Senaste kommentarerna i forumet

Allting är online plötsligt. Både AA-möten och gudstjänster. För varje dag stängs vårt samhälle ned, mer och mer.

Dottern kom nyss hem efter sin sista arbetsdag. Jag vet inte vem som är mest ledsen, hon eller jag.

Vi får glädjas åt alla tomtebloss av lycka som dyker upp! Vi har varandra och ingen är sjuk, fryser eller svälter. ?

Tänk dig att hela ditt dryckesliv är i ett hus. Alla glada minnen, alla dåliga minnen. Din första fylla. Alla spyor, bråk, bakfyllor, skratt och upplevelser kopplade till alkohol är samlade i ett enda hus. Du sitter inne i huset och dricker och plötsligt börjar det lukta rök. Du fortsätter dricka, du börjar hosta. Svårt att andas men du fortsätter dricka. Plötsligt ser du lågor flamma upp och du måste tillslut lämna huset.

Efter allt jag har lärt mig om alkohol, allt hemskt kopplat till att dricka. Alla bakfyllor och erfarenheter. Jag vet att det alltid slutar på samma sätt. Jag kommer aldrig kunna gå tillbaka till ett naivt tänkande. Jag vet för mycket. Det skulle vara som att gå tillbaka till ett brinnande hus. Men samtidigt är det okej att känna sorg, ilska och irritation. Jag gör det i alla fall. Vi lämnar något stort bakom oss... det är jobbigt att se hur förrädiskt någonting är som har gett oss glädje, mod och lättnad i många år.

Varje gång jag tar ett återfall så blir min övertygelse om ett nyktert liv starkare och starkare. Den här gången känns ett liv utan alkohol inte som en uppoffring men som en lättnad.

Läs och skriv mycket här på forumet så ska vi peppa och stötta allt vi orkar och hinner med!

Här sitter alla i samma båt - eller i varsin båt snarare - och vi har tagit oss olika långt på den nyktra resan. En del har inte riktigt tagit sig upp i båten än, och några ramlar i då och då. Men vi siktar alla mot horisonten som slutmål!

Hur har du med det din nyktra resa? Påbörjad eller bara påtänkt?

Tack för att du tycker att min närvaro på forumet gör skillnad för andra. Det gör det för mig också! Genom att peppa andra hjälper jag mig själv också.

Sen förstår jag att aktiviteten går upp och ner - och det är helt naturligt. Jag kommer nog också att bli mindre närvarande i perioder, men ni känns ju som mina vänner - min AA-grupp online 24/7. Så speciellt långa stunder blir jag nog inte frånvarande ?

Kram ❤️

När hela hjärnan är med på tåget är det förvånansvärt lätt att vara nykter faktiskt. Det var mycket jobbigare att supa faktiskt!

Och jag hoppas också att det fortsätter lika lätt även framöver. Kan jag bara låta bli att prova ”första glaset” så tror jag att det ska gå bra.

Kram ❤️

Tror nästan det är essensen av nykterhet as I know it.
Det får vara som det är.
Livets svåraste akrobat-trick att stå helt still och inte längta bort.
Vi hjälps åt här.
Kram på mellandagen!

Den boken är så fin i all sin sorglighet ? Pappans kärlek och oförmåga, dotterns kärlek och avståndstagande. Med min bakgrund gjorde den boken ont på riktigt.

Dina inlägg är inte luddiga - de är underbart poetiska och jag älskar dem ❤️

Vakna Vacker, Torn, Vinäger
Återkoppling på ibland minst sagt luddiga (men nyktra!) inlägg är fint att få. Tack.
Nykterheten tuffar på här.
Som det känns, mot okända mål.
Om nån gav mig en flaska vin att dricka utan att det räknades eller gav mersmak skulle jag tacka nej.
Jag vill inte dricka, och jag vill inte fantisera om hur det vore att kunna dricka.
Jag har just nu en rätt extrem situation på jobbet, men bestämde mig för en läs- och skrivpaus.
Här och nu. Mitt behov.
Hade jag druckit hade jag knappast suttit käpprak vid 07 i morse och kommit igång med dagen. Vi tjänar in lite slapp- tid där som vi är fria att göra vad vi vill med.
Mig äger ingen, boken av Åsa Lindeborg om hennes alkoholiserade pappa.
Stämmer bra tänker jag, för oss som inte dricker längre.
Nykter idag, en tanke jag nästan inte reflekterar över, men som måste förnyas, med ny kraft, varje dag. Kram!

Ja, det är verkligen en förmån att få ta del av allt du skriver. Som jag sagt tidigare, du är otrolig på att svara och peppa andra.

