Senaste kommentarerna i forumet

Jag tog så steget, på hans födelsedag och allt. Flyttade till huset som har varit på G och som bara stod och väntade. Kommer hem från tantträffen, han hade supit (eller festdruckit, inte dövat ångest som han sa till den han drack med och som övrigt är min systers sambo, som trodde att dom över ett glas kunde gå till botten med det onda, så dumt!) Inte städat undan tomflaskor, grinig. Jag var vass, för nu kunde han byta bort jour, fara 10mil tur och retur till bolaget och sen dricka... Men han kunde inte byta bort jour för min son, som var plnaerat för då fick han inte veta någon tid 2 dagar senare. Han sa jag skulle flytta, han var så arg och tyckte det var hemskt att han fick säga till sin mamma att han inte visste vart jag var, Jesus, han visste vart jag var. Jag började packa, och försökte prata lugnande, han sa att det är väl onödigt att vi skulle vara vänner. Han menade att det hade väl ingen betydelse, vi skulle ju bara träffas en timme till på banken. Åker hem dagen efter hämtar mer, han är lugn, hämta cyklar idag till barnen, han är lugn och hjälper mig pumpa däcken. Han tycker nog att det är skönt att jag är borta. Nu ska det bli intressant att se vad som händer, tror han var till AA i måndagskväll, en känsla då jag mötte honom eller så var han bara iväg 10 mil tur och retur och köpte mat. Men vad tror ni, vad händer nu? Blir allt bara värre med drickandet, eller kommer han att skärpa sig och försöka få tillbaka vänner och leva livet som vanligt, eller får han uppvaknadet och skärper sig. För i min värld är han bara i steg 1, iaf är inte steg 4 gjort i handling. Han tycker såklart att det är mitt fel, att det är jag som inte ställt upp. Tack ännu en gång Adde och bo1995

Läser också ditt första inlägg ibland. Påminner mig om att det är ett modigt och konsekvent arbete som ligger bakom ett liv i frihet.
Tack!

Hej igen,
Vad gäller vad man ska säga till andra, har jag kört ”förlängd vit månad” och ingen bryr sig nämnvärt. Det som är bra att komma ihåg är att minimera energin kring vad som handlar om andra/ och ha kraften till dig själv. Den behövs, och vi har inte råd att slösa den på vad andra tänker, tycker eller tror. Att bli nykter är att också bry sig om sig själv, mest. Kan kännas ovant för många av oss. Bra kämpat! Kram.

Ska väl vara den starkaste- som i kraft?
Jag känner mig urstark när jag tar mig igenom tråk- och gammeldagarna,inte blundar för eller låtsas. Apropå se klart.
Vi har mycket spännande framför oss. Kram!

Efter nio nyktra veckor är jag 100 procent övertygad om att det är tusen gånger lättare att låta bli att dricka helt än att dricka lite.

Är man alkoholist väcker alkohol mersug efter mer alkohol. Så är det bara. Så jag har förlikat mig med tanken att aldrig ta det första glaset.

På riktigt! Jag tar till mig av era fina råd!
Tack alla fina medkämpar! Det känns lite lättare att vara låg. Jag vill upp. Helt rätt att jag behöver fysisk aktivitet. Tränat 2 gånger i veckan men skulle behöva bryta av och göra nåt annat. Springa/simma/yoga/dansa kanske.
Tacktacktack för att ni stöttar!!??

Kikar in på forum och saknar din röst... Hur har du det? Kram

Tack för alla positiva kommentarer. Grattis Torn till dina 100 dagar. Tack för alla fina tips man får av alla fina medmänniskor. Blir så glad

Kram till er alla

Idag tar jag med mig det här citatet in i min vardag:

”En ynnest att inte behöva tveka.”

Känner likadant ❤️

Tack för grattisar! Jag tycker 100 dagar känns overkligt, sett till mina förväntningar i januari.
Overkligt bra. Vissa dagar overkligt trött. Andra- overkligt pigg.
Igår var en mellandag, reflekterade lite över det, åt lite glass, frös, tampades med jobb.
En perfekt kväll (som de flesta...) att dricka vin. Gjorde såklart inte det.
Alla nyktra dagar är sannerligen inte proppade med visdom eller välmående.
Nästa- denna fas hoppas jag kunna vara friare! Inte så liksom hårt bunden av att klara av det nyktra. Jag vill inte vila mer utan komma igång med energi och kraft. Trött på att klara av, önskar lite mer fart framåt. Nykter idag. Helt självklart, tack för det, en ynnest att inte behöva tveka.

