Senaste kommentarerna i forumet

Det låter som om du verkligen har bestämt dig! Med hela hjärnan ? Lämna inga dörrar öppna, ta en dag i taget, och ha tillit för processen och att det tar tid.

Otroligt sorgligt att det gick så långt att din man lämnade dig ? Men han kände nog att han var tvungen, för att du skulle inse allvaret.

Bra att du ska på AA-möte!

Har spenderat senaste dygnet med elva stycken härliga kvinnor i Sigtuna där vi har pilgrimsvandrat, yogat lite, ätit gott, druckit bubbelvatten men framför allt haft workshop i "Write Your Self", ett slags terapeutiskt skrivande. Det har varit roligt men intensivt! ?

Kram, ?

Hej!

Har varit här till och från, haft upp och nedgångar.

Ena stunden har jag mått bra och trott att jag kan sluta dricka, men å andra sidan har jag sådan ångest och stress att jag dricker. Jag dricker redigt när jag väl dricker och har inget stopp.

Detta har lett till osämja och besvikelse mellan mig och min man, det har gått så långt att jag förlorat honom. Han är kall, bryr sig inte längre och tänker bara på sig själv. Och vet ni vad, det gör han helt rätt i och jag har betett mig som ett svin rent ut sagt, inte så svårt att erkänna.

Tycker det är jättetragiskt att jag låtit det gå så långt att jag förlorade mitt livs kärlek. Jag sörjer verkligen den förlorade kärleken.

VI båda har mått dåligt ett tag, inte bara enbart för alkoholen utan också ekonomi, hälso och aktivitets val. Vi har inte gjort roliga saker på länge tillsammans och vi har tappat glädjen.

Jag har stor stress och ångest, detta har jag haft i ca 10 års tid och först nu har jag fått riktig hjälp och jag börjar inse vad som är viktigt i livet. Jag orkar inte med den människan jag är idag, jag vill så mycket mer men har satt gränser för mig själv för jag tycker inte att jag är värd att må bra, lyckas och älska mig själv.

När jag blir full, så blir jag känslosam och även arg, detta blir till följd att jag låter allt gå ut över honom, fastän jag inte menar det jag säger.

Jag känner mig ensam men ändå stark just nu, det har varit 4 intensiva veckor med mycket känslor. Vi har gjort slut och han vill hitta sig själv, men jag har antagligen inte fattat förrän nu att han har varit medberoende och försökt hjälpa mig så gott det går. Men tyvärr har jag varit så inne i mig själv och hatat mig själv, att fokus bara ligger på hur jag mår.

Jag är så djup ledsen över detta och vet inte vart jag ska ta vägen riktigt, jag gör allt för att må bra igen och att kunna älska mig själv. Men det är en sådan tuff process. Jag har intalat mig själv att han kommer lämna mig och haft ångest för det, och att jag är inte värd hans kärlek... Alltsåå....Snacka om att förminska en annan människa då, jag underminerar hans känslor och tvivlar på att dem är äkta, så ska det ju verkligen inte vara. Det jobbiga är att tilliten till mig är så låg att han inte tror på något jag säger... Tilliten till mig själv är väl samma, så jag gräver ner mig ännu mer.

Jag inser nu att jag har ett tufft jobb framför mig och att det är den tuffa vägen man måste ta för att kunna utvecklas, bli det bästa jag kan vara både för mig själv och andra.

Tack för att denna sida finns och att man inte är ensam, för det har jag känt mig länge nu. Det känns skönt att kunna skriva av sig och att inte bli dömd, för jag dömmer mig själv redan så hårt och jag har sådan ångest för alla mina val i livet. Jag vill inte vara sådan här något mer...Därför som jag säger adjö till mitt gamla jag som inte är jag, och säger välkommen till den jag alltid skulle varit.

Kram på er! Tack för att ni finns!

Ps. Jag ska till AA möte näst nästa vecka, första gången jag gör det... Känns inte jobbigt faktiskt, jag ser fram emot det.

