Senaste kommentarerna i forumet

Upplevelsen var vidrig på väldigt många sätt. Vet inte ens om jag (vi) fick rohypnol, men jag kan inte komma fram till någon annan slutsats.

Händelsen har fått mig att se helt annorlunda på mycket. Min egen skam och handlingskraft att anmäla om inte annat.

Som vanligt löste jag det med att inte tänka på det. Men det poppar upp ibland och nu kändes det som det kunde funka i avskräckande exempel.

Jag är en handlingskraftig, kapabel kvinna på många sätt. Här var jag helt chanslös. Helt chanslös.

Insikten att det sannolikt var varken första eller sista gången för honom fick mig nästan att tappa hoppet om mänskligheten. Respekterad egenföretagare i 60-årsåldern. Vilket jävla svin ?

Önskar att jag hade orkat anmäla honom, men jag minns ju ingenting. Har bara pusslat ihop fragment efteråt.

Usch, hela den perioden i mitt liv på 1,5 år var sjukt destruktiv. Min dåvarande kille visade sig vara gravt alkoholiserad dessutom.

Kram ?

Låter hoppfullt! Jag hoppas att jag kan motstå frestelsen... Fylla dagarna med andra saker...

En dag i taget..
Kram Saskij ?

Frosten nattetid har knäckt de tappraste denna vår. Så också typ hälften av mina lavendelplantor i balkonglådorna. Hoppas nu att resterande hälften växer till sig.

Kram ?

Sänder styrkekramar till dig i dag ?????

Saskij, jag upptäckte också att inledningen på barnfria veckor var en trigger för mig. Nu vet jag inte hur du har dina barn framöver, men för mig som har dem varannan vecka har jag fått några gånger på mig att träna på den triggern. Och träning ger resultat! Efter ett antal sådana veckor tycks hjärnan ha lagt ner önskemål om alkohol just vid dessa tillfällen.

Kram!

Eller kallar man det så?

Iallafall.. Idag vaknar jag vackert.
Men igår kväll hade jag ett starkt sug efter vin när barnen packat ihop sina saker och gått till sin pappa.

Tomheten och tystnaden blev så påtaglig. Kvällen var varm och somrig.

Tänk att få sitta på balkongen och slappna av med ett gott vin...

Men.. Eftersom jag inte har något hemma blev det inget...

Det är så lurigt ibland när sugets illusioner spelar spratt med min hjärna.

Men idag vaknade jag nykter och vacker.

En hel månad idag.
Värt att fira.. Vet bara inte hur ännu.

En vit månad, inte länge sedan jag hörde en kompis säga detta... Sen var det full fart igen...

Lite tankar från Saskij ?

Vad ska jag säga? Skammen är stor. Jag har svikit mig själv och min familj och dig här.

Klockan är 04, måndag natt/morgon. Vaknade av ånger.

Mörkret blev för tungt och jag tog ett återfall. Jag hade redan bestämt mig i förrgår att det skulle bli så igår, alltså kommande dag.

Tre veckor och en dag var allt jag klarade.

Jag kraschade i lördags dels pga ett väldigt jobbigt besked ang framtiden samt att min dotter återigen öste ur sig sin ilska gentemot mig. Och så sedan igår, söndag, så var det Mors Dag. Sönerna hörde av sig med fina kärleksord. Medan min dotter återigen hörde av sig för att berätta hur hemsk jag är.

Och jag vet att så är livet. Att man inte kan ta till vinet varje gång man möter motgångar.
Men likväl gjorde jag det.
(Och varför kunde jag inte istället ta emot kärleken som jag faktiskt fick, istället för att mest fokusera på hennes vrede? Jag antar att människan tyvärr ofta funkar så. Fokus blir på det negativa, det som sårar, istället för på det positiva. Ja, så fungerar nog jag iaf.)

