Senaste kommentarerna i forumet

Tänker på dig och undrar hur du har det. ?

Kram

Håller alla tummar jag har för att du får jobbet. Det är du värd. ?

Kram

Hoppas verkligen att du går vidare med jobbet ?? Skulle verkligen passa dig perfekt!

Många bra insikter har du fått under dessa fyra veckor ?

Jag märker att jag blir mer naturligt trött på kvällarna, jag lägger mig tidigare både vardag och kväll.

Tröttheten kan vara jobbig, men det bästa är att vila, vila och vila när kroppen och hjärnan behöver det. Tids nog kommer orken tillbaka.

Är så glad för din skull, att du känns stabil i ditt beslut och får bra stöttning ?

Hur går det och hur mås det?
Kram!

Tack för input..
Energin tar slut bara jag gör dom mest enkla saker, jättemärklig känsla...

Det finns så många gemensamma nämnare! Jag hatar att köpa saker som jag måste vänta på. Har jag bestämt mig så är det nu jag ska ha det. Viss skillnad är det ändå nu, innan kunde jag kolla mailen på morgonen och inse att jag hade shoppat kläder på nätet kvällen innan, som jag helt glömt att jag gjort pga a. Att vara effektiv har alltid varit min drivkraft och kom man hem trött från jobbet så piggade ett par groggar upp och jag kunde laga mat, baka bröd och fixa fikabullar till nästa dag samtidigt..sen..blev man trött och rörde ihop det hela och ngn gång brände man de sista bullarna i ugnen för då hade man passerat både 5 och 6 glas. Idag är jag också trött när jag kommer hem från jobbet men jag har stenkoll på livet. Reflekterar över att jag har ett enormt kontrollbehov, jag har inga problem med att delegera arbetsuppgifter i jobbet men jag har koll på att sakerna blir gjorda. Jag får panik när jag tänker på att sövas, lämnas helt i händerna på andra människor medan jag sover?! Trots detta har jag helt släppt kontrollen när det gäller a, druckit så jag har problem att minnas samtalsämnena kvällen innan, glömt saker som jag lovat barnen, vissa tillfällen "jobbat hemifrån" för jag inte orkat jobba dagen efter.
Imorgon är det 4 veckor som nykter! Heja mig!!/Kram Rosa76

Jag var också otroligt trött i början. Verkar som sagt helt normalt. Man får se det som att kroppen nu tar chansen att läka. Det tar på krafterna!

Intervjun via Skype kändes bra. Jag glömde berätta igår att jobbet är inom kyrkan. Kan det bli bättre? Nu hoppas jag att rekryteringsfirman låter mig gå vidare till intervju hos församlingen.

Varit på lunchmässa och på biblioteket idag. Försöker fokusera på det positiva! ?

Oj oj vännen! Jag förstår hur jobbigt detta måste vara för dig, å så bra formulerat av dig. Man blir så förbannad när "den andre" tar över makten och talar om vad som ska gälla framöver. Du har haft en plan som du tänkte följa men nu hann han före och fick stå där med pekpinnen och tala om vad som gäller. Egentligen är det bra att du får ännu mer press på dig (missuppfatta mig rätt) men vi har många gånger väldigt lätt att hitta anledningar för att det ska vara ok att dricka ändå. Ngn sa nåt dumt, missuppfattade mig, dömde mig, nonchalerade mig, behandlade mig orättvist, jag förtjänar att dricka för allt som jag får stå ut med....
Men det som är det viktiga och som jag har lärt mig under min första månad som nykter är att göra om de tankarna till att JAG VILL. Jag har gått runt här hemma (och gör även nu vissa stunder) och lägger ilska på min man för att han kom på mig...och röjde mina möjligheter att fortsätta dricka. Samtidigt är jag på något vis glad för jag hade inte kraften att sluta själv om jag inte hade blivit påkommen..Jag ville verkligen sluta men jag orkade inte. Läs gärna trådar från de som kommenterar, det har hjälpt mig mycket och några av dem är flitiga på att peppa. Försök att ändra ditt fokus (jättesvårt), tänk på din hälsa och din framtid. Kram! / Rosa76

Jag då tackar jag för denna positiva dag!

Bra väder, träffat KBT terapeuten samt även läkaren som jag har berättat för om min väg gällande alkohol. Han blev glad och såg tydligt på mig en stor förändring sedan jag träffade han i januari!
Känns skönt att få den feedback.

Har fått ett namn gällande terapeuter som är mera inriktad på alkoholfrågor så det mötet ser jag fram emot!
Så otroligt trött sedan jag bestämde mig att sluta dricka! Blir helt utmattad och tom på energi. Läkaren menade bara att det är en naturlig reaktion efter alla år av alkoholintag, jakten på den samma- kort och gott hjärnan har växlat fokus...

Den tröttheten kan jag leva med.

Ha det bäst där ute!

