Senaste kommentarerna i forumet

Nä, du lever i en krigszon. Alltid svårt att ta ställning när man bara hör ena sidan men hon verkar verkligen helt förfärlig. Börja inte dricka nu, då har du ingen tankeförmåga kvar sen. Du kan i allla fall fatta bättre beslut om du är nykter.

Å mitt i din mysiga berättelse läser man följande:

”Upptäcker sedan att hua så hemskt, där står en massa läskiga människor och glor på mig.”
Min första tanke var att du kanske inte var lämpligt klädd för en presentation för vilsna gäster sådär på morgonkvisten, min andra tanke var mer ”living dead” å det blev ju verkligen läskigt så där ute på en ö.. sen kom jag på att du menade ?. Lite komiskt vilka bilder man kan få.

..för era inlägg i tråden.

Jo andrahalvlek, jag har upptäckt att mitt sätt att belöna mig själv är att kunna njuta av någonting där jag har ”duktig” på att göra någonting som jag egentligen inte vill göra, typ städa, göra räkningar, rensa avloppen, m.m.

Sysifos, ja i den enkla vardagen finns smultrona att upptäcka, de finns där i diket, men inte förrän man tar sig tid att titta där kan man upptäcka dem.
När fyrverkerierna har slutat smälla får man lägga blicken på tomteblossen, och glädjas åt dem.

Honungsblomman, ja jag brukar också tycka om att backa i tiden, hamna en tid före en händelse och vis av tiden tänka att det där visst du inte om då, en siare av framtid men redan i dåtid.

Precis Kennie, jag hade bara timmarna innan jag skrev senaste inlägget sett just den dokumentären och tänkte att den måste jag nämna, men har ju minne som en guldfisk i en glasskål, har jag varit här förr, har jag varit här förr?

Så tillbaka i gängse rutiner, en söndagskrönika i vanlig ordning, men en ovanlig vecka med att vara hemma från jobbet, inte för att jag saknar det, ooonej, men har svårt att stänga av tankarna på det, det är som en strömbrytare som ska släcka ljuset och göra det svart, hela tiden flippar tillbaka efter en liten stund och sätter ljus och tankarna på det,.
Det är som om mitt undermedvetna aldrig vill att jag ska få ett lugn, täcker grabbarna upp för mig, eller kommer jag ha en helvetiskt hög av jobb när jag kommer tillbaka?

Jag messade chefen och berättade att jag är ”nästan” frisk, bara lite hosta och lite snuva kvar, och resultatet blev som jag misstänkte, nej, stanna hemma imorgon också....tack ...tänkte jag.
Så slapp jag ta det beslutet, skönt, nästa huvudbry, vad ska jag göra imorgon för att få tillfredsställelse?

För precis lika viktigt som att göra ingenting är att göra någonting, en utled hjärna är minst lika farlig till en fylla som en som är stressad, man dricker lika lätt för att stressa av som man är uttråkad.
Att lägga ut lagomt med planer är för mig livsviktigt, precis lika viktigt att ha ett utrymme för improvisation.
Hela livet går ut på att prioritera saker i samma sekund som de dyker upp, ska jag hålla mig till agendan eller falla för ett impulsivt drag, ibland faller jag för ett impulsivt drag, trots att jag vet att det är fel, men hjärnan behöver omväxling.
Att blanda och överraska sig själv är nyttigt så att inte allt går i samma kuggkrans, om och om igen utan att känslorna får svalla lite, både upp och ner.
Om jag tar en omväg med bilen hem ifrån jobbet någon gång då och då och tvingas stanna för en präktig älgtjur som sakta lunkar över länsvägen så tänker jag, om jag inte fallit för lite förändring så hade jag aldrig fått uppleva detta.
Att bjussa på lite tacksamhet till sig själv har en undermedveten positiv påverkan på sikt.
Lite ungefär som om jag säger en sak till mig själv som jag inte tror på, men gör det ändå, så påverka det en.

