Senaste kommentarerna i forumet

Risken om man slutar rakt av är att man kan få krampanfall och ramlar man då så man slår sig tex i huvudet så är ju de inte helt riskfritt men dessa krampanfall kan man även få om man tar mediciner som oxascand. Sett flera som fått medicin inne på avgiftningar som trots det ändå fått krampanfall. Själv slutat själv flera ggr efter både 2/3 veckors dygnet runt drickande och aldrig fått krampanfall. Vissa kan få delirium (alkohol psykos) men då har man oftast druckit extremt länge och mycket. Jag brukar fasa ut alkoholen jag går från dricka en bag in box per dygn till 1 1/2 l vin per dygn sen bryter jag helt försöker i alla fall ibland går de inte då bryter jag bara rakt av. Ser alltid tid jag bryter på kvällskvisten så jag somnar full sen får sova lite sen tar jag baksmällan och avgiftningen. Då har jag sovit mig igenom de värsta första timmarna

Ja tyvärr så kommer mamman få reda på en orosanmälan då ni har delad vårdnad, om de nu blir så de gör en orosanmälan de vet vi ju inte än, men förstår de stressar dig. Försök minska ännu mer på drickandet för ju mer du minskat på drickandet när du kommer till beroendecentrum desto bättre då ser ju dom att du verkligen vill sluta och att du kämpar och försöker.

Så var man tillbaks på jobbet efter semester. Det började bra, gick in i semestern med vita veckor bakom mig, tänkte att ”jag kan ta nåt glas” fungerade jättebra, till vi fick besök första helgen o det spårade ur. Sen var man bortbjuden helgen därefter, givetvis fylla. Sen avslutade jag grandiost i söndags med en sk ”dyngfylla” körde hela registret, med plågsamma sms, minnesluckor, grav ångest och inbillade incidenter. Vad var dikt? Vad var verklighet i måndags morse?!
Ok. Nu är det dag 2 och en uppförsbacke till 31 dec som är min första kontrollpunkt i nykterhetens tecken.
Min tröst är att ju mer jag läser runt här på forumet så verkar många ha liknande resor. Nu lär jag läxan!

Barnet bor växelvis. Jag är inte rädd för att hen skulle omhändertas då både jag och mamman har bra jobb och det inte finns någon misskötsel. Det är hur mamman kommer agera som skrämmer mig.

Men kan man sluta med 75cl whiskey om dagen utan bensodiazepiner? Är inte det typ livsfarligt?

Beroendevården är skyldiga att inte bara ge stöd till missbrukaren utan även missbrukarens barn och ibland händer de att de gör orosanmälan till socialtjänsten. Många tror att en orosanmäan dit är lika med omhändertagna barn. Ska sociala in och omhänderta barn ska de finnas våld/övergrepp med i bilden. El grova missbruksproblem vi talar tex förälder som hämtat barn sketfull på dagis, förälder som tar sprutor mitt framför barn. Om en orosanmälan kommer in så blir den andre föräldern informerad. De som händer vid en orosanmälan är att socialtjänsten måste inom 24 timmar se om de behöver ta ett beslut om omhändertagande omg, om de inte föreligger omedelbar risk för barnet så kallas vårdnadshavare och barnet för mötet hos soc då gör soc en förstahandsbedömning. Denna bedömning ska gå ut på se om de föreligger behöva för hjälp till er föräldrar men även barnet. Därefter bestämmer de om att nej här finns inget hjälpbehov och ingen utredning startas. El så tycker de att jo här behövs hjälp och då startar de en utredning för kunna titta på hur de bäst kan hjälpa dig el barnet el båda. Vet devär läskigt med orosanmälan mm men de måste anmäla till soc om de misstänker barn far illa vilket många ggr barn gör när föräldrar missbrukar så devär för att se till barnets bästa, för skydda och hjälpa barnet om de behövs. Alla som jobbar inom vården/dagis/skola är skyldiga enligt lag anmäla till soc om de så bara misstänker att ett barn kan fara illa. Bor barnet stadigvarande hos dig el mamman? Så länge de anser du inte är en fara för dig själv el andra kan de inte tvinga in dig på avgiftning. Vet inte vart du bor men i större städer finns oftast fler aktörer än beroendecentrum där man kan få hjälp, bor du i Gbg kan jag rekommendera nordhem el stigbergskliniken i stället för beroendecentrum. De har även egna avgiftningskliniker.
Få ställen kommer skriva ut oxascand då de tillhör gruppen bensodiazepiner och är lika beroendeframkallande som alkohol och alkohol och bensodiazepiner är dessutom korsberoende så risken du blir beroende av bensodiazepiner istället är stor därför skriver inte gärna läkare ut sådana tabletter längre och definitivt inte om de vet man är el har varit missbrukare.

