du inte vill dricka! Med den känslan i kroppen kan du köra vidare hemma också.

Jag hade på min lista att fördjupa mig i det som Annie Grace tar avstamp utifrån i sin bok "This Naked Mind" begreppet "liminalt tänkande". Dave Gray är den som jag har förstått myntar detta begrepp och har skapat en modell för detta. Klart läsvärt och beskriver det som vi kallar filterbubblor och uppfattningssnedvridning (bias) i ett annat perspektiv. Att ifrågasätta våra trossatser (inte ur ett religiöst perspektiv utan som våra övertygelser) ger oss större förståelser för andras syn på världen. Det behöver inte innebära att vi håller med andras övertygelser, men vi kan lära oss att förstå hur de kommer sig att andra människor ser på världen på ett annat sätt. I vårt samhälle idag så har vi en förlegad diskurs som hindrar oss att samtala och resonera kring andras uppfattningar och landat i strikta åsiktskorridorer och slutna grupper i sociala medier där ens egna tankemönster ensidigt befästs. Tänker att det polariserad klimatet inte leder till att öppna upp sinnen till att förstå nya perspektiv. Detta är så starkt i vårt samhälle idag att epitetet har blivit viktigare kasta på andra än utforska själva företeelsen och skapa en förståelse. Exempel på detta är samhällets bild och politik kring droger där det inte förs en nyanserad debatt om bruk, missbruk och eget ansvar när vi tillför främmande substanser till våra kroppar. För den som brukar alkohol, så länge andra eller denne person själv inte erkänner att det är en skadlig drog som påverkar menligt på personens beteende och hälsa, är enligt denna diskurs en normal brukare. Den som ser att alkohol i sitt liv leder till negativa konsekvenser får epitetet alkoholist och har då missbruksproblematik som orsakas av individens svaga karaktär och inte på grund av de facto att alkohol bevisligen är en beroendeframkallande drog. Ovan diskurs är förvisso inte felaktigt, men saknar nyans. Den korrekta verkligheten, enligt mig, är att alkohol har negativa konsekvenser för alla som brukar alkohol och dess negativa konsekvenser står i proportion till hur mycket personen brukar samt hur ofta. Den sunda konsumtionen är att låta kroppen och psyket läka och återhämta sig till dess naturliga balans mellan varje tillfälle av nytt brukande av den skadliga och beroendeframkallande drogen alkohol, vilket tar olika lång tid beroende på personens fysiska förutsättningar. Den rådande alkoholkulturen i Sverige erkänner inte detta förhållningsätt utan ser bara problemet när personen väl har kommit till punkten att personen själv eller någon annan upplever negativa konsekvenser av konsumtionen och lägger då ansvaret på individen att själv upptäcka och förstå verkligheten. Vi har ett kunskapsgap mellan våra upplevda trossatser om alkohol och dess verkliga påverkan.

Alla känslor blir starkare i nykterheten. Sorg, ilska, glädje -rubbet. Det är lite ovant i början, men väldigt berikande.

Chill helgkram ?

Tänkte detsamma apropå Trump. Brukar inte önska andra olycka, men med Trump kan jag göra ett undantag. Hoppas han blir riktigt sjuk! Vore ödets ironi med tanke på hur han har negligerat pandemins effekter. Fake news? Jo, tjena.

Skönt att du känner dig stabil i din nykterhet. Kan du försöka aktivera dig ur nedstämdheten? Tänk på treenigheten TÄNKA-KÄNNA-GÖRA. Negativa tankar leder till negativa känslor, som kan leda till negativt beteende.

Genom att göra positiva saker, inklusive träning, kan man påverka sina tankar positivt, som i sin tur påverkar känslorna positivt. Allt hänger ihop.

Chill helgkram ?

Hej Issa2018, och välkommen till forumet!

Du beskriver ett mönster där alkoholen till och från kommer in och tar en större plats i ditt liv än du egentligen skulle vilja, något många här kan känna igen sig i. Klokt av dig att ta steget att börja skriva här, det finns mycket bra tips och stöttning att få. Ibland behöver en skriva flera gånger för att tråden ska "ta fart", så att säga.

Vad gäller dina frågor om vad din ångest och dina skakningar beror på så vill jag också, precis som Kennie ovan, uppmuntra dig att ta kontakt med sjukvården för att få hjälp att reda ut vad det kan vara och hur du bäst kan hantera det. Klokt att du tar dina symptom på allvar.

Oavsett är du välkommen att fortsätta att läsa och skriva här!

Varma hälsningar,
Kristoffer
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Tack för din stilla undran och omtänksamhet An1.

Jag mår ganska gott faktiskt, inga problem med att hålla alkoholen på avstånd. Tankarna på den är ofta närvarande men mindre påträngande och lättare att värja sig just nu tycker jag.
Jag har nu 90 dagar utan alkohol fast med två dagar mitt emellan då jag satte krokben för mig själv och drack.
Sista året har jag samlat långa perioder utan alkohol, det är skönt och befriande på många olika sätt.
Jag saknar dock ibland den korta kicken och flykten i början av en berusning då allt släpper och sinnet öppnas på ett skönt vis. Allt detta är dock väldigt kort och flyktigt och jag saknar inte förmågan att både se och känna förbi vad som händer efter den första förrädiska ölen.
Jag avstår helt enkelt.

I stort tycker jag inte livet flödar fantastiskt eller är spännande just nu. Så är det självklart ofta här i livet. Jag vill inte direkt påstå att jag är vilse eller deprimerad men jag har mina dippar och de ger sig oftast tillkänna på morgon eller förmiddag.
Visst är det en liten känsla av att vara vakuumförpackad och relativt begränsad givetvis så här i Covid-19 tider. Jag ska absolut inte klaga då jag har det oförskämt bra egentligen men jag önskar det kom nya, ljusare tider snart.

