Senaste kommentarerna i forumet

Avslutade dagen med ett möte. Kände att jag behövde det. ?

Ja nya tag i morgon

lider mot sitt slut?

Tack, AmandaL! Vad härligt att höra att det jag skriver kan glädja dig?

Jag vaknade apa-tidigt i morse, men somnade om och vaknade med en känsla av att vara bakis?Huvudvärk och totalt mosig. Känslan har hängt sig kvar större delen av dagen. Men skam den som ger sig! Full rulle ändå?

Varit till närmsta stad och handlat. IKEA, Intersport, Elon, Apoteket, Åhléns, ICA mm. Ja, snodde runt som en Duracell-kanin och var helt slut när jag kom hem?Men så skönt att få allt gjort! När man skall fixa så mycket är det skönt att vara ensam. Då är det ingen som sinkar en.

Hade det varit för dryga veckan sen så hade jag efter avslutat dagsverke slagit upp ett glas bubbel för att jag varit så duktig, men icke idag. Så jag tycker att jag varit duktig i dubbel bemärkelse?

När tanken kommer på att man skulle ju kanske kunna ta ett glas vin så tänker jag på hur jag mår dagen efter och då är det så icke-värt det. Vill INTE må så igen!

Planerar för morgondagen. En dag i taget, men planering är bra?

Kram??

Försök igen imorgon, berätta för vännerna, häng kvar här! Du vill ju, och du kommer klara dig vidare till ett bättre mående än detta. Ge dina vänner en chans att hjälpa dig. Jag tror på dig, du är ju här för att du inte vill ge upp.. Använd den viljan till att vägra bolaget imorgon. Börja med den dagen. Du har så kloka tankar om din situation, och även kring din mamma och hur hon haft det, jag önskar dig styrka att orka vidare.

Hej kattsingen!
Välkommen hit till forumet!
Jag tyckte att villjulevaockså beskrev det väldigt bra, då jag precis som henne (antar jag) har valt att vara helt nykter, för att jag har använt mig utav alla ursäkter redan ”aldrig ensam” ”bara två gånger i veckan” ”Max en flaska per gång” etc, och jag har aldrig lyckats hålla mig till något av ovanstående, förutom nu när jag är 100% nykter, det är det enda som fungerar för mig, allt eller inget; inte en bra egenskap när det kommer till alkohol, den insikten har jag i alla fall kommit till nu.
Jag tycker att det är bra att du kommit hit och att du har fått antabus som kan hjälpa dig nu på traven för att bli nykter.
Någon tristess har jag inte upplevt alls, jag tränar, är frisk, äter och sover så mycket bättre att jag bara känner lycka och aldrig tristess, sug kan jag fortfarande få men det är något helt annat än tristess, och så påminner jag mig ständigt om varför jag tog beslutet om att vara nykter så rullar dagarna på. Lycka till med utmaningen, jag tror på dig ???

Kan verkligen relatera till det du skriver.

Hej!
Det finns AA-möten för endast kvinnor. Women in sobriety. Tror även de har möten över Zoom nu under Corona.
Skriv här om tristessen blir för jobbig. Gå promenader, lyssna på poddar. Har själv lyssnat mycket på folk som tagit sig ur alkoholmissbruk när jag gått promenader. Funkar för att få upp motivationen.
Lär sig något nytt recept, laga mat efter teman? Baka bröd.

Önskar dig stort lycka till. Vi tar oss genom detta!
✨?✨

Hej,
Jag är inte så gammal o erfaren, men slänger in två av mina mynt i tråden;

Dra ner eller sluta? Jag försöker sluta helt, till 100%, även om jag inte tänker på det beslutet så mycket, det måste ju bli i praktiken, inte bara ett löfte ”nä nu är det slut, och jag ska ha 2 år på raken”, med viljestyrka av bara den. Utan jag försöker fortfarande knata mig fram dag för dag. För mig skulle ett mål med måttlighetsdrickande kännas som jag ljuger för mig själv, ”bara ett glas”, ”två öl bland kompisar”, ”aldrig ensam” ”, ”och gott”. Det är för mig inte så stor skillnad mot hur jag försökt ursäkta mig själv... och det funkade inte då, tror inte det funkar i framtiden heller. Jag skulle åka rutschkana rakt ner i träsket utan att märka det. Om jag har lyckats hålla upp några månader (känns ju lite långt just nu), så vill jag göra allt för att inte hamna där jag varit senaste åren. Med det sagt, att uttala aldrig mer är ändå för stort för jag ska göra det så ofta, det får växa fram.

