Senaste kommentarerna i forumet

Han stöttar mig fast vi är ju lika dåliga båda två. Men nu har vi bestämt att det får vara nog. Kroppen tar stryk och även ekonomin. Vi får ta en dag i taget. Det värsta är de första dagarna men sen blir man glad över hur bra man mår. Jag har ingen livsglädje nu. Tycker inget är kul. Vill börja leva. På riktigt. ?

Även om det är tufft just nu hänger jag med.

Tack, Se Klart, Andrahalvlek och Rule74! Era ord värmer oerhört skall ni veta. Även om jag inte varit så aktiv här senaste dagarna så har jag tänkt på era ord och de gör mig varm inombords.

Livet är förändrat. Jag dricker ingen alkohol alls. Kände ett rejält sug i måndags kväll när jag kände mig ordentligt nere. Då kom den där känslan över mig hur det känns när jag kommer hem med en alldeles ny vindunk. Öppnar den och häller upp det första glaset. Mmmmm, men det stannade vid tanken. Ingen tur till Systemet och således inget vin.

Jag har en kista i hallen som är proppfull med alkoholhaltiga drycker, men jag vill inte ha. Just nu handlar det om att bara ta dagen som den kommer och att ta sig genom detta. Att överleva helt enkelt.

Maken har flyttat ut och jag vet inte åt vilket håll detta kommer att gå, men jag VET att ingenting blir bättre av att jag dricker. Tvärtom! Om jag skulle hälla i mig alkohol skulle jag sätta igång att skriva sms och ringa och det är det sista jag vill.

Vi har bestämt att höras en gång i veckan och det blir på fredag.

Jag tror att vi skulle ha kommit hit där vi är tidigare om jag slutat dricka tidigare. Jag har liksom varit omtöcknad av alkohol så länge att jag inte orkat se vad som hänt med mig och oss. Har liksom stängt av för att inte se det som ett nytt misslyckande.

Jag måste ta itu med mig själv nu och det är inte lätt. Se mina fel och brister och jobba med dem.

När jag går in i en relation är det precis som om att själva jag slutar att existera. Jag anpassar mig så till den milda grad att jag själv försvinner. Och då är jag en person som uppfattas stark. Hur motsägelsefullt är inte det??? Och sen rinner liksom bägaren över av all anpassning och "vara till lags"-idioti.

Just nu försöker jag vara jag. Mitt nyktra jag och ni vet "This too shall pass" och sen kommer en ny tid som jag inte har en aning om hur den ser ut, men det KAN ju vara så att det är positivt!

Idag är jag nykter och förhoppningsvis även i morgon!

Kram

I boken ”Skål ta mig fan” försöker Torbjörn Åberg ta udden av den rädslan. Han menar att om du träffar någon du känner på ett AA-möte så är ju den personen där av samma orsak som du.

Jag skulle också vara tveksam att gå på ett möte i min hemkommun. Även i grannkommunerna känner jag dock många.

Kram ?

Lägg ansvaret där det hör hemma - i hans knä. Acceptera inte för många ”nystarter” bara, det lär knäcka dig.

Det är så tydligt att man behöver välja om varandra i en relation med viss regelbundenhet. ”Ja, jag älskar dig fortfarande och vill fortsätta leva ihop med dig.” Det behöver knappt vara uttalat, även om det förstås är det bästa.

På samma sätt tänker jag att jag väljer om nykterheten varje månad i samband med min månadsdag. ”Ja, jag vill fortsätta vara nykter eftersom jag mår så bra av det.”

Kram ?

Strunta i att vi blir besvikna, det är ju dig det är allra mest synd om förstås!

Önskar jag kunde råda dig på något sätt. Din fru verkar helt galen - och du och barnen far illa.

Minns jag rätt i att du inte bor i Sverige? Annars hade ju orosanmälan till soc varit en väg. Era barn far ju illa! En vansklig väg kanske, ni vill ju inte förlora barnen helt.

Och jag vet att du vet vad jag tycker om drickandet, så det drar jag inte ett varv till.

Kram ?

Snyggt jobbat!!!
Ja jag älskar den alkoholfria "ship full of IPA" som oftast finns både på Ica och Coop.
Sen finns ju Bulldog IPA alkoholfri med. Testa någon av dem och se vad du tycker. Jag gillar också IPA mycket mer än lager t ex. så dessa är mina 2 favoriter.

...med åldern har jag börjat uppskatta det banala.
Det banala i meningen det enkla, barnsliga.
Kaffet i blå koppen. Blomman i solen. Små barn i regnkläder....ska sluta nu innan jag börjar låta som en ännu banalare variant av Sigge Eklunds 47 små njutningar ...eller vad den nu heter.
Det är så fint - vardagen.
Och den existerar nästan varje dag.

