Senaste kommentarerna i forumet

Det är ju stunden jag vill ha, så det var ju så dumt att "förstöra" den med fel dryck (nej, sååå illa var det inte ;-)).
Och flädersaft är jättgott, gärna blandad med bubbelvatten :-). Mitt hetaste sommartips i kategorin "gott och billigt" tror jag faktiskt.

Igår drack jag påskmust, som blivit över efter påsken. Förvånansvärt gott. ICAs pärondryck är god och prisvärd också. Bubblig ?

Jag tänker också att halva grejen bör ju vara att sitta just där i solen med något gott i glaset. Varva ner, njuta ☀️

Effekten av nöjdhet blir kanske inte lika omedelbar som när alkohol finns i glaset, men den är mer hållbar i längden. Och genuin.

Och bara för att man tar bort alkoholen så behöver man ju inte ta bort den stunden tänker jag.

God morgon på er
Har sovit hårt och länge inatt. Tittade mig i spegeln och såg ett rufsigt och sömnmosigt ansikte. Inte så vacker men det kunde varit värre.
Otroligt så mycket energi det tar att vara jag just nu. Fattar inte var min energi tog vägen.
Några stora koppar kaffe gör nog susen får jag hoppas.
Lite morgontankar från en nyvaken själ..

Jag håller med bofink- bra råd och jag är säker på att AA och andra stöd skulle välkomna dig. Och du är välkommen hit!
Det du beskriver - att drick på negativa känslor känner nog många av oss igen - jag gör det. Och jag dricker nog både på sorg och glädje ( och mindre skav). Alkohol är en progressiv sjukdom ...alltså den blir nästan alltid värre - snabbt eller långsamt. Så ta hjälp. Vad gäller omgivningen så förstår jag också vad du menar. Jag har inte varit helt öppen med min omgivning / och många runt mig vet inte hur jag har det. Och kanske behöver man inte heller berätta för alla - i alla fall inte när man är i en mer skör nynykterhet. Men min erfarenhet är också att när man väl berättar för någon - och är riktigt öppen - så möts man med förståelse.
Men det är ditt liv och dina val. Du är klok som tar dig en allvarlig funderare på dina alkoholvanor nu. Om man väl fått ett mönster av att dricka för att hantera livet då är det viktigt att ta hjälp och tänka om.

Du kan ju dra till med att du inte vill ha eftersom du insett hur många kalorier det innehåller. Eller att alkohol innehåller massa skadligt socker (för det gör det!) och att du vill börja leva mer hälsosamt.

Ja då, jag känner precis så: Att jag inte styr mina egna val.

Är du hög?
Du har väl inte bytt alkoholen mot …. öh …. nykterhet?
Oj, oj oj…

Grattis till lyckoruset! Det där ruset man får när man kan börja känna glädje på riktigt.
Jag tror minsann du är där :-)!!

"Just därför kändes det extra fint i morse att jag helt utan sorg faktiskt nästan såg honom i ögonvrån. Som om han följer mig på den här nyktra resan också. Min pappa och min hund har slagit följe ?

Visst är det skönt att alltid ha sällskap av dem man älskar högst!

Jag minns när min far dog, det är över tjugo år sedan nu. Han dog, men han försvann aldrig ifrån mig. Jag kommer ihåg att jag någon gång sa till dem som beklagade sorgen att "ja, jag är ledsen, men jag känner fortfarande hans närvaro, han finns här för mig". Jag möttes av oroliga, undrande blickar "Har det slagit runt, har hon tappat förståndet?"...
Så, jag pratar aldrig om det längre. Att jag har en hel lite skara, vi det här laget, av älskade människor och djur vid min sida.

Så vackert att läsa att även du har lyckan att inte behöva skiljas från dem du älskar!!

Vet det är kämpigt.. Ta en paus från drickandet i tre veckor. Då har du bäst chans sedan att kunna dricka mindre alt. sluta helt. Så som du har det nu är inte bra ju.
Heja dig! Kram?

Du har så rätt, Andrahalvlek! <3

Gårdagen var mycket bättre är dagen innan. Inte mindre att göra, men jag hade ju bestämt mig för "en sak i taget". Det dök upp uppgifter som krävde "brandkårsutryckningar" och då släppte jag helt enkelt det jag hade för händer och fixade det som var mest bråttom först. Lite knot från något håll över att jag inte som vanligt höll kvar det jag hade för händer och försökte fortsätta fixa det med vänster hand medan jag for iväg med brandbilen, men vill de gnälla så får de gnälla. Nu är det jag som ska må bra!
Jag såg också till att "logga ut" tidigare på kvällen för att få lite avkoppling. Det var så fantastiskt väder!!!
…
Ett glas vitt i solen, åh, det är ju det som är så härligt när våren och sommaren kommer, att jag får koppla av ute i solen och njuta av ett glas vitt "för så gör ju alla".
Ja, det gjorde jag igår också. Jag knäckte den andra flaskan med alkofritt bubbel :-).
… det var inte så gott :-S.
Åkte och köpte flädersaft för att ha ikväll :-).