Jag gjorde det jag aldrig gjort förut. Jag satte mig ensam på en ”fin” fiskrestaurang (som om det skulle göra saken mindre skamlig?!). Och beställde först ett glas vitt vin och sedan ett till. Jag låtsades inte ens som om jag var där för att äta. Hade tagit med mig en bok och låtsades sitta där lite kontinentalt så där... ?

Något rus blev det ju inte av två glas vin, men lite lättnad/lugn infann sig.
Dock kom magkatarren tillbaka, nästan direkt som ett brev på posten och jag låg sedan i soffan och jämrade mig hela kvällen av smärta. Tänk att så ”lite” vin kan göra så mycket skada.
Och ångesten blev ju även den återigen större såsom ju A fungerar (när den började gå ur kroppen.)

Det kanske inte är så väsentligt just nu, men jag har sett här på forumet att majoriteten börjar om på dag noll om de druckit. Men jag ser också de som fortsätter räkna dagar och säger att de exempelvis har varit nykter i ex antal veckor och att återfallet föll under denna period. Så i mitt fall skulle det idag vara 23 dagar minus 1.

Och det kanske är falskt eller att lura sig själv, men jag gör så. För jag känner det skulle vara förödande att börja om på noll. Det räcker med hur dåligt jag redan mår av att jag gjort mig själv detta. Och jag behöver motivationen att se dagar läggas på varandra...

Det enda jag kan lova mig själv och dig Odette är att jag ”bara” låter detta återfall begränsas till igår. Jag säger inget om framtiden, det vågar jag inte. Bara att jag inte kommer att dricka idag. Eller imorgon för den delen.
För jag vet ju vad som annars väntar.

Dock hatar jag att jag trots all denna skam mådde så mycket bättre under eftermiddagen igår. Falsk glädje förstås...men likaså bättre.

Förlåt.
/S.

Ja ni som har följt mig ett tag vet att jag är svag för sol och värme...
..och så var den här, så absolut vacker, och på mors dag dessutom.
Ta åt er mammor, ni har skapat årets finaste dag...

En helg som har bjudit på så mycket som betyder väldigt mycket för mig.
Stugan, sol, vind, värme, en fullständig explosion i naturen och bland djurlivet, umgänge med de som viktiga i mitt liv.

