Senaste kommentarerna i forumet

Grattis till första nyktra veckan, och grattis till att din sömn förbättrats! Upplevde samma sak efter en dryg vecka, och det var som att vinna högsta vinsten på lotto. Bra sömn är den bästa gåva man kan ge sig själv!

Andra nyktra veckan har passerat för mig, nu siktar vi vidare mot nästa nyktra helg ?

Heja oss!

Så skönt att sömnen börjat fungera. Då lossnar mycket. Vardagen blir enklare. Ha en fin måndag!

Tror att det är vanligt efter en tids nykterhet. I början är det mer wow, vakna utan bakfylla, få bättre sömn osv. Sen blir det nog en fas av ”var det här allt?”

Så väljer jag att se det, som en fas där kropp och knopp behöver fokusera på att läka, därav det stora behovet av egentid.

Om en bra vecka tidigare innehöll en massa aktiviteter tänker jag numer att en bra vecka innehåller ett minimum av aktiviteter utöver jobbet.

Jag tänker också att det inte alltid ska vara så här, att det är just en fas. Nu behöver jag vila, för att senare få lust att göra saker. Saker som inte innefattar alkohol.

Heja oss!

Kommer nog dröja innan jag slutar räkna vita dagar. Blivit något av en hobby?
Bättre hobby än att dricka alkohol! Dag 57 idag.
Blev en hektisk söndag med mycket stress. Så är det ju ibland. Får gå till jobbet och koppla av... not. Men det reder sig?
Ha en bra måndag, tack för ert fina stöd?

Hej Se klart!! Du verkar ju haft en helt ok helg. Skönt när i alla fall det sk ”suget” inte är något besvär längre. Det där med helgrutiner känns igen, blir lite annorlunda nu. Själv har jag tex varit och storhandlat kl 22.00 på lördagskvällen. Har aldrig hänt förr. Inte mycket folk i butiken dock?

Godmorgon!

Det låter som om du har en bra plan för dagen.
Ha en bra nyckter dag!
Mvh Bo

Hej! Vad härligt att det går bra, grattis till en vecka! Starkt att berätta för din vän, och det känns ju väldigt skönt efteråt. Det där med minnesluckor känner jag så väl igen. Vet inte hur många gånger frugan och barnen har ropat i kör på morgonen ”Det där sa vi ju i går!”

Ha en bra (och nykter) vecka!

...dricka!
Jag ska städa, träna, läsa, kolla dokumentär på svtplay, laga mat för veckan, ta en promenad på stan och handla lite, vila, kanske jobba lite hemifrån, ringa mamma, dricka kaffe, läsa foruminlägg, kanske blåsa via FaceTime om Han ber mig....
Det blir en toppendag!??

När vi var på forumet och möttes i det verkliga livet för ett par veckor sedan.

Förvånad höll jag fram handen och tog emot det bronsfärgade myntet i storlek av en gammal femkrona.
Det stod ”XI” med stora bokstäver på en sida...
Jag tittade upp med en frågande uppsyn mot Adde som stod framför mig när jag satt ner på stolen.
-Vad är det här, frågade jag?
-Det är en elvaårsmedalj svarade Adde med en lite hemlighetsfull min.
-Jaha svarade jag.
-Adde fortsatte, den får man inom AA när man har klarat av elvaårsdagen.
-Jasså sade jag, synade ännu en gång den och därefter jag sträckte mig fram för att lämna tillbaka den.
-Nej, den ska du ha, du har ju nyligen passerat din elvaårsdag.
-Jo det är ju sant svarade jag, men jag har ju aldrig varit på ett AA-möte någon gång.
-Den har jag ordnat till dig, jag går ju på dessa möten emellanåt.
-Jaha, oj, tack, visste inte hur jag skulle kunna framföra ett trovärdig tack när man samtidigt var så förvånad.

Den har sedan dess legat i min högra framficka på jeansen tillsammans med snusdosan.
I samma fick har jag alltid förvarat en tio och en femkrona för att kunna lossa en kundvagn när man behöver handla.
Nu är de utbytta mot tiokronorspollett och medaljen.
Är egentligen livrädd för att den ska trilla ur min ficka och avslöja min lilla hemlighet, men samtidigt...
Så skulle jag också vilja stolt visa upp den för alla jag känner, kolla en medalj!
Men är livrädd för följdfrågorna och de vidkommande dömande blickarna som följer för de som inte är tillräckligt insatta i hur ett modernt beroende ser ut.
För jag antar att de har samma syn på en alkoholist som jag en gång hade, synen av en parkbänksalkis.
Och jag orkar inte slåss för att tillräckligt nog kunna övertyga dem att så ser inte en vanlig alkis ut idag.
Vi dras med en massa gamla fördomar som är så svåra att bli av med, tyvärr.

