Senaste kommentarerna i forumet

Känner mig klarare i hjärnan på många sätt men feber och förkylning gör mig ändå seg.. undrar om det hjälper eller stjälper min nykterhet?

Å ena sidan vill jag inte dricka eftersom jag känner mig som en påse skit ändå, å andra sidan kan jag lika gärna dricka eftersom jag inte får uppleva den där nyförälskelsen i nykterheten så många pratar om..

Känner inget sug efter alkohol men inte heller någon större rastlöshet. Märkligt ändå. Räckte det verkligen bara med att bestämma sig på riktigt och skriva ner tankar i ett anonymt forum? Eller är det nu jag sänker garden och förstör allting?

Som sagt, helgen blir kanske en svårare utmaning. Känner viss stress. Om min pojkvän kommer hit så kanske jag vill dricka för att vara glad och social osv, men om han inte kommer hit så kanske jag vill dricka bort ensamheten? Är lite nervös.

Dag 5 strax avklarad, dags att släcka lampan.

Idag känns det som om söndagens återfall bara var en filmscen, en återblick på hur det kunde se ut förr, innan jag lovade mig själv att leva nykter. Och den filmscenen känns redan avlägsen. Jag har ju både Syster Anna och Forskaren vid min sida för det mesta, mina inre coacher eller alter egon som brukar kliva fram och stoppa mig när jag drömmer om en flaska vin för att fira något.

Idag har jag anledning att fira, men konstigt nog kände jag inget sug alls på hemvägen från jobbet. Fick besked att den permanenta tjänsten är min och dessutom frågade min nuvarande chef om jag skulle vara intresserad av en ledarroll på vår sektion, dvs. ett chefsuppdrag. Känns lätt overkligt men han sade faktiskt det! Jag är rädd om mig själv och ska bara njuta av glädjen av att vara fast anställd igen, lite drygt ett år efter att jag blev uppsagd från min förra arbetsplats. Fy satan vilken stress jag känt över osäkerheten - men ikväll har jag andats ut och känner mig bara stolt och nöjd :) Så jag firade med isté framför TV:n!

Vi kan, Vi vill och Vi törs - kom ihåg det alla som läser detta inlägg.
I söndags tog jag ett återfall - idag är jag rakryggad och beslutsam som om det aldrig hänt. Men det HAR hänt och jag ska lära mig av det. Ikväll är jag nykter och det gör inget om det tar 3 timmar att somna, jag är NYKTER!
Kram
svagis

Bra jobbat! Grattis till ditt nyktra liv!
Jag kan också vara lite sådär...dra mig undan....men numera så delar jag med mig härinne och det hjälper verkligen <3 Har längre än 10 veckors nykterhet nu med undantag för ett återfall som jag tog i söndags så det är bara några dagar bort, men konstigt nog känns det långt borta redan. Mitt nyktra liv har liksom "tagit över" märker jag och fördelarna med en nykter lite småtrist vanlig kväll har liksom blivit det nya normala i mitt liv. Det är så skönt!
Kram
svagis

Spontant känns det jättelänge till den 1 juni. Pallar din kropp och psyke det?

Vägen till beslut måste få ta den tid det tar helt enkelt, och det tar olika lång tid för olika individer.

Ett sätt att börja är att begränsa sitt drickande. I antal glas, bara dricka vissa dagar osv. Verkligen sätta gränser - och hålla dem.

Lagom tuffa gränser så man faktiskt klarar av dem. Då stärks självkänslan ”Jag klarade det!”

Att hela tiden känna sig misslyckad är inte bra för självkänslan, även om man hamnar där väldigt lätt.

Och man kan analysera sina triggerpunkter. Själv drack jag ofta på känslorna glädje/fest, trött, ledsen, uttråkad.

Du verkar dricka för att orka vardagen. Finns det något annat du kan göra för att orka vardagen? Delegera visst ansvar till din man? Dina barn? (Beroende på hur gamla de är förstås.) Finns det saker i vardagen som du kan sluta helt med?

Fortsätt läs och skriv här, sätt ord på dina tankar ?

Det ska bli spännande att följa dig!

Idag har jag funderat en hel del på AA och tolvstegsprogrammet. Jag lyssnar ju mycket på Alkispodden, och där vurmar de väldigt mycket för just tolvstegsprogrammet.