På fredagen, kände jag en viss irritation, slutade tidigt efter klivit av morgonskiftet, men ville komma ut snabbt till stugan, precis som om jag inte kan slappna av förrän jag är där, utan en öl i handen.
Jag stressade på frugan som blev lite irriterad av min pådrivning, se så, kom igen, nu drar vi...
Vi handlade lite granna på vägen ut till stugan, och blev sittandes i långa köer då färjan hade pajat.
Släpade upp en massa kassar upp för alla trapporna, åt en sen middag med dottern och hennes familj.
Svärsonen som har precis som mig svart bälte i mysning, tände en brasa i eldfatet när mörkret fallit och vi satt där invid elden alldeles tysta som nästan bara män kan göra, och bara tittade ut i moder natur på natten.
Månen knappt halvfull blänkte i den svaga krusningen på havsytan, gick att skönja genom de mörka siluetterna från tallarna.
Några odefinierbara fågelläten hördes i den annars så tysta natten, fladdermusen flög kanske fem meter ovanför våra huvuden alldeles ljudlöst och samlade på mygg, kanske hade den ungar att mata?
Frugan tittade ut genom ytterdörren, undrade om vi hade dött för det hördes ingenting ifrån oss.
Neeej, karlar måste inte prata för att kunna umgås, vi kan bara sitta nära varandra och titta rakt ut, svarade jag.
Svärsonen köpte en hyrfilm som vi streamade på teven, somnade en tredjedel in i filmen efter att varit vaken sedan klockan fem i morse, sov gott i soffan ensam fram till sju på morgonen.
Med knakande leder hasade jag mig fram till sängen, ville inte gå upp så här tidigt på morgonen, min sida av sängen var fullständigt belamrad med hundar, tvingade ner mig i en hörna under täcket och försökte knuffa bort dem underifrån, lönlöst, dobbermannen frustade till och vägrade flytta på sig, jag fick ligga sax med benen med en tung hund mellan dem.
Men det var som att släppa en bomb, alla vaknade och bara minuter senare sitter ett årsgammalt barnbarn i fotänden med plirande ögon och undrar vad vi ska hitta på denna Arla morgon, det går ju fasen inte att sova vidare nu!
Jag får öva mig på att smyga i säng bättre helt enkelt.
En historisk tidigt frukost och sedan bar det iväg för herrarnas arbetspass utomhus.
Jag hade två spannar med trallolja att sätta sprätt på, börja sopa trallen innan solen ens tagit sig igenom de första av morgonens molntussar, lite hurvigt.
Svärsonen gav sig på utemöblerna i trä och slipade dem med maskinen.
Trallen sög i sig oljan på bara några sekunder, den var törstig minsann, men inte överallt.
Efter att hasat runt på utemöblerna på trallen i ett par timmar så gav jag mig på bryggan, nu lös solen med full kraft.
Så både arbetsbyxor och T-shirt åkte av, i bara kalsonger och tofflor jagade jag runt med penseln på en fullständigt Snustorr brygga, havet fick en ytfilm i regnbågens alla färger när det droppade ner mellan bryggans springor.
Sidorna på bryggan tog jag med roddbåten och det var svårt att hålla i sig med den ena handen samtidigt som jag slabbade olja med den andra handen.
Kände hur solens strålar fick det att svida lite på axlarna, men det är ändå en kärleksfull smärta.
Lika bra att få en grundbränna redan nu så slipper jag smärtan senare i sommar, och får avundsjuka blickar på jobbet, jo jag har lätt att få en snygg bränna och jag skäms inte över den alls.
Förra året fick jag en fråga på jobbet vart jag hade varit på semestern, jag svarade snabbt och arrogant att jag varit tre veckor i sydöstra Moldavien, ja ojdå, måste ha varit fint väder där, fick jag som motfråga...
Nejdå, jag har bara varit vid stugan hela semestern gav jag med mig snabbt, hatar att ljuga..

Vi fortsatte att mecka i trädgården, flyttade runt lite på lite grejer, ställde hammocken högst upp på en bergsknalle, stod länge och tittade på den nya platsen, dömde om det såg knäppt ut, äh vad f-n vi kör, skit i vad andra tycker, utsikten är helt underbar därifrån, slutdiskuterat.

Till dotterns stora förtjusning tog vi strömmingshäcklorna ut med i båten till strömmen, och fick napp!
Första gången på fem år skulle jag gissa, 79 stycken räknade jag till när jag rensade dem.
Visste direkt vem skulle få dem i morsdagspresent, mina gamla mor naturligtvis, hon älskar dem.
Några sparade vi till oss själva, middag på tisdag, med po-tattis-mos.
Sent startade vi grillen och det blev middag väldigt sent, jag och svärsonen bastade när mörkret slagit in.
Det var den sämsta hittills, vi var för trötta att sitta i värmen så sent, men det är ju bra, då vet vi när det är bra istället.

Söndagen är alltid så förbaskad tråkig, en enda väntan på att åka hem, och nu åkte vi direkt efter frukost för att hinna hem och fira morsdag med min mamma och syskon på eftermiddagen.
Vi satt ute och mamma höll sig på flera meters avstånd, har inte träffat henne sedan coronan bröt ut, ja inte mina andra syskon heller för den delen som alla tillhör riskgruppen av lite olika anledningar.
Det var trevligt och hon blev extremt glad av den nyfångade strömmingen och flera kilo av våran bautastora odling av rabarber, jag överdriver inte om jag säger att stängerna är tjockare än ett stolsben, och vid den här tiden mjälla och fina.