Senast i förrgår klingade det till när jag reste mig ur soffan på kvällen, snusdosan hade fört med sig medaljen ut och när jag ställde mig upp så åkte den in under soffan,
-Oj vad är det där, frågade svärsonen?
Jag sträckte mig ner och körde handen under soffkanten, i samma stund förstod jag vad det var för ett sorts mynt som jag letade efter.
Snabbt fick jag upp det och utan att visa det för svärsonen stoppade jag det utan dröjsmål direkt ner i sin rätta ficka.
-Äh det var en femkrona svarade jag nästan lite rodnande, och hela situationen kändes lite märkligt ur mitt beteende.
Shit! Tänkte jag, det där kunde bli lite pinsamt, jag var inte beredd på att ta den diskussionen just då.
Jag har förresten inte berättat om min medalj för någon alls, inte ens frugan, jag bär på en liten hemlighet, i smyg.
Ja det var berättelsen om min medalj, och den har som alla medaljer, en baksida i dubbel bemärkelse.

Så...tillbaka till Berras dagbok i vårat livsforum...
Nu har jag lite svårt att organisera tankarna, vad är värt att berätta om, egentligen?
Den här helgen som var helt obokad, dottern med familj bjöd in sig till den, och det har vi ju ingenting emot.
Barnbarn och hundar, mycket som kan förgylla en vanlig helg, faktiskt.
Jag blev inbjuden att följa med när dottern hyrde ett hundinhäng en timme, där jyckarna fick springa av sig all sin energi fria från koppel och tvång, fria att löpa snabbare än vinden och lyckliga så tungan hänger utanför.
Men fredagen var jag och frugan så eländigt trötta så vi ville absolut inte laga någon middag, men det ordnade svärsonen, han inspirerades med öl, vin och en och annan grogg i köket, middag klockan halvtio.
Det smakade gott, ingen tvekan om det, men också en väldig röra i köket, vilket brukar bli under min omsorg.
Vi satt uppe alldeles för länge och var svintrötta, fattar inte av vilken anledning vi satt uppe, bara för att klockan skulle gå?
Jag hade hundsällskap under täcket, och han upptäckte när sonen kom inskramlande i hallen klockan tre på natten, men skällde inte som tur var, väckte inte hela huset.
Lördagen tillbringade vi några timmar på frugans jobb, hon hade fått ta del av en hel del kontorsväxter som skulle avyttras, denna gång tog vi släpet och inte som förra gången för ca tio år sedan, i bilen.
Det kostade mig en trettio centimeter lång bred repa i innertaket av den höga växten, bilen blev aldrig lika fin efter det.
Och tur var väl det, att vi tog släpet, vi fick med oss sju stycken jättekrukor med en diameter på ca fyrtio centimeter.
Och tunga var de, med jord och växter, palmer fikusar och allt var de var.
Nu gick de inte att ställa upp när de var så höga, så vi lade dem ner.
Gick de bra då?, nja blir nog svaret på den frågan.
En av de finaste krukorna sprack, den som frugan var mest glad över, sedan var släpet fullt med jord och lecakulor.
Och det var väl ändå inte det värsta, utan all den omfördelning av alla växter hemma, jodå dottern fick ett par också.
Bära, släpa, bubba, flytta på jorden, polera upp de med glasering, upp på övervåning, nej förresten ner med den...
Näää, vänta den där palmen inger ju ett djungeltema, flytta på elefanttavlan så passar det bättre.
Vi fick en högre höjd på krukorna så att barnbarnet inte kan dryga ut sin kost med blomjord.
Helt slut, det var ingen som orkade med att laga någon middag, så det blev allemans pizza så vi hann äta innan mellon.
Behöver jag säga att det blev en hyfsad tidig kväll, tills dess hundj_vlarna inte kunde hålla tyst när sonen kom indrällandes på småtimmarna...suck!
Allt medan stormen briserade utanför med hagel och småspikar i form av regn.

Söndagen däremot bjöd på sköna solstrålar och en mojnad vind, det blev en eftermiddagspromenad för samtliga.
Sextusen steg senare med röda vindpinade näsor kom vi hem, satte oss en stund på baksidan där man kryssade mellan hundarnas avträdeshögar, vilket påminner mig om fredagen då jag fick med mig en liten överraskning in i bilen, ja eller lite, vi pratar nog närmare ett halvkilo som satt fast under skosulan och besudlade alla pedaler och golvmattor, det är nackdelen med att ha för grova sulor på skorna.
De andra blev lite frusna och ville bada i spa’t, men upptäckte att någonting hade släppt ifrån sig en massa gula flagor som såg ut som om någon hade hyvlad av sig fotsulorna i vattnet, uäck!
Så det blev ett improviserat vattenbyte, och tur var väl det att det var mildgrader, annars hade det frusit i ledningarna.
En kubik tar lite tid att byta, så resterande timmarna i dagsljus tillbringade jag med blöta byxor och strumpor.
Nu blev det inget fusk, utan en rejält mustig gryta avslutade kvällen,och Voilà..se där sonen gjorde oss sällskap.
Hade ju knappt sett honom under helgen alls, bara varit med sina kompisar, han väljer sitt sällskap.