Det här har inte gått bra, jag har hamnat i totalt mörker. Jag vet inte hur jag ska ta mig ur detta. Ganska omgående efter att jag slutat skriva här så skadade jag mig och har knappt kunnat lämna huset. Då min fru inte heller lämnar huset, någonsin, har jag inte haft något andningshål alls. Men jag har satt upp mina gränser, de jag inte haft förut, min fru gillar det inte så hon gapar och skriker hela tiden. Mina barn har också tröttnat på henne och säger också ifrån. Detta betyder att min fru går ännu djupare i sin depression, det enda som hjölper henne är om vi svansar runt och följer hennes nycker och gör precis som hon vill, men då hon anser sig ha rätt till allt och att personal space inte existerar kan jag inte och vill inte. Det är psykist påfrestande kan man ju lugnt säga, ena sekunden kommer hon och skriker och säger att hon hatar mig, 2 minuter senare kommer hon och pratar om något helt annat och har helt förträngt att hon bara minuter innan bad mig dra åt h-e. Och så går loopen. Mitt i detta har jag ju förstås tappat fästet om nykterheten också och i princip druckit varje dag i en månad, oftast kontrollerat men ett par fyllor (själv efter att alla lagt sig). Jag måste ta tag i det igen, men jag vet inte hur. Sluta dricka igen är nog inget problem, men om jag inte blir fri hur ska det gå till? Jag kan inte bara flytta då jag inte ens kan tänka tanken på att lämna barnen med henne som hon är just nu. Så antingen måste hon ut ur huset, eller så måste jag få med mig barnen. Jag blir helt slut bara jag tänker på detta. Och mitt i detta spelar hon oförstående och vill bara prata om nästa projekt, hon har nog 10 projekt igång hela tiden och vill bara prata om dem.

Ledsen att göra er besvikna att jag inte klarat mina kamper bättre än så här.

Ja..jag behöver lunchsällskap..två fina unga kloka tjejer kommer m mat fr den bästa restaurangen i stan. Jag bad de köpa sallad med rödbetor och chèvre t mig. Är inte så sugen annars när jag är ensam.

Kram?

Vad bra att du får lunchsällskap. Det behöver du.
Kram!

Tack Lördaghelaveckan och Charlie70 för svar?

Nej...den dagen kommer aldrig komma ...så många gånger jag har tänkt..nu ska jag dricka mysigt en sista gång och imorgon så... Det blir aldrig mysigt och morgondagen har dröjt. Och det är verkligen så att om jag ska överleva den här fasen som min dotter befinner sig i så behöver jag alla krafter som jag kan få.
Kuratorn på rådgivningen sa att de brukar titta på hur/vad man äter, sömn och träning...alla basbehov...

Ska försöka projicera oron på promenader, träning, äta bättre och nyktra dagar...men en dag i taget.

Har sovit dåligt inatt...vaknar och gråter...men nu ska jag ut och gå...fast utan hund för Bella är h hundfrisören...vid lunch kommer två kollegor m mat??

Kram?

Alla vi som kämpar på härinne tillsammans normaldrickarna har ett gemensamt ansvar för att skruva på den så kallade alkoholnormen i "samhället". Tror det var Torn som tog upp frågan häromdagen om vad det är vi lär våra barn när flaskorna ska fram så fort något ska firas. Jo, vi lär våra barn att firar det gör man tillsammans med alkohol. Det kan vi faktiskt ändra på! Var och en har ett ansvar för att visa på att det går att göra annorlunda. För framtida generationer.
Grattis till 30 dagar! Superbra jobbat.

Kram!

För att du delar med dig! Skönt att inte vara ensam i detta träsket, i kölvattnet efter alkoholens destruktivitet.

Jag ska utreda min mage om en månad... Ska bli intressant...

Dag 6 idag.. Blir lite stoltare och klokare för varje dag.

Magen bättrar sig sakta men säkert.. Hoppas jag...

Idag är en ny dag, solen skiner och jag vaknade vacker!

Kram Saskij ?

Låter mycket bra med ditt och mannens prat. Du gör helt rätt i att lägga ansvaret på honom och inte tjata. Hoppas han förstår vilken fantastisk kvinna du är och tar sitt förnuft till fånga.

Kram!

Världens bästa liv. Det är vad det är. Har också funderingar på att prata med läkaren om trappa ned SSRI så småningom. Mitt jag är ett helt annat nu än när jag började äta dem för ett par år sedan. Alkoholen spelar alldeles säkert en fantastiskt stor roll i det!

Kram!

Du kommer att komma till att du är lika nöjd med ett glas vatten eller en kopp kaffe. Det senare har blivit mitt nya "vin". I situationer som tidigare triggade för vin vill jag nu ha kaffe i stället. Jätteskönt att längta efter en kopp kaffe i stället måste jag säga. Härligt att läsa om dina dagar med dottern. Att du kunde vara närvarande med henne på ett annat sätt än om du drack. Grattis till det! Snart är det jul igen. Tiden går fantastiskt fort, även om jag från djupet av mitt hjärta förstår din längtan.
Kram!