Resten av eftermiddagen tillbringade vi i hela familjen hemma på baksidan i en fantastisk ljuvlig sommarvärme.
Jodå, även sonen var hemma och umgicks med sitt syskonbarn och hundar.
En underbar dag med minnesbilder i mitt minne från av en baby som sitter i ett nyklippt gräs så lysande grönt att man nästan skulle vilja äta den, solens guldstrålar lyser i hennes små tunna fjun till ljusblont hår och hon är bara så lycklig som bara ett barn kan vara, helt ovetandes om vad restskatter och övertider är, hon bara finns...
Jag gläds med henne medans hon jagar hundarna och deras hundleksaker, en gummiboll i deras tandbestyckade käftar men som aldrig skulle kunna vara nog så försiktiga när små knubbiga barnfingrar plockar ur bollen ur deras munnar.

Vi är lika lata som förra helgen, och bidrar till de lokala entreprenörerna och deras matlagning.
Barnbarnet lär sig att hålla i ett vinglas, skåla så det klingar i glasen, sörplar några droppar av det smaksatta bordsvattnet, smackar högljutt och säger ...ahh! med plirande ögon till allas glädje.
Jaha tänker andra, ska vi lära en ettåring vad det innebär att dricka ur ett vinglas med alla traditioner runt detta?
Ja det kan vi visst det, ingen lägger skuld över dess innehåll, att det måste innehålla alkohol säger ingen egentligen.
Och om det nu skulle göra det, så är det upp till omgivningen att föregå med gott exempel, att inte berusa sig och skrämma små barn, det ska jag bli morfar för, så det så,

Så återigen ligger jag i min allt för varma säng och för en slutplädering om veckan som gick.
Och ja, jag är lycklig i just denna stund, lyckligt över att denna helg innehöll precis allt det jag behövde.
Sol, värme, umgänge, djur och natur, hårt arbete, iordningställande, fixande och trixande som gav tillfredställelse.
Om jag inte skulle vakna upp i morgon så skulle jag kunna säga till sankte Per att jag dog lycklig.

Mina damer och herrar, får jag presentera...
Detta var årets bästa helg, hittills ...

Jag förväntar mig naturligtvis ännu mer av den varan, kan det bli bättre?
Den här tiden på året är som att kliva av arbetsveckan på fredagen, och upptäcka...
Jag har hela helgen framför mig, allt det gottaste är kvar...

Berra

Låter som en härlig dag du har haft! Surt med tvätttiden, du får gräva lite i garderoben så hittar du säkert något användbart.? Det blev ingen dans för mig i dag, blev kvar
längre än planerat vid havet.

Läste om din skräckupplevelse som du skrev om i någons tråd.Fy sjutton vad hemskt, stackare.❤️ Inte så många år sedan det hände också. Vilket jäkla svin! Måste ha varit ruskigt obehagligt att inte riktigt veta vad som hände. ❤️

Ha det så bra i morgon!

Kram

En helg med massor av avkoppling, njuta ute- greja, bära, gräva. Gulla med små och lite större plantor som ska ner i fin jord. Det SER fint ut i min trädgård nu. Dahlian är Dock anemisk så en sån där dahlia-kvinna i linne-skjorta tycks det inte bli av mig i år.
Nykterheten går så bra så jag är rädd för övermod. Men då kommer jag ihåg att jag är dödlig. Slaven på Triumf-vagnen. Knackar mig på axeln.
Lycka är att helgerna blivit bra igen efter att under de första fyra nyktra månaderna- föredra vardag alla dar i veckan. Njuter av annat, och mycket att prata om och skratta åt, ihop m min man. Känslorna känns mer just nu. Tyvärr också de jobbiga.. Kanske orkar jag engagera mig mer i olika saker (eh, ingen sak kanske min man?)
Som alltid tacksam och glad att kika in här. Imorgon tidig start på dagen så nu godnatt. Kram på er. Var och en som läser. ??❤️

Torn, har fått gödsel av bonden och köpt svindyr på Zetas, som jag blandat med jorden. Vet inte riktigt hur mkt. Läser massor och googlar men tycker allt börjar på överkurs...Nu ät det mesta planerat, mina kålplantor stannade i växten trots omskolningar delux. Några tomater växte fint, sen bara vek sig och gick av. Nåja- Detta är mitt läro-år på många sätt, och än så långe billigare än vinet! Kram, låter som din helg var härlig, även min. 5 månader känns rättvist! Kram ?

