Senaste kommentarerna i forumet

Välkommen, vad bra att du hittat hit. Att ha en önskan att sluta dricka och se sitt problem är steg ett. Det är ett ganska stort steg om man tänker på att alkoholism är en förnekelsens sjukdom. Om du försöker dig på en lite längre tids nykterhet, kommer du märka att dina tankar och mående förändras.... till det bättre. Kram o lycka till.

Vad jag förstår så är vi på samma dag, dag 9.
För mig brukar det vara riktigt jobbigt i ett par dagar mellan
cirka dag 9-14.
Det är vanligt att jag trillar då, men härdar jag ut så följer en lättare period efteråt.
Upplever du samma sak så försök hålla ut, det bli snart lättare.
Det var lite visdomsord ifrån en erfaren dikeskörare.
Hoppas det går bra för dig och kämpa på.
Mvh Flyktsoda

...det där lugnet och ron väldigt starkt Se Klart! Att det är värt att kämpa.
Jag har varit hos min dotter hela helgen....hängt i den stad hon flyttat till. Vi har haft långa förmiddagar med samtal om stort och smått. Om existensen och om horoskop ( skämtsamt och med mkt ironi men ändå med en gnutta ...’gud vad det stämmer’ ??)
Jag är Våg ....diplomat, estet, livsnjutare ( som blev alkis)....visst stämmer det..
Min dotter frågade om alkoholen ...varför jag inte dricker och jag svarade att jag inte har lust mer och att jag tycker att det stjäl för mycket av livet.
Hon frågade inte vidare och jag VET att hon hade gjort det om det varit ett problem hon varit medveten om....
Hon har absolut drabbats av mitt drickande men hon har inte förstått/sett att det är just alkohol som gjort mig disträ/frånvarande och rastlös.
Hon hade flyttat hemifrånoch till en annan stad när mitt drickande eskalerade...och jag har verkligen varit en ensamdrickare, dolt det väl.
Hon var upptagen av sitt liv..har ett konstnärligt yrke som tagit mkt kraft och fokus att nå.
Nu skriver jag om mig själv ( typiskt Våg ....så självupptagna:-)
Men det jag ville skriva är att du verkar finnas så mkt för dina barn/barnbarn. Det är fint att läsa.
Och för alla er som skriver om skammen kring att bli full inför barnen - jag förstår verkligen! Men om det är ngn tröst i eländet så tror jag barnen märker det ändå....men de vet bara inte om vad som är fel.
Vet inte vad som är värst?
När jag reste hem genom Sverige så blev jag plötsligt medveten om att jag reste förbi den lilla ort min pappa växte upp - och är begraven i.
Och jag kollade Google map och såg att det var 14 ninuters omväg. Åkte dit och återsåg pappas hem och grav ( har inte varit där på 40 år).
Sökte och precis när jag hittade stenen så letade sig en liten solstråle fram ( som en dålig film av Colin Nutley...hade dessutom P2 i öronen och Bachs Air gick igång ..det blev nästan för mkt:-)
Och jag berättade för min pappa att jag också blev alkoholist - precis som han.
Och så resonerade jag en stund med honom ( kände mig dum...men ändå inte).
Och sedan åkte jag hem.

Jag är nedstämd, trött och arg på allt möjligt.
Men det är ju dag 9 och dom sista spåren av alkohol är på väg ut ur kroppen, så nu har A-demonen panik och skriker drick!
Drick så slipper du känna dig så här.
Varför ska du behöva vara arg, drick och släpp det bara, slappna av och må bra.
Men jag kan det här spelet, så just nu är det ingen risk att jag dricker.
Dessutom så ligger jag borta på jobb denna vecka och när jag ligger borta på jobb, då jobbar jag och dricker inte.

Vill bara sända en stor kram och hälsa att jag tänker på dig och hoppas du är ok!?

Kram???

Vill bara sända en hälsning och önskar det bästa för din dotter och dig själv.
Hoppas hon får en bra medicin som hjälper henne att hantera sin sjukdom.
Och att du får motivation och styrka att stå emot alkoholen.
Den bryter ner och du behöver ju byggas upp!

Kram ???