Budskapet är att man måste jobba med sig själv hela tiden, och att den gemenskap som AA står för är så viktigt just för nykterheten.

Fyra veckors semester, utan att gå på möten, hade tydligen gjort en av poddarna till en ”oskön snubbe”, värsta griniga Ove-gubben. Efter flera års nykterhet.

Först tänker jag att det är lätt att sitta i Stockholm och vurma för AA-möten. Där finns en hel del grupper att välja på om man säger så. Här i min hemstad finns en enda grupp, och jag är livrädd för att gå dit. Jag känner garanterat någon!

Om jag inte ens har velat berätta för mina alla närmaste att jag numer är en nykter alkoholist så har jag inte lust att berätta för ytligt bekanta.

Där finns kanske folk jag känner via jobbet, kanske föräldrar till barnens kompisar. Jag har ingen aning, och vågar inte ta reda på det. (Funderar på att kanske åka på ett möte i grannstaden. Inte funderat klart än dock.)

När jag lyssnar på Alkispodden får jag nästan intrycket att AA är det enda sättet att bli varaktigt nykter. Att det är snudd på omöjligt att bli nykter, och fortsätta vara nykter, utan AA.

Jag är dock ingen person man säger ”gör si och så” åt. Jag kan inte ens följa ett vanligt recept fullt ut ? Jag vill ha ramarna - sen vill jag utforma innehållet på mitt sätt. Och det blir alltid bra. Faktiskt. På den punkten har jag god självkänsla.

Så AA känns inte klockrent för mig faktiskt. Jag får lite sektvibbar. Jag gillar inte flockbeteende - kissar en ko så kissar alla.

Och att jag skulle lägga mitt liv i en ”högre makts” händer känns helt befängt. Jag tror på min egen förmåga - och tror jag på något annat så är det ödet. Men jag tror inte på någon ”högre makt”, om inte ödet räknas som det förstås.

Jag tänker att det här forumet ger mig flera saker som AA skulle kunna ge mig - gemenskap, dela mina erfarenheter, ta del av andras erfarenheter, och möjlighet att jobba med mig själv och min egen nykterhet genom att vara aktiv och både skriva och läsa på forumet ofta.

Jag tänker också att boken ”Tänka klart” verkligen får mig att tänka nya tankar och ifrågasätta mina fördomar. Och det finns en massa annan litteratur på samma tema, youtube-filmer etc.

Så jag tänker att jag kanske på egen hand faktiskt kan jobba med tolvstegsprogrammet - i en form som jag själv utformar efter mina behov. Ungefär som när jag lägger till och drar ifrån ingredienser i ett recept ?

Jag förstår att man med tiden blir mindre aktiv här på forumet, om nykterheten fortskrider år efter år och man tänker allt mindre på den.

Men jag ska verkligen försöka fortsätta att skriva/läsa regelbundet. Det här forumet får bli mina ”möten” helt enkelt.

Jag säger inte att jag aldrig kommer att uppsöka AA. Jag blir kanske värsta nykterhetsfundamentalisten i slutändan. Men då har jag ju bara ersatt en besatthet med en annan. Besattheten i alkohol övergår till en besatthet i att prata, tänka, agera i nykterhetens namn 24/7.

Jag vill ju leva ett vanligt liv - skapa plats för andra intressen och upplevelser.

Jag känner precis som dig en stor oro. Men jag vägrar att tro att det är kört! Nej, inte kört för varken dig eller mig om vi lär oss att ta hand om oss själva.

Imponerad, 19 dagar idag!! Tack!

Jag har lagt en stund idag på ett läsa de trådar som kommenterat mitt första inlägg och det är så mycket som jag känner igen...jag är så full av beundran att ni tagit steget och ni är kämpar. Jag säger varje morgon att nu får det vara slut..vaknar vid 4 med alltid samma ångest...det är redan kört!..hur kunde jag hamna här?..hur kan jag göra så här mot min familj?...hur ska jag kunna se mina barn/min pappa.. i ögonen och berätta när följdsjukdomarna från mitt missbruk träder fram? Ja, jag har druckit även ikväll men jag är inte på något sätt full, det blir jag aldrig. Jag "hanterar" mitt missbruk på ett "snyggt" sätt (patetiskt). Jag kan dricka mycket men har också nått en hög toleransnivå och det märks inte i all familjekaos som det normalt sätt är på kvällarna med mat, läxläsning, tonårsbråk och tonårsråd, lägg sedan till maken som också vill få sin stund att hinna prata med sin fru. Jag tar två snabba groggar bara för att orka.. Känns hemskt att bara skriva detta, det finns så många som klarar detta varje dag utan att ens fundera på ett glas vin eller en GT MEN jag måste ta detta för att bara klara en vanlig kväll med familjen. Jag vet att jag har allvarliga problem men jag klarar inte att tänka att jag aldrig mer ska få dricka ett glas vin, öl, bubbel eller GT. Jag tänker att jag i första hand skulle kunna sätta ett mål, 1 juni åker vi utomlands med bästa vänner, hade jag bara kunnat få "vara med" den veckan så tror jag att jag hade klarat att hålla upp. Är det ett knäppt sätt att se på saken eller är det ok? Tack för era fina meddelanden det värmer/Rosa

