Senaste kommentarerna i forumet

Vad ligger du på för vilopuls?

Och hela fem sömntabletter, inte tre blev det ☺️

Ska iväg ett ärende men skriver snart igen sen.. du e inte till besvär ❤️❤️❤️

Hurra för dig idag, du har skött det här svinbra!!!

Jag tror som Torn att du inte ska tänka så mycket på framtiden just nu, det där löser sig helt naturligt.

Min första tanke var ”Vadå? Klart man kan gå på bröllop nykter!”

Du har ingen redovisningsplikt gentemot någon. Du dricker alkoholfritt. Punkt.

Men jag vet också att jag tänkte på det massor i början, vad ska jag säga liksom? Nu är det en icke-fråga.

Dels blir jag inte bjuden på fest i dessa coronatider, och dels skulle jag känna mig helt bekväm med att fråga efter ett alkoholfritt alternativ, precis som allergiker och veganer får göra fast med maten.

Kram ?

Moster lämnade Immovane för sömnen. Alvedon för jag har haft feber. En ljudbok. En blomma hon plockat på vägen. Och ett kort där hon skrivit en fin uppmuntrande text.
Och en Mazarin - men den får väl vänta pga det där med socker. ☺️

Fina människa. Tur att man inte förstört alla relationer. Eller snarare jag har nog varit nära att förstöra den också - men vissa förstår bättre. Och då talar jag inte illa om de som inte förstår, men bara att människor är olika.

Ni får bli tokiga på mig som skriver inlägg efter inlägg om just ingenting. Men det hjälper, så det kommer nog fortsätta...

Tänk hur dagen kan ändra sig, trodde jag skulle dö imorse och jag mår fortfarande hemskt pga ångesten främst, men nu finns det hopp bara en knapp dag senare.
Får försöka se på nykterheten så. Att den inte är bestående. Eller nu blev det fel. Den ska vara bestående, men plågorna av den kommer inte vara bestående utan positiv. Att allt kan hända.
Ha, nu var jag bra kaxig. Så kommer det inte låta om ett par dagar. Men då är då.

Ska vänta med tabletten till kvällen - även om jag vill sova nu. Men rätt dygnsrytm är också viktigt.

...till 50 dagar!
Följer din tråd och din kamp. Och detta med tid verkar ju avgörande.
Själv tampas jag en hej del med sug från och till. Däremot tänker jag inte så mkt på vad nära och kära ska tycka om att jag är nykter....
Men hur jag ska hantera kommande resor ( när de nu blir av) och middagar osv....det funderar jag på.
Men stort grattis till dig!

Härligt! Så fint tiden går fort. För mig brukar det vara ett tecken på att jag mår bra... så för dig med kan jag tro?

Medans tiden går kommer det alla möjliga tankar. Känns igen! Tycker du skall tänka igenom dem aktivt, ge dig själv motivation till varför du inte skall dricka.
Heja oss, kram??

Hej, se klart och andrahalvlek - tack för era kommentarer, det värmer mycket. Jag kämpar på och försöker att få till psykolog samtal men det är inte det lättaste i vården tyvärr... i vilket fall försöker jag att hålla i mina rutiner, kliva upp, äta nåt, jobba, lunch, ta en lång promenad i skogen. Sen är det resten av dagen kvar som ska fyllas med nåt. Jag gör det nykter nu, och det har jag ju klarat tidigare så fattar inte varför jag gör det till ett problem? För mig tror jag det viktigaste att inte börja dricka igen är att inte göra det när jag mår bra igen, just nu är det inte ett alternativ överhuvudtaget.
Hoppas alla har det bra!

Tack för att du finns här idag. Och tack för att du får mig att känna mindre skuld för min moster.
Tänker att det är knappt två kvarter i friska luften och sedan upp i en hiss...Och hon kommer inte in utan lägger i brevlådan.

Det är precis som du också känt - jag känner mig desperat och panikslagen över att inte få sova! Har också alltid haft svårt att sova, sedan barnsben konstigt nog. Men det har ju inte varit som nu, några timmar på 2 dygn.
Man klarar inte det - om jag får tycka lite synd om mig själv. Fast jag har väl inte gjort något annat här på forumet idag. Men nu ska jag inte känna skuld över det, för det har du sagt ?