Galet svårt att svara på. Jag fick en orosanmälan senast jag var på beroendecentrum. Det kändes inte bra. Det ökar ju risken att dricka enligt mig. Ringde dem nyss för att se vilken läkare som jobbade men den infon fick jag inte. Just för att jag också behöver benso. Stesolid gäller för mig. Senast fick jag therelen och det funkar typ inte.

Det är svårt att bli inlagd då de vill att man fixar det själv hemma. Det är min erfarenhet iaf.

Vad gäller barn och orosanmälan vet jag inte men det ökar nog risken. Jag har ju inga barn och har inte fått någon tidigare.

När jag ringde nyss snackade de mer om en LVM-anmälan. :( Det gör ju inte en mer sugen på att söka hjälp!

Men oftast är de bra på beroendecentrum. Jag bor i Malmö och det är dit jag går.

Välkommen och grattis till att hittat hit. Ta en dag i taget och skriv o läs här. Kram

Hej.

Är ny här på forumet och har lite frågor. Panikångest och coronaångest har fått mig att dricka mer och mer och ligger nu på strax under en flaska Whiskey per dag. Har lyckats minska lite, men det har pågått i två månader. Jag tror att jag skulle klara att sluta på egen hand om jag bara fick tillräckligt med Oxascand, har gjort det en gång tidigare för länge sedan. Men min läkare vill inte lyssna på det örat utan skicka mig till Beroendecentrum och det skrämmer mig.

Framförallt är jag orolig för om det skulle leda till en orosanmälan, och i så fall i vilken utsträckning min före detta fru informeras, vi har barn med delad vårdnad.

Eller kommer de vilja lägga in mig på avgiftning?

Kämpa Allic! Starkt av dig att inte dricka.

Gör som Andrahalvlek skriver, blocka honom. Har ni gemensamma vänner? Kanske värt att blocka dom också så han inte kan spionera på dig genom dem. Jag är nära att blocka min fru och vi bor ändå (än så länge) i samma hus, hon vet precis vilka knappar hon ska trycka på och gör det gärna genom meddelanden med emojis om krossade hjärtan och annat skit som jag vet bara är propaganda för att få mig att må skit.

Fortsätt nykter, det gör jag. Kram!

Idag behövs det pepp! Så väl medveten om att jag måste ta mig genom detta och lära mig hantera dessa dippar, men även topparna (för att undvika”belöningen”).

Nej, nu tar jag på mig gummistövlarna och travar ut i skogen med hunden??

Kram??

är inte ofta jag tänker på min missbrukstillvaro längre men ibland poppar det upp tankar.
Just nu om hur vi beroende har svårt att lämna den stil vi hade när vi gled in i missbruket. Många av oss har stannat nånstans runt 20års ålder vad gäller musik, underhållning i viss mån även klädstil och mest syns det på narkomaner.

Nu kom dessa tankar tillbaka när jag kör Rolling Stones nya (tänk....nya :-O Mick Jagger är ju helt konserverad i tobaksröken !!) på repeat och som släpptes i april. Med tanke på hans livsstil och hans överlevnad så funderar jag på om jag trots allt inte valt rätt väg ????? Nåja, hur som helst så tycker gubben som skriver detta att "Living in a ghosttown" är så jävla bra så det rycker i fötterna :-)) Numera får man vara glad för det minsta !