.....hej igen
Känner igen mig i så mkt av det du skriver.
Hur kunde jag jobba så mkt? Och varför började jag dricka på ett problematiskt sätt?
Hörde ett intressant samtal som några chefer hade - och som lyfte det faktum att man fokuserar så mkt på leverans - och brist på leverans - när man misstänker missbruk av alkohol.
Men många som dricker presterar väl. Kanske presterar de ’ för väl’ för att kompensera för alkoholen?
Jag tänker att det varit så ( ofta ) i mitt fall.
Jag har liksom haft två jobb - ett krävande verkligt och ett ( hemligt) som handlat om att dölja min alkoholkonsumtion...
alltid leverera, stiga upp tidigt osv.
Att sluta dricka är ju ( också) att börja lyssna inåt.
Vad vill jag? Hur mkt vill jag jobba?
Att tänka dessa tankar ( utan skuld och behov av att dölja ngt) är nytt och stort

Hej Se Klart

Loggar in och blir så glad över att se att din kommentar.
Jag har varit på resande fot och även haft gäster som stannade i nästan en vecka - och jag har inte tagit mig tid att logga in här.
Och det är dumt! Jag har flera gånger varit väldigt nära att dricka ...att bara ta ett glas och ’glömma’ varför jag fattade beslutet att vara nykter i tre månader.
Tror att det är fåfänga som hindrat mig - mer än något annat.
Jag vill inte dricka eftersom det påverkar min kropp så mkt.
Men själen?
Jag har liksom observerat/registrerat mina tankar utifrån ...och tankarna skrämmer mig. Hur nära jag är att glorifiera alkoholen och underskatta problemen.
Och detta att inte skriva här - inte ta hjälp . Det är också ett mönster.
Att kräva av mig själv att jag ska klara allt på egen hand. Att aldrig be om hjälp/ta hjälp.
I går åkte mina gäster och nu är jag här igen.
Jag behöver vara här - läsa, skriva, tänka. Ta del av era erfarenheter - och ta rygg på er.
Så dumt att inte fortsätta skriva....jag måste öva mig i att berätta hur det är - ups and downs...
Nu är det tisdag kväll - en vanlig kväll utan alkoholdimma....varken särskilt lycklig - eller olycklig.
Den är.

Idag dansade jag i en, för mig, ny kyrka. Jag har alltid tyckt om att besöka kyrkor. Jag tycker alla är vackra, på sitt sätt. Ofta föredrar jag det enkla framför det pampiga, pråliga. Att dessutom få dansa i kyrkorummet ger en annan känsla. Man får liksom inta rummet, äga utrymmet, ta plats med hela sin kropp och själ. ?

Hade dessvärre räknat lite optimistiskt men jag tackar ändå o förskott! Kram ?

Grå dag. En sån dag jag skulle köpt hem vin. Som om solen skulle spricka fram då? Eller för att sluta känna? Eller för att fnissa en stund? Just nu vet jag att jag behöver träna (hur ogärna jag än vill så är det just det jag behöver och ska!).
Så, ingen självömkan. På med träningskläderna och på tuffaste passet.
Här kommer jag!??‍♂️

(är inte alls så tuff som jag låter men jag försöker fake it til I make it!)
????‍♀️?

Tack för ett av de bästa inlägg jag läst, detta råd måste jag följa.

Mäktigt många dagar! Klokt att noga planera framtiden tror jag ? Det ska bli spännande att följa din planering!

Allt bra?
Kram!