Jag pratar med några. Är skild, så saknar en man...
Men jag pratar mycket med min mamma och en vän ibland och min moster. Har ju dock förlorat många pga av det här och de flesta vet ju inte hur det står till, plus att jag är antisocial till naturen och ännu mer när jag mår så här.
Fast jag vet att det är så viktigt att prata. Det var ju t.o.m. mitt yrke...

Förresten är ju det nästan det jag gillar bäst med alkoholen - att jag blir social och söker kontakt.

Men mest pratar jag med min vuxna son som bor i New York. Varje dag pratar vi faktiskt och det har ofta varit en räddning. Han är väldigt fin och förstående. Finns alltid där. Och då är ju skammen tillbaka. Att jag ska finnas där för honom och inte han för mig. Men försöker tänka att han vill finnas där för att han älskar mig. Vi är nära - trots allt detta.

Jag håller med dig - måste jobba på det här med att göra detta för mig och känna att jag är värd det. Måste börja i terapi igen.

Lustigt att din familj också bor i Spanien. ?

Tack för att du tittar in, vill inte ta din tid, men det är väldigt värdefullt för mig.
?

50 dagar är ju grymt bra! Härligt jobbat! Märkligt, jag kollade just bakåt i min tråd och när jag var på dag 49
hade jag liknande tankar som du har nu. Dom är helt väck nu, det blir bara bättre och bättre ju längre tiden går.
Bara så du vet, kan jag så kan du, det är SÅ mycket värt att kämpa vidare!

Kram

Ha inte ångest för det vi dömmer ingen här inne. Du ÄR INTE EN DÅLIG MÄNNISKA. Du är desperat. Det är skillnad. Släpp den ångesten nu. En sak i taget.

Jag blir GLAD att du ska få hjälp med sömnen. Detta med sömn är nått jag är expert på då det varit och är ett av mina största handikapp. De gånger jag hamnat i sömnstörning av den graden du beskriver så har jag till och med kollapsat av desperation många gånger... det blir ren panik.... REN PANIK ATT inte få sova.. och då är det mycket enkelt att döva med alkohol eller vad som helst man kommer över... då när jag istället fått den hjälp jag behöver... har det varit som en gåva från GUD... glädjen av att få slockna och sova ikapp.... få kraft igen... är gudomlig...SÅ JAG VET faktiskt exakt hur lättad du är nu... och det ska du vara... känn lättnaden och lugnet att DU KOMMER FÅ SOVA inatt... drick mycket vatten... försök andas frisk luft en stund och sen ska du sova... jag är så glad för din skull. Detta med din dotter... gör ont att höra och jag förstår att du känner som du gör... men jag vågar påstå att detta kommer gå att lösa.. jag förlät min mamma... och jag var lika arg som din dotter är nu.... detta är ingen lätt sits jag fattar det... det har gått 20 år sedan hon gick bort.. och numera är hon ett fint minne som jag har med mig.. det jag vill säga.. är att jag förlät... och det kommer din dotter göra med.. när hon känner att hon kan lita på dig igen.. dit kommer du... men en sak i taget nu... först.. sova... utan sömn kan man inte tänka klart. Börja där... har du någon i din närhet som du kan träffa? prata med? har du kontakt med familjen i Spanien ( min familj bor också i Spanien :)).. jag vill hoppas och tro att allt ska gå din väg.. du skriver att du endast vill sluta för andras skull och inte för din egen... den biten är något som måste jobbas på ... för ditt liv är värt lika mycket som andras. Tänk på det en stund om du orkar.. fundera på hur du själv hade resonerat om någon i din närhet mådde som du gör nu... detta är inga krav jag ber dig bara vända på det.. försök se saken ur en annans perspektiv.. jag vet för min egen del att förlåtelse är det finaste som finns.. jag har förlåtit många i mitt liv.. och jag har blivit förlåten.. det finns inget finare tycker jag. Stor kram igen din väg... / Odette ( jag kikar in igen sen ;))... du är inte ensam.

Nu får jag ist ångest över att ni ska tycka att jag är en hemsk människa som får en gammal människa att gå ut. Men hon textade och erbjöd sig och jag kunde inte stå emot. Hoppas ni förstår.

Jag har försökt med serier, men det kryper i hela kroppen och jag har sådan panik att det inte går. Jag KAN inte dricka igen för så här har jag aldrig känt när jag slutat.

Äter som tur var inte sött, men tänkte unna mig något om några dagar. Nu när du säger så om sockret hoppar jag det.