Hur ska man hantera tristessen? Ganska gastkramande tanke från början, HUR SKA JAG FÅ TIDEN GÅ? Tre veckor från sista ölen så kännes det som det var ganska mycket ett hjärnspöke, en rädsla, en ursäkt för att inte sluta. För så jättetråkigt har det ju inte varit. Okay - jag har fått massa mer timmar, en del av dem har jag försökt fylla med vettigare aktiviteter än att gapa och svälja. En del sover jag på, även eftermiddagslurar ibland :). En annan del, ja där är det lite småtrist, men inte så där urhemskt-fruktansvärt-omöjligt-att-hantera som jag trodde.

Hur du gör är ditt beslut, och det kommer att mogna fram under din nykterhet. Fokusera på fördelarna med nykterheten så går resan lättare.

Jag förespråkar själv nolltolerans. Min fasta övertygelse, efter fem månader som nykter, är att man aldrig kan dricka ”normalt” efter att man väl har druckit sig till ett missbruk.

Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset. Viktigast först - vara nykter!

Kram ?

Grattis till dina 3 månader, vilken bedrift. Jag är imponerad. När man återfår sitt sans o förnuft börjar man se sig omkring på ett nytt sätt. Ett riktigt och bättre sätt för en själv. Och som ringar på vattnet brukar det oxå bli bättre för ens nära och kära. Kram o styrka till dig

Så skönt att följa din dagbok, livet som det är , humöret som det är , känslorna, som det är. Jag blir lugnad av dina rader och oxå inspirerad. Att ha löst allt med en enda sak... alkohol, ja det är verkligen brist på kreativitet och fantasi. Önskar dig en fin resa

Och det förespråkar jag också ?

Kram ?

Tack, Jullan65!

Hej!
Ny på forumet, och på första dagen med Antabus. Har flera diagnoser och har självmedicinerat med vin ett bra tag. Men det senaste året satt jag fast i en ohållbar situation, och är nu 15 kilo tyngre och full av självförakt. Men nu spräckte jag någon slags vall och drack alla dagar förra veckan. Sköterskan har pratat om Antabus ett tag, så idag tog jag beslutet. Massor av frågor snurrar runt i huvudet nu.

Hur många av er försöker dra ner, och hur många siktar på absolutism?
Hur hanterar ni tristessen, all ledig tid som en måste ta sig an nykter nu?
Finns det helt ateistiska AA-möten någonstans? Eller ett alternativ? Gärna för endast kvinnor.

Tack på förhand!

Hej kattsingen, fråga på o välkommen

Nej, jag mår verkligen inte bra just att bara gå runt vänta på behandlingen känns så jädra segt. Jag ser mitt liv och mående raseras i fullfart och inget händer och jag klarar inte själv stoppa framfarten just nu. Fast de händer saker men tar sån jädra tid, tid jag känner jag inte har. Jag vill inte hamna där jag hamnade sist med massa inläggningar på psyk som typ bara ledde till sämre mående och massa avgiftningar. Vill verkligen inte hamna där igen men känner de är inte långt borta nu. Då avslutar jag allt hellre än utsätta mig för de igen. De stället jag skulle börja gå på öppnar först igen 15 aug de är hel månad bort känns som en hel evighet just nu. Nej har jättesvårt för be om hjälp rädd för man inte ska ta mig på allvar el inte förstå och då är de bättre dölja ens mående förr skydda mig mot känna att jag blivit sviken. Skulle hålla mig nykter idag men inte ens ett halvt dygn klarade jag dricker iofs långsammare nu och inte lika hetsigt utan mer bara hålla ångesten borta får göra nytt försök i morgon.

Kollat honom lite, men förespråkar inte han nolltolerans?! Vet inte om jag landar där i långa loppet, jag måste bearbeta detta under en lång vit period...