Sol ute, sol inne, sol i hjärtat, sol i sinnet.

Grattis Ah till fin dotter ?. Jag har träffat en av mina idag som jobbar inom akutsjukvården. Stolt mamma.❤️
Följer nyheter en timme innan sovdags. Lugn på insidan trots allt kaos men oro för vänners jobb, barnens framtidstro, och föräldrars sluttamp i livet. Ingen dans idag ?
Tack för att jag orkat allt jag behövt orka, hjälpa till och vara redig dotter, mamma, kollega, men inte utmattad utan ganska påfylld, fått vara så nära det går. Är sällan slut på det viset jag minns, när dagen från början var en dag att helst vilja gråta över och sen blev det inte bättre förrän det blev kväll och kanske två glas för att landa. Vaknar fortfarande som från dödsriket - om jag inte är pigg om morgnarna nu, så aldrig.
Frikyrkopastorn önskar godnatt och lägger dag 107 nykter bakom mig.

Såg reklam för ”GW:s Låda” ikväll. Är inte han omtalat alkoholiserad?

Ser romantiserade beskrivningar av alkohol överallt nu för tiden. Men det är väl som när man börjar jobba igen efter föräldraledigheten - då ser man plötsligt föräldrar med sina barn överallt.

Efter den första föräldraledigheten tyckte jag att det var överjävligt jobbigt att börja jobba igen. Hur skulle jag ens överleva utan min dotter i åtta timmar?

Efter den andra ledigheten tyckte jag bara att det var skönt att få tänka och prata i lugn och ro på jobbet. Och resorna till och från jobbet var en fröjd av lyxig egentid.

Olika sätt att förhålla sig till samma faktum.

”Att dricka eftersom alla andra gör det eller eftersom du oroar dig för att bli förbisedd är inte modigt. Det krävs stort mod för att stå upp för vad som är rätt, till och med att tyst stå emot majoriteten genom att beställa iste istället för en öl. Det krävs mod för att läsa den här boken. Det ligger inget mod i att dricka alkohol för att bli kvitt rädsla.”

Jag anser mig vara modig i de flesta sammanhang. Jag bangar inte för att höja rösten och öppet ta strid för det som jag anser är rätt och riktigt. Min moralkompass är väl kalibrerad.

Jag känner att jag är på väg dit vad det gäller alkohol också - och det fyller mig med glädje och tacksamhet. Det gäller bara att ha tålamod med processen och tålamod är inte min bästa gren.

Men fixade jag att tillfriskna från utmattningsdepression två gånger - och gå tillbaka till samma jobb båda gångerna dessutom - så ska jag väl klara av att outa min nykterhet med stolthet också.

Charlie70....

..mfl...men ändå Charlie70...

Blir alldeles jätteberörd...pga din förståelse...pga liknelsen med mina tankar kring min man.....

Samt att jag möter föräldrar som du..i mitt arbete..

Tack goa vänner här på Forumet ❤️❤️

När min yngsta dotter (som föddes svårt sjuk och handikappad) var 10 år gammal så blev jag sjukskriven för utmattningsdepression första gången.

Då hade jag orkat, orkat, orkat i SÅ många år. Och hon var hyfsat stabil, så jag ”tillät” nog mig själv att bli sjuk.

Folks ”missriktade hänsyn” skulle jag kunna skriva en bok om. De ”lät oss vara ifred” fast vi behövde våra vänner som allra mest.

De allra flesta visade sig inte vara vänner, utan bara ”bekanta” som var livrädda för att ta svåra samtal. Vad var de rädda för? Att vi skulle börja gråta?

Efter den upplevelsen har jag bestämt mig för att ALLTID uppsöka den som berörs om jag får höra talad om dödsfall, sjukdomsbesked och andra svåra trauman. Dels i mitt arbete, där jag har personalansvar, men också för mina vänner.

Visst kan det kännas obekvämt, men allt man över på blir man bättre på - även svåra samtal.

Lakrits var min allra första hund, och jag var inte riktigt förberedd på den kärlek som uppstod mellan oss. Men jag är så tacksam över att jag fick uppleva den ?

Vad fint att han gjorde dig sällskap idag. ?

Vi var också tvungna att avliva min älskade hund på grund av sjukdom Hon kom till mig när hon var 3 år och blev nästan 14 . Jag hade utmattningsdepression och hon var misshandlad , psykiskt skör. Vi räddade varandra, läkte ihop. Stor Sorg och saknad.
Jag har gått våra rundor så gott som varje dag sedan dess . Och även hon har varit med mig lite extra tydligt vissa dagar. ?