Låter härligt med ditt trädgårdsintresse! Snällt av din man att fixa med pallkragarna? Har du tillsatt tillräckligt med näring/ gödsel i jorden? Det brukar göra stor skillnad har jag märkt. Min fru brukade vara den som skötte rabatterna här hos oss, men hon har kommit av sig i år, och tycker mest det är jobbigt.? Tror det är pga coronan, hon har alldeles för
mycket att göra i sitt jobb som lärare nu. Så nu sköter jag nästan allt ”utomhus” trädgårdslandet, gräsmattan, rabatterna och husfixande. Men det gör mig inget, jag tycker det är kul och givande.?

Det börjar närma sig fem månader för oss nu, känns riktigt bra tycker jag.? Det är märkligt hur man fortfarande utvecklas av det nyktra livet. Små positiva upptäckter kommer fortfarande lite då och då.

Ha en bra måndag nu!

Kram

Som försvann och som nu besparas dig pga tagit en sömntablett (måste upp mkt tidigt imorgon,) och vill inte skriva när den kickat in.
Jag tycker det är skönt att minnas och även dela de där riktiga skit-minnena. Ger mig en hint om det ANDRA liv som hade kunnat utspela sig om inte.... hinka en flaska vin en söndag morgon och missa viktigt kalas. Tack men jag är klar.
Konstigt nog har jag inga större problem med alkoholromantik.
Tycker det är trevligt när min man tar sitt fredagsglas även om det knappast skulle rendera en låt ?
Nu säger det svagt svirr i mitt huvud så det betyder godnatt. Härligt med altanen, tänkte på dig idag, och vad du planterar. Nåt fint säkert. En bra måndag önskar jag dig och en godnatt dessförinnan. Kram K, tack för att just du finns här ?✊?

För mig finns det ändå ett värde i att minnas precis hur det var - men också såklart att gå vidare...inte bara stanna och älta.
Men jag tycker att det finns så mycket fylle-romantik....och sånger som romantiserar alkoholen ....som människor i min absoluta närhet haft stora framgångar med.
Jag vill inte vara i den förnekelsen och traditionen.
Söndag kväll och jag har planterat blommor på altanen och tagit en lång promenad .
Kram alla ni som kämpar ??

Hej... tänker på dig... varit en intensiv dag med både det ena och det andra. sprang dock 6 km... det var bra. Hur mår du ? E du ok ? e orolig för dig... ska vi stämma av imorgon förmiddag för att se hur i fixar veckan som kommer? kanske hjälpas åt med lite verktyg för hur vi gör framöver? Jag hoppas innerligt att du e ok trots allt du går igenom... återigen... du är inte ensam... om inte annat ... så finns jag här för dig... det vet du. KRAMAR

Tack för hälsningen Sisyfos. Här går det alldeles utmärkt, sju veckor nykter nu. Hade en liten blipp för 2 veckor sedan då jag fick ett litet sug, men jag höll ut och har inte varit sugen sedan dess. Börjar se lite klarare på saker och ting, men ju länge jag är nykter ju mindre sugen på att dricka blir jag. Jag vet ju precis hur dåligt jag kommer må dagen efter, bara den vetskapen håller mig borta. Jag försöker ända om hela livsstilen så det inte bara är alkoholen, det hoppas jag gör det lättare om det skulle bli av att dricka i framtiden för att isåfall kunna luta mig tillbaks till att allt annat redan är annorlunda. Men så långt tänker jag inte nu, har en lång nykterhet framför mig för att köra en riktig reset. I övrig är det helt värdelöst mellan mig och min fru, jag låter inte det ta överhand och få mig över kanten dock. Håller i och njuter av att fysiskt må så mycket bättre.

