Senaste kommentarerna i forumet

Jag känner igen mig i att vara en välfungerande människa, och att dricka för mycket. De sakerna går rätt bra ihop. Får också många rätt på hsp- tester, har gått igenom klimakteriet med östrogenplåster efter övervägande. Men jag vill påstå att alla de här sakerna, lägg till en måttlig depression, stress-yrsel också förresten, har haft sitt ursprung i alkoholbruket.
Eller missbruket snarare.
Jag vet inget om dina hormonnivåer, (kolla med din mamma, det brukar gå i arv).
Men eftersom du är här, och berättar och vill ha en förändring. Så börja här. Med alkoholen.
Att dricka för mycket alkohol gjorde mig ofokuserad, rörig, jag letade tusen skäl till lika många problem.
Att sluta med alkohol skapar ordning, på många plan. Det gör det enklare att ta en sak i taget, eftersom man blir så bra på en dag i taget.
Att bli nykter ger hopp. Vi behöver inte må dåligt, iaf inte på grund av att vi laborerat med signalsubstanser och serotonin mm. Vi får chans att sortera. Lugn i vilken hjärna vi än må ha.
Jag förstår massor kring att skjuta upp beslut, att känna oro över att prata med sin partner, att lida sig igenom ångest och må dåligt.
Men jag kan lova dig att inget av det- är jobbigare än att fortsätta dricka. Att sluta dricka är att få förlåtelse på så många plan.
Också från sig själv.
Kram till dig.

Ikväll blev det ingen cykelrunda - idag blev det körsång live på Facebook. Det är alltid lika roligt att sjunga ?

Jag saknar dock min IRL-kör massor! Tre saker kan inte live-kören bidra med:

1) Den kollektiva känslan ”där satt den” när man har sjungit igenom en låt från början till slut.

2) Den innerliga känslan inombords över att man faktiskt är delaktig i något som låter så underbart vackert ❤️❤️❤️

3) Glädjen över att varje vecka återse sina körkompisar och förenas i ett gemensamt intresse.

Men körsång live på fejjan är ändå bättre än ingenting!

Idag har jag tackat av en medarbetare. Han har vikarierat hos oss i flera år. Allra första gången som vi träffades gjorde han praktik hos oss när han gick på gymnasiet. Nu är han 27 år och drar vidare till Stockholm på vikariat.

Det allra bästa med mitt jobb är faktiskt att lära känna nya, unga talangfulla medarbetare och bidra till att de får en schysst start i yrkeslivet. Att se dem växa och utvecklas är magiskt.

Varje dag anstränger jag mig för att bygga vidare på vår relation, som startar från första kontakten och sen tar den typ aldrig slut. I resten av sitt yrkesliv ska de minnas både mig och vår arbetsplats med glädje och tacksamhet.

Pust. Det är bannemej ingen lätt målsättning att ha med sig till jobbet varje dag ? Men det är inte jobbigt alls - jag gillar att bonda. Jag gillar att både kallprata och prata på djupet. Jag samlar på relationer ❤️ Alla sorters relationer.

Inte mycket om nykterhet i det här inlägget. Det är tydligt att nykterheten blir mer och mer självklar i mitt liv och att andra saker då får ta mer plats.

Åh, vad jag längtar efter påskledigheten nu. Bara en arbetsdag kvar. Sen är jag ledig i fyra dagar. Ska få träffa båda mina döttrar i helgen ❤️❤️❤️

Vi ska vara ute mycket, grilla och mysa, promenera både med min mamma och ute i skogen. Jag ska cykla varenda dag och jag ska inte tänka på jobbet en enda minut.

Hej,
Jag har just läst hela din tråd från början. Jag tycker att du ska be rådgivarna här på Alkoholhjälpen om hjälp att komma i kontakt med vården, man måste inte klara allt själv...

Hej generalen12!
Jag käkar naltrexon sedan 1½ månad tillbaka. I börjar var jag lite ""konstig" i magen & sådant . Det gick dock över efter ett tag & numera känner jag inga biverkningar.
Håll ut & kämpa på, det går över! =)

Ingalill Roos har skrivit "Upptäck och skydda dig mot energitjuvar". En extremt nyttig liten bok! ?