Jag är ”förskonad” också från så många sådana kontakter; många gånger är alkohol en ickefråga i min bekantskapskrets eller förekommer bara vid typ nyår o så. (Det gjorde ju det lättare för mig att smyga tror jag, tyvärr)

Jag skulle nog själv fundera på att undvika kontakten ett tag, eller i alla fall försöka styra den så vi gjorde något annat än satt och drack ihop (oavsett om det var bara dricka, i samband med mat, en film eller vad vi brukade göra), för att värna om mitt eget livsval. Om det är en vänskap jag satte högt skulle jag kämpa lite för den, annars låta den vara lite på sparlåga.

Enda liknande jag har i mitt liv är en situation där kompisskapet skar sig av andra skäl än att ene drack o den andre inte; men nu när kompisen under sommaren vill ta upp kontakten igen är jag lite avvaktande, jag ska nog hälsa på nån gång, men jag har inte direkt bråttom, inte över huvudtaget. Sommaren är lång än, och jag vill må bra. Om vi inte skulle ses överlever jag, skulle vi ses skulle det vara över en kopp kaffe eller nykter i samband med nått projekt i trädgården.

Föreslå att ni ska göra något annat. Åka och bada, gå på vandringsled, köra go-cart. Vad som helst som inte inbegriper alkohol.

Var ärlig. Berätta att du har slutat dricka alkohol för att det påverkar ditt mående enormt negativt. Att det inte är värt det längre.

Kram ?

.. en massa när ni ses och du är nykter så har kompisen antagligen egna (rätt stora) problem. Då skulle jag trappa ner umgänget.

Om ni inte har så mycket gemensamt när ni ses nyktra så kanske ni skulle kunna skapa saker att umgås kring. Hitta på något som ni kan prata om exempelvis gå på bio, museum, bowla eller vad som faller er i smaken.

Kram?

Och det vet du innerst inne. Även om hoppet är det sista som överger en människa. Ring mäklaren.

Kram ?

En ursäkt är nog det sista jag kommer få, sedan han blev tillsammans med den där kvinnan har hon kommit först, tvåa och trea på listan av hans prioriteter. Vi hade väldigt många bråk för några år sedan och de handade alltid i grunden på att jag inte anpassade mig och gjorde som hon ville. Det eskalerade till ett "storbråk" där vi rensade luften, han var full, och det kom fram att det enda han egentligen ville ha från mig var att jag skulle bli vän med henne. Efter den gången har jag egentligen inte haft någon riktig relation till honom då jag vet var hans prioritet ligger. Bra egentligen att detta med hunden hände så jag inte bygger upp några luftslott och lurar mig själv att han kan vara där för mig.

Med frun är det jobbigt, nu har vi inte pratat sen i lördags. Hon är sur på mig för att jag inte visade mer intresse för hennes köksbord, jag är sur på henne för att hon inte fattar att det är slut om hon inte skärper sig. Känner ju henne tillräckligt bra så väntar bara på hennes nästa drag, det kommer innefatta att försöka såra mig så mycket som möjligt och få mig att tycka synd om henne. Vad hon inte förstår är att det blir svårare för varje gång att ha någon som helst sympati för henne, hon har passerat en gräns flera gånger om och jag kan inte acceptera det längre. Nu försöker hon dessutom ta ut detta på ena barnet, det är inte okej. Men hon är stark och jag stöttar henne. Andra barnet är fruns "golden child", men även hon börjar få nog av allt drama.

Att dricka känns otroligt avlägset just nu, tror dessa 14 veckor verkligen har gjort något i kopplingarna i huvudet. Börjar känna mig som en ny människa, många "intressen" jag hade förut som också hade alkohol inblandat har klingat av ordentligt. Det har ju hjälpt enormt att vara hemma och "slippa" resa också, normalt så brukar jag ju vara på hotell och flygplatser lite då och då på väg på jobbresor, då har det alltid varit lätt att dricka. Ser ut att dröja innan nästa jobbresa så det kan bara vara bra för mig just nu.

Jag har börjat fundera ordentligt på nästa steg och det absolut bästa just nu vore att sälja huset och sen flyttar vi till varsitt. Jag tror dock inte det kommer bli så lätt att bara ringa mäklaren och starta den processen, men kanske är hon redo för detta för hon mår inte heller bra.

De nedstämda dagarna kommer, och går. Hitta andra sätt att hantera dem - motion är perfekt.

