Senaste kommentarerna i forumet

Helgen har passerat utan några större utsvävningar. Vi hade vänner över på middag i fredags kväll. Gamla tankar kring alkohol svävade runt i huvudet. Innan hade jag boostat mig med a innan de kom, varit lite lagom mjuk så jag kunde dricka bara något glas till middagen...och vara nöjd. Jag hade känt en frustration över att alla dricker sååå lite. Efter maten är vännerna aldrig intresserade av att dricka något mer. Nu kunde jag släppa de stress-tankarna, sätta mig i soffan och bara sitta och prata med ett glas pepsi i handen.

Jag försöker fylla på kroppen med endorfiner varje dag, promenera, jogga eller gå på ngt träningspass. Det finns ingen bättre medicin just nu. Jag har inget direkt sug efter alkohol, det flyger inte över att jag måste få dricka...Men jag har heller inte utsatt mig för något jättejobbigt heller.

Jättejobbigt...vad är det då?..
Det skulle kännas tungt att inte få dricka något på semestern, midsommar, inte på solsemestern utomlands. Det är nog min Akilles-häl. Jag väljer att inte tänka så mycket på det just nu. För två månader sedan hade jag haft en lång lista med olika tillfällen som jag skulle tycka det var svårt att inte få dricka på. Det kanske löser sig med tiden ändå..Jag är nykter idag och tar det där ifrån..Kram på er!

utan sug den med.
Jag gillar verkligen att vakna fräsch på helgerna.
Nästan hela söndagen spenderades utomhus. Underbart.
Emellanåt känner jag mig lite ifrågasatt av mannen. Men nu är vi ju igång med rådgivningen och jag tänker att det är då vi främst tar upp saker till ytan.. i vardagen försöker vi båda istället göra så gott vi kan för att bara ha det bra.
Jag läser omkring i trådarna här. Folk är så grymma. Dom ser det inte själva men dom är starka. Jag är så tacksam att jag stannade upp och drog i in handbroms. Annars hade jag säkerligen varit den som snart drack veckans alla dagar, för att hamna i det där sköna tillståndet. Som inte alls är så skönt.
Har även läst en del om hur ångest påverkas av a. Blir ju lite bakvänt då man dämpar sin ångest med a men så blir den värre.. Just det där med måendet är ju något jag landat i. Tror att vistas mycket i skogen och ett genuint sunt förhållningssätt till allt (mat, dryck, allt!) är en bra grund.
Har fokus på det. Och hoppas resten kommer på köpet sen.

Dag 8

Igår var en varm och solig dag. Jag kände mig rastlös, ville UT!
Tog med dottern och for till ett helt nyöppnat snabbköp här i stan. Vi handlade lite goda ingredienser till smoothies bland annat, hon en korsordstidning.

Sedan ville jag på riktigt utforska "dryckeshyllorna". Vad finns det för alkoholfria alternativ nu egentligen? Tidigare har jag bara gått dit för att på sin höjd plocka med ett par flaskor med tonic water. ?

Ujujuj vad energidrycker det finns i hyllorna, vad har liksom hänt? De går helt bort.
Och så allt som har någon form av "låg, men ändå lite högre, alkholhalt" i sig.
Bort går också det som har alltför mycket socker i sig, som olika typer av sockrade "måltidsdrycker" och stora "Festis".
Beslutade mig för att prova:
- Herrljunga Cider (päron)
- Nije Freeno (Zero Sugar - added vitamins, Strawberry & Lime)
- Coops Granatäpple och Lime, kolsyrat vatten
och
- Halmstad Crush" Kaktus och Lime" (Den provade jag igår, den var supergod).

Sedan ville jag gärna ha en Kombucha med Mangosmak från kyldisken.
Men...33,50:-? Var inte det lite dyrt? Jag började gå därifrån och sedan kom jag på det bisarra i tänket.
Dyrt? I förhållande til mängderna av sprit och vin jag brukade konsumera varje vecka?
Jag köpte flaskan, helt utan dåligt samvete och den smuttar jag på nu.

En helt "ny" upplevelse för mig detta, att utforska alkoholfria alternativ.
Det känns lite fånigt, men mest känns det fantastiskt då det liksom är ett rent konkret och fysiskt talande bevis på att jag faktiskt gör detta...på RIKTIGT!

Tar gärna emot tips på goda drycker, vilken är din favorit?

- - ?