Funderar hur det går för dig?
/Mrx

När man druckit för mycket så behöver hjärnan tid på sig att reparera sig. Därav den stora tröttheten. Man har en obalans i dopaminnivån och då skriker hjärnan efter alkohol för att rätta till det.
Var själv inte alls beredd på detta. Har läst på om postakut abstinens. Består av trötthet, koncentrationssvårigheter, klumpighet mm.
Man behöver ha tålamod med sig själv.
Kram?

”Idag väljer jag att vara nykter” på latin kan jag tänka med sig som en tatuering faktiskt. Med sirlig vacker skrift på insidan av vänster underarm. Det blir i så fall min allra första tatuering.

Kanske en lämplig present till mig själv på sexmånadersdagen eller ettårsdagen som nykter ?

Ni är så fina. Men jag vet inte om jag orkar stå emot idag. Allt är så jobbigt just nu, och jag blir så frustrerad. Den här ångesten, den är här och den kommer alltid att vara här. Vissa dagar mer än andra och det är så tröttsamt och frustrerande... att bara vilja försvinna, få en paus några timmar är lockande. Jag orkar inte med mig själv ibland.

Din hjärna håller på och sliter med att läka sig, och det tar tyvärr lång tid.

Ångesten stillas förvisso tillfälligt av alkohol - men det blir bara etter värre några timmar senare. Plus att det tar fem dagar innan alkoholen går ur kroppen, och under den tiden kommer du att ha SVÅRT sug efter mer alkohol.

Gör hellre något annat som lindrar ångesten är du snäll ❤️

Djupandas sakta in (räkna till 4), håll andan (räkna till 5), andas ut sakta (andas till 6), håll andan (andas till 5). Repetera 5-10 gånger, och använd fingrarna för att räkna repetionerna.

Har du inte ro att djupandas - ut och spring skiten ur dig! Båda sätten är effektiva mot just ångest.

Kram ❤️

Så himla starkt ?
Du kanske valt ditt namn för att du vet att du är det?
Ångest är en urjobbig känsla,men den är inte du.
Testa att andas, blunda.
Inte lätt men sen klingar det av,
Och du är inte, och ska inte vara en misslyckad person.
Kram.

...låter tungt!
Låter också som att du trycker ner dig själv. Du är inte ett misslyckande (vare sig du dricker eller inte) men prova att acceptera läget (jag vet att det är jättesvårt när ångesten finns) men ändå...
Just nu har du ångest - kan det få vara så bara? Det blir bara värre av att du dricker. Allting förändras....men vägen är sällan spikrak. Försök att vara snäll mot dig själv.

Fjärde nyktra helgen för mig - och mitt beslut att vara nykter känns fortfarande som bland de bästa besluten som jag har tagit ?

Någon liknade alkoholen vid en partner som det tar slut med. Jag har själv upplevt tre sådana uppbrott de senaste fem åren, efter kortare förbindelser, så jag vet tyvärr precis hur det känns. I ett fall bröt jag upp, men i de andra två fallen blev jag dumpad.

Först känner man sig ensam, övergiven, skitförbannad och överjävligt ledsen. Man ältar och ältar, tycker synd om sig själv ?

Några månader senare, med facit i hand, tänker man snarare: ”Vilken tur att jag kom ur den relationen utan alltför hemska själsliga skador.”

Precis så ska jag tänka om alkoholen! Vilken tur att jag kom ur den relationen!

Genom de böcker som jag läser/lyssnar på har jag idag lärt mig att man inte ska tänka ”aldrig mer alkohol”, utan att man hellre ska tänka ”idag väljer jag att vara nykter”, som en morgonrutin typ. Det ska jag prova! Då blir det som en daglig positiv affirmation ?

Man ska inte heller tänka ”jag ska INTE dricka alkohol”. Det blir som när man säger ”tänk INTE på den rosa elefanten”. Vad tänker man på då liksom?

Fortsatt trevlig nykter helg allihop!

Jag har sån stark ångest och jag vill dricka. Jag vill inte känna såhär. Fan, jag orkar inte hålla på! Varför ska jag vara duktig, varför kan inte jag få vara ett jävla misslyckande. Nån måste väl vara det också. Vad är det för mening med det här om ångesten är kvar tom värre?!