Tyst förutom regnet.
Pular lite, vattnar (inne).
Packar upp.
Ofta har alkoholen gjort mig så stressad att jag aldrig aldrig känt mig lugn i hela kroppen. Där är jag nu.
Hade till och med stormiddag utan att det började bulta i bröstet, min stora utmaning. Tagit tid att hitta hit.
Så alla ni som tampas med skitdagar, idag kanske, jag LOVAR att det blir bättre, bra! Det blir bra.
Samla, forska och undersök nykterheten som ett extra uppdrag, läs och lär dig massor,
Ta vara på varenda liten fördel du märker av och lägg under ett förstoringsglas. Stirra på den.
Betrakta sug och längtan som ett trotsigt barn: Jag hör vad du säger men nu gör vi som jag har bestämt.
Eller som en främling, någon att vara artig mot, men hen bor inte här. Varsågod, hitta ett annat hem.
Önskar så att det gick att på riktigt förmedla allt det som lättar med tiden, och att en dålig nykter dag aldrig blir sämre än vilken dag som helst, full.
Kämpa. Kram ??

Hej
Det ligger ett ord mellan att vilja sluta och att sluta. Det är ju viljan.
Ibland jättestark och orubblig, ibland helt vek och tyst- då får man slå på autopiloten.
Föreslår en tid av nykterhet och under tiden läsa här, och läsa på om alkoholen och kroppen.
Att bara dricka på kvällar är ingen garanti för att det aldrig kommer ske att man dricker på morgnarna. Så många trådar har jag följt här, många av oss har dessutom haft ”kontrollerat” drickande socialt, ingen märker...
Det går bra att backa bort från kanten av ett stup, så ser jag ofta min nyktra resa, snart 8 månader.
Välkommen hit, läs på detta kloka forum, massor av kunskap, erfarenheter och stöd! Kram ?

Fint att du har hittat hit.
Har inte haft problem med man som dricker men problem med mig själv som dricker. Och oavsett vad den andra gör eller inte tror jag på ett längre uppehåll som du redan fått tips om. Och därefter ta större beslut.
Ofta (eller åtminstone för många) handlar början av nykterheten med att ta en dag i taget. En skilsmässa är ett megaprojekt av planering och framförhållning. Jag hade inte fixat dessa två saker parallellt.
Sedan kan du väl prata med din man om det du skriver här?
Lycka till!

Tack Andra halvlek :)

Saknar också dig❤️

Vi finns här oavsett hur allt är❤️Vi finns❤️

Kram❤️

Ett av Annie Grace tips om att få med andra på tåget att sluta dricka är att själv vara nykter och hitta glädjen i det. För eller senare blir den man lever med nyfiken på hur man kan vara så lycklig utan alkohol, och då först är de mogna att hitta sin motivation och ta egna steg. Hon menar att de flesta som dricker för mycket vet det, men att de inte kommer ta emot råd förrän de är mogna att förändra och själva ber om hjälp...

Tror du kommer klara att sluta dricka oavsett hur du väljer med din man, när du väl har motivationen och börjar tänka om går det lättare än man förväntar sig, så var det för mig i alla fall. Den fina kontakten jag fått med barnen är en av många belöningar med att vara nykter . Trodde inte de märkte att jag drack för mycket, men de märker definitivt att jag har mer ork och närvaro nu. Ett lästips är This naked mind av Annie Grace. Jag tycker hon är lite överdrivet pratig i sin bok, men känner ändå att mycket av det hon skriver stannar hos mig och landar rätt. Börja med tre nyktra månader som de föreslår här på Alkoholhjälpen, och läs mycket här och annan fakta under tiden, så kan du sen välja hur du går vidare med nykterheten och din man. Jag önskar dig glädje och balans på din väg!

4 dagar är bra, de värsta är över och nu blir det bättre och bättre. Försök att
ta dig ut på promenader, du vet att det hjälper. Du kan fixa det! ❤️

Styrkekram

Hej akillesu!
AA det lät stort och läskigt ! Men jag kanske ska börja fundera i de banorna.

Jag fyller snart fyrtio, har börjat förstå att livet tar slut. Jag vill inte att det tar slut i en stroke eller i cancer vid sextio...

Hur mår du? Saknar dig ❤️

Kram ?

Dag 2 och jag har hoppat hopprep, tränade mycket förr och hade ett liggande så när frustrationen kom körde jag lite intervaller med det? alla sätt är bra utom de dåliga som sagt.
Vill ut och promenera men har ännu den där känslan av att göra en ” walk of shame” när jag går ut så får se hur det blir med det i dag.
Jag har gått upp väldigt mycket i vikt också så det gör mig också folkskygg, då jag tidigare i livet propagerade mycket för hälsa, träning och välmående.
Ironin är slående när jag tittar på min status nu, men det kan ju bara bli bättre om jag håller mig från det där förhatliga första glaset.

