Senaste kommentarerna i forumet

Har tänkt på dig i dag Varafrisk! Skit i mina "råd" bara om du tycker jag hamnar snett. Vill ju bara att det ska gå bra för dig och dottern.
Kram!

Jobbet drar igång nu och jag försöker stå stadigt.
Har inte riktigt landat efter allt som skett och är också i en fas där j funderar mkt på hur jag ska bo/leva.
Behöver flytta och är osäker på om jag ska välja lägenhet eller möjligen hus...en aning utanför centrum. Har inte riktigt råd med både och - jag lever ju ensam i den meningen att jag inte har ngn partner med gemensamt boende/ekonomi.
Längtar nästan alltid efter mer natur...och kanske en liten trädgård och en katt:-) ( eller hund....men jag är egentligen inte ngn riktigt bra hundägare..alltför rastlös)
Samtidigt tycker jag om storstad och puls. Men närhet till restauranger och barer är ju inte ngt som väger tungt längre....
Fyller 60 om 1,5 år ( otroligt gammal ?) och känner att det är viktigt att välja rätt nu.
Är också på väg att realisera detta med att besöka AA...i tanken har det varit ngt jag bestämt mig för att ta tag i nu i höst. Jag tror helt enkelt att det skulle vara bra med en handfast form också ( eller till....detta är ju också en form).
Annars läser jag mkt i alla trådar - tänker på er - hur alla kämpar - några i medvind andra i med och motvind och några som sliter i tung motvind.
Läste några rader av dig Se Klart om hur nykterhet visst kan vara kämpigt ibland men att det ändå är en simtur i friskt vatten medan ett liv i alkoholtöcken är som att simma i mörk dy med ålar runt sig....
Jag skrattade rakt ut....för det var så stark och osminkad liknelse...och den fäste på näthinnan.
Jag har inte glömt...dagarna med baksmälla, de eviga morgnarna med munnen full av aska och sinnet fullt av skam....
Det var inte längesedan ändå och det pågick i många många år.
Nu går mitt liv mot höst ( jag är så gammal att det kanske snarare är vinter) och jag vill så otroligt gärna leva - vaken - den sista tid jag har kvar här på jorden...
Inte simma längst ner i dyn med obehagliga ålar ...utan vara i det vatten som är friskt och klart!

Jag känner igen mig kring det jobbiga med återfall och speciellt (om det var så du menade) känslan att nu kan jag lika gärna köra på några dagar/månader när jag ändå misslyckats. Jag undrar om det beror på att du direkt väcker hjärnans tidigare drift/beroende direkt, att det finns en fysisk förklaring. Jag har också känt besvikelse över att börja om på dag 1. Undrar ibland om det av den anledningen är lite dumt att räkna nyktra dagar.

Jag vill inte heller dricka mer, men tycker att uttrycket ”aldrig mer” är lite motsägelsefullt gentemot”en dag i taget”.

Nu lät jag kanske lite bitter, men vill hitta ett sätt att, om det händer, inte känna ett återfall som värsta besvikelsen och att det inte blir för långt.

Kämpa på!

23 nyktra dagar är svinbra! Och det blir bara lättare för varje dag ?

Undvik sociala sammanhang tills du känner dig mer stabil. Jag hade också svårt att berätta under lång tid, så jag tog oftast bilen så jag slapp berätta.

Med tiden blir man dock stolt och vill berätta om sin bragd att sluta dricka, men det tar olika lång tid innan man kommer dit.

Allt får ta sin tid helt enkelt. Jag har tre enkla mantran som jag kan rabbla i sömnen numer:
- Aldrig glömma.
- Aldrig ta första glaset.
- Viktigast först - vara nykter!

Kram ?

Har haft en bra dag m min dotter...men fortfarande är allt turbulent. Jag vet precis vad jag ska göra i teorin men just nu är det allra viktigaste för mig att jag har kontakt m min dotter...att hon söker min/vår relation. Just nu är min oro för droger för hennes del inte så stor utan det finns andra saker.

Det blev inte alkoholfritt idag. Imorgon ska jag skriva t psykologen på internetbehandling hur den senaste veckan har gått.