Denna helg, precis som alla de andra, vi for till stugan med dotter och familj, tvekade lite för ibland kan det bli lite för mycket av allt med barnbarn, hundar, leksaker, barnskrik, pryttlar på golvet, oordning helt enkelt.
Vi drömmer lite frugan och jag att bara få åka ut själva, bara få bry oss varandra, fuska med maten, slappa.

Men så blev det inte, utan vi körde ända in i kaklet, full fart med allt.
Tänker ofta på hur stark förhoppningen är inför helgen, man packar bilen full med en massa prylar.
Handlar en massa god mat och dryck, köper blommor och en många säckar med blomjord,
Man stressar ut i bilköer för att enbart....ta det lugnt, löjligt egentligen.
När söndagen kommer så kommer den stor skälvan krypandes, när måste vi åka hem, hur blir vädret, är det inte lika bra att vi åker hem redan nu, hur mycket kvar har du att göra, vad ska vi äta för middag.
Ser ett mönster hur helgen kommer att bli, men på något sätt har man redan glömt den till nästa helg.
Okey, lördagen var något av i hästväg, kanonfint väder, jag och svärsonen tokstädade nere vid stranden.
Kapade de två träden som fallit vid båtrampen, gjorde en trave av ohuggen ved på torkning.
Krattade och eldade upp gammal uppdriven torr vass, stubbar och pinnar i ett gammalt rostigt oljefat, plockade lite ordning på vårat sopupplag av grejer medans solen stekte våra bringor, alldeles vindstilla.
Vi slet och sedan vilade vi i våra arbetsbyxor på bryggan med varsin kall öl i handen och passade på att njuta av det som naturen bjöd på, att min öl var alkoholfri gjorde absolut ingen skillnad, den var lika god för det.
Strålningsvärmen från oljefatet brände våra ben trots att vi satt mer än två meter ifrån det, vi slog på några hinkar på bryggan och det stod upp ånga ifrån den, den fick genast några hinkar till på sig.
Vartefter det brännbara sjönk i oljefatet fick vi en rejäl rad av tomflaskor på bryggan, grannarna som renoverade sin brygga bara ett tiotal meter ifrån oss tittande avundsjukt på vår brungröna rad av tomflaskor.
Men de hade lärt sig av sin läxa, grannen bjöd in några andra gubbar förra helgen för att hjälpa till med byggandet.
Efter en par timmars lunch kom de tillbaka, stärkta med mycket alkohol fortsatte de sitt arbete.
Musiken stod på högt och det skrålades en hel del därifrån, det blev så mycket fel byggt efter detta att han valde att göra det själv denna helg, nykter...
Så byggande blev nog roligare, men så mycket fel som fick rättas till i efterhand, inte värt det...

Vi luktade väldigt mycket brandrök så det blev ett bastubesök, och som traditionen bjuder att man luktar snart rök ifrån grillen istället, vi körde en hel köttbit med kötttermometer under lång tid under lock, kanongott.
Till detta en makalöst god potatisgratäng skapad av min käre hustru med ett täcke av parmesanost.

Tyvärr så blir våra middagar så sena att det är för kallt att sitta ute, men svärsonen tänder gärna en brasa utomhus efteråt och sitter och myser i mörkret, röker på en cigarr och tittar upp mot stjärnhimlen.
Han kan tydligen aldrig tillräckligt ofta säga hur häftigt han tycker att livet är ute vid stugan.
Tystnaden på natten, som avbryts då och då av hornugglans hoande ifrån någon grannö.
Stora hundens lågmälda ”groff” när hon tittar ut i mörkret och tror sig höra något men inte ser vad det är.
Jag gäspar stort och säger go’natt, tar nattpinken och kryper ner i sängen fylld av närhetssökande hundar.
Ser på klockan och upptäcker att den har inte ens slagit tolv ännu, skrattar lite för mig själv och tänker att om jag hade druckit så hade jag nog tänkt att den här kvällen hade varit en värdelös kväll, gå i säng så här tidigt!
Men så är det inte, jag har slitit tillräckligt mycket under dagen, har ont i muskelgrupper som jag inte ens visste att jag hade, det är helt okey att gå och lägga sig vid den här tiden, jag är mycket nöjd med den här dagen.
Att känna tacksamhet för att den här dagen inte bara runnit iväg till ingenting.