Min egen mamma är en energitjuv av gigantiska mått och jag är hennes främsta måltavla. Det har förstås påverkat hela mitt liv och särskilt senaste 25 åren när pappa blev sjuk och sedermera dog och mamma blev änka. Det har bara blivit värre med åren och just nu är vi inte på "speaking terms" efter hon slängde på luren i mitt öra häromdagen för att hon inte fick sin vilja igenom... Tråkigt men oundvikligt emellanåt. Jag kan fortfarande inte hantera hennes beteende utan mår dåligt utav det. Jag måste lära mig skydda mig själv någon gång innan jag drunknar... ?

Ännu ett poddtips: Klimakteriepodden.

Generellt kan man säga att om man hade det tufft med det psykiska måendet i puberteten så får man liknande problem i klimakteriet också.

Det är att hormonerna pendlar upp och ner som är värst. Samma sak sker när man är gravid.

Kombon klimakteriet, högkänslig och alkohol är överjävlig. Inte konstigt att du mår riktigt dåligt ? Alkohol påverkar ju också hjärnkemin.

Tack för era fina kommentarer. Jag läser men har tyvärr inget positivt jag kan skriva just nu.

Hinner tänka på vin ett antal gånger när jag kör en mkt stressig dag mot sitt slut.
Ska ta en alkoholfri öl, lite chips, och landa.
Här vid köksbordet.
Och med mig själv.
Hur hade jag fixat de här dagarna med alkohol? Sån brutal misshandel av kropp och själ.
Nykter idag ingen tvekan.
Kram på er.

Ja, jag har resonerat med mig själv idag. Bakfyllan efter att ha varit nykter i tre dagar är överjävlig. Jag vill vara på benen i påsk och jobba på mitt projekt samt umgås med min gubbe utan besvikelser och konflikter. Så jag har varit och handlat två flaskor vin och en halvflaska whiskey. Det finns en plan för hur de ska drickas och allt kommer jag inte att dricka allt själv, gubben kommer hit på påskmiddag. Är jag alkis eller är jag alkis som planerar så?
Och nej, det är inga stora mängder. Typ "normala" för en "normaldrickare" över påsk?? Men det sabbar min ursprungsplan att vara helvit. Skjuter upp mina planer, skjuter upp "den svarta perioden i nynykterheten".
Nystart på söndag och då med två dagar stängt på systemet.
Må högre makter hjälpa mig igenom nästa vecka. Nu vet jag iaf att jag inte ska planera in något extra jobb nästa vecka, inga sociala aktiviteter, ingenting helt enkelt. Jag kommer att må dåligt. För helvetet blir inte svalare bara för att man endast varit på kort besök...

Det är alltid skönt att inte känna sig ensam i sitt beteende och sina tankar. Så tack Se klart och Andrahalvlek! Är nyfiken på vad ni egentligen heter, men vi är ju anonyma av en anledning.

Sov jättedåligt inatt. Drömde mardrömmar och vaknade flera gånger. Vet inte varför... men har druckit kaffe och läst ett kapitel i boken. Har börjat ha det som en morgonrutin nu, tror att det är bra. Få det inpräntat i huvudet: Alkohol är gift och jag vill inte förgifta mig själv idag.

Ha en skön onsdag allihopa!