Ja, vi har övningskörning och spontana restaurangbesök i kombination. Det tycker jag är en klockren lösning. Kul tillsammans och ingen A. Nu är mina barn så stora så jag kan oftast inte planera mitt liv efter dem och det rubbar min balans. Jag har berättat för psykolog och terapeut och min nya vän om mitt riskbeteende men jag ska alltid vara så stark. Kanske jag skulle bli svag utåt på riktigt för att sedan bygga upp mig själv. Its a long way to the bottom.

Jag är helt med dig i ditt resonemang. Det var inte missbruket som orsakade skilsmässan. Min fru var psykiskt sjuk och jag blev då lämnad till mig själv i tristess i långa och många perioder. Så klart använde vi A som stämningshöjande medel då och då men det är inte grundproblemet för skilsmässan. Nu är det dock ett problem för mig att jag fortsätter att dricka för att fly samtidigt som jag vet hur bra jag mår utan. Som väl är träffar jag en kvinna som är måttlig och då är jag också det så sjukdomen är inte helt fullbordad för min del men jag känner att jag är farligt nära och stöter bort bekantskap och aktiviteter som jag borde må bra av till förmån för att undvika gift.

Jag gör visst egna glädjekalkyler ?
Tack för påminnelsen och nu kämpar vi vidare!

Hej Se klart! Hmm, har för mig vi låg på samma dagar? Min dag 60 infaller i alla fall på torsdag :)
Den sjätte januari var min första dag. Nåja det är många dagar i vilket fall, Grattis!

Ha det bra!

Eller snarare igår var det 60 dagars nykterhet här i min ryggrad.
Det känns som ett stadigt lod i kroppen.
Nu är det snart endast en månad kvar av mitt ”löfte” om tre månader. Så jag kommer att behöva en strategi för framtiden.
Den ska jag börja med i veckan, och jag tänker gå grundligt till väga. Läste Berras tråd (starten alltså!) igår och blev otroligt inspirerad. Tack!!
Jag ska gå så noggrant tillväga. Det känns som jag behöver göra listor och följa tankar till slut.
Ett uppdrag helt enkelt.
Vid sidan om de tusen andra i vardagen men de flyter på utan alltför mycket krångel just nu, undrar varför ??

Har inte läst hela din tråd så därför kanske mitt inlägg inte är helt relevant men jag testar och tänker att just här på forumet är det okej, att testa tankar alltså.
Jag har jobbat en del med ledarskapsutbildningar, och oavsett forskning, nya rön eller teorier, så finns det en tanke som alltid fungerar- i alla organisationer.
Och det är att fokusera och lägga kraften där man kan påverka.
Och alltså ingen annanstans.
På så vis får man inflytande. Över vad det nu är man vill ha inflytande över.
För mig funkar detta ganska bra även i vanliga livet.
Jag tänker att du har gjort så otroligt många försök att få till stånd förändring hos din fru, och mellan er. Men ibland är den enda vägen att kapitulera- inför det som ligger utanför sfären för påverkan.
Och om all kraft, istället, läggs på det som går att påverka; dvs ditt drickande. Så kan det tänkas att du får så mycket makt över ditt liv att du kan förändra det. Så som du själv önskar. Att ha makt över sitt eget liv, det är stort.
Önskar dig massa gott och kraft!

Jo jag skulle också tro att det är influensa. Har läst att många upplever influensaliknande symtom under abstinens däremot, därav min fundering..

Tack för dina tips! Jag är nog tvärtom, livrädd för ensamheten och det är nog den som fått mig att dricka från första början.. tristess, rastlöshet och ensamhet. Kanske en anledning att lära mig hantera det nykter, men som jag mår nu orkar jag knappt gå till parkeringen och sätta mig i bilen, så någon promenad blir det iallafall inte, haha.

Ett par dagar kvar till helgen, vi får se hur det blir.

Jag tror också att kampen blir mer påtaglig om man dricker ibland jämfört med inte alls.

Ungefär som med godis faktiskt. Tar jag en godisbit ur en skål på bordet, då äter jag mer godis utan att jag knappt tänker på det. Tar jag ingen godisbit alls så är det lättare att avstå helt.

Samtidigt har du en sund inställning till att dricka måttligt, dvs att inte dricka hemma ihop med din man och aldrig ensam. Kan du hålla dig till den planen är det kanon.

Fortsätt skriv här så vi får följa dina framsteg ?

Jättebra jobbat med nykterheten!