Dina ord betyder så mycket. Och det hjälper att veta att du inte klandrar din mamma. Jag beklagar hennes bortgång ❤️

Jag hoppas så innerligt att du har rätt och att tiden ska läka såren. Men min dotter säger att hon aldrig kommer förlåta mig och att hon inte tycker det spelar någon roll att jag slutar ”för du kommer ändå börja igen”. Hon är bara 12. Tänk att hon redan får känna så. Att jag fått henne att känna så.

Kanske längre fram att jag inte kommer känna skuld och klandra mig själv, men just nu är det i princip allt jag känner. Men ska försöka tänka på dina ord ❤️

Såg du att jag ska få några sömntabletter! Snacka om skam igen. Men jag kan inte låta bli att känna mig lättad samtidigt ??

50 dagar utan alkohol! Jag är väldigt stolt över det och kan inte fatta att det bara är 10 dagar till 2 månader (men en dag i taget). Tiden går faktiskt rätt fort just nu.

Samtidigt så har lite tvivel och sånt börjat nästla sig in i hjärnan. Mest om framtiden och framtida scenarion där jag måste välja att dricka eller inte att dricka. Jag vet, helt onödigt och destruktivt att tänka på men ändå. Mitt beroende vill inte bränna alla broar (typ vänner och familj), min man vet ju att jag inte dricker men ingen annan. Oroar mig lite för ett bröllop som kommer upp i sommar... och när allting öppnar upp och jag måste jobba igen. Det ger mig ångesten och ångesten gör att jag vill dricka. Fin balansgång mellan att leva i nuet och planera inför framtiden.

Ha det bra! Idag är jag självklart nykter ?

Nu har livet vänt tillfälligt. Jag vill tacka en Gud jag inte tror på för jag är så tacksam.

Min moster som är 76 kommer över med några sömntabletter! Hon tyckte så synd om mig.

Hon bor nära, nästan runt hörnet, men går inte ut i vanliga fall och får hjälp med handling. Jag skäms att jag kanske utsätter henne för risk och får en gammal dam att hjälpa mig - förvisso är hon mer som en 60-åring.

Men önskan om sömn och att slippa ångest är tyvärr större än skammen. Skäms! Konstigt hur sömn kan betyda allt när man inte får den.

Får jag sömntabletter (3 tror jag det var så det räcker några dygn) har jag inte så svårt att stå emot suget. Eller det är inte sant, men lättare iaf.

Underbara, underbara människa. Började gråta igen.

fina du... GRÅT. Jag kan tycka att gråta rejält.. typ BÖLA... har en läkande effekt... det är inget fel i alla reaktioner du får nu.. låt dom komma... SKRIK om du behöver... det måste ut... ut ur din kropp och din själ...
En mycket viktig sak dock.... SLUTA KLANDRA DIG SJÄLV.... Du är inte en dålig mamma för att du hamnat här... du är en fantastisk mamma som kämpar så jävla hårt för att ta dig ur detta... OK du har sårat människor... det är många som gjort och mycket går att laga.. en sak i taget nu... viktigast är att du inte lägger energi på att klandra dig själv... jag vet att det e svårt tro mig jag vet... min egen mamma... var mycket sjuk på fler än ett sätt.... hon var djupt deprimerad och drack för mycket och gjorde en himla massa dumt och knäppt... tillslut åkte hon till himlen på eget bevåg.... en sådan enorm förlust och så tragiskt i hennes ålder.... hon sårade mig djupt och ofta.. men vet du... jag klandrar inte henne för EN SEKUND... hon älskade mig väldigt mycket... det var inte hennes fel att hon var sjuk... och det är inte DITT FEL att du är där du är nu... visst du har ett ansvar gentemot dig själv,,, men jag tycker att du visar på ett enormt ansvarstagande nu som med näbbar och klor kämpar och sliter för att ta dig över på andra sidan.. och så får du inte ens hjälp med sömnen... man är inte missbrukare för att man behöver hjälp att sova .. inte enligt min doktor i alla fall. Du behöver ju en krycka för att få sova så att du blir stark och kan stå emot att dricka till exempel... jag tycker du ska kolla runt lite i Stockholmsområdet för jag vet att det finns bra vård att få... nu vet jag att du inte orkar gå ut just nu.. men en sak som har fått mig att somna av ren utmattning när jag inte sovit på länge... är faktiskt ren fysisk utmattning... jag har gått och sprungit en mil på löpbandet tills jag e så slut att kroppen bara somnat efteråt.. kanske låter extremt och inte nån hjälp för dig nu.. men det e ett sätt i alla fall . Vännen jag förstår din desperation .. sömnen är livsviktig.. tror du kolla nån serie kan hjälpa? ett annat tips.. ät inte för mycket socker... det gör kroppen stressad... ät hellre nått annat gott i så fall .. och det bästa av allt ... andningsövningar... 4 sekunder in med näsan... 7 sekunder ut med munnen... så djupa andetag att det blir jobbigt... om du inte prövat så pröva nu... andningsövningar har räddat mig otaliga gånger.. när paniken kommit.. pröva.. och var stolt över dig själv nu... jag kikar in om en stund igen.. du är INTE ensam vännen. Varm kram och styrka / Odette