Vi har nog alla varit där i en relation, som plötsligt tar slut. Först känner man sig övergiven, arg och ledsen. Sen med facit i hand: ”Vilket tur att jag kom ur den relationen utan allt för hemska själsliga skador.”

Precis så ska jag tänka om alkoholen! Vilken tur att jag kom ur den relationen!

Man ska tydligen inte varken tänka eller uttrycka ”aldrig mer” utan hellre tänka ”idag väljer jag att vara nykter”, som en morgonrutin typ.

Man ska inte heller tänka eller uttrycka ”Jag ska inte dricka alkohol”. Det blir i så fall som när man säger: ”Tänk INTE på den rosa elefanten”. Vad tänker man på då?

....det är ju en djupt religiös tanke detta att man hittar fram först när man förlorar sig. Att man vinner när man lägger ner sina vapen. Att styrka är att blotta det som - på riktigt - är skört.
Jag är inte religiös i ngn konventionell mening ( jag tror på poesins kraft dock:-)
Men det är ju inte genom att vara stark i meningen "bita ihop", klara av, tvinga sig......som man kommer vidare den här gången.
Är det därför alla försök (mina..i alla fall) gick åt skogen? Kunde inte kontrollera den här sjukdomen genom att vara smart eller stark i ensamhet. Det krävs ngt annat.
Som att skriva och läsa här.

Ja vi kämpar här.. sorg över att ha druckit bort många år, försöker tänka att det är tur jag vaknade nu, och inte om ytterligare tio år, eller aldrig.
De senaste två dagarna har varit konstiga. Den där lyckan över nykterheten och allt annat smått i livet har inte infunnit sig. Kanske jag hade för höga förväntningar på dag 66. Nåt magiskt skulle ske!? Jag skulle äntligen bli fri? Så blev det bara platt? En insikt i sig. Nykterheten och lyckan är i nuet.
Väntar på boken (beställde från adlibris 79kr). I väntan ska jag unna mig att vänta. Avvakta. Backa. Luta mig tillbaka. Jag pratar mycket om att inte skena iväg i panik i känslor. Så nu gäller det att leva som jag lär och läser.
Jag tar det lugnt. Behöver återhämtning. Avslappning. God mat. En bra film/bok.
Ha en skön lördag!??‍♀️?

...för responsen. Och för att ni kan relatera till det jag skriver.
Jag kan relatera till så mkt av det jag läser här!

Och precis som många av er lyfter så har även jag haft mkt svårt för att be om hjälp. Visa sårbarhet. Samtidigt är jag social och har många goda vänner. Men jag har alltid känt mig mer bekväm i rollen som den som stöttar och lyssnar...
Även i yrkeslivet har jag haft och har ansvar för många människor... och jag tror att jag upplevs som stabil.
Men det finns en stark..och för mig oväntad kraft i att ge upp ( för det är min känsla inför alkoholen nu...jag känner mig besegrad ...jag orkar inte mer...det funkar inte). Inse fakta! Och inse att nu är det JAG som ska lyssna...ta rygg.
Jag är inte experten här, inte särskilt klok heller...jag har ärligt talat betett mig riktigt korkat ...
Jag - som hade ngn sorts självbild ändå av att vara så bra på känslor och relationer.... lite komiskt.
Lyssnade på en podd där en ganska ung kvinna - under trettio - beskrev sin resa in i nykterhet. Och jag kunde krasst konstatera att hon förstått mkt mer än jag ....i ett så tidigt skede.
Jag menar inte att slå på mig själv...för det tror jag inte hjälper. Det finns faktiskt ngt rofyllt i att ge upp och tillåta mig att känna mig besegrad och undrande.
Det är inte lätt men jag har ändå många fina....små stunder....mellan rastlöshet, tillfälligt sug och lite rosa drömmar om det goda glaset.
Fint det du skrev "Se klart" om att alkoholen blir lite som den där kärleken man lämnade (eller blev lämnad av)....först gör det ont och upptar en så mkt....men efter ett tag bleknar bilden/minnena...längtan. Och inte sällan (även de gånger man blivit lämnad ) har man ju tänkt - vilken himla tur att han drog för vi passade ju inte så bra tillsammans...
En fin lördag önskar jag alla.