Jag och svärsonen vaknar vid halvsextiden på morgonen att något låter utomhus, öppnar försiktig ytterdörren och upptäcker att en liten ekorre simmar runt helt utmattad i en av våra vattentunnor, den kommer inte över kanten då tunnan inte är helt fylld.
Jag lyfter upp den ur vattnet med en pinne och den sätter sig helt dyblöt på tunnans kant och flämtar.
Upptäcker sedan att hua så hemskt, där står en massa läskiga människor och glor på mig.
Den klättrar horisontellt utefter husväggen och gömmer sig under av planteringslådorna där den vilar en liten stund.
Jo det är den lille rackaren som bor i mellantaket, vi brukar höra den prassla om nätterna.
Vi har nästan alltid haft ett ekorrbo där under alla år, men tyvärr hittat många små ekorrbäbisar drunkna i vattentunnorna när de varit törstiga, så vi sätter alltid klätterpinnar i våra vattentunnor nuförtiden, men glömt denna.
Egentligen är jag lite arg på denna korre, som sitter och skalar kottar på min nyborstade trall, full av kottrester.
Men de är jättesöta och jag en inbiten djurvän, har inte hjärta att vilja skrämma dem, de bor ju där jämt, vi bara på helgerna...

Söndagen var solig men det började blåsa i byarna, vi blev fulländande skogsarbetare som tog med motorsågen och började röja bland de andra fem bamsiga träden som fallit på vägen upp för stranden.
Vi fick ge upp tidigt efter att ha slipat sågkedjan ett flertalet gånger och väderprognosen lovade regn mot sena eftermiddagen, och så blev det.
Det är alltid så moloket att behöva lämna denna ganska så enkla idyll, men det är vår idyll, något som vi uppskattar så hårt men ändå är så långt ifrån alla bekvämligheter som vi är vana med hemifrån.
Vi sitter nästan alltid helt tysta i bilen på väg hem, precis som om vi sörjer helgen som nu är slut, eller så är vi helt slutkörda efter en slitsam men helt underbar helg.
Ibland är enkelheten det bästa, och närheten till djur och natur.

Vem i helsifyr behöver alkohol för att berusa sig, det finns så mycket annat oupptäckt som bara väntar på att upptäckas, om man är villig att vilja se det...

Jag ser...

Berra

Nu kom kom dagen jag väntat eller förstått nog måste hända. Jag är avslöjad av min familj.

Efter att ha lyckats hålla mig från a i flera veckor körde jag i diket och har hållit mig där mer eller mindre med några få avbrott. Har inte orkat skriva här under den tiden , säkert två månader.

Jag har lyckats dölja mitt missbruk i flera år och skammen har varit för stor för att jag skulle berätta för min sambo. Ett av barnen (i princip vuxen) hittade flaskor i min ryggsäck och gick till min sambo. Han tog upp det ikväll och undrade varför jag hade flaskorna. Fanns ju ingen anledning att neka och jag sa som det är, att jag har ett alkoholproblem. Förutom en stark skamkänsla kände jag viss lättnad. Nu behöver jag inte mörka längre. Men kommer bli så jobbigt att vara ärlig med mina barn. Just nu stark ångest. Men finns inget annat att göra. Troligen det enda som kan få mig att sluta. Min sambo lägger ingen skuld på mig, vilket känns helt enormt bra.

Nu kan jag våga mig till ett aa-möte som jag tänkt så länge men känt en sån skräck för. Men jag behöver iaf inte mörka för min familj vad jag gör. Hoppas bara att inte Corona satt stopp för aa-mötena.

Kommer inte sova mkt inatt. Känner sån ångest och skam för mina barn. Varken dom eller min sambo har anat nåt förrän de hittat flaskorna. Men, som sagt, nu är dagen kommen.