Åh tack snälla du!

Just de orden behövde jag höra just nu.
Nu har tydligen något slags gråt-anfall börjat också. Det är över sveket mot barnen. Och då är det fint att höra att någon tycker man kämpar. Tycker inte det själv - förutom att jag inte tagit livet av mig vilket legat nära många gånger när jag varit onykter - det berättade jag också för läkaren, och jag tycker det var rent av farligt att ”släppa” mig därifrån. Nu har jag inga tankar på att skada mig, men jag hade det på sjukhuset när han skrev ut mig, och det visste han.
Men förutom att jag inte gjort slut på allt känner jag mig bara som ett stort misslyckande. Jag har sårat alla jag känner. Jag vet att depression och alkoholism är sjukdomar, men jag borde försökt hårdare! Vad för mamma gör så här!?

Privat läkarklinik kanske vore någonting. Men det känns som om alla behandlar en som en missbrukade. Eller så var det ju iaf på sjukhuset. Han sa att vi tycker inte om att skriva ut benso pga missbrukar-risken. Men jag tycker var och varannan person här inne får det om de har abstinens. Och just då handlade det ju inte om att få någon kick utan att inte få mot kramper osv. Det var ju i rent medicinskt syfte.

Det känns som om jag aldrig kommer få sova igen, men jag vet ju av erfarenhet att ju länge tid utan alkohol desto bättre sömn. Frågan är bara hur man står ut tills dess. Känner att jag håller på att bli knäpp av sömnbristen. Och sömnbrist ökar ju även ångest och panikångest.

Jag skriver här så mycket just för att det känns som att jag håller på att förlora förståndet.

Hej Spegel , jag snubblade in på din tråd för en stund sedan och har läst igenom allt... vilken KAMP du går igenom och jag blir SÅ arg att du inte får den hjälp du behöver... detta är inte klokt. Om inte annat så borde du få hjälp med sömnen... det gör ont i mitt hjärta när jag läser dina rader.. och jag känner igen en hel del.. det där med depression som funnits innan alkoholen och att allt är meningslös både med och utan Alkohol... känner jag också igen.. åh jag önskar så jag bara kunde plocka upp dig från där du bor och dra ut dig på en lång promenad.. låta dig prata och stötta dig på alla sätt jag kan... jag hoppas innerligt att du vet att du inte är ensam... vi finns här... för dig..
Tycker ändå du hanterar detta otroligt bra även om jag verkligen förstår din panik... behöver du över-äta.. gör det.. behöver du dricka läsk.. gör det.. skit i alla måsten nu... klandra inte dig själv... du är en kämpe utan dess like! Fundering: Har du funderat på att hitta en privat läkarmottagning ? . Kan det vara ett alternativ för dig? Jag säger INTE att det inte finns bra läkarvård icke privat.. men på det du skriver blir jag mörkrädd..... Jag hoppas innerligt att du ska finna styrkan att fortsätta kämpa nu. Vill och orkar du så fortsätt skriva.. jag kommer titta regelbundet idag.. vill så att du ska få må lite bättre :( !! STOR VARM KRAM till dig från mig / Odette ( ps : ät magnesium brustabletter... dom är verkligen bra i dessa lägen tycker jag.)

Beundrar alla de som slutar för sin egen skull. Det skulle jag aldrig klara. Då skulle jag supa ihjäl mig i dagsläget. Det är bara tanken på barnen som gör att jag inte går till Systemet.

Jag vet inte om det är bra att sluta för andras skull dock. Man ska väl helst i första hand göra det för sig själv. Men jag kommer nog inte dit. Eller det vet jag såklart inte.