Alkoholen dämpar alla negativa känslor och förhöjer de positiva. Efter alkoholstoppet måste vi därför lära oss att hantera ALLA dessa känslor på annat sätt.

Det går, förstås. Men det krävs att vi nöter in nya vanor och tankemönster.

I våras tänkte jag minst en gång per vecka ”Åh, den här känslan brukar jag dricka vin på. Men nu dricker jag inte längre så då måste jag göra något annat.”

Nu minns jag inte när jag tänkte så ens senast. Alkoholstoppet är steg 1, nu inleds steg 2 för dig. Heja dig!

Kram ?

du trots högljudda grannar har en härlig semester? Funderar på att göra detsamma nästa år. Med mig själv i mitt eget sällskap. Köra dit jag vill och se det jag vill. Kanske tar jag med mig maken...

Ha en skön dag?

Kram??

Tack för pepp VillJuLevaOckså och Onkel F! Jo jag är medveten om hur min problematik ser ut - sen är det ju "bara" det där att gå från ord till handling. Vilket jag försöker göra nu...

Jag skrev tidigare att jag inte har så många sammanhang där det förväntas att jag dricker. Men de finns. T ex har jag en kompis som jag träffar ibland och då blir det alltid vin. Mycket vin, kompisen håller samma takt som jag (Jo jag brukar dricka lite mer i smyg också). Har träffat denna kompis nykter en gång under ett av mina försök att sluta och då kändes det som att vi egentligen inte hade så mycket gemensamt.

Nu vill den här kompisen ses och jag funderar på hur jag ska göra. Jag funderar på att pröva igen hur det känns att träffas nykter. Ta bilen och åka hem på kvällen. Om det fortfarande känns som att det mest är vinet vi har gemensamt, då kanske jag får trappa ner på umgänget. Brukar ni andra undvika sådana kontakter i början av nykterheten? Antar att folk hanterar sånt här på olika sätt. Men det blir ju konstigt om en är helt nykter och den andra dricker en massa? Hmm det här känns knepigt.

Ja ibland ändras kroppen o livet, för mig innebär det att jag inte kan hantera alkohol.

Min första etapp blir att vara nykter fram till årsskiftet och sen ta nytt beslut.

Det här klarar jag nu när jag väl har bestämt mig. Det här kommer att bli bra!

För första gången sen jag startade min nyktra resa känner jag mig riktigt deppig idag?Vet inte vart det kom ifrån och vet inte riktigt hur jag skall hantera mina känslor idag. Jag har ju tagit bort det enda som jag använt tidigare...

Kanske längtar jag hem lite grann. Längtar efter att livet skall återgå till det ”normala” med allt vad det innebär. Längtar efter mina ungar. Längtar efter att gå mina vanliga promenader.

Ja, en annan grej är ju att jag ställde mig på vågen i morse och fick tidernas chock! Har inte vägt så här mycket sen jag var gravid och sista gången var för 20 år sen?Har ju tryckt i mig godis senaste veckorna så att det typ sprutar ut genom öronen. Måste definitivt ta itu med detta innan det går helt överstyr.

Men idag har jag liksom ingen ork alls. Helst skulle jag vilja dra täcket över huvudet och bara låta dagen passera.

Mitt sunda förnuft (ja, någonstans finns det ett sådant) säger att såna här dagar finns i livet och det gäller bara att hantera dem också. Utan alkohol! Det har ju känts så bra hitintills så jag har väl liksom svävat på små moln av målmedvetenhet och lycka av ett tydligt fattat beslut. Så nu kommer kanske ”baksmällan”.

Så nu skall jag nog ta en promenad i skogen även om orken tryter just idag. Sen kanske jag skall köra ett yogapass. Brukar kunna få mig lite mer balanserad. Sen skall jag nog ringa runt till ungarna bara för att få höra deras röster?

Ja, det känns extra viktigt att strukturera upp en sån här dag så att inte suget drar ingång alltför hårt för jag känner att det ligger där på lur i bakhuvudet idag...

Kram från ett deppigt Sommarbarn

Allvarligt talat. Det låter tufft, men är så befriande när det är gjort. Blocka hans mobilnummer, blocka honom på fb, messenger, insta. Utsätt dig inte för honom mer.