Vill bara säga att jag tänker på dig och vi finns här när du behöver.

Kram!

Så bra att du hittat hit!
Jag slutade dricka i höstas, höll upp i nästan ett halvår men tog ett återfall i februari.
Är nu på G igen, på dag 4. Men jisses vilken process det var att bestämma sig på nytt! Förstår till fullo att det känns läskigt för dig, att du är rädd - det är jag också, trots att jag vet att jag kan!
Så, ta en dag i taget.
Gällande din fråga om vad man säger i sociala sammanhang behöver du dock inte vara rädd (även om jag förstår det också).
Säg bara -Nej tack, inte idag!
Du behöver inte förklara dig. Det finns INGEN som har med att göra att du funderar på att sluta! Såvida du inte vill berätta det för någon för att få stöd naturligtvis.
Och jag har aldrig fått någon följdfråga, tack och lov är de flesta så pass taktfulla att de vet att de inte ska fråga eller pressa dig att dricka.
Innan jag förstod detta och litade det tog jag ändå bilen om jag skulle på middag, för att "ha något att skylla på".
Har du inte bil så kanske du "måste vara pigg i morgon för att …" eller "du mår bättre utan".
Det är bra att du vill vara förberedd! Men försök att inte förstora upp det.
Kram och lycka till!

Jag tror att den här Corona tiden tvingar oss till lugn på ett annat sätt än vad vi är vana vid och det kanske är bra. Bra att "fånga dagen", jag är inte speciellt bra på det egentligen utan är mer impulsiv. Nu måste man varva ner och jag tror att få igång endorfinerna är nödvändigt. En rask promenad eller en lätt joggingrunda, livet känns så mycket bättre och lättare efter en endorfinboost. Jag tror att de tankar du har är helt normala när man hållit upp så länge som du, det blir nästan som existentiella funderingar. Tänk på att den lilla j*vulen bara testar dig ! Kram Rosa76

Man behöver inte förklara någonting. Du har ingen redovisningsplikt. Det räcker att säga ”nej tack”. Möjligen med tillägget ”jag tar vatten/cola”.

Och frågar någon då kan du svara ”jag har insett att jag inte mår bra av alkohol och försöker därför låta bli att dricka”. Och det är ju sant.

Och vill du inte alls få frågor nu i början så kan du skylla på bilkörning, att du ska upp tidigt imorgon, eller att du satsar lite extra på träning och kost. Alla ursäkter och vita lögner är okej i dessa sammanhang.

Min första upplevelse av detta var när jag efter 3-4 veckor skulle på en jobbkonferens med övernattning. Vid middagen fick jag vin upphällt i mitt glas innan jag hann reagera. Ooops.

Jag fann mig dock. Gav mitt glas till kollegan bredvid och sa ”du får mitt glas, jag ska gå och hämta en alkoholfri öl”. Hon blev glad över ett extra glas vin, och jag fick inga följdfrågor. Inte en enda.

Det känns härligt att vara nykter efter ett tag. Kroppen vaknar till liv och man blir lugnare. När jag jag har känt sug efter alkohol så har det oftast varit att jag är hungrig ?Kämpa på så går det?

Välkommen hit med precis samma känslor som många av oss! Sådan enorm rädsla och så många tankar som säger: klart jag ska sluta men inte idag, imorgon är en bra dag...och så fortsätter det. Dagarna blir till veckor och det enda man vet är att det är en nedåtgående deprimerande spiral. Det kan endast gå på ett håll om man inte bryter mönstret. Läs våra inlägg, du kommer känna igen dig i så otroligt mycket. Mimolino..jag drack varje dag och kunde utan problem avsluta och stora mängder dessutom. Hoppas vi får hänga med dig på denna väg som jag kan garantera leder till lycka igen! Kram Rosa76

Jag ska gå in på din tråd och kolla dina tips om böcker och poddar, det vore nog en bra grej för mig att läsa.