Den osäkerhet du beskriver Rolf kommer att reda sig när du varit nykter en längre tid. Jag håller helt med FinaLisa om att en samtalskontakt skulle kunna vara på sin plats. I bland behöver man helt enkelt hjälp att reda ut alla vindlingar som dansar runt i hjärnan. För egen del märker jag att jag gör rejäla djupdykningar i mitt inre nu när jag varit nykter en längre tid. Detta är en process som kräver jättemycket av oss! Vi ska hålla ut, hålla i och dessutom ta hand om alla själsliga ting som dyker upp i spåren av nykterheten.

Kram!

Nej Varafrisk, det är inte säkert att den dagen kommer när du känner att NU är det dags. Med tanke på den mardrömssituation ni befinner er i nu kan jag ändå tänka att tiden är NU. Om inte DU ska gå under. Då MÅSTE finnas där för din dotter och jag vet att det är precis vad du gör också. Men du måste hålla och hålla länge. Er situation kommer inte fixas på en dag.
Tänker på dig!
Kram!

Hursomhelst mår din kropp bättre av att avstå alkohol. Så fortsätt på den vita vägen för då är du på den säkra sidan så att säga.

När det gäller den mentala delen som styr ditt mående så kanske du behöver en samtalskontakt?
Som kan hjälpa till att dra i de trådar som ger dig stress och ångest?
Det är inte så lätt att reda ut vad som är vad när det rört ihop sig i hjärnan ...?
Jag vet hur det känns för min del...?
Önskar dig lycka och styrka??

Kram ???

Har gjort mycket idag! Men inte druckit. Lyssnar vidare på ”the alcohol experiment” Med Annie Grace... mycket intressant ljudbok! Håller definitivt med i det lilla jag hört, och det lilla jag fått uppleva själv nu under mina 30 dagar. Sååå många fördelar som nykter och så bra jag mår! Hade aldrig trott det....

Varför vaggas vi in i drickandets vardag utav samhället i tonåren när man är så förvirrad i det mesta ändå? Klart som sjutton att man fastnar av alkoholens välbehag och sedan blir det till en vana att dricka vid olika tillfällen och måenden.... Det är samhället och dryckesvanorna i västvärlden som det är fel på. Inte oss....

Och det är inte förens man är vuxen och ”mogen” och har gått igenom en massa skit med alkoholen. Som man inser att det inte alls va så j*vla bra. Och vissa kommer inte dit utan förgörs av alkoholdjävulen.

Varför är det såhär? Har vi inte kommit längre egentligen.... Efter all forskning hur alkohol förstör vår kropp och gör oss psykisk sjuka. Utbrända, pillerknaprande, stressade svenskar är vad vi är. Men tror hela grundfilosofin i samhället måste förändras. Att vi slutar jaga lycka på olika stressande sätt. Och lär oss hitta lycka och lugn i det lilla fridfulla... att lära oss vara tacksamma för det vi har. Gillar verkligen Buddismen vad gäller den biten... och hoppas jag kan lära mig mer om det jag själv. Men förändring sker långsamt. En dag i taget!

Jag skickar en stor varm kram till dig och hoppas att du får sova lite, trots den outhärdliga oro du lever med nu❤️Har läst din tråd och känner med dig, håller tummarna för att allt löser sig på bästa möjliga sätt ?

Det är så bra att du längtar efter den sköna känslan du hade när du inte drack. Den finns inom räckhåll nu också, och viljan är allt du behöver för att klara det. Du vet vad du vill, ge aldrig upp!

Det var ett onlinemöte så det kändes som ett bra "insteg". Jag känner också osäkerhet inför att gå dit, men efter detta känns det kanske inte så farligt trots allt. Bor också i en liten stad, så jag funderar på att åka till grannkommunen till att börja med..

Gud vad ångesten och stressen tär. Min drivkraft just nu är att komma till en punkt där dagarna är så pass avlägsna av alkoholens påverkan på min kropp och sinne att jag med säkerhet kan reda i det som verkligen får mig att inte må bra. Denna osäkerhet att inte veta om det är spåren av mitt drickande som får mig att må som jag gör eller om det är något annat som behöver ändras i mitt liv för att må bra.

Och bra att du ser igenom de där tankarna om att "om det var så här lätt att sluta så kan jag ju dricka" . Du har ju som du skrev i första inlägget testat att dricka som folk förut... Och ett gott råd många ger här på forumet är att inte tänka så långt framåt i början . Det kan du ta sen. Men kanske tänka att du till att börja med ska vara nykter en så lång period att de där tankarna på att dricka slutar locka som nu? Och apropå Cash, han var ju riktigt illa ute ett tag, men det gick bra till sist... Han levde ju nykter och drogfri sen och gav ut flera av sina bästa skivor i åttioårsåldern..