Tack igen för ditt vänliga meddelande. Orkar inte skriva så mycket då jag inte riktigt vet ut eller in just nu. Enligt min fru har hon inga problem och hon har rätt att skrika och vara arg om hon vill, att jag och barnen säger tvärtom skiter hon fullständigt i. Som jag skrivit förut, jag är helt säker på att hon är narcissist och hon kommer aldrig se att hon gör fel. Att jag sen kan dricka utan att hon egentligen bryr sig betyder ju för mig att hon faktist inte bryr sig om mitt mående, enda gången hon klagar på mitt drickande är om det direkt påverkar henne. Jag vill inget hellre än bryta och starta om med barnen, men jag vet inte hur jag ska kunna komma ifrån henne med barnen i behåll. Just nu är det ju ändå helt kört med situationen vi är i att vi måste sitta hemma hela tiden.

”Har en mycket generösare inställning till mig själv.”

”Tiden, vilken kompis.”

De två meningarna bär jag med mig. De får bli grogrund för dagens funderingar tror jag. Sover nog på saken också ?

Jag förstår precis hur illa behandlad du känner dig av din man. Och liknelsen med att du skulle säga ”skärp dig” mitt i en av hans panikattacker är verkligen svinbra.

Jag tror att du har försökt att prata med honom. Försök gärna igen. Tänk på att utgå från dig själv och dina känslor. ”Jag tänker, tycker, känner när du gör...”

Funkar det inte - skriv ett brev till honom! Ordets gåva har du och ditt inlägg här är väldigt välformulerat.

Och sen tänker jag att du ska ta chansen och gå på AA-möten tillsammans med honom. Ni kommer båda att lära er massor!

Och hade jag varit du hade jag pausat VV och fokuserat på träning och nykterhet. Viktigast först!

Varmt välkommen hit! Läs och skriv massor här på forumet så ska vi peppa och stötta allt vad vi orkar!

Maste ta tag I mitt drickande. Bor utomlands sa stavningen kan bli lite galen har och dar. Har den senaste veckan varit full 24/7, hinkat vin innan espresso machinen ens gjort den forsta koppen kaffe. Drack “bara” en flaska vin igarkvall for att bota den rastlosa kanslan som fanns. Vaknat svettig och darrig. Jag kanner mig ensam, jag jobbar inte min man forsorjer mig. Familjen hemma ar det sparsam kontakt med och kanner mig inte riktigt hemma har men hatar att halsa pa foraldrarna. Pappa ar alkoholist och mamma ar I riskzonen. Nar jag var liten hetsat jag, kopte godis/ choklad i hemlighet efter skolan och tryckte I mig tills magen var sa full och jag dackade. Sen blev jag tonaring och ville vara snygg, sa bantade ner mig en sommar. Borjade pa universitet utomlands och dar blev det mycket droger pa fester. Borjade dejta en langare... festar inte langre pa det sattet och tar inga droger men ibland sa far jag infall och bara hinkar I mig alcohol. Anvander inte mat som dovning men vin daremot. Kanner mig darrig och angesten ar inte att leka med idag. Har inga barn och ar ung och borde vara lycklig men kanner mig sa otroligt ensam och ledsen. Har ingen jag kan oppna upp mig for. Kanner mig lost. Jag har inga problem med att inte dricka pa ett tag men har aldrig upplevt abstinens besvar pa det har sattet. Veckans konstanta drickande med over 10 liter vin har satt sina spar.

Ångest är vi alla här inne väl bekanta med. En del dricker fortfarande, men de flesta kämpar på med att vara nyktra.

Men det är ärligt talat kämpigare att dricka än det är att vara nykter. Själv ser jag fram emot att fira två månader som nykter på skärtorsdag.

Läs och skriv mycket här på forumet så ska vi stötta och peppa allt vad vi orkar och hinner!

Misstag gör alla. Huvudsaken är att man lär sig av dem och gör bättre nästa gång, förhoppningsvis ?

Och du lär oss andra också - genom att delge oss hur det gick för dig när du var såååå värd bara ett glas vin. Pang, så var du där igen. I vin- och ångestträsket. Sömnlös.

Tack för ditt inlägg! Tack för att du påminde mig om att jag aldrig - no ever what so ever - kan dricka ett enda glas vin. Jag vågar inte utsätta mig för den risken. Jag skulle garanterat ramla dit igen - precis som du gjorde.

Nä, det får vara. Jag vill inte dricka alkohol. Jag ser fram emot att fira två nyktra månader på skärtorsdag, och sen ska jag fortsätta räkna nyktra månader och år.

Jag har känt själv senaste tiden att jag tappat kontrollen över mängden alkohol jag dricker. Jag dricker inte på vardagarna men fredag och lördag.. Jag hinner aldrig märka själv men plötsligt är det för sent och det slår till plötsligt! Samma när vi har vart borta ibland.. inget inget inget PANG! Jätteotäckt. Kanske dricker jag för fort för jag vill så gärna att axlarna ska åka ner och jag vill så gärna känna mig GLAD!? Och kroppen har förändrats av stress och för att jag tappat min hälsosamma livsstil. Känns som att ingenting hänger ihop längre i kroppen. Det är bara trasigt!