..,sättet som känslor och minnen kommer tillbaka. Som en blomma som öppnar upp sig, i takt med våren.? Kram!

Men glädjs desto mer av att läsa i din härliga tråd! Det där mosiga beror mest på (för) mycket jobb men hoppas det lättar snart. Att avsluta kvällen här ger kraft och energi! Tack ??

Jag vill bara stryka under på Andrahalvleks råd här ovanför. Läs runt här och känn efter var du tror du befinner dig i livet utifrån alla olika berättelser. Jag har också ett bra jobb som jag skött och gjort karriär i. Fina blodprov. Ingen som ställt frågor eller haft synpunkter kring mina alkoholvanor. Men, jag har under många år inte trivts med min konsumtion. Om du läser i min tråd ser du att det gick utför under hösten och jag slutade strax före jul. Nykter nu i fyra månader och så ska det förbli. Jag vet inte var det skulle ha slutat annars.

Ett ganska bra sätt att slippa bära tunga historier i dagsljus är att hälla vin över dem, det tunga sjunker tillfälligt men kommer dessvärre upp till ytan igen.
Jag har upptäckt att sånt som har skrämt mig och som jag varit orolig för/ just i min historia. Har blivit mindre tungt att bära när jag är nykter. Bara ett tips.
Vi tampas alla på olika vis och med olika mål. Många sköter jobb, familj, hela liv- och dricker. Dessvärre har det visat sig att alkoholmissbruk är progressivt. Gemensamt här är att man vill varandra väl, det är ovanligt! Skriv och läs och kom underfund med vilka mål du behöver sätta upp!

Här är en som blir glad när du skriver, Varafrisk! Och precis som vi alla säger, det finns en gemenskap här som inte finns överallt annars. Den behöver vi ta tillvara på, inte skjuta ifrån oss. Det här med att vara ensam i sitt liv, med sina egna känslor i det man upplevt är så himla vanligt men så vanskligt. Jag vet när jag fick min flicka för snart 12 år sedan. Hon höll på att mista livet i samband med sin födsel. Vi var kvar på sjukhuset under tio dagar. Det var många som undrade och bekymrade sig - då när vi låg inne. När vi kom hem möttes vi av ett hav av blommor från när och fjärran. Men sedan blev det helt tyst. Det var fruktansvärt. Det var också fruktansvärt att träffa andra med sina normala bebisar och som pratade som om ingenting hänt när det inom mig bara skrek av ångest och "fattar ni inte vad jag har varit med om - hur KAN ni bara hålla på och prata om triviala ting när min flicka så alldeles nyss var nära att dö". Men det är ju så det är. För "de andra" fortsatte livet som om ingenting hade hänt. Det fanns självklart inte ett uns av illvilja hos någon när de inte ställde de frågor som jag hade önskat att få. Men, jag hade självklart önskat att få frågor om hur det var, hur jag mådde nu och om min oro. Det var precis lika som du beskriver upplevelsen kring din mans sjukdom. Människan är ett flockdjur, men samtidigt är vi ofta så himla ensamma med oss själva, våra tankar och känslor. Jag sitter inte inne på någon lösning mer än att man måste acceptera att det ofta är så det är. För min del har jag en förhoppning om att få möjlighet att ta hand om den perioden i mitt liv nu. För det är fortfarande en stor sorg som jag bär på och som jag tror hade kunnat vara mindre tung nu så här långt efter om jag hade fått frågorna som jag önskade då.

Kram!

Så olikt honom. Tung stämning hemma. Jag hr idiotmycket jobb men får inget gjort. Och tiden rinner ut på jobbet. Arbetslös nästa fredag och har sökt jobb som jag skulle kunna påverka. Men är bara ledsen. Ofokuserad. Har lämnat altandörren öppen. Vi har en stor skog nära oss, inga stora bilvägar. Många förråd. Har efterlyst honom och letat letat letat. Behöver verkligen skicka in en kompletterande uppgift för ett jobb. Min möjlighet till ett intressant jobb. Men hela själen lyssnar efter min gosiga katt. Älskar den där pälsen och vill ha honom i sängen som vanligt. Visste att utekatt är en risk men ändå. Han fyller ett år idag ? och vi har inte sett skymten av honom.
Men ingen alkohol. Är aldrig sugen på alkohol för att dämpa känslor på det viset. Mer för att förgylla sköna känslor och dämpa lite stress. Men det här är oro, sorg, uppgivenhet... tungt.

Jag tror du behöver rota lite där - identifiera dina triggers, så att du kan hitta sätt att undvika dem.

Kram ?

Varför??

Vet inte...kanske gammal vana ?
Kanske välja det lätta istället för det som kräver mer...

Kram?