Men jag ser ju också här att många slutar för sina familjers skull...så det är ju vanligt. Min poäng var väl bara att jag tycker det är starkt att göra det utav självkärlek.

Tack ??

Jag inhandlade vitaminer innan jag slutade så jag tar dem. Dricker mycket, men nog för mycket läsk. Klart vatten är mycket bättre, men har svårare för det just nu.

Äter också som en häst, vilket jag ser här på forumet är ovanligt. De flesta tappar aptiten när de går igenom abstinens. Jag gör inget annat än att äta. Jag står liksom inte ut annars. Det blir min andra snuttefilt ist för vinet.
Tjock kommer jag bli, men det får bli ett senare problem.

Känns som om jag aldrig kommer kunna ta en promenad eller motionera, men det är ju bara knäppa tankar.

Tänker mer på benso än alkohol, men har accepterat att någon sådan får jag inte tag i, och eg är väl det bra. Jag har ju lite beroendeproblematik där också som jag gärna skulle bli av med. Ville bara inte göra allt på en gång...

Tack, men jag har lidit av depression i över 20 år, så jag är inte längre hoppfull. Den har också blivit mycket värre med åren. (Långt innan alkoholen kom in i bilden.) Men igen tack för orden!

Glömde nämna att förra året höll jag upp 3 1/2 månad. Det var så konstigt för det var knappt ett beslut - det ”bara blev så”... Jag kan inte förklara det bättre. Och det var inte speciellt svårt, ingen abstinens, väldigt lite fokus på alkohol, inget konstant surfande på forum som detta...

Och sedan tänkte jag då det klassiska en dag...jag kan ju det här med att inte dricka och så bara köpte jag en box, och från den dagen (oktober 2019) började jag dricka något helt kopiöst. Absolut redlös. Jag vet fortfarande inte vad som hände. Min mamma upplevde det som om jag gick in i en psykos.

Och sedan dess har jag slutat flera gånger, men nu handlar allt om alkohol och jag har hållit upp som längst i 33 dagar...Abstinensen blir starkare för var gång jag slutar (vilket jag läst är vanligt.)

Jag inser ju att något måste hänt och att jag är bra mycket djupare i beroendet. Och jag är så ledsen för det.

Jag vet inte om det handlar om att jag började dricka så smått för snart fyra år sedan, men det blev inte ett ”problem” förrän för två år sedan skulle jag säga och det är först nu jag blivit alkoholist...

Ja, jag förstår det inte. Jag vet bara att mellan den korta tiden mellan oktober förra året och nu i maj har jag sårat mina barn något otroligt, förstört relationer, blivit elak mot de som älskar mig och hamnat på sjukhus för abstinens.
Det gick så fort allting. Måste haft något latent liggandes...min mamma dricker ju som sagt för mycket, men mycket mindre nu för tiden. Normalt skulle jag säga, så det finns hopp ?

Men jag förstår det som sagt inte för jag har aldrig haft smak för alkohol (innan flytten till Spanien för fyra år sedan), och inte haft några problem att stanna vid 1-2 glas vin de få gånger jag har druckit, vilket ofta kunnat vara en gång per år och bara vid högtidliga tillfällen. Och det har inte varit medvetet som jag inte druckit, jag har bara inte varit intresserad.

Ursäkta uppsatsen. Mycket tankar.

Idag var jag på middagsbön i en kyrka. (Ena kyrkan kallar det lunchbön och den andra middagsbön trots samma tid..?)

Då fick jag höra att just idag är en global bönedag där alla världens troende, oavsett religion, förenas i bön för mänskligheten pga corona-pandemin. ?

Viktigaste om du inte ska få medicinsk hjälp är att fylla på ordentligt med vatten. Jag har haft en sjuhelvetes "avtändning" en gång efter fem dagars hårt supande på 1.5 liter starksprit om dagen typ. Jag drack enorma mängder vatten. var nog på toa minst 20 gånger om dagen. Sen fyllde jag på ordentligt med c-vitamin och olika b-vitaminer, de viktigaste b1, b3, b6 och b9 men jag personligen föredrar även b12. Det tror jag kan mildra det hela lite om än inte som benso så klart. Och ut och rör dig så fort du kan orkar så hjälper det också. Samt ät och få i dig så mycket näring du kan så kommer kroppen balansera till sig så fort den kan!