Tack för att du frågar Andrahalvlek!
För ...jaaa… 45...
Men jag har inte märkt av att jag närmar mig klimakteriet. Tror jag. Vad är förklimakterie? (Jösses vad pinsamt: kvinna 45 år och kan inget om vad som väntar mer än typ "mensen upphör och man får värmevallningar och humörsvängningar"). Det finns kanske nåt där som påverkar.
Men alla mina psykiska problem kan jag nog ändå inte skylla på klimakteriet. Jag har haft låg självkänsla hela livet, prestationsprinsessa, ätstörningar av och till, druckit långt över riskbruk sedan tjugoårsåldern. Försökt få hjälp av många olika terapeuter genom åren för att jag mått dåligt, men utan att hitta rätt. Den senaste psykologen sa uttryckligen: -Det är ingen idé att vi bokar någon mer tid, jag kan inte hjälpa dig".
Jag kan inte göra mig förstådd och jag förstår inte det där psykologsnacket...
Inte förrän en person här frågade om jag är högkänslig och jag började läsa om det. Nästan full pott i självtester... Man ska inte diagnostisera sig själv, men varför har ingen av alla jag gått till frågat eller tipsat??? Nu tror jag att jag har hittat svar på ganska mycket...
Har också gått igenom en utmattning och började då läsa på om stress- och må-bra-hormoner och samspelet mellan dem (och alkohol). Många svar att finna där också. Mycket lättare för mig att förstå psykologi om man plockar ner det till kemiska processer i kroppen och hjärnan.
Men *skratt* finns det någon här som vet om en psykolog som vill snacka kemi med mig? Tips emottages tacksamt!

Trots all detta så vet jag att jag utifrån sett är en mycket välfungerande människa. Någon som känner igen sig? ;-)

Välkommen till detta fina forum.?Din text du skrivit kunde passa mig det jag gjort.Att jag slutat med vinet och klarar mig själv.?Hur menar du?
Kram Pilla

...och varmt välkommen till forumet. Du vill hitta en väg där du får tillbaka dig själv, får vara pigg och hinner med livet. Du är klarsynt och vet vad du behöver, nämligen en stödkontakt där du får verktyg och perspektiv för att ta dig an den här förändringen. Kanske kan du i en sådan kontakt även bli påmind om den styrka och de verktyg du redan besitter, och använde dig av när du slutade röka och bröt med tabletterna. Det är nämligen väldigt starkt gjort!

Tråkigt att höra att den psykologkontakt som du såg fram emot blev skjuten på framtiden. I väntan på det kanske Alkohollinjen (020-84 44 48) kan vara ett alternativ? Där kan du vara anonym om du vill, och diskutera tankar och strategier. Vet inte om det är något du känner skulle passa dig, det var bara en tanke jag fick.

Oavsett hoppas jag att du fortsätter läsa och skriva här på forumet. Välkommen igen!

Varma hälsningar,
Kristoffer
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Du nämnde hormoner. Jag har noll koll på din ålder men klimakteriet är ett jävla slukhål ?

Jag kom in i förklimakteriet vid 40-årsåldern redan och det var då mitt dåliga psykiska mående tog fart på allvar, och i kombo med alkohol var det dödens jobbigt.

Det är svängningarna upp och ner som påverkat mig värst. Nu har jag passerat 50 år och mensen verkar vara slut *ta i trä* och då stabiliseras nog hormonerna på en lägre nivå.

Det i kombo med nykterhet känns oerhört mycket stabilare. Jag är lugnare generellt, inte lika trött, men riktigt happyhappy känns ju inte livet förstås. Än.

Men det gör det ju bara stundtals för alla. Jag försöker tänka ”man ska ha tråkigt ibland för att verkligen uppskatta när det är roligt”.

Och sen anstränger jag mig för att planera in trevliga saker regelbundet. Fast nu i coronatider kom allt det av sig lite.

Men jag kommer igen med Coronaanpassade aktiviteter så fort jag landat i allt detta ?

Å andra sidan visste jag oxå bättre och vet fortfarande bättre men kan ändå sakna känslan, flykten och hemligheten.
Men jag saknar inte stressen, skammen och paniken att bli upptäckt.
Saknar inte det tunga huvet på morgonen, skakningar och svettningar och att ingen mat smakade gott.
Vill inte behöva kräkas igen i matbutiken, i en hastigt snodd fruktosen gömd bakom hyllor och hallonkräm.
Mitt intellekt förstår inte! hur det ens kan finnas någon som helst saknad eller sug.
Vilken jävulskt jävla jävel den är alkoholjävulen?
Ska aldrig mer gå på ditt skitsnack och löfte om lugn och frid. Aldrig mer lockas av ditt erbjudande om en tillvaro så långt ifrån verkligheten eller den person jag vill vara och faktiskt är!
Dra du åt helvete!

