Senaste kommentarerna i forumet

Fick lite liknande känsla för ett tag sedan. Jag är absolut inte blyg och försiktig, jag tar för mig. Tar gärna ansvar och styr upp.

Nykter är jag noga med att läsa in och läsa av min omgivning, både allt som sägs och det som tycks men inte sägs.

Jag bjuder handgripligen in till diskussion - säg vad du tycker nu istället för att gnälla senare. På ett snällt sätt förstås - får ofta höra att jag faktiskt ”ser” alla.

Onykter tappar jag den lyhördheten totalt. Jag blir helt uppslukad av mig själv - att höras och synas. Blind och döv för andra omkring mig.

Vem vill vara sån egentligen? Inte jag. Inte längre.

Känslan av att vara utanför tror jag att precis alla kan skriva under på.

Kram ?

Ditt inlägg #125, de två sista meningarna gav mig snart-återfalls-vibbar på dig, inte på mig.

Men det förstod du när du läste mitt inlägg igen. Och jag hoppas att du också förstår att tankar är ofarliga. Du bestämmer - inte alkoholdjävulen.

Kram ?

Läste i en bok, tror det var ”Tänka klart” precis på slutet, att tankar om sug är helt naturligt. Det betyder inte att du undermedvetet planerar ett återfall. Det är bara tankar som kommer och tankar är ofarliga.

Det viktigaste var att man inte försöker att inte tänka på sug-tankarna. Man ska bara försöka vara neutral inför dem. ”Jahopp, nu tänker jag på sug igen.”

Annars blir det som med klassikern ”Du får INTE tänka på den rosa elefanten”.

Jag har en topp 3-lista med fyllesynder i skallen som jag kan köra på repeat några gånger om suget skulle bli starkt.

Ut och röra på sig funkar också.

Kram ?

Ja då har man supit bort sin partner. Har druckit konstant typ varje dag under en väldigt lång tid. Ekonomin är i kras har flera skulder. Köper öl fast jag inte har råd med det. Köper saker på nätet och oftast då när man är onykter och inte har koll på läget. Har fått så många chanser av min sambo att vi skall fortsätta bo ihop. Kärleken mellan oss finns inte längre. Vi har två fantastiska barn tillsammans. Den ena tyr sig väldigt mycket till mig och den andra till mamman. Tycker samtidigt att hon spelar ut honom mot mig. Jag når inte fram till honom.
Nu har vi bestämt att vi skall flytta isär. Jag accepterar beslutet men är så himla rädd för att jag skall sitta i min lägenhet när jag inte har barnen och bara dricka. Det här är min andra dag på min nya nyktra dag. Jag vill inte lova mig själv eller någon annan men jag vill verkligen sluta dricka.

Inte ett dugg skämmigt att få hjälp av maken. Det är ju toppen ju!

Antar du läst det? Att i alkoholisthjärnan finns motorvägar vad det gäller drickandet.
När tanken kommer finns ingen spärr bestående av kritiskt tänkande. Så man dricker på känslan. Därför behöver man vara vaksam på triggers och inte fördjupa sig i känslan av att dricka. Hjärnan måste läras om. Och det går! Mata den med annat positivt?

Ha en finfin nykter kväll. Kram?

Åh, vilket inlägg var det? Vill inte trigga någon med mina inlägg, men det är kanske inte vad du menar? Skrev iofs två ggr om att jag nästan drack om jag hade haft alkohol hemma... blä

Ja, repetion är väldigt viktigt annars kan man snart romantisera skiten igen.

EDIT förstod att du menade snart återfall för mig, inte att du blev triggad. Note taken ?

Skrattar när jag kommer in här, glad att humöret är på topp, blir glad över er, mina kompisar.
Idag har jag liksom köttat igenom dagen, och det var som om all vandring i gyttja förra veckan, lossnade. Idag kunde jag checka av, och gå i mål på ett stort antal punkter. Så skönt, och så lättad att jag somnade på eftermiddagen- efter koncentration och fokus. Och lång promenad.
Skrev två viktiga saker alldeles nyss i två andra trådar, skriver dem här för att påminna mig själv de dagar då solen gått ner och jag inte tror på mig själv med samma mått av beslutsamhet som jag fick med mig idag.
Jag brukar säga att jag saknar vinnarskalle. En sanning för mig. Gillar inte tävlingar, springer bara med mig själv, tävlar inte mot nån på gymmet och har aldrig varit med i nån lagsport. Jag blir dessutom irriterad när andra säger åt mig vad jag ska göra. I den livsomvälvande och tillika långa övning som nykterheten visar sig vara vill jag tro att jag har tävlingsinstinkt. Jag kommer inte att ge mig och målet blir tydligare för varje dag. Jag har fått chansen, efter ett antal år, att leva på ett sätt som är få förunnat. Kan inte känna annat än ödmjukhet och att försöka, med alla mina krafter, att ta till vara på detta randiga liv.
Jag har inte dansat klart. Joyo beskrev dansen, den berusade- och den nyktra i sin tråd på den 111 dagen nykter. Igår dansade jag lite försiktigt, men helt klart var det en liten dans, med min man i köket.
Det kändes klart och fint som ett litet vattenfall. Ingen brusande fors alltså. Tänk nåt litet porlande vatten på en kinarestaurang. Ändå. Absolut inte nån stillastående damm. Tacksam. Glad. Och dessutom oroväckande utvilad pga min tuppis. Kram alla kämpar, jag gillar er mycket. ?