Så nu ligger jag här i sängen och summerar min vecka/helg, och känner mig snuvad på en helt obokad helg.
Men så här i backspegeln så är jag ändå nöjd, jag bytte inte ut den till något sämre, utan bara till något som jag inte hade räknat med, vi skulle ju ta det lugnt och kanske städat lite, men det kan ju vänta.
Viktigast är nog att umgås med de som betyder mest för mig, min familj.
Men ibland får jag inte mitt utrymme med egentid, och då kan jag känna mig lite inträngt i ett hörn.
Jag behöver avlasta mina tankar till att hinna komma ikapp med livet, tid för eftertanke.

Liten stund här och nu!
Alkoholen finns runt omkring mig, men bekommer mig inte längre på något sätt.
Jag har ett mentalt stängsel som håller den på ett obestämt avstånd, tillräckligt stort för att inte låta mina tankar falla för en verklighetsflykt, verkligheten är inte längre lika skrämmande som när jag drack.

Med eller utan medalj, jag är en stolt ickedrickare, tack för det telev...nej forumet.

Berra

Helgerna är som sagt och som för de flesta det jag tycker är krångligast med det nyktra livet, rutinerna är inte lika tydliga och jag får liksom lite svårare att staga upp tiden. Det har ändå varit en bra helg med träning ffg på länge. Väldigt skönt. En restaurangkväll och en större familjemiddag. Båda gick helt ok, även om detta med släkt, barn och barnbarn är ett självklart tillfälle att dricka vin (inga överdrifter men tillräckligt för att jag ska ha lätt ångest på måndagen). Svårt att känna mig avslappnad, och längtar hem till mitt, min fåtölj, min lägenhet. Restaurangen gick bättre än väntat. Så ett halvt framsteg...
Men nä, vissa saker jag brukar tycka är essensen av mitt liv infinner sig liksom inte.
Jag parerar genom att tänka på min kommande (hyfsat) pigga måndag morgon och att jag kanske kommer känna mig stolt. Men just det bytet känns lite dålig deal just idag...
Har dessutom ätit onyttigt, men kände att jag inte orkade hålla emot precis allt, just idag,
Nu väntar säng, ny vecka och massor av åtaganden på jobbet. Jag glädjer mig åtminstone åt att hantera uppdrag utan darr.
Mina barn har inte frågat något när jag berättat att jag inte ska dricka på ett tag. Fick till och med för mig att de tycker det är lite tråkigt.
Så ja, inte mer än en tre plus helg, dvs glädjer mig inte nämnvärt åt min nykterhet just idag.
Sorry för o-peppigt inlägg.
Men jag somnar nykter och det får duga.

Idag är det en vecka sedan jag tog det sista glaset vin. Jag är så stolt över att ha klarat en vecka!
Ikväll var jag och en vän ute och käkade och kollade på ett band. Det var bestämt sedan länge och jag hade ångest för det och undrade hur det skulle gå. Jag valde att vara ärlig och berättade för min vän att jag dricker alldeles för mycket och nu valt att sluta helt. Fick bara stöd tillbaka och det slutade med att vi båda drack Alkoholfri öl och alkoholfria drinkar. Har även äntligen börjat kunna sova hyfsat. Inatt var första natten jag sov oavbrutet. Blev helt chockad när klockan ringde, då hade jag sovit hela natten utan att vakna vilket jag alltid gjort tre-fyra gånger innan (med A). Det är verkligen en underbar känsla att vakna,utsövd och nykter.

gå in och skriva. Så stort tack för era inlägg till mig?Se klart och VaknaVacker.

Jag är beslutsam att förändra mitt drickande, vet inte än om jag klarar ett ’normalt’ bruk. Det kommer att visa sig med tiden, det behöver jag inte oroa mig för. Jag njuter av att vakna utan att jag har druckit a kvällen innan, vilket jag gjort nu i 65 av 70 dagar totalt sen denna resa startade.

Njöt också av de timmar av smärtlindring jag fick igår. Mår även mycket bättre idag, både i kropp och urinvägar. Äter ingen medicin för dessa problem.

Vi fortsätter kämpa! ?

Härligt! Heja dig??

Det värsta är att jag har fått bra resultat och tappat 8kg sedan i oktober samtidigt som jag hinkat rätt mycket...taskig morot att sluta då.... men hjärnan är ju med på tåget igen och det finns ju fler fördelar att sluta dricka?
Imorgon blir det ett tungt benpass ??