I slutet av förra året bestämde jag mig iallafall att efter nyår så skulle här bli andra bullar. Jag anmälde mig till viktväktarna, tog fram mina träningsböcker och kände mig sjukt taggad! ...Mitt mål och mina tankar då var att genom träningen och ett tydligt mål med den närmsta halvåret så skulle även alkoholen minskas naturligt och förhållandet till den skulle återigen bli hälsosam snarare än bara en dålig ovana där alkoholen ersätter andra sätt att må bra (som är mer långsiktiga!)

Men så tillslut fick mannen nog. Satte nolltolerans här hemma. Mitt i mitt planerande. Han satte sig med barnen utan min vetskap och berättade att "mamma är alkoholist". Och då hände något jag inte kan förklara. Det var som att jag fick panik. Hjärnsläpp. Att jag tappade kontrollen när inte jag själv fick bestämma hur det skulle gå till. (när jag berättade om hur jag hade tänkt trodde han inte på mig).
Detta ledde till att jag drack i smyg några gånger. Han kom på mig. Och nu är allt upp och ner. Han tycker vi ska gå på AA-möten eftersom jag tydligt visar att jag är gravt beroende. Han säger att om han kommer på mig enda gång till så kommer han begära skilsmässa.

Jag mår så dåligt så jag vet inte vart jag ska ta vägen.
Jag har (i kombination) med viktväktarna anmält mig till programmet här på sidan.
Men. Jag vet/tror att jag inte hade haft några problem att klara detta på egen hand med min första plan. Jag har inga som helst problem att under en tid inte dricka alls eller att köra/tacka nej på tillställningar. Men det änns som han behöver "ett kvitto på att jag tar tag i min grava alkoholism".

Jag blir så ledsen för det bottnar i så mycket mer.
Han har vart sjuk i psykisk ohälsa/nedstämdhet/depression i ungefär 15-20 år. Jag har då dragit hela familjelasset (i korta drag). Det har aldrig funnits plats för mitt mående i vårt förhållande så allt som hänt under vägen har jag bara fått stoppa undan, bitit ihop och kört på. (och livet har testat oss kan jag säga! och jag har bara lagt allt i ryggsäcken utan att vända och vrida på det) Tillslut fick jag en utmattningsdiagnos men den fanns inte riktigt plats att ta hand om heller.. Jag är så oerhört sliten och trasig och när detta startade med fick jag vända ut och in på mig utan att jag egentligen var beredd. Och jag ser att senaste halvårets ökande alkoholintag där jag inte längre känner ingen min kropps reaktioner lika gärna kunde landat i manisk träning/ätstörning/depression/osv...

Det känns orättvist att han ställer så snäva direkta krav på mig. För mig är det som att jag mitt i en av hans panikångestattacker skulle säga "skärp dig!!" -"imorgon får du vara som vanligt igen". För ju mer mina tankar virvlar omkring så ser jag ju att jag hamnat här helt och hållet av hur jag ser ut inuti och allt som finns där. Och jag känner mig så ensam. Liten. Och trasig.

Soffi! ? Det är med blandade känslor jag välkomnar dig tillbaka! Så klart värdefullt för oss här men av en mindre rolig anledning.. Huvudsaken att du stannat upp nu och kommer tillbaka på banan igen, en erfarenhet rikare men den kanske behövdes för att du ska få den där insikten? Oavsett vad du väljer för inledande väg, så är det av högsta vikt att reflektera över den så det inte barkar iväg åt fel håll. Och det här forumet är ju som bekant en ypperlig plats för reflektion. ?

Har funderat på hur du har det och hoppats att du hittat den balans du eftersträvat. Alkohol är ett jäkla gift som nästlar sig in i ens liv och kidnappar ens personlighet. Det du beskriver är precis så som jag själv skulle göra om jag började dricka igen. Autopiloten... usch vill inte dit igen någonsin och det här blir ännu en påminnelse om varför jag aldrig bör dricka igen. Jag skulle hamna i samma elände på nolltid.

Du ligger fortfarande långt före mig i nykterhet, firar tre månader i helgen och jag vill minnas att det var väl 100 dagar du siktade på sist? Och det fixade du ju med råge!!! Vad du än bestämmer dig för så är jag övertygad om att du klarar det!

En stor varm välkommen-tillbaka-kram! ?

Grattis till 5 veckor! Wow!
Kram!

Tack Javelin! Såg att du varit inne i min gamla tråd medan jag varit borta och undrat hur det går för mig. Det värmde skönt!
Läser att du kämpar på och det gläder mig. Själv försöker jag ta mig upp på banan igen med en ny tråd.

Tack! Jag är så glad! Kram?

Hoppas du sovit gott?
Tror våra personligheter påverkas mer än vi tror av drickandet.
Ha en fin dag o kram?

Grattis till 3 månader ??????
Starkt jobbat