Trött ikväll men ingen längtan efter alkohol alls. Bara efter ro och efter lite mer ledig tid. Våren har varit närvarande i dag ....utanför fönstret och på lunchpromenaden. Jag köpte en röd kappa ( i en av alla affärer som upphör nu) och sneakers på vägen hem. Fortfarande lite skör men lugn. Allt får gå - det får bli som det blir. Så länge jag är nykter är jag ju den jag är. Det är jag nöjd med.
Mitt nyktra jag lunkar på...jag har en känsla i magen som liksom är samma ...som när jag var 12 eller 20 eller 32. Jag kommer ihåg hur jag tänkte då och jag tänker lite på samma sätt nu:-) Samma humor ( lite mer utvecklad kanske:-) , samma osäkerhet, samma känsla av att stå lite utanför allt ( men nu tänker jag att väl nästan alla känner så?).
När jag dricker går volymen upp och kontakten med det finmaskiga går förlorad. Vad är det för vila egentligen...att tappa kontakten?
En fin kväll önskar jag er alla här inne.
?

Bra att du läser och repeterar gång på gång vilket gift alkohol faktiskt är - det får dig att låta bli att dricka! Hoppas jag innerligt. Fick lite snart-återfalls-vibbar på ett inlägg du skrev ?

Virka bebisfiltar låter mysigt ?

Kram ?

Jag är en usel tävlare men när det kommer till att vara nykter har jag vinnarskalle och jag står på trottoaren på detta maratonlopp och hejar på dig. En dag, ett steg i taget. Så springer man maraton och så blir man nykter. Och tänk att detta lopp är ett lopp till friheten. Heja dig!

Jag är en usel tävlare men när det kommer till att vara nykter har jag vinnarskalle och jag står på trottoaren på detta maratonlopp och hejar på dig. En dag, ett steg i taget. Så springer man maraton och så blir man nykter. Och tänk att detta lopp är ett lopp till friheten. Heja dig!

Men mest av allt grattis till att du har fått ett helt nytt liv ?

Du kan inte göra historien ogjord, och det är nyttigt att minnas för att inte hamna där igen, men du bör förlåta dig själv ? Du visste inte bättre, men det gör du nu!

Grattis till över 70 dagar! Är så stolt över dig. Är så imponerad över allt jobb du har lagt ner, det krävs verkligen det. Jag är lite lat men jag har faktiskt läsa Tänka Klart två ggr ? och läser Alcohol Explained nu som jag verkligen rekommenderar. Den är inte så svårläst heller, kanske finns översatt.

Min mormor lärde mig att virka så det gör jag ibland, det är väldigt skönt och avslappnande. Just nu har vi två bebisar på väg i familjen så jag ska virka en filt och en mössa till dem.

Svarade visst i din tråd, trodde det var i min?
Man är trött i början! För mig var det som att ha bastat i två timmar, helt slut var jag. Det är gött för man läker. Det får ta sin tid?
Du tänker helt rätt... och du kan skriva andras trådar också. Och läsa i den o få pepp ju. Heja dig! Fokus på hur bra du kommer må?
På nätet finns mycket fakta. Googla på alkohol och hjärnan t ex. När man inser hur man misshandlat sig själv psykiskt och fysiskt är det lättare att avstå giftet.
Många här rekommenderar boken Tänka klart som Annie Grace skrivit. Den är en ögonöppnare.
Kram!???

Gratulerar till din frihet. Jag känner igen vissa delar i det du beskriver med sån smärtsam insikt att jag instinktivt växlade ”sida” här, så som jag gör när en film blir för obehaglig- byter rum.
Det där att få i sig några extra stora klunkar. Det där med trött hängig sur.
Vi glömmer när vi kommer ut ur denna överjävliga tid, och tackar dig för att du påminner. Även om det nästan gör fysiskt ont att läsa, igenkänningen är stor.
Igår dansade jag en lite försiktig men mycket nära dans med min man i köket. Jag trodde jag hade dansat klart, men det känns som jag precis börjat. Kram. ?