Trodde att botten var nådd i mars. Men eländet har bara fortsatt, med återfall på återfall. Ena stunden är jag helt övertygad om att jag måste sluta helt. I nästa tar autopiloten över och jag kastar in handduken; dricker tills jag stupar. Det konstiga är att jag inbillar mig att jag behöver alkoholen för att orka prestera när det egentligen är precis tvärtom. Visst gör jag saker i ensamhet på fyllan; städar, tvättar, diskar, rensar källare, fixar trädgården osv. Men det sker på ett tvångsmässigt, maniskt och självdestruktivt sätt. Efteråt måste jag äta och sova i många timmar. Hade jag gjort en sak i taget, i lugn och ro, hade jag åstadkommit betydligt mer med ett bättre resultat - och utan den förlamande ångesten efteråt.
Började med KBT för några månader sedan. Men terapeuten känns lite grund. Jag är osäker på om en sådan personlighet verkligen kan hjälpa mig. För att kunna komma igång med en riktig behandling måste jag vara vit. Annars är det ingen idé, enligt hen. Det blir ett moment 22. Hur ska jag lyckas bryta beroendet utan att gå till botten med varför jag dricker?
För min del har corona inte gjort någon större skillnad när det gäller social distansering. Jag umgås inte så mycket med folk annars heller, förutom med min kärlek som får mig att glömma min oro och ångest när vi ses. Har ännu inte pratat med honom om mina alkoholproblem. Det värsta med att jobba hemifrån under corona är att jag kan dricka även då. Jag har klarat av jobbet trots att jag ibland har varit alkoholpåverkad. Skammen över att "dricka vin/öl på jobbet" är enormt jobbig.
Så, jag har allt att vinna på att sluta dricka. Just nu är jag nykter och vill så förbli. Har Naltrexon hemma som jag bara har vågat testa någon gång, utan resultat. Finns det någon med erfarenhet av det? För-/ nackdelar?
Tänk om det bara gick att trycka på en knapp och radera vetskapen om att alkohol finns öht, slippa det förrädiska suget som lurar hjärnan gång på gång...
Jag har insett att detta kommer att vara en kamp för mig resten av livet och sörjer över att ha sjunkit så lågt. Men samtidigt ser jag att många här i forumet är smarta, duktiga och ambitiösa människor - vi är inga losers för att vi blev beroende av alkohol.
Lycka till alla som kämpar. Ni är bäst!
Kram från miss Hyde

Tre veckor! Fantastiskt!
Kram!

Fortsätt skriva här. Vi finns för varandra. Läser tillbaka och ser att du gjort ett antal "omstarter". Du skriver att du är livrädd för att inte orka, att inte leverera och att blottas. Så har de flesta av oss känt här. Jag själv i högsta grad.

Godmorgon Andrahalvlek! Skönt att söndagen blev lyckad. Har full förståelse för att du inte orkade kommentera andras trådar. Förutom mycket fysisk aktivitet i helgen så har du ju haft en massa huvudbry rörande dina barn. Och det viktigaste är ju dig själv och dina barn.❤️ Så är det bara.

Där ser man hur mycket generna betyder. Men att alla sju syskonen trillat dit var egendomligt, man tycker att någon borde ha klarat sig.
Själv har jag ingen i närmast rakt nedgående släktled som är/var alkoholist, men det går tydligen att bli alkoholist ändå. Om det inte visar sig vara ” brevbäraren” som är min pappa?

Ha en bra dag!

Kram

Åhhh...jag känner verkligen med dig i den situation du beskriver där. Och din son.
Han är nöjd att du beslutat dig för att inte dricka mer. Han visar inget behov av att samtala om det. Men..i och med att du faktiskt försökt, så har du visat honom att DU är beredd att samtala, närhelst HAN känner sig redo. Då finns det ju ingen "outtalad konversation" som ligger där och inflammerar mellan er. Du har visat att du är redo, när HAN är redo. Så fint!

Och du kommer absolut bidra med att visa att alla kan göra misstag, men att alla även har ansvaret och möjligheterna att ändra kurs i livet.

Ha en fin måndag!

Kram

- - ?

Läser ditt inlägg från i natt. Du är inte ett dugg rörig eller ostrukturerad. Förstår mycket väl. Både det du skriver och varför du hamnat där du är. Jag sällar mig till de andra och hoppas innerligt att du kan ta det som en utmaning att INTE gå till Systembolaget i dag. Du behöver bara bestämma dig för i dag. I dag går du inte dit. I dag dricker du inget. I morgon tar du ett nytt beslut. STYRKA till dig!

Kram!