Ibland vill jag vara duktig flicka...eller väldigt ofta?‍♀️

Kram❤️

Om du skriver om allt det jobbiga här så kan du lova dig själv att gå in och läsa de inläggen när minnet börjar svikta. Då minns du lättare hur du faktiskt kände när du skrev inläggen.

Läsa på om hur alkoholen skadar kropp och knopp har hjälpt mig. Sök på ”intervention” på youtube så får du garanterat avsmak. Dit är vi på väg om vi inte sätter stopp!

I min tråd ”Behöver all hjälp jag kan få” här under ”Förändra sitt drickande” innehåller en massa tips på böcker, poddar och youtube-klipp.

Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset. Viktigast först - vara nykter!

Kram ?

Jag slutade för att jag ville leva ett fullt liv (jag ville inte leva mitt liv full). Jag vill kunna känna saker på riktigt och inte dämpa mig själv och inte ta tag i min livssituation. Med alkohol överlever jag.. men utan så lever jag.

Ja, vi verkar vara många som drömmer om alkohol i början av nykterheten. Hjärnan som bearbetar. Tack för det! Härligt att läsa att det går så bra för dig. Har följt dig hela vägen :-)

Kram!

Så härligt att ha en bästa kompis med dig på resan! Låter helt underbart och bra att ni har bokat så ni undviker att det inte blir av...

För mig har "Aldrig mer" fungerat än så länge. Lika övertygad nu som när jag startade nykterhetsresan. Vid starkt sug har det fått bli en timme eller en dag men sedan har jag snabbt kunnat övergå till Aldrig mer igen. Jag vet att du är klok Rolf. Du fixar detta!

Kram!

För mig var det på senare tid att jag bara kände mig normal när jag druckit lite plus i kombination med det att alkoholen inte längre fungerade som en glädjehöjare utan som sagt för att känna sig normal psykisk och fysiskt.

Finns ju fler saker också..,,,

Grabbkväll med bästa polare bokad!!! Utan barn. Han har haft liknande problem som mig och vi har haft liknande resa bort från alkoholen.

Vi som söp som fan när vi festade och blev dyngraka planerar nu träning och långpromenader!!!

Haha ska bli så kul att ha äkta samtal och diskussioner och lämna en grabbhelg utvilad och i bättre skick än när man anlände.

Gött

Tröttnade på att alltid dricka tills man blir svinfull och gör bort sig och vaknar i bakfylla med ångest.

Inte en minut till av mitt liv ska gå åt till att vara bakis eller att ha ångest över kvällens fylla.

Stark ångest med panikångestattacker dagen efter..

Att tålamodet med barnen alltid blev mkt sämre så fort jag drack ens 1 glas vin. Jävla satmara kunde jag bli. Oskön känsla. Jag vill inte vara sån, mina barn har inte bett om att finnas till. Att ha barn är (för mig) prövning nog som det är utan att försvåra allt med alkohol.

Tack FinaLisa. Skam den som ger sig. Jag är så innerligt less på alla återfall. Behöver hitta vägar att minnas när livet börjar blir bra igen att inte komma på tanken att det här går bra denna gång. Jag vet med en så tydlighet att det inte går. Vet att det tar emot att tänka tanken "aldrig mer" och man ska ta en dag i taget, men jag behöver verkligen jobba på idén om aldrig mer.

Den värsta ångesten har lagt sig, igen, och jag brottas nu med jag har svårt att koncentrera mig. Behöver fokus för att klara mitt arbete och det är verkligen svårt just nu. Försöker vara snäll mot mig själv och inte känna stress, vet att detta går över efter si så där 20 dagar. Sova, träna, äta och vara snäll mot mig själv får bli mitt fokus just nu och däremellan göra så gott det går med alla andra bestyr.

Sömn stressar mig då jag vet att det är svårt att komma till ro på kvällen och somna, det är allena A påverkan på mig, så här behöver jag ta en dag i taget och göra mitt bästa tills sömnen kommer i ordning igen.

Idag fick familjen ett efterlängtat besked och impulsen säger att det ska firas med nåt bubblande i fina glas. Jag känner att det är helt ok med något alkoholfritt, för jag har ju bestämt mig för att klara detta. Ett firande i taget.