111 dagar i frihet! Ute ur det mentala fängelset, alkoholhelvetet.

Jag vill kravla där igen, jag vill smaka lite vin, dansa berusad i köket, lyssna på musik medan jag lagar mat, inne i mitt eget rus. Glad om alla håller sig undan. Låter mig dricka och bli mjuk i kroppen. Hälla upp lite till. Ska bara dricka lite till, smaka lite rödvin. Häller i mig några stora klunkar för att säkerställa en skön berusning. Och en klunk till. Hungern försvann. Familjen äter utan mig. Kan inte sitta där så de märker att jag är berusad. Jag pysslar med nåt annat. Vet inte ens vad. Allt blir halvgjort. Glömt. En klunk till. Ett glas till. Var faaaannnn ääääär den ssccchhhhöööna schänslan? Vinglar. Grälar. Somnar i soffan...........................

Vad gjorde barnen? Åt de? Mannen? Jag vaknar då alla gått och lagt sig. Slafsar i mig mat från kylen med ena handen. Hungrig. Mer vin, hjärtat dunkar, ska bara lugna kroppen. Aahhh... mer vin. Kan gå och lägga mig.

Morgon. Ångest. Äckel. Trött. Hängig. Sur. Orkar inget. Halva dagen går. Sen äntligen en återställare. Och så är mamma pigg. Glad. Fixar. I trädgården. I köket. Dricker till en ny fylla. Söndag. Trött. Vilar. Hela helgen gick.

Så har det sett ut. Jag vill inte kravla där igen. Jag skulle vilja radera det hela. Men låter sanningen vara kvar. Så har det varit. Värre många gånger.

Nu, 111 dagar så som jag vill vara.
Är vaken och klar, ser till att barnen har det bra och trivs. Myser med middag och film eller en promenad. Vaknar nästa morgon, längtar efter en god kopp kaffe. Pigg för träning eller bara vara ute med barnen. En härlig helg. För vila eller nöjen. Jag dansar! Mycket mer, vi skrattar och dansar, jag och barnen. Jag dansar nykter. Inte längre ensam i köket! Vi skrattar så vi nästan kissar i byxan!
Jag känner känslor!
Tillochmed idag. En måndag. Kan vi känna för en dans!
?

Första riktiga jobbdagen hemma - och det har gått jättebra! Jag var mentalt förberedd och jag hade planerat hur jag skulle få ordning på mina nya rutiner.

Själva jobbet är ingen skillnad. Jag kommunicerar hit och dit med gud och alla människor via mail, slack, sms och telefon - och nu är det även mer videomöten förstås.

Enda skillnaden typ är att jag inte har skrivare/scanner hemma. Tål att kluras på när vissa dokument kräver namnteckning ?

Men jag är ju inte ensam om det problemet, så det löser nog någon klok person inom koncernen snart.

Mina bekymmer innan rörde mest mina rutiner runtomkring. Att inte låta jobb och fritid flyta ihop i en misch-masch. Efter mina två utmattningsdepressioner är det superviktigt för mig att ”stänga dörren” till jobbet - och mitt hem är min fristad liksom.

Men jag var förberedd som sagt, jag gör ingenting halvdant ?

Själva arbetsplatsen är köksbordet, och den fixade jag till redan i helgen. (Äta får vi göra framför tv:n.) Packade upp mina papper, fixade till en stå-upp-och-jobba-lösning för variationens skull. Skrivyta, bra belysning jada-jada.

I morse ringde klockan kl 6 (precis som vanligt). Jag bytte om, åt frukost och följde sen dottern till hennes dagliga verksamhet kl 7. Brukar köra henne dit, nu promenerade vi.

Sen promenerade jag en rejäl omväg hem och sen var det dags att börja jobba. Morgonmöte via video, videofika förmiddag och eftermiddag med kollegor - och till och med fem min videopausgympa fick jag till. (Fika och pausgympa är mitt initiativ.) Och däremellan hann jag jobba massor.

Det enda som kändes lite obekvämt var tystnaden. Är man van vid kontorslandskap kan det vara ett problem faktiskt. Men P3 på lite låg volym får stå för bakgrundssurret. Jag hör inte ens vad de säger, men jag behöver surret.

När jobbdagen var slut stängde jag av datorn och tog en promenad på en kvart med ljudbok i öronen.