Ja, det är nog det jag måste göra, försöka förstå varför jag dricker.
Men det är så svårt att reda ut själv och jag har kroknat när det gäller att hitta terapeut eller psykolog som kan hjälpa mig...
Kämpar på genom att läsa om psykologi, reaktionsmönster, hormoner mm mm, samt naturligtvis om alkoholism.

Hej Min tur, och grattis till 4 månader i morgon! Jag känner igen det där med närståendes dryckesvanor. Fick själv för mig nyligen att min fru hade börjat dricka mer den senaste tiden. Hittade bla ett "vinförråd" i källaren och märkte att det gick åt mer vin än vanligt på helgerna. I helgen kröp det dock fram att det beror på hennes "Corona-stress" och vi pratade om det, och jag tror/hoppas på att det inte blir någon bestående vana. Hon har ju mig som avskräckande exempel på hur det kan gå liksom.?

Ha det bra!

Flykten.
Ja, det är en flykt. Hade precis blivit antagen till PDT (psykodynamisk terapi) genom universitetet. Såg framemot detta, behöver det, då kom Corona och allt blev inställt. Så besviken. Nu är jag utlämnad till mig själv igen. ?

Jag är tacksam för denna sida och att du och andra människor vill svara och dela. Tack!

Heja dig Se klart!
Vi kör på. En dag till!??‍♀️?

Jag har också alltid haft ett flyktbeteende. Flytt in i ätstörningar, droger då jag var yngre, shopping, kurser, träning (vissa bra saker men aldrig bra med flykt)... det har tagit mig år av yoga, meditation, att börja stilla sinnet... sluta fly, våga vara i känslan och bearbeta den..
Du är medveten, har lyckats och tycks ha en inre styrka. Lita på dig själv.
Fly in i nykterheten.
Ge dig själv tid.

Så jag betett mig när jag druckigt alkohol.
Tänk den gången när jag tappade ett smycke jag fått av min dotter för att jag var oaktsam och fladdrade runt och inte hade koll.
Alla människor jag kontaktat och pratat med och även flörtat och haft mig?spytt och levt om.Gjort bort mig inför min man som inte förstår mina problem riktigt.Och att jag en gång hade ätit mat som jag inte kommer ihåg och var så grisiga runt min mun.
Pilla detta är över just nu.Nu är det du som står på andra sidan och ser på eländet.?Tack o lov!Pilla

Så jag betett mig när jag druckigt alkohol.
Tänk den gången när jag tappade ett smycke jag fått av min dotter för att jag var oaktsam och fladdrade runt och inte hade koll.
Alla människor jag kontaktat och pratat med och även flörtat och haft mig?spytt och levt om.Gjort bort mig inför min man som inte förstår mina problem riktigt.Och att jag en gång hade ätit mat som jag inte kommer ihåg och var så grisiga runt min mun.
Pilla detta är över just nu.Nu är det du som står på andra sidan och ser på eländet.?Tack o lov!Pilla

”Hellre fet än full” ? Bra mantra!

Bra gjort. Jag vill också, men helst utan besvär om du förstår...Quick fix! Inget sug eller uppoffring, bara tjolahopp och allt blir bra.

Men jag är en person som alltid sökt tröst och lindring i mat, cigg, alkohol och smärtstillande tabletter. Jag kan inte sluta, har liksom inte verktygen. Jag har slutat röka för länge sedan och tabletterna får jag inte längre tag på (illegalt vågar jag inte) så två beroenden är borta vilket känns bra. Längtar ändå efter ruset av tabletterna och vet inte om jag skulle kunna stå emot om jag hade dem.

Idag ska jag i alla fall vara nykter...

jag ska inte tala om hur mycket jag gick upp första nyktra halvåret :-))) Men....hellre fet än full :-))