Du är värd miljoner gånger bättre än honom! Och just nu är det dig själv du ska älska i första hand. Göra val i livet som du mår bra av.

Jag gjorde så direkt med min alkoholiserade ex-sambo. Blockade honom från mitt liv. Noll inblick skulle han ha, noll möjlighet att höra av sig.

Kram ?

Jag tycker också att gemenskapen här på forumet är ovärderlig. Något jag prioriterar högt. Att skriva här ger mig tillfälle att reflektera, och det behöver jag verkligen.

Jag älskar dina dagliga inlägg, att läsa vad du gjort och tänkt, känt. Jag älskar att du dagligen kollar runt på forumet och ger en kommentar där det behövs. Alltid med enorm empati och omtanke.

Vi som har hängt här ett tag tror jag återspeglar den mer långvariga förändring som nykterheten innebär. Hur livet blir när inte varje dag är en kamp. Att utvecklingen fortsätter. Att alkoholstoppet ”bara” är en del. Hur man måste jobba vidare med grundorsakerna.

Sen håller jag med dig om att det är otroligt sorgligt att lära känna nya forumvänner, som sedan tystnar. I bästa fall återkommer. Men det ingår tyvärr i konceptet för oss ”långliggare”.

Kram ?

Men inget kan förstöra det faktum att jag faktiskt är ledig!
Förra året hade jag sex veckors semester, gjorde knappt någon utryckning.
I år har det varit helt annorlunda och jag har hittat sätt att acceptera det. Dels pga coronan men också pga stora förändringar i den bransch jag jobbar i, och mitt nya uppdrag. Inte optimalt under corona.
Jag är faktiskt rätt ofta glad över att jag har det jobb jag har, även om stressigt emellanåt. Men att ha en lön som gör att jag kan leva ett bra liv. Att ha en ok pensinonsdeal. Fantastiska kollegor, och en arbetsgivare som tycker jag är värd att satsa på.
Jag skulle förstås kunna se det som att jag blir utnyttjad pga att jag är lojal och att jag idag gör tre människors jobb. Typ.
Jag representerar ju också arbetsgivaren i många lägen och tar denna typ av diskussioner med andra- som de jag har med mig själv. En svår balansgång.
Sluta jobbet i tid. Ta ordentligt ledigt. Mina regler. Men just i år gäller de inte för mig och jag får lov att tröska igenom det så det inte slår tillbaka. Dock är det en mängd processer som blir tusen gånger enklare när vi är tillbaka på kontoret.
Jag är nykter idag och ska måla naglarna och packa ihop lite.
Köpt en kräm som ska göra underverk för hyn. Jag låter mig gladeligen luras av fina tuber och burkar. Så mkt som jag lurats av flaskan, är detta iaf ett stort fall framåt... Njut av dagen. Jag ska ut och spana in luktärterna nu. ??

Med kall latte från Starbucks och Wasa sandwich börjar jag den här dagen i Halland.

Stuga utan toalett är rätt kasst om man behöver tantkissa två gånger på natten ? Men jag klättrade över verandaräcket och nyttjade gräsmattan i mörkret. Precis som dovhjortarna. Busigt.

I natt har det sovit folk i stugan bredvid. Hörde en man och en kvinna som satt på verandan och pratade högljutt sent igår kväll.

Nu på morgonen skäller de på varandra högljutt med väldigt kränkande ordalag. Pinsamt. Det har gått långt om man gör så offentligt.

Det är tveksamt om någon av dem är körbara på ett tag. Kvinnan kom precis nu och frågade om jag hade cigg, så de kör nog snart ändå.

Även om jag fick tänka om vad det gäller frukosten så har jag givetvis tillräckligt med snus med mig ?

Kram ?

Jag gör en sån varje kväll. I mitt huvud. Jag tänker ofta att det är en skyldighet man har, oavsett hur tufft livet är så har vi glädjen att få finnas och i det finns också en gnutta plikt att leva livet på bästa vis. Har inte direkt följt mitt eget råd de senaste åren men jag har numera en mycket förlåtande inställning till mig själv. Hoppas du med! ?