Ursäkta om det blev lite rörigt.

Och hoppas du kan släppa de där onyktra dagarna Sisyfos, man mår så mycket bättre utan.

Jag har lyssnat/läst de flesta. Den du nämner var ett tag sen, ska leta fram den. TACK ?

Träningen funkar, har t om ökat mängden. Däremot får jag ingen ordning på drickandet. Kunde inte stå emot vädret och grillandet som för mig alltid är förknippat med en flödande kaskad alkohol. Blir rejält full, minnesluckor, trillade slog mig. Imorgon är dag 2 nykter, sätter inga regler, gör som flera sagt... tar dag för dag!!

Hej:)

Så kom jag då till skott med att ta del av första uppdraget i Internetbehandlingen...en hel vecka har gått sedan jag fick det. Anledningen till att jag inte har börjat förrän nu är att jag har druckit alkohol...har ett ganska starkt sug nu vilket jag tänker är så förknippat till att jag behöver sluta dricka alkohol. Jag vill men det är svårt...men nu har jag läst och fyllt i...och min första utmaning är att surfa på suget. I morgon är första dagen...och den största utmaningen kommer att bli när jag lämnar jobbet.

En tanke som jag har haft är att fylla dagen med aktiviteter för att inte ha möjlighet att dricka...många gånger så bråkar ju hjärnspökena med mig...och säger köp alkohol så blir det bra och lugnt...för om jag väljer aktiviteten är det inte säkert att det blir lugnt..och då handlar det om att välja att göra en aktivitet innan systembolaget är stängt. När systembolaget väl är stängt så funkar det bra. Men imorgon tänker jag att jag ska bara surfa på suget hela tiden tills det går över/tills systemet har stängt. En sak i taget...en dag i taget..

Här gäller det att jobba med tankarna...vill ju alltid avsluta med ngt positivt.....men det här är ett jäkla kämpande. Jag vill klara av lika många dagar som ni som befinner er mer i en självklar nykterhet...för jag vill vara nykter...men det är svårt...det är inte lätt...men hur som helst en dag i taget..

Kram t er alla:)

Man får bli lite avundsjuk, jag tror att det är sunt och viktigt att man låter sig vara det ibland.

Ibland försöker jag lägga locket på den känslan, istället för utforska den. Allra bäst är ju om utforskandet leder till att man gör något - ringer ett samtal, bestämmer en träff, skriver ett brev.