Önskar alla en bra måndag?

Hej har läst en del av dina inlägg och märker hur du kämpar med som jag ser det, att kontrollera ditt drickande. Ibland går det bra och ibland inte. Jag ser paralleller med mitt eget drickande i unga år, att få alkoholen under kontroll o minska mitt intag. Det var min önskan att kunna dricka ibland, som alla andra liksom. Jag har aldrig lyckats med det och det blev tyvärr bara värre med åren. Jag uppfattar det som att du har problem med att klara denna eviga planering och det känns som att du springer i cirklar. Kan det möjligen vara en idé att söka råd och hjälp utifrån. Som jag läser dina inlägg är ångesten en hörnsten som du brottas med, och även här måste jag säga att a inte hjälper mer än för stunden, den ökar på ångesten med många 100 %efteråt. Hoppas du kan läsa in omtanke i mitt inlägg och att du kommer i rätt banor i ditt liv. Kram Jullan

Om inte han är någon stöttning kanske du behöver en annan person som kan vara ett starkt stöd. För att jämna ut det hela. Har du gått någonting på AA? Där får man en sponsor som kan vara till stor hjälp. Och du kommer iväg någon annanstans för att ta tag i det här problemet. Låter som det kan vara knepigt att handskas med det själv endast på hemmaplan i den situationen med din man.

Ps. Vilken ålder är medelålders? :)

Tack jullan!
Jag ska försöka föregå med gott exempel. Jag har tragglat med detta ett par år och börjar fundera på om det går att få igenom en förändring. Ibland kanske man måste lämna ändå? Det är svårt, samtidigt så är det ju min man sen flera år och barnens pappa.

Välkommen vad bra att du hittat hit. Det ställer till problem med en partner som inte är överens med problemdrickandet, men du kan kanske försöka att gå i bräschen och visa vägen . Prova ett par veckor och se vart det leder. Det är nog ingen bra idé och rusa iväg o skiljas. Ofta tar det olika tid för olika personer. Kämpa på . Kram Jullan

Väldigt klokt skrivet, Ångestmoln! Dessa ord ska jag lägga på minnet.. ❤

Finns verkligen inget värre! Känner så igen mig! Försök att ta en dag i taget är mitt mitt råd, och grotta inte ner dig i ångesten, försök se framåt och inte plåga dig själv med dåligt samvete. Vi är bara människor och vi gör alla misstag, klyschigt men sant ? Att inte gå för hårt ut i nykterheten har hjälpt mig också, jättebra att äta hälsosamt och röra på sig men det är nog långsiktigt lättast att hålla sig nykter om man inte går all in med allt samtidigt. Ät lite skräpmat om du känner för det, att lata sig hemma är också okej ibland! Skönt att du inte känner sug i vardagen, men glöm inte bort att något ändå får dig att dricka hämningslöst och tappa kontrollen ibland, tänk att det kommer att komma en dag när du vill dricka/ rättfärdigar för dig själv att du får eller vill dricka. Om du tänker så blir du inte lika överrumplad eller överlistad av A när den dagen väl kommer! Det har hjälpt mig jättemycket att tänka så!

Ja det är lite ledsamt att vinet var vårt enda gemensamma intresse som det verkar nu... hon hör inte av sig längre sedan jag sagt att jag hellre ses över en lunch än ”ett” glas vin. Idag är dag 73 som nykter. Eller jag vill understryka att jag inte varit helt nykter, jag har druckit ETT glas i sociala sammanhang vid totalt 4 tillfällen under de här 73 dagarna. Och då menar jag normala glas om ca 1,5- 2 dl vin, inga jätteglas ?
Det känns okej allting, känner mig turligt nog inte ”säker” och jag har verkligen inte börjat glömma senaste fylleslaget som initierade de här nyktra dagarna. Känner mig med balanserad men är inte så mycket piggare, trött och dricker mycket cola och kaffe...

Både jag och min man sov längre än vi borde ha gjort men bra då att inte ha kontor att kasta sig iväg till.
Ikväll åker vi till landet igen. Jag tror det kommer att bli en sorts varannan-vecka denna tidiga höst. (Till vintern får vi se.)
Dessvärre chockstart in i möten men kikar in för att säga att jag är nykter idag, viktigt för mig, varje dag, nytt beslut. Njut av dagen, här är himlen lite spräcklig men sol! Kram på er ?