Jag tog en gammal hundrunda faktiskt - nostalgi ? Benen gick liksom av automatik just den rundan - och jag kunde nästan se min älskade pudelpojke i ögonvrån ? (För 1,5 år sedan tvingades jag låta avliva honom pga tumör ?)

Promenaden innan och efter jobbet och videofika fm och em kändes som ett riktigt bra upplägg. Det kändes verkligen som om jag gick till och från jobbet - och jag fick tjöta lite med mina kollegor också.

Att jag hann cykla en mil på lunchrasten var verkligen en bonus dessutom ??????

Och jag började som vanligt dagen, som jag alltid gör, med att tänka högt för mig själv: ”Idag väljer jag att vara nykter.”

Det är konstigt med sådana där infall ”nu vill jag dricka!” ”Varför får inte jag dricka?” ”det här kommer aldrig hålla” osv. Det kommer titt som tätt men mest är jag ju glad över att vara nykter och vet att jag gör det för min egen skull. Så fort någonting går fel eller jag mår dåligt så är tanken där om att dricka. Måste nog jobba mer med det undermedvetna. Underbart skönt att jag inte drack igår, att min man sa nej (även om det känns skämmigt att luta sig emot). Fast jag är faktiskt bara i början av min nykterhet. En månad snart. Kan jag vara lite snällare mot mig själv? En av de viktigaste sakerna är att inte ha någon alkohol hemma, jag hade absolut druckit på impuls ett par ggr under de här veckorna om det hade varit så.

Idag är jag nykter. Hänger ni på?

Hej och tack för peppen.... Starkare för varje dag nykter?
Hoppas verkligen att det är så..

Själv pendlar jag mellan hopp och förtvivlan...

Hej Andrahalvlek!
Är riktigt impad av dig... Så bra kämpat. Hoppas att jag klarar det så länge..
Det är en bedrift.
Men det är en kamp varje dag för min del just nu...

Kan bara säga tack ?

Hej..
Tack för ditt svar Kattis3

Du har så rätt.. Inte så lätt att ha med sig själv att göra... Fullt upp... Visst är det fantastiskt med hela 22 dagar, plus några till nu för din del. Heja heja!

/ mt

Tjohooo, idag firar jag 7 dagar helt nykter utan ens en droppe alkohol! Superstolt över mig själv! Ringde in på ett till AA-möte idag, känns bra att vara med på dem.

Har pratat mycket med en vän över nätet om mina alkoholvanor och hur mycket och ofta jag brukar dricka. Och det finns så mycket saker som är mina "första gången" som nykter. T.ex. detta med att dejta nykter. Första gången i hela mitt vuxna liv som jag varit på dejter och hånglat som nykter. Och det är så skönt att känna att jag är helt närvarande! Inatt sov jag inte alls bra så idag är jag rätt trött, men det är SÅ stor skillnad på att bara vara trött av sömnbrist och att vara trött av alkohol. Känns på nåt sätt i kroppen att gifterna har rensats ut på ett sätt som de inte brukar.

Jag brukar ju dricka minst 3 dagar i veckan, fast oftast så här: tisdag, onsdag, fredag, lördag och söndag. Så i praktiken kanske 2-3 alkoholfria dagar i veckan. Sjukt. Senaste tiden, månaderna, har jag druckit nästan varje dag. Så inte konstigt att det känns i kroppen att den får vila nu och slippa den ständiga förgiftningen. Väldigt skönt...

Är lite sisådär med koncentrationen och fokuset idag, dels p.g.a. sömnbristen men också att jag har svårt att sluta tänka på mannen jag dejtar :-) ett härligt, angenämt problem...

Hoppas ni har en fin måndag!

Tänker på det du skriver att den där terapeuten sa till dig.. Just skammen, skulden, oron.. Där har han många poäng! Och det är ju precis hans medicin jag vill hitta tillbaka till.. motionen och hälsan! Förr, i min gamla kropp. Så mådde jag bättre.. Nånting har hänt. Kanske vet jag inte vad som är hönan och vad som är ägget. Men i någon ände måste man börja.. Och hur jag än vänder på det så mår jag ju inte särskilt BRA. Men. Det har aldrig funnits utrymme här för mig att ha några såna känslor.. eftersom jag lever med en man med alldeles för mkt såna känslor.. Så jag har vart den som hållt i både åror, ratt och karta och lagt måendet i en väldigt tung ryggsäck..
Tänker även på det du skriver om ”aldrig mer”.. Nej, jag tänker att idag är idag och jag har annat och fokusera på just nu men blir såååå stressad av mannens tydligen långsiktiga planer. Jag vill inte ens tänka på det!
Mycket du skriver känner jag igen mig i. Både ledsamt och skönt!