Då var benen undansparkade igen, hela dagen från frukost har hon klagat på allt och alla. Orkar inte med den här skiten, lika bra att dricka sig full då det ändå kvittar.

Hej!

Riktigt bra jobbat! Det är beundransvärt och fantastiskt av dig att göra detta arbete med sig, jag är riktigt imponerad. Jag är i samma situation, men ska precis börja min resa mot nykterhet. Jag har skrivit här innan att jag ska sluta mm, men känns som det har varit bullshit tills nu.

Jag börjar tappa relationer mm och jag är inte mig själv längre, min hälsa är dålig och stressen är på hög nivå samt med ångest för allt.

tack för detta fantastiska inlägg och det ger mig energi att jobba med mig själv och ta hjälp på riktigt.

jag ska på mitt först AA-möte nästa vecka, antar det är första steget

Kram på dig!

Har läst ditt inlägg om att dricka ensam,det var väldigt ärligt skrivet.Och sorgligt.Jag är tacksam över att få läsa här och att vi delar med oss av våra hemligheter ,som gör att jag känner mig mindre ensam.Tack Kaveldun?från Pilla

Så bra att du är nykter? Men tråkigt du är sjuk. Krya?

Tack kära Pilla, Vaknavacker och Kaveldun, glad för heja och uppmuntran.
Tjatar ibland om dessa tankar med min man men eftersom han (konstigt nog, men det är en annan historia) vid endast sällsynta tillfällen uppfattat att jag druckit överdrivet, så blir dialogen lite haltande. Jag, ofta uppfylld och glad över nykterheten, han lite lakonisk- även om han stöttar mig och tycker jag är bra.
Men här får en frossa, i allt från hemska minnen till nyfunna glädjeämnen.
@kaveldun du skriver som jag tänker, i mycket. Pastavinet, cph-vin, eller london-dito. Solnedgångar och stjärnhimlar.
Men förvånande nog, åtminstone den senaste veckan, så har dessa tankar lättat betydligt, jag är säker på att jag kommer att njuta av alla de här tillfällena, men utan ett (läs 3-5) glas vin.
Kan inte riktigt redogöra för hur det gått till, men lite som att laddningen kring a minskat.
Jag tänker ibland på kärlek/besatthet av vinet har vissa likheter m kärlek/besatthet (snarare) i vissa relationer. Påminner om varandra, för mig.
Men en dag är han (i mitt fall) bara en vanlig människa och utan auran av- förtrollning.
Vilket för in mig på ett annat tema, dvs förtrollning i livet och hur den ska återuppfinnas. Det måste vara möjligt och tänker att det hör ihop med den där gläntan i skogen som bara kan hittas av den som gått vilse. Tranströmers alltså.
Kram på er, jag är nykter idag och det känns vilsamt.

Hej!Igenkänningsfaktorn i allt du skriver är stor.Kunde varit jag som skrivit det inlägget....?

Känner igen mig i känslan av att ha slösat bort så mycket tid och pengar.Som fått mig att må dåligt och försöka upprätthålla en fasad.Samt många sjukskrivningar för min del.Nu har jag skrivit in mig på programmet här.Spotta i nävarna och ta mig tbx till ett bra liv.

Vi är nog några stycken här. Att dricka ensam har jag också tyckt varit otroligt vilsamt och avkopplande. Sist i höstas så introducerar jag den nya vanan att handla halvflaskor (eh...) när min man var bortrest. Hade smarta strategier jobbade klart så ordentligt. Sen så.
Nånstans i den vevan kände jag så starkt att detta var en eskalerande sjukdom eller iaf något jag själv inte kunde styra.
Det blir mer kaffe nu, ibland är ensam det bästa sällskapet men precis som du skriver på ett helt annat sätt. Hejar på dig! Det där med högre makt funderar jag mycket över. Vissa fina dagar, med solen, kaffet eller ett glas alkoholfritt bubbel så tänker jag att det är kanske just nu som den högre makten pekar med ett vänligt finger. Allt detta är ditt.
Om du håller dig nykter.
Kram!