Blir alltid glad över att få svar/kommentarer på mina inlägg?? Det bidrar t att jag funderar en runda till

AndraHalvlek det är sant som du säger att hjärnan är inprogrammerad på alkohol vid problem. Men på det viset som jag
drack igår var väldigt länge sedan som jag drack...jag dricker nog mestadels idag av ren vana..givetvis av ångest, ensamhet oxå och tristess..men mycket en vana. Och jag lovar dig alla de frågor som du har skrivit att jag ska ställa jag har ställt dem många gånger...jag är en överanalyserande och reflekterande människa...tänker som en tok?
Men...nu när jag ska börja min behandling ...så vet jag ännu mer om mig själv min problematik/fallgropar genom att jag har skrivit här samt att haft kontakt m min rådgivare här...som jag kan berätta om.

Torn...när det gäller att ta beslut så ja..jag tror på det. Mitt förnuft tänker nykterhet t 100% och min känsla kanske 85-90%...jag undrar om det är så att det måste vara 100% på båda ställena?Det ligger nog mycket i det samtidigt säger forskningen att somliga personer lyckas bättre om man inte säger att det är för evigt. Jag vet iaf att dricka alkohol funkar inte för mig nu kanske är det så att hjärnan inte fattat det.
Jag kan förstå att du tycker att jag har mycket men det som händer i veckan fyller på m energi. Tanken före Coronan var att fylla min tid m fler aktiviteter för att det inte skulle finnas plats för alkoholen. Jag hade mycket tid före Coronan nu ännu mer tid...jag får för lite stimulans och blir uttråkad.

Imorgon ska jag bara få lära mig lite mer om hur vår hunds status är just nu. Tisdagem ska jag bara umgås m mina kollegor...ett härligt gäng. På onsdag massage för att minska oro och spänningar i min kropp som gör att jag får besvär m käkar och huvudvärk. Torsdag ett snabbt blodprov som är en del i min behandling mot nykterhet vilket även psykologsamtalet är på fredag. Så jag ser verkligen fram emot allt detta. Jag berättar sen hur det har varit/har gått!

Sovgott och Godnatt??

Hej!

Det är tråkigt att höra att de blir sura när du inte vill dricka vin. Du behöver säga ifrån på skarpen. Du kan säga att du vill vara nykter och fokusera på träningen ett långt tag framöver.

Den tar olika lång tid för alla. Jag är efter tre månader inte redo att säga att jag är alkis, men innerst inne vet jag det förstås.

Det tog mig två månader att berätta för min dotter, som sen fick berätta för sin pappa (min ex-sambo) och farmor (min ex-svärmor).

Ingen annan har jag berättat för. Här inne däremot berättar jag allt, högt och lågt. Bättre bollplank finns inte ?

Kram ?

Tja, det är tufft att vara rak och stå upp för sig själv. Det enklaste är ju att du enbart säger att jag vill inte dricka vin nu och så får de sura bästa de vill. Eller kan du säga att du har en vit månad eller tre, pga träning eller annat. Märklig svärmor (och fru?) som surar för att du inte vill ha. Inte ens i min kompiskrets när jag var ung skulle någon brytt sig ifall någon inte drack. Var och en måste leva som de vill. Skulle man tvinga en glutenallergiker att käka en massa bröd bara för att man nu köpt det? Eller ge 20 dextrosol till en med diabetes så den fick höja insulinsprutan? Var och en tar ansvar för sitt liv. Vill de sura resten av livet så är det upp till dem. Bara att lämna sällskapet och göra något helt annat, det hade jag gjort i en sådan situation så kan de sitta där och sura och dricka vin!

Hej. Det här kanske kommer bli en komplicerad fråga.
Jag har alltid gillat att dricka öl, men det har aldrig varit ofta.

I april förra året hjälpte jag min frus föräldrar att flytta till våran stad. Märkte rätt tidigt att min svärmor gillade att dricka vin. Vi tog några glas till middagen sen blev det på helger. Min svärfar hade begynnande alzheimers så vi umgicks med dem varje dag nästan. Svärmor bjöd på vin jämt.