Hoppas innerligt att du snart får träffa din familj Wasabi ❤️

Har funderingar igen om maken, vi har separerat, jag har tagit time out. På allas inrådan för att inte försöka undvika medberoende, så har jag försökt sagt nej. Jag bor hemma med sönerna, han har fått ta huset jag hyrde för mig och barnen och som jag bodde i drygt 1månad. Tog beslutet att han fick flytta ut, för att läka och bli frisk. Jag är den som pysslar, har höns, katt med ungar, barn med rum och som dom är hemma i. När han är hemma, ligger han i soffan och orkar inte göra något annat. Förståeligt eftersom han är deprimerad, men logiskt att jag är i huset för barnens bästa. Jag är ärlig och säger att du reder vi ut vi, och får det bra. Han har under den här månaden jag bodde i andra huset, försökt helgdricka som vanliga människor, haft kontakt med andra kvinnor, druckit upp 3 flaskor av fint vin som vi fick i bröllopsgåva. Han fick en oerhörd ångest när jag konfronterade honom med sms med den andra kvinnan så han klappade ihop. Jag fick då kliva in och stötta, bedömningsenhet, ringa till hans chef, ta hand om. Han fick antidepressivt, sömntabletter, jag har hjälpt till med jobb, han sov hos mig.... Men jag har mina sår, och det svarar han bara upp med ilska. Hela tiden... Jag försöker att förklara, men han ser bara sig själv. Han går nu på AA flera gånger i veckan, jag peppade så han kom iväg till en grupp nyktra med samma intresse... Men han försöker inte ens ge mig en gnutta tillbaka, inget förslag på ska vi göra något etc. När jag nu läser så ser jag ju, jag ska bara lägga ner. Men idag kom han förbi, han har sitt jobb här också. Jag bjuder på lunch, jag bjuder in honom med morsdagsfirandet, men nä, han tänker inte sitta där som det svarta fåret. Och jag svara bara att det är hans val. Men, till sak, jag har så dåligt samvete, han mår så dåligt. Han sa han är helt ensam, jag har vänner, familj, barn allt han har inget. Fast det har han, långt bort men han åker inte dit, inte träffat sina barn sedan i jan. Vad råder ni mig till att göra, hur kan jag hjälpa honom? Jag tar hand om mig själv, jag fixar det här. Men kärleken och drömmen finns kvar. Håller tummarna på svar, men förstår om ni hoppar

Tänk inte ”aldrig mer” utan ta bara en dag i taget. ”Idag ska jag vara nykter”. Allt annat faller på plats efterhand.

Viktigast först - vara nykter!

Kram ?

Tänkvärda T-ord
Jag ska ta till mej dem,
Göra dem till mina...
Det gäller förstås både mot mej själv och andra. Jag tänker ju att alla ska ställa upp på mej, nu när jag gör en omvälvande livsstilsförändring. Åtminstone gubben...
Två fina dagar nu och så trött på kvällen efter all sol och vind, bara att sova. Skön känsla att somna nykter, sova utan halsbränna och vakna utan huvudvärk.
Till veckan ska jag ta div. Prover för att se hur min kropp har påverkats av mitt hm..Ja, faktiskt supande. Under månader nästan varje dag, sista månaden dock minskat rejält.
Så, absolut på rätt väg ändå.
Jag svajjar däremot i min uppfattning om jag verkligen ska sluta HELT med alkoholen. Därför önskar jag nästan ett helande av övernaturlig karaktär, där jag helt tappar intresset.

Tack för alla fina ord och tips på hur jag kan göra för att inte hamna där igen. Det har varit en tuff helg, av någon anledning är helgerna så förknippade med alkohol. Jag har funderat en del över vad jag skulle kunna göra för att byta ut alkohol mot något annat som jag kan förknippa helgen med. Några tips? ?

Idag har däremot varit mycket bättre och jag har umgåtts med familjen hela dagen. Vi åkte ner till stranden för att leta snäckor och fika. Det är så härligt att se de små springa omkring i sanden, de älskar verkligen att vara vid havet och det gör jag också. Det är något avslappnande med att stå och titta ut mot horisonten ☀️

När vi kom hem igen så kom däremot suget som ett brev på posten. Den här gången lyckades jag komma på bättre tankar och gick ut och körde ett träningspass i trädgården. Trots en helg som inte gått som jag tänkt så mår jag ändå ganska bra idag, blickar framåt och tänker att nästa vecka kommer att bli en bra vecka ?

Att minnas hemska fyllekvällar (eller vem lurar jag, det kan vara mitt på dagen) är nog på gott och ont. Visst, om vi inte hade några negativa erfarenheter alkohol så skulle vi ju inte ha en anledning att sluta. Men usch, jag hatar att tänka tillbaka på vissa av dem och om det inte ger något att gå över det om och om igen så tycker jag att man ska försöka släppa det - för sin egen skull. Jag ser hellre det positiva med nykterheten och vad det ger mig istället för att fokusera på det negativa. Fast ibland är det effektivt också, typ mitt i ett sug så kan man ta fram det och säga ”vill du uppleva det här igen?” Nej, för fan.