Jag funderade lite på det som Torn skrev i en tidigare kommentar i den här tråden gällande ålder. Jag beskrev hur jag just nu tyckte att det tuffaste inte var att avstå från A, utan vad man ska säga i situationer där jag känner att jag ”förväntas” dricka (eftersom jag alltid gjort det).
Jag funderade på varför jag tycker det är svårt och på något sätt måste det ju vara andras reaktioner jag är rädd för.
Alltså hur andra ska reagera i dessa situationer om jag säger ”sanningen” och att jag därför inte vill dricka A. Varför detta känns så jobbigt vet jag inte, för tänker jag rationellt inser jag ju att det är löjligt, då det inte finns något att vara rädd för.
Torn skrev då att detta kan vara åldersrelaterat och jag tolkar det som att det är lättare att lägga fram ”sanningen” ju äldre man är (och ju äldre mottagarna är).
Jag kan dock uppleva tvärtom. Min känsla är att det verkar enklare att avstå och att vara öppen med det i den yngre generationen. Jag är själv snart 58 år och tycker det är skitsvårt. Däremot kan jag glädjas åt att jag nu klarat 23 helvita dagar, vilket måste vara personligt rekord sett över de senaste 40 åren. Idag kommer jag lägga ytterligare en dag till handlingarna. Jag kommer att försöka fortsätta att bara tänka en dag i taget. Längre orkar jag inte i nuläget.

Det bästa är att ge hjärnan lite friskt syre med hjälp av fysiska pulshöjande aktiviteter. Springa, cykla, gå i trappor. Vad som helst som får dig att flåsa och svettas.

I början är varje dag jättejobbig. Din hjärna har fullt upp med att läka, och tröttheten är helt naturlig precis som Adde påtalar.

Kram ?

Först, tack för inlägget i min tråd. Du har så rätt vad gäller listor. :)

Det där med positiva och om något negativa effekter med att sluta med A håller jag helt med om.

Det enda positiva med att dricka är att man ibland inte har något att se fram emot, att man inte kan fira av dagen eller något sånt. Men det är ju i sig tragiskt tänker jag. Mina promenader har ju blivit lite av det jag unnar mig istället (tills nu då jag stukade foten). Sen är väl en annan positiv sak med att dricka för mig att jag kan slappna av lite, speciellt i sällskap där jag kan hålla mig någorlunda normalt full. Men fördelarna med att inte dricka är desto fler.

En dag i taget och var stolt över vad du har fixat. Även om vi skulle falla så vet vi nu att vi kan, att det går :)

hjärna börjar nog att storstäda när den sluppit gift i 3 dagar ! Trötthet är ett friskhetstecken så sov så mycket du kan så kropp och knopp får komma in på friska spår !

...på att ha ångest varje morgon, kämpa mot baksmälla och må dåligt. Varje dag gick ut på att överleva.

Mest att jag inte kunde tänka andra tankar än alkohol. Hjärnan kidnappad.

... att se målarfärg torka, jämfört med att dricka. Alla kommer vi dit om vi inte triggar och retar kroppen med tillförsel av alkohol. Man måste ge det tid. Och tålamod.
Att sluta dricka, är liksom inte att beställa något av livet utan det är mer som att börja om och utforska på nytt sätt.
Mina första veckor nykter kände jag mig rätt otålig dels över ”hur länge jag ska behöva hålla på såhär” men också ”måste jag verkligen sluta”.
Det tog lång tid att inse att bara jag bestämmer det, och att då fortsätta är att låta vissa dagar, sug, tankar - liksom bara vara. Tvinga sig att andas och ligga still när det kliar. Typ.
Jag kan inte svara på om tankar på alkohol släpper, men besattheten är inte för evigt, när saker tappar sin laddning- passion eller semlor eller vin- så tynar kraften bort, det elektriska fältet slocknar. Är säker på att det gäller även för dig!

Hej,
jag är nu på min tredje dag utan alkohol. (Går på mottagning så får ju hjälp). Men den här dagen känns min hjärna som helt inlindad i bubbelplast, spindelväv, gamla löv eller vad vet jag. Som bortdomnad. Väck. Kan den här dagen vara den värsta? Igår var jag på mottagningen och träffade sjuksyrra och det kändes ok med abstinens och blodtryck, puls. Men min hjärna idag? Är det vanligt att det är så här?