Ett år senare nu. Han är på hem. Hon är fortfarande hos oss jämt. Har alltid vin med sig och ska alltid bjuda. Detta har lett till att jag nu själv på kvällar sitter och dricker, nästan varje kväll.. Tänker på det hela tiden. Min svärmor har alltid 13 dunkar vin hemma. (Låter helt konstigt men så är det). Hon kommer hit med dunkar också. Jag har tagit diskussionen med henne och min fru att detta inte fungerar. Men jag får skäll om jag inte dricker trots jag säger nej.

Det har slutat i att jag själv "måste" dricka varje dag nästan. Jag har alltid tränat supermycket, alltid tänkt på kosten. Känner att jag måste göra en förändring men hur jag än säger till min fru och svärmor att vi måste sluta dricka så går det inte.

Jag var utan nu ikväll, men fick sura miner och det var inte populärt. Min svärmor säger att hon allt har köpt vin och då är det bara att dricka.

Måste komma ur detta och börja med träningen. Behöver verkligen hjälp för det är ohållbart..

Hej!

Jag har läst igenom delar av din tråd. Det är inspirerande att du har stått emot sugen och inte druckit alkohol. Jag ska försöka att använda samma strategi när jag får ett sug. Grattis till dina snart 50 dagar!

Tränar du något? Träning har hjälpt min ångest på ett bra sätt. Om du känner dig trött i dagsläget kanske det fungerar bäst med lågintensiv träning i form av promenader.

Så är det ju. Det är inte farligt med känslor. Ångesten är inte heller farlig, men det är lätt att veta när man är stark och kan välkomna den men inte lika enkelt när man känner sig svag, rädd, ensam och bara vill fly.

Jo, listorna och promenaderna är viktiga saker. Sen ska jag lägga in lite mer lyssning om mindfulness och ta fram spikmattan igen.

Kvällen har varit bra hittills. Det blev en fantastiskt god Quattro Stagione, just för att jag i morgon ska lägga om mina matvanor. När jag satt där och åt samt tänkte på vad jag skulle göra i kväll slog det mig att det var Mästarnas Mästare, final ju. Så nu har jag avnjutit det. Ett av få program jag verkligen kan slukas av. Men nu är det slut för säsongen.

Nu återstår de ensamma timmarna men kanske Agenda hade något intressant samtalsämne. Får kolla runt lite. Har en kall Pepsi Max dessutom i kylen. Ska nog överleva med hyfsat mod i kväll.

Visst ska du ha stöd som alla andra, hjälp krävs nog för oss alla här i olika former?

Du kanske inte ska säga något för att oroa dom, men tänk inte att du inte är värd att vara med dom, det är du visst ? Du ljuger inte, du vill bara inte öppna upp dig! Det är skillnaden ?

Men det är faktiskt det som skulle hjälpa mycket, det gjorde det för mig iaf. Att öppna dig för vården eller om du har en jättenära vän ?

Sen att vara ensam är inte för oss alla, jag är social men drar mig undan för jag orkar inte hela tiden. Men inte för att dricka utan jag gör sånt jag tycker är roligt, laga mat, kolla film! Mindre roligt som städa, tvätta o om jag känner att jag inte har något att göra så går jag en promenad, oftast till några vänner o dricker en kopp kaffe,
Så visst klarar man sig bra som singel oxå ?