Har själv tidigare varit mycket mer aktiv, men är lite periodare även vad gäller att hänga här. Läser det mesta och trycker små hjärtan här och där.

Ville bara säga att du gör skillnad.

Kram

Tyvärr, alldeles för stor igenkänning. Dubbla känslor. Skönt att läsa om att man inte är ensam samtidigt som man självklart inte önskar någon A-tvånget.

Tror på dig. Så himla starkt att hälla ut flaskorna.

Kram

Har sagt det förr, jag gillar verkligen ditt sätt att skriva och beskriva. Läser med stor behållning.

Kram

Jag blir ledsen när jag läser hur du blev bemött! Jag önskar att jag hade vågat ta till hjälp redan för 10 år sedan men det gjorde jag inte...Du har redan vågat mycket och låt inte en persons nonchalans rättfärdiga ett fortsatt drickande. Det är lätt att bara fortsätta för att någon säger att du är så ung, spelar ingen roll!! Ju längre tid man fortsätter dricka ju svårare är det att bryta mönstret. Det vet jag från egen erfarenhet. Välkommen hit, här finns många goda lyssnare! Kram Rosa76

Det är många som man undrar hur det går, och hoppas att det går bra för.Jag har knappt varit inne på forumet på ett par dagar och märkte att jag till och med saknade er som är här?

Kram

Hej Ada81! Vad ledsamt och frustrerande att läsa om hur illa du blev bemött när du tog det stora steget att boka en tid för att få hjälp med ditt helgdrickande, som du känner är för mycket. Du känner en oro och den borde ha tagits på allvar, inte relativiserats mot "tunga missbrukare". Då blir ju signalen att "du har inga problem, fortsätt dricka som du gör". Men du har ju sökt hjälp av en anledning, du skulle inte ha gjort det om du inte själv hade känt att du vill något annorlunda. Så himla tråkigt.
Det är ju såklart inte samma sak, men om du vill få stöd i att dricka mindre så finns t.ex. ett gratis självhjälpsprogram här på Alkoholhjälpen som funkar bra för många. Du kan göra det på egen hand eller med stöd av en rådgivare.
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Andrahalvlek!
Jag läste ett inlägg från dig i en annan tråd och känner igen mig så mycket i dig??
Vi verkar ha (haft) samma förhållande till alkohol genom livet, barn i samma ålder och lika lång sträcka till att komma till rätt inställning, för att kunna sluta dricka.

Men jäklar ändå vad lätt det är när hela hjärnan och kroppen säger nej!?
Jag bara hoppas att det fortsätter så.
Men det tror jag?
Kram?

Förstår det. Och du vet att det inte är sant. Självklart finns det en fara om du själv känner så! Du får inte ge upp. Sök dig vidare! Som jag nämnde så har blodprover varit till hjälp för mig. Oavsett om de visar på fina värden eller inte så hjälper ett kommande blodprov mig till att hålla nollan.
Kram!

Se klart: Tack för ditt inlägg. Att vara en förälder att räkna med är nog det enda som gör mig mest just nu. Jag har ingen inre motivation idag, känner egentligen ingenting. Allt är bara grått, tråkigt, meningslöst och tomt.... jag tänker: Jag är ingen glad eller rolig person men jag är en nykter mamma. Det är good enough. Jag håller på att läsa igenom din tråd. Så mycket den hjälper mig att acceptera de stunder som är "varken eller". Att låta tiden ha sin gång. Jag är på inlägg #158 och får många gånger tårar i ögonen av all styrka, mod och sårbarhet ni alla har i din tråd. Att ha facit i hand. <3

Andrahalvlek: Ja, mycket klokare. Jag har tänkt på att det är annorlunda den här gången. Mer insikt men jag tror att hjärnan är mer "med" den här gången. Förmodligen för att mängderna jag drack innan det här stoppet inte alls var lika stora som tidigare. Jag hade aldrig klarat 2-3 boxar/v senaste tiden. Förra stoppet i januari gjorde nog att jag trappade ner trots att jag började dricka igen då. Det är ju positivt.

Känner att jag har svårt att formulera mig idag. Tankarna flyter inte på, de kommer stötvis och utan vidare känslor. Läser, förundras och finner tröst i att det är som det ska innan det blir bättre. Man måste nog börja tomt och blankt för att kunna skriva nytt. Man kan ju inte ha kvar sina gamla repliker i sin nya bok. Den skulle inte jag vilja läsa.