Starkt av dig att vara helt nykter i 9 veckor och att inte vilja dricka. En fråga, hur gör du i sociala sammanhang? Jag vet inte vad jag ska säga till folk när de bjuder på alkohol och jag tackar nej... För jag vågar ju inte säga "nej jag har slutat dricka", för jag kanske börjar dricka igen (har hänt förut att jag sagt jag ska sluta, men så börjar jag, och det känns bara pinsamt då).

Det är en jättebra start: ”Idag ska jag vara nykter”. Gör du likadant imorgon så är du snart igång och räknar dagar ?

Jag var som du livrädd för att tänka tanken att sluta dricka ens. I höstas ville jag begränsa drickandet, men det gick inte alls bra.

Så jag bestämde mig för att sluta dricka. Nu har det passerat nio veckor, och det har gått oförskämt lätt faktiskt.

Det är stor skillnad på att vilja sluta dricka och att verkligen bestämma sig för att sluta. Jag har kommit till nästa steg - jag vill inte dricka.

Läs min tråd ”Behöver all hjälp jag kan få”. I onsdags skrev jag ett inlägg som heter ”Så gjorde jag”. Där har jag gett tips på böcker och poddar om nykterhet.

Man måste välja att sluta dricka med hela hjärnan - och det enda sättet att påverka sitt undermedvetna är att mata den med fakta och nyktra vittnesmål.

Man måste repetera gång på gång hur skadligt alkohol faktiskt är för våra kroppar. Hjärntvätt liksom.

Men vägen till beslut är en process, låt det ta den tid som behövs. Läs och skriv massor på forumet så ska vi peppa och stötta allt vad vi orkar.

Tack, vad gullig du är! Jag som bara lyckades skapa en forumtråd igår men var för trött för att skriva något i den, hehe.
Jag tillhör kategorin som är livrädd. Jag kan inte hantera mitt drickande, finns det alkohol hemma måste jag dricka den. Jag dricker inte upp hela flaskan, men jag dricker tills jag känner alkoholeffekten. Och alldeles för stort fokus i mitt liv ligger på alkohol. Jag hatar att inte kunna slappna av eller känna att det är roligt utan alkohol. Jag blir inte den jag vill vara, och har enorma skuldkänslor för det.
Jag vet inte hur jag vill göra med mitt drickande. Igår mådde jag jättedåligt efter att ha druckit varje dag i en vecka (då jag egentligen bestämt att vara helt alkoholfri under april), var bakis och mådde SKIT, så besviken och ledsen på mig själv. Då satte jag målet att vara nykter i 90 dagar. Men idag känns det jätteskrämmande att tänka den tanken, och den lilla rösten "men du dricker ju inte så mycket, du kan hantera det, du behöver inte överdriva och vara nykter" är tillbaka.... Jätte, jätteläskigt. Men jag börjar med idag, idag ska jag i alla fall inte dricka något och istället ha en fantastisk dag :-)
Vilken kategori tillhör du själv, dricker du eller är du helt nykter?

Du kände dig lite låg igår, hoppas du mår bättre idag?

Jag minns min hundraårsdag, jubel och salut! Jag hade klarat "det stora målet" som jag inte alls trodde på i början! Jag kan ju och jag ska fortsätta!
….
Det gick några dagar till … 100 dagar skulle ju vara den stora vändpunkten, inte uttalat men någonstans i mitt undermedvetna hade jag trott det … men här går jag och inte mycket har förändrats...
Jag blev låg.
Men det gick över :-)
(iaf tills jag tappade bort mig själv)

Ta hand om dig och tappa inte bort dig!

KRAM!

Jag känner precis likadant inför dina inlägg. Det är en ynnest att få följa din resa här ❤️

Du ska utnyttja det här forumet till max! Ut med alla tankar och känslor bara. När du skriver ner det tvingas du hitta orden för att beskriva - och då landar orden bättre i dig.

Alla som genomgår en tuff period i livet borde skriva dagbok. Dels av argumentet ovan, men också för att komma ihåg. Allt jobbigt har en tendens att försvinna ur minnet snabbare, det mänskliga psyket funkar så.