Drabbades jag (fullmånen kanske) dels av en melankoli, inte ovanligt för att vara jag, men även ett mkt starkt sug efter ett glas vin ihop med min improviserade middag och som avslutning på ett hantverkselände som uppenbarade sig på sena kvällen. Jag tar inget vin för jag dricker inte. Men för ovanlighetens skull kom sorgen tillbaka och känslan som är sällsynt över ”varför kan inte jag”. Acceptans för det är nog avgörande men inte så roligt. Alla dagar. Acceptans - kan den fortfarande vara motvillig?
Jag tror att för em sån ”duktig” som jag, också ska vara duktig på att sluta. Misslyckanden i form av jah struntar i det här och börjar om om en vecka, känns inte som något jag skulle acceptera med mig själv. Det är bra men också skäl till att jag liksom står avvaktande och spanar mot horisonten efter den sjunde vägen. Det kommer att bli väderomslag i den här nykterheten men det kommer inte att drickas, vad jag vet.
Massor av saker under ytan av massor av händelser, blottlade rörelser och mönster.
Ibland tänker jag att jag hela mitt liv varit ensam med de svåraste sakerna. Så mycket oro över saker som mina föräldrar åsamkat (inte främst drickande men också), oro över barn som jag inför alla ”hanterat” (särskilt hens syskons oro). Och så blev jag en som dricker för mycket vilket är ensamt om något. Och så slutar jag och låtsas som det är ”imgenting@.
Här känner jag mig inte ensam och det är mycket värdefullt. Godnatt.
Ps. Tror jag inte vågar springa nu för jag är rädd för känslo-hotrmomerna. Kram.

De orden "Vi ska stötta dig på din nyktra resa" fick mig att börja gråta för att det är så fint.

Jag är inte alls redo att berätta för min familj hur jag mår, vi bor långt ifrån varandra och jag vill inte oroa dem. Detta har ju lett till att jag skapat ett enormt glapp mellan oss. Alla tror att jag har fullt upp, i själva verket dricker jag för att få tiden att gå. Senast jag träffade dem kände jag mig inte ens värd att vara med dem, för att jag ljuger.

Det punkterar ensamheten att skriva och få svar, tack för det!

Jag hoppas verkligen du ska bli fri från alkoholen men jag blir lite fundersam när jag ser hur mycket du har planerat nästa vecka. När jag slutade så var det 100 procent fokus på en enda sak. Att inte dricka, allt annat gick bort. Jag tror att du måste gå tillbaka till basic, dvs tänka efter om du verkligen vill sluta och ta ett riktigt skarpt, benhårt beslut. Och därefter fokusera stenhårt på att inte dricka.
Det kommer bli svinsvårt annars.

Håller tummarna för att det går bra för dig❤️

Kram

Jag är också singel och jag måste säga att jag trivs så otroligt mycket bättre i mitt eget sällskap sen jag blev nykter.

Jag är lugnare, känner mer glädje i vardagen, sover otroligt bra, kvällstrött och morgonpigg. Helgerna blir så otroligt mycket längre.

Natur är mitt största intresse, cykla och att hänga här och på fejjan och insta. Tv:n står på som sällskap i bakgrunden.

Läsa har jag börjat göra igen. Ljudböcker har jag alltid på gång. Sticka och virka gör jag ibland när andan faller på. Föreningsliv och körsång är andra intressen.

Skriv och läs mycket här på forumet. Vi ska stötta dig på din nyktra resa!

Kram ?

Det har du verkligen rätt i. Det är supersvårt att värna om sig själv och att vara nöjd med den man är. Att det liksom räcker där.
Jag har läst många trådar här ikväll, många från dag 1 och en bit framåt och jag känner så väl igen mig i att de flesta startar nykterheten med att också vilja ändra på andra saker samtidigt. Träna, ny kost.... Jag ska försöka att vila i att det duger med att kämpa för EN förändring. Har inte tänkt så innan men det är ju sant att det är en bamsekram att inte dricka när man mår så dåligt av det.

Det är så inprogrammerat i dig att alkohol ska lösa dina problem. Problem som du egentligen inte kan lösa. Man får tycka olika, men man får inte kalla varandra idiot eller liknande.

Varje gång du dricker så, fast du verkligen inte vill egentligen, så stampar du på din självkänsla.

Du måste se dina motgångar som lärdomar. Varför blev det som det blev? Hur kunde jag ha gjort annorlunda? Vad gör jag nästa gång det sker? Reflektera, analysera, planera annorlunda.