Kram

Jag har hängt här ganska länge. ?
Jag hade hoppats att när jag äntligen sökte hjälp, så skulle jag få det.
Det läkaren sa, fick mig att tro, att med mig, är det ingen fara. Jag kan fortsätta dricka såhär.

Vilket bedrövligt bemötande. Det borde väl varje beroendeterapeut förstå att har man tagit steget till kontakt med dem har man tänkt på det väldigt länge och bestämt sig för att man verkligen behöver hjälpen! Ville de inte ens följa upp dig med ett nytt möte? Blodprov?

Häng här med oss!

Kram!

Söker man hjälp så ska man få hjälp! Men vården är inte vad den borde vara tyvärr.

Välkommen hit! Vi har alla varit där du är. Några av oss har slutat, andra kämpar för att komma fram till ett beslut att sluta. Det är stor skillnad på att vilja sluta dricka och att verkligen bestämma sig.

Läs och skriv mycket här på forumet så ska vi peppa och stötta dig allt vi hinner och orkar ?

Jag bokade tid, privat i en annan kommun. Bor på en liten ort, och jag skäms.
Jag dricker för mycket, har gjort så i många år, men hållt mig till helgen. = helgalkoholist.
Mitt möte med vården:
- Hej, varför kommer du hit idag?
- Ja, jo det är så att jag dricker för mycket, har ett enormt sug efter alkohol och behöver hjälp.
-Dricker du på veckorna?
- Nej, men varje helg.
-Vad tänker du att vi ska hjälpa med?
- Har läst att det finns medicin som hjälper att dämpa suget, att det kanske skulle hjälpa mig att kunna avstå att fysiskt måsta åka förbi bolaget när det vankas helg.
- Nej, den medicinen är för tunga missbrukare, som kommer hit, har supit i 4 veckor, och skakar av abstinens, där är inte du.
- men jag känner att det kommer bli värre om jag inte tar tag i detta.
- tränar du?
- Jag promenerar.
- Det kan en 80-åring göra också, du ska träna hårt, gå på gym.
- ja, jo. Men jag är ensam med barn, tiden finns inte.
- du är inte fysiskt beroende, utan psykiskt. När det är helg, vill du dricka. Mitt råd till dig är att söka hjälp i form av stödsamtal. Det finns på alla orter. Många har blivit hjälpt av att samtala.
- ok, tack så mycket.
- Lycka till, du är ännu ung och du har barn att ta hand om.
SLUT!

Mitt rop på hjälp, hördes inte. Och jag passade på att åka förbi bolaget i den staden, för att slippa visa mig på mitt lokala bolag, där dom känner igen mig. ?

Nu möter vi våren nyktra!

Grymt bra att hälla ut flaskorna!

Två boktips:
”Tänka klart” av Annie Grace, finns att beställa på nätet.
”Skål! Ta mig fan!” av Torbjörn Åberg, finns som ljudbok på Storytel.

Poddtips:
Alkispodden
Missbrukspodden

Jag hjärntvättar mig själv med hjälp av detta nästan 24/7. Läser två kapitel i ”Tänka klart” varje kväll, inne på andra läsningen, lyssnar på ”Skål!” 30 min innan jag somnar varje kväll, tredje lyssningen. Lyssnar på två-tre poddavsnitt varje dag, i bilen, på promenaden, när jag cyklar osv.

Alla 87 avsnitt av Alkispodden har verkligen varit svinbra! Idag har avsnitt nr 88 släppts och det ska jag lyssna på just nu medan jag diskar ?

Du måste bestämma dig med hela hjärnan, både medvetet och omedvetet. Om halva din hjärna vill sluta dricka och den andra vill fortsätta så funkar det inte. Det blir krig i din hjärna.

Du kan inte sluta för att du är tvungen. Du måste verkligen vilja sluta dricka. Till slut vill du inte dricka.

Kram ❤️

Jag är inskriven på beroendeklinik. Jätteskämmigt så klart, men det fick bära eller brista kände jag, Går på ganska glesa möten där eftersom jag valt att ha det så. Men, de följer upp med nya blodprover under tiden. Det hjälper mig och kanske skulle kunna hjälpa dig också? Beundrar din kamp Soffi!
Kram!

Såg dig i Knaskattens tråd och var bara tvungen att leta upp dig!?
Du och Amanda är ju ytterligare två underbara människor som jag saknar jättemycket!
Flera av oss som hängde här tillsammans har ju skingrats och eftersom vi alla betydde så mycket för varandra och peppade så intensivt är man ju ändå så nyfiken på vad som hände...

Hoppas att du mår bra Jasmine och jag blir jätteglad för ett litet livstecken oavsett.
Stora kramen till dig! ????