Du har startat en tråd här med titeln "orkar inte mer". Alkoholen har verkligen tagit en för stor plats och du mår inte alls bra av den. Du har vänt dig hit som ett sätt att sätta ord på detta och hur du mår, bra och modigt gjort!

Det är inte alltid så lätt att formulera hur en mår, söka stöd utåt och du gör det bra. Utifrån det du berättar låter det som du mår mycket dåligt, till och med tankar om att inte vilja leva som dyker upp, bra att du skriver och att du tar dig själv och ditt mående på allvar. Även om du vet att det är så att du kommer må annorlunda, alltså mindre dåligt så är det bra att du skriver. Då kan vi ge dig stöd härifrån.

Du funderar på om du ska berätta för en nära vän, något som kanske känns svårt när du är en person som inte har så lätt för att söka stöd om jag förstod dig rätt. Det låter lite här som att du laddar inför att ta det steget också genom att skriva här om jag förstår rätt. Du känner ju dig själv och vad du vill göra men det låter som en god idé att berätta för någon mer om hur du har det.

Du har fått flera svar här och hoppas något känns hjälpsamt och att du fortsätter att skriva och berätta. Ta hand om dig!

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Du har redan varit här ett tag nu, skrivit en hel del och fått flera fina svar men vill ändå titta in och skicka ett litet extra välkommen hit!

Du har verkligen bestämt dig nu och har redan tagit flera steg i din förändring. Delmål nu en vit vecka, lga mat och dricka vatten nu. Du är verkligen igång, hejja dig! Om du inte sett det finns också ett självhjälpsprogram här med olika uppdrag/ övningar och en logg för konsumtion/sug, om du vill.

Fortsätt såklart läsa och skriva här, det som är hjälpsamt för dig!

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Craig Beck vänder sig just till problemdrickare. (Massor av bra klipp på tuben.) Såna som du och jag! Allt annat kan du glo på i avskräckande syfte. Alkoholism är en progressiv sjukdom.

Kram ?

Ännu en anledning att hålla sig nykter... ?

.... kan nog vara att erkänna för omgivningen att du planerar att sluta, för mig är sociala sammanhang bekymmersamt. I ensamhet får du ta dag för dag, inte vara för hård när du trillar dit, men snabbt upp på spåret igen. En dag i sänder och ta hjälp av omgivningen

Hej,
Det låter ju som väldigt klokt att avstå en period, för att kunna få tid och ro att fundera ut hur du vill ha det framöver!

Lycka till :)

Nu har jag tragglat på i ett par år med att försöka dricka mindre.det har gått si sådär tills jag blev svårt sjuk i corona.
Det blev mitt längsta upphehåll på 6 v.
Tyvärr så så började jag igen med ca 1-2 glas till maten och vips så blev det många fler då vänner kom på middag.
Nu efter en ninneslucka blev jag riktigt rädd.
Jag förstår nu att jag inte kommer att klara detta med bara viljan.men vart srsrtar man om man verkligen vill sluta dricka. För mig finns det nog inget "dricka lagom"alternativ

Lovade mig själv i natt att nu är de slut på drickandet förvdenna gång försöka åtminstone hålla i till på onsdag både för mitt egna bästa men även ur ekonomisk synpunkt. Pengarna sinar lite väl fort nu och vill inte hamna i en sits där jag börjarvfundera på andra sätt att få tillgång till alkohol el,pengar, been there Done that. Men vad gör jag jo jag marschera in på bolaget och nu korkat upp. Men bara druckit några klunkar. De är vid sådana här tillfällen jag fullständigt hatar mig själv och helst bara vill lägga mig ner att dö. De är bara min absolut bästa vän som vet att jag återfallit med mitt drickande, min familj vet inget de vet knappt något om mitt liv i övrigt heller. Har en vän till men inte vågat berätta för henne, har så svårt för att säga till vänner när jag tex mår dåligt utan sätter alltid på ett glatt ansikte och är den som hjälper andra må bra. Men mitt egna dåliga mående förtränger jag. Jag är inte rädd min vän ska säga upp bekantskapen utan hon skulle förstå och hon vet hur mitt liv sett ut och vet jag har mycket i bagaget. Men ändå drar jag mig för vara ärlig mot henne ang drickandet. Hon är en bra vän och vet jag kan lita på henne. De har jag fått bevis på förr.