Hoppas att du får en toppenbra nykter vecka!

Kram ?

Och den där lilla klumpen är som bortblåst inför jobb. Jag ska jobba hemma ett tag framöver. Sttesskänslig har jag blivit sen jag gick in i väggen light -17. Idag har varit en bra dag. Var lite rädd när jag vaknade imorse sen min begynnande panikattack igår men den kom aldrig. Drack kaffe länge. Gick ut med vovven.(en liten promenad) längre vågar jag inte än. Sen bakat, haft kompisar till barnen över. Dagen avslutades med räkor,brie och baguette med flädercider i glaset. Givetvis alkoholfri. Har verkligen blivit hooked på den. Så jag kan bara summera dagen med att jag mått bra och saknar inte a ett dugg. Låter lite konstigt men kan på något sjukt sätt tacka panikångesten jag fick för 2.5vecka sedan. Den gjorde att jag föraktar alkoholen. Vill inte ens ha den. Lever på det så länge det varar. Hoppas morgondagen blir lika bra?

Upp och ner, som livet alltså. Klokt att bara låta vara. Invänta ”lusten” att göra saker när kroppen och knoppen vilat klart.

Ville bara kolla läget, för det är tyvärr sällan som hälsan tiger still på det här forumet ?

Kram ?

Jag önskar att fler skrev när det gick dåligt och de kände sig ambivalenta. Nu får forumet ibland slagsida av happyhappy inlägg. Så är ju inte verkligheten. Den är upp och ner.

Jag tror på AA, jag tror på behandlingar i alla former, jag tror på böcker, dokumentärer, youtube-klipp. Jag tror att man behöver fakta, fakta, fakta - hjärntvätta sig!

I början är det nykterhet 24/7 som gäller. Efter ett tag kan man släppa in omvärlden igen så sakta. Och att kombinera det nykterhetsarbetet med ett krävande jobb ÄR svinsvårt!

Jag tycker att du klarar det galant! Jag sörjer också att jag inte kan sitta på uteserveringar. Sen korrigerar jag mig själv och tänker ”Det kan jag visst, med något alkoholfritt i glaset.”

Kram ?

Oj man kan undra vad jag har hållit på med??

När jag skrev mitt inlägg blev det ngt fel och allt försvann. Och nu när jag gick in för att läsa i din tråd så var det tre inlägg fr mig...knepigt?

Kram?

Hon har verkligen rätt Annie Grace när hon i boken ”Tänka klart” skriver: ”Alkoholen berövar oss förmågan att känna glädje i det vardagliga.”

Kram ?

Den här veckan har jag tyvärr druckit 25 glas vilket är alldeles för mycket. Veckan började bra och jag hade en låg alkoholkonsumtion. På onsdagen begick en person en felaktig och förkastlig handling som gjorde mig förbannad, stressad och ledsen. Det är ytterst sällan som jag blir arg eller förbannad men jag blev verkligen det. Jag drack två glas vin direkt efteråt. Jag åt middag hemma, drack några fler glas men kände mig fortfarande arg och ledsen. Jag smsade därför några kompisar om att ses på kvällen. Jag åkte över till en tjejkompis och drack vin med henne. Vi hade inte setts på ett tag och det var angenämt att umgås med henne och jag blev på bättre humör av sällskapet och vinet.

Dagen efter hade jag fruktansvärt mycket ångest och drack flera gånger under dagen pga av den. Jag skippade träningen eftersom jag var alltför trött och bakfull. På fredagen fanns fortfarande oro kvar i kroppen och jag drack några glas. Under helgen har jag druckit väldigt lite och styrketränat vid två tillfällen. Jag har alltså hunnit i kapp med träningen vilket känns bra. Om det inte hade varit för händelsen i onsdags hade jag troligtvis nått mitt mål. Jag hoppas att det inte sker någon liknande händelse framöver. Målet för kommande vecka är att dricka max 12 glas.

Åh jag blir alldeles öm i hjärtat av ditt fina inlägg.?
Så fint att läsa.
Kram Pilla