Behöver verkligen hjälp! Känns som att jag tappat bort mig själv totalt. Vill fly från allt. Orkar inget. Vill inget. Vågar inget.
Måste imorgon lämna besked till min arbetsgivare om hur jag ska göra med min framtid. Gå tillbaka till jobbet eller säga upp mig. Livrädd för att gå tillbaka. Livrädd för att inte orka, att inte leverera och att blottas. Min hjärna är så trött av allt drickande. Jag känner mig helt slut! Har inte haft fyra nyktra dagar i sträck på över ett år.. Kommer inte kunna jobba med något om jag fortsätter så här. Vill inte fortsätta så här! Jag vill ha tillbaka mitt liv!!!!!

Härligt jämförelse med "blommor-och-bin". ?

Tror du har helt rätt där, att ta det lite pö om pö, när det känns naturligt. Imorse stod min dotter och såg så lycklig och söt ut i hallen innan hon skulle åka till skolan. När jag kramade henne hejdå så viskade hon snabbt i mitt öra "Vi är tillsammans nu". Och så ler hon stort från öra till öra. Då "outade" hon precis att hon och den pojke hon "bara är kompis med", promenerat några gånger med och pratar dagarna i enda med på Snapchat, att de tagit steget vidare att säga att de är tillsammans.

Hon kände att det bubblade upp, hon tog chansen att berätta. Lite så tror jag nog att det kommer bli med detta också.

Det finns en grundtillit i vår familj som jag tror (hoppas) inte skadats av mitt beteende. Vi har alla gått igenom olika tuffa saker, men vi har alltid kommunicerat kring de svårigheter som dykt upp. Tror även detta kommer bli ett sånt, i sinom tid.

Kram

- - ?

Mitt crescendo bestod i att jag stod asplakat framför min då 14-åring tillsammans med en för oss båda okänd man som hjälpt mig hem. Detta var en mycket sen lördag/söndagnatt i december förra året. Efter det har jag inte druckit en droppe. Jag gjorde mycket snabbt upp en projektplan för hur jag skulle bli nykter. Jag tänkte att jag ville kunna presentera den för mitt barn så att han verkligen skulle förstå att jag menade allvar när jag sa att jag inte skulle dricka mer.

Numera 15-åringen är inte ett dugg intresserad av min projektplan. Jag har försökt men han vill inte prata om det öht. Däremot är jag fullständigt övertygad om att han tycker det är jätteskönt att jag inte dricker mer och jag tror att han känner sig trygg med att det kommer att förbli så. Nykterheten får liksom vara mitt privata projekt som han INTE vill dela med mig.

Men, som du säger Honungsblomman, har vi ju denna gemensamma erfarenhet med oss för framtiden. Om några år kanske det är dags för ett samtal. Och oavsett så tänker jag att jag nu bevisar att misstag KAN rättas till. Även grova sådana. Misstagen kan handla om alkohol men även vad som helst i livet egentligen. Det samtalet kanske vi har i framtiden. Och då tänker jag att jag kan bidra.

Kram!

Som

Ja, det känns faktiskt som en fantastisk lättnad. Jag inser nu hur mycket den dagliga skammen och smusslandet tyngt ner mig. Just nu känns det som att jag aldrig, aldrig kommer att återfalla till att dricka alkohol (men jag vet att det är lätt att vara kaxig så här i på dag 8).
Men sviker jag mig själv nu så sviker jag även de tre personer jag älskar mest i hela världen, mer än mig själv, mer än livet...och DET känns i dagsläget som att inget vin i världen är värt att göra dem besvikna för.

Visst känns det som en lättnad, att man inte längre är ensam?

- - ?

Så tänker jag i alla fall. Det är lite som med blommor-och-bin-snacket. Man börjar på väldigt plain nivå och avancerar efterhand som de blir äldre ?

Men man kan med enkla ord ändå beskriva varför man har slutat dricka, och framför allt om det är något som bekymrat dem med ens beteende.

Man måste hjälpa dem på vägen att uttrycka det tror jag. Barn är väldigt lojala mot sina föräldrar, och de är också medberoende i allra högsta grad.

Man får ”fiska” lite som jag brukar säga. Ställa öppna frågor. Be dem beskriva hur de tänkt och känt om ens drickande.

Även om det är smärtsamt som förälder att höra tror jag att det är viktigt för tilliten.

Kram ?

Kram!

Tack för ännu ett underbart inlägg, och tack för låttips ? Jag ska nog påbörja en ny låtlista på Spotify som får spegla min nyktra resa.