Tänker att jag får sätta det i relation till nåt annat för att få perspektiv, jag har ju inte förlorat båda benen ?(inte du heller hoppas jag?)...

Är det några fler härinne som medicinerar med Campral eller liknande? Jag började äta det igår, har inte känt av någon direkt skillnad ännu, någon som vet om det ska verka på en gång eller om det kanske tar ett tag?

Följer dig i spåren.

Heja oss!

Ett riktigt lyckopiller var ditt inlägg! Att känna sådan tacksamhet är verkligen en gåva ❤️

Jag vet att du fixar att vara nykter! Och det vet du också ❤️

Alternativet är hundra miljoner gånger sämre!

Och aw suger ?

Kolla vad förnuftig du är! Det är bra att du skriver ner allt. Väldigt bra att påminna sig själv om att man inte behöver vara den som ska lösa allt jämt. Jag jobbar själv med projekt och där är alltid saker beroende av andra och det kan sega och gå åt pipan med saker rätt mycket. Så fattar dig verkligen. Så länge man gör det man kan själv så är det inte så mycket mer att göra. ❤️

Kolla vad grym du är!! Längtar tills jag har fixat två veckor.

Stor kram

54 dagar i frihet! Utan den tunga svarta spökfilten doppad i sprit tyngd över mig.
Jag har öppnat mina ögon. Jag ser klarare för varje dag. Och jag gråter, varje dag! Jag får insikter, jag får upp minnen, jag känner sorg över gamla barndomsminnen, tillåter känsla och minne kopplas samman. Förstår den och tillåter mig att känna. Flyr inte under den tunga spriten mer. Jag gråter av lycka, av tacksamhet, av sorg och förluster i livet. Men mest av glädje! Tänk att livet gav mig en ny chans att vakna!! Mina barn fick tillbaka sin mamma! Jag är vaken! Jag älskar livet! Tack tack tack! För att jag slipper den tunga ångesten, rädslan, abstinensen och all skit spriten förde med sig!
Kämpa på allihop!
???‍♀️?

Välkommen till forumet Halvdan.
Jag känner igen det där med att känna att livet är tråkigt och dricka sig till sömns. Jag jobbar nu hårt på att hålla mig nykter. Nu är jag i början på min resa men jag har börjat träna för att ha något att göra, så har jag tittat lite på distanskurser för att fylla kvällarna med något annat än A. Kanske finns det något du vill lära dig som kan hjälpa eller en aktivitet med dottern. Forumet här är en stor hjälp för mig. Jag har försökt hålla upp på egen hand innan utan större framgång, att ta hjälp är aldrig fel! Tillsammans är vi starka tänker jag.

Idag blev det lunch på stan med min kompis, min yngsta dotter och hennes kompis, och sen gick jag och tjejerna på bio. Mysigt ?

Inga problem med nykterheten alls, det känns bra och jag är fortsatt bestämd i mitt beslut ?

I eftermiddag fick jag ett enormt ångestpåslag när jag började tänka på jobbet. Har en hel del kaos att bringa ordning i om man säger så.

Inget kaos som jag orsakat på något sätt, men ibland hopar det sig och den framförhållning jag helst vill ha går då om intet och jag ägnar dagarna åt att släcka bränder. Trots att jag borde planera framåt.

En hel del av mitt jobb kan jag inte varken lösa eller ens göra förrän en chef har fattat vissa beslut. Värsta läget - då känner jag mig bakbunden. Chefen har ju dessutom själv en jä.... massa att göra, och hens framförhållning är inte på samma nivå som min.

1) Jag kan inte hjälpa att problemen hopar sig, det är inte mitt fel.

2) Jag är inte ytterst ansvarig, och vill inte vara det heller.

3) Jag kan bara göra mitt bästa utifrån förutsättningarna. Och det är alltid tillräckligt.

4) Jag kan inte trolla, så ibland löser sig inte vissa saker, och då får det vara en lösning.

5) Allt löser sig på något sätt. Det vet jag av erfarenhet.

6) Vi jobbar inte på akuten, vårt jobb handlar inte om liv och död.

Behövde bara skriva ner det, för att påminna mig själv.

Sen tror jag att helgen känts lång med tanke på ledig fredag, men också rätt så intensiv umgängesmässigt, så jag är lite mentalt trött och då reagerar kroppen automatiskt med ångest, som en ren reflex.

Viktigast först - vara nykter!

Allt annat får lösa sig bäst det kan helt enkelt. Kommande jobbvecka är inte riktigt lika uppbokad som den förra, så jag hinner nog jobba både ikapp och framåt en hel del.

Jag ska dessutom ha en heldag med koncernkollegor som jobbar med samma sak som jag, och det ger mig alltid energi.

Slutgnällt ?

Glömde ju skriva att jag blev så glad för hälsningen Vinäger?

Hoppas att du har haft en bra helg!

Kram?