Tänkte på en absurd grej som slog mig i morse då världens aktiemarknader gick ner på grund av att pajasen Donald Trump smittats av Covid19 viruset. Borde inte världen le och hålla tummarna istället, hoppas att han gjort sitt för gott här på jordens yta?

Världen och människor är svåra att förstå sig på ibland.
Inte alltid lätt att förstå sig själv heller.
Jag vet dock att jag fortsätter vara nykter ett tag till. Har ingen aning om hur det kommer gå eller vad som väntar runt hörnet.
Framtiden vet vi tursamt nog ingenting om.

GP

Innan bolaget stängde..Då kunde jag andas ut..Att ha alkohol hemma visste jag sen tidigare försök att det var kört..Jag har nog provat det mesta när det gäller att dricka mindre, bara helger, endast folköl osv..Det gick inte..Så lång historia kort..Min dotter mailade min chef om problemet eftersom jag hade sagt att jag skulle prata med henne själv, men sköt det framåt..Chefen som jobbat med missbruk, hade samtal med mig och det kändes jobbigt men bra..Jag skulle försöka själv först att förändra situationen, annars skulle vi göra upp en annan plan..En dag i taget och med FORUMET ❤️ plus dokumentärer och filmer och böcker som jag läste??..Om missbruk och beroende. Det gick bra äntligen!! Konsekvenstänkande och spela hela filmen. HALT. Var också oerhört viktiga verktyg. Pratade även med andra personer som slutat och hur dom tänkte. Rom byggdes inte på en dag..Du klarar det..?????✨

Det är ju väldigt definitivt.
Vilket var målet denna gång?
Kan du tänka en dag i taget istället? ??

Helgen var värst de första veckorna, så småningom blev det bättre. Nu är helgen bättre än förr, framförallt återhämtning på riktigt.
Sovit uselt pga fullmånen. Så helgen är extra välkommen just idag.
Ska packa ihop oss och åka mot stan lite senare, längtar efter en manuell charkdisk...
Jag är nykter idag, fredag 2 oktober, välkomnar riktiga hösten nu. Lite vemodigt är det allt.
Ha en fin dag! ?

Känner igen mig. Drack också otroliga mängder vatten och grät som ett litet barn vid 2 veckor som nykter. Det var sååå skönt nu i efterhand. :)

Kram!

Slå inte så hårt på dig själv för det lilla återfallet. Vill inte förminska det men det hade kunnat vara värre ? Du inser ju efter du druckit att du inte vill mer, det är ett steg på vägen.

Jag själv har haft flera återfall och är bara på dag 13 än så länge. Har också haft svårt att hålla mer än en månad.

Denna gången har jag slutat sätta upp mål för min nykterhet. Det fungerar inte för mig. Jag har en app istället som heter I am sober. Där klickar man i varje dag att 'idag lovar jag att vara nykter' en dag i taget. Det fungerar bättre med en dag i taget för mig, kanske gör det det för dig med? ?

Kram på dig

Gråtit hela morgonen. Gråter nu.
Är helt slut. Är ledsen. Sover som ett barn för första gången på länge. Dricker ofantliga mängder vatten. Hur kan man vara så törstig?
Varför är jag så ledsen. För att allt kommer ikapp. För att jag håller på att klättra upp och det är så svårt när man inte kan bedöva känslorna på en fredag.

Jag som bara har druckit på helgen. Men jag förstår nu att helgen som ska vara till för återhämtning och reflektion. Det har jag druckit bort. Och det kommer nu.

Jag har nog inte gråtit så här på länge. I alla fall inte på två år. Tårarna bara rinner.

Det är skillnaden mellan min förra nykterhetsresa. Denna gången är jag ledsen. På riktigt. Trött på riktigt och känner saker jag inte känt på länge på riktigt.

Dag 13 idag och idag ska jag vara nykter.

Igår blev suget för stort. Samma sak i söndags. Drack vin. Känner mig fullständigt värdelös och misslyckad. Jag klarar aldrig av att nå något mål som jag sätter upp när det gäller alkohol. Att vara utan en hel månad är alldeles för länge för mig. Jag får försöka glädja mig åt att jag de senaste tre veckorna i alla fall druckit väldigt mycket mindre vanligt.
Nu kommer helgen. Vill inte dricka ikväll eller i morgon. Det är så skönt att vakna på lördag och söndag utan ångest.

Så jädra gött fly landet, inte haft en ända tanke på att dricka fast en del saker gått mot mig och jag mått dåligt. Och de finns alkoholaffärer öppna här 24/7. Utan ägnat mig åt andra upplevelser. Längtar inte hem kan jag ju säga. Skulle lätt kunna ta ett jobb på studs och säga byte byte Sverige men är ju inte dummare än att jag vet problemen skulle snart komma i kapp mig här. Mycket kan man fly ifrån men inte sig själv. Så ska krämpa ut de sista av staden de dagarna nu som är kvar.

Tänk på att jag lyckades fixa det först efter nästan 9 månaders nykterhet. Skulle det bli för jobbigt, så avvakta, viktigast först, vara nykter. ? Och det skriver jag inte för ni inte ska springa förbi mig,?utan för att jag vill att ni ska få uppleva hur det är när det riktigt stora fördelarna med nykterheten ramlar in. Som Se klart skriver, runt 5-6 månader. ?

Kram

Igår var jag på utflykt till en våtmark. Där fanns massor av Kaveldun ? då tänkte jag på dig.
Hoppas du skriver snart igen för jag saknade dig!

Kram ???

Skriv så mycket du vill och orkar. Vi finns här och läser. Och en sak till, du har inget att skämmas över. ❤️

Kram