Kram ?

Ja-a....hur mycket behöver barnen veta egentligen? Våra barn är ju ungfär lika gamla och jag tänker att de nog inte skulle "förstå FÖRSTÅ" även om man berättade, just för att de ändå är ganska unga. De vet att alkohol inte är bra. Att det skadar. De vet/anar att mamma/pappa intagit mycket/för mycket av det. De får höra att föräldern har beslutat att helt sluta.
Det tror jag räcker för deras möjlighet att ta in och acceptera och förstå...för nu. Där de befinner sig idag.

Jag tänker att barnen, när de kommer upp i myndighetsålder och samlat på sig egen erfarenhet av kanske ambivalens, känsla av kluvenhet inför olika saker, förståelse för att tanke och känsla kanske inte alltid hänger ihop etc., bättre kan hantera det fördjupade samtalet som detta i så fall kräver. Kanske har de då egna frågor kring sig själv, arv-miljö, situationer de har minnen av och som de nu känner att de då behöver reda i.

Så tänker jag i alla fall. Vartåt lutar du? Berätta om beroende, hinta lite, eller inte berätta alls?

Ha en fin måndag!

Kram

- - ?

Tycker som FinaLisa skrev. Gör något helt annat efter jobbet, och vad du än gör, åk INTE till Systembolaget i dag.

Kram

och det är nog dags att välja..Mina barn är större och jag har insett att kämpar man när barnen är små så är det ännu mer när de är större. Jag har aldrig gillat uttrycket "små barn små bekymmer, stora barn större bekymmer". Det hjälper inte när man är "i det" oavsett ålder, det är inte bekymren jag ser utan när barnen blir större så blir krockarna större om man samtidigt dricker. Kraven på mig som förälder är självklart detsamma oavsett ålder men att bli synad och misstänkt av kritiska tonåsögon tar hårt.
Bra av dig att stoppa a-intaget och se fördelarna med att inte dricka. Jag förstår om det är svårt att även ta ställning till ett positivt grav.test..Det finns trots allt lite tid att fundera kring det. Fortsätt skriv så finns vi här! Kram!

Först när jag till hundra procent förstod att det är alkoholen som faktiskt skapar min ångest och dåliga mående så kunde jag välja bort alkoholen helt. Intellektuellt och känslomässigt.

Styrkekramar i massor ?

och bra att du skriver ner det så att du kan gå tillbaka och läsa....Vi behöver påminna oss om varför vi inte ska dricka! Ha en fin måndag! Kram!

Att dricka för att orka, den känner jag igen. Det kände jag faktiskt av också i helgen. Jag var trött på lördags eftermiddagen och jag hade påbörjat massa småprojekt i hemmet men orken tog slut. Jag hann tänka: Om det hade varit som innan så hade jag blandat mig en vodka cola och sen hade energin bara sprutat...Men det lyckliga ruset stannar inte där, det vet jag, det har jag lärt mig...
Sen fortsätter drickandet och jag är tillbaka och promenera på stigen som leder mot ångest, bakfylla och kontrollförlust.
Jag går hellre på den stigen jag går nu, det är kanske inte så mycket att titta på hela tiden, där jag promenerar, men med jämna mellanrum dyker det upp något väldigt vackert som jag får studera och vara med om. Det jag ser är äkta, jag kan ta på det och mina känslor är närvarande! Kram på dig Soffi!

Stresshantering=vin. Känns igen.
Jag hittade yoga, meditation. Meditation med mantra då det är lättare att fokusera och hindra tankarna från att fara iväg åt alla håll. Enklare yogaövningar anpassade efter min kropps rörlighet :)
5 minuter eller en halvtimme spelar ingen roll , bara ge sig själv lite tid och omtanke varje dag.
Ta hand om dig, en dag i taget så klarar du det
Kram

Stort grattis till den frihet du känner efter tre veckor som nykter.

Kram ?

Tack Vinäger!
För att inte förringa mitt problem, glömma hur det var känns det viktigt att ha det nedskrivet.
Planerandet, hetsandet smusslandet, ljugandet . Självföraktet. Så här var det, svart på vitt. Inga undanflykter
Rastlösheten smög sig på igår när planerat jobb var utfört. En tomhet, en saknad uppstod men inget sug. Mest saknar jag att få umgås och vara nära mina barn och barnbarn. Några av dem kan jag träffa utomhus, se och höra men inte röra . Andra bor långt ifrån.
Den saknaden, det tomrummet kan inte ens vinet fylla.