Jag har själv två perioder av utmattningsdepressioner bakom mig (2007, 2018). Båda gångerna har jag gått tillbaka till samma jobb och samma arbetsuppgifter. Lite klokare varje gång.

Man måste jobba med sig själv hela tiden. Sätta gränser för sig själv och andra, hitta strukturer som är hållbara, planera in daglig tid för återhämtning, låta vissa saker bli goodenough, aktivt välja bort sådant som tar mer energi än det ger och så vidare.

Och det är precis det du håller på med nu! Och det är så givande att få vara med på din resa ❤️

Kram och grattis till 100!!
Och lika mycket grattis till att du känner att du är på väg in i en ny fas där du inte är skräckslagen utan känner att nykterheten är skön och trygg att vara i.

Passar på att stjäla ett citat från dig:

"Att fortsätta ta en dag i taget är dock livsviktigt.
Att fortsätta öva på snällheten mot sig själv, är överlevnad.
Att vi mot andra är; omtänksamma, lyhörda, omhändertagande är ingen nyhet.

Jag är visst på rövarstråt idag ;-)

Kram!

Jag hittar så mycket kloka tankar i det du skriver, i senaste inlägget och även alla tidigare.
Jag vill tacka dig för det!

Ja, vad är man rädd för egentligen, den där rädslan över att sluta dricka som i princip alla här vittnar om?
Jag känner den också, men jag kan inte svara...

Idag tar jag med mig ditt citat från Pippi :-)

Kram!

Jag låg i natt och funderade över med- och motgångar, nackdelar och fördelar.
Kan det vara så att en motgång kan vara en fördel och vise versa?
Kan en nackdel vara lika med en fördel?
Eller är det så ätt jag kan välja vad som är en för- eller nackdel?

Jag tänkte på det faktum att jag sitter i "jobba hemma-karantän", inte fullständig karantän alltså utan bara att jag helst inte ska åka till jobbet.
Första veckan var det absolut perfekt! Jag kunde dricka på kvällarna utan att bekymra mig över att jag skulle köra bil morgonen efter. Toppen! :-)
Andra veckan var jag lite mer tveksam. Hmmm, jag borde nog försöka dra ner på mitt drickande … Kanske är det bra att ha bilkörning som tvingar mig att dricka mindre, för det här är ju inte bra …
Nu har jag kommit fram till att hemmajobbet är det bästa som kunde hända just nu, det ger mig tid och möjlighet att komma ikapp, att återhämta mig - så att jag slipper dricka. Perfekt!

Likaså det här med min rubbade dygnsrytm. Den är ju inge' bra... Sömnbrist som leder till … som leder till … hemskheter :-(
Fast å andra sidan. Jag tänker bäst (tror jag?) på morgonen, det är då jag är piggast, inte på kvällen när jag faller ihop i soffan. Och jag behöver tid att tänka. Dessutom får jag tid att tänka tanken ut på morgonen, jag har aldrig varit med om att någon kommer springande och avbryter med en bråttom-uppgift klockan fyra på morgonen, och det är så skönt!
Det där med att jag måste äta frukost direkt när jag kliver upp då? Det är ju inte bra att jag måste hejda den där hotande paniken över att inte kunna somna om med mat...
-Jo! Frukost är ju gott, den godaste måltiden på dagen. Och nu kan jag ju äta två frukostar om jag vill för att det inte ska bli så långt till lunch :-). Som bonus kanske jag tom går upp något kilo, det kan jag behöva innan badsäsongen. Så mycket snyggare om man fyller ut bikinin istället för att bara visa upp benknotor.
Japp, bra på alla sätt. Det finns ingen anledning att oroa sig, sömnen kommer så småningom :-).

Jag utnyttjar forumet till max för att jag behöver skriva av mig. Det är kanske att "överbelasta"?

Tja, NI VÄLJER om ni orkar läsa eller inte och om ni kan dra nytta av mina tankar eller inte.

För jag tror att det var det jag kom fram till i natt. Jag kan välja hur jag vill se på saker. Jag kan välja att en motgång ska vara till min fördel.

Kram