Senaste kommentarerna i forumet

Att kunna stå emot riskabla situationer och frestelser är ett bra steg! Ju fler situationer som du klarar av att stå emot att dricka ju bättre kontroll får du. Det är tråkigt och lite oroande att höra om situationen mellan dig och din fru. När det blir aggressivitet och våldsamheter på det sättet som du beskriver så finns det en risk att det blir värre och värre.

Vi brukar alltid ge tipset att se till att ha en väg ut ur situationen. Det vill säga att om du märker eller kan gissa att det kommer att bli bråk mellan er så försök avlägsna dig från situationen. Gå därifrån, gör ett ärende eller åk till en kompis eller familjemedlem. Aggressiva diskussioner löser i princip aldrig något. Då är det bättre att prata då hon och kanske även du är lugnare.

Försök undvika att sätta dig i en situation som du inte kan ta dig ifrån, som det blev när ni satt i en rullande bil. Det kan vara bra att planera lite innan. Vad kan du göra om du märker att ett bråk är på gång? Kan du förbereda något eller prata med någon som du kan åka till om det behövs? Kanske kan du t om förvarna din fru och säga att du kommer gå därifrån om det blir bråk på det sättet igen?

Du verkar ha en knepig sits. När jag läser det du har skrivit så tänker jag att du har mycket att förlora på att ett bråk skulle urarta och leda till händelser som du ångrar eller som kan vändas emot dig. Hoppas att du kan ha nytta av något av det som jag skrev ovan. Om du hellre diskuterar det privat så kan du skriva ett meddelande under frågor.

Vänliga hälsningar
/magnus
alkoholhjälpen

Alltid lika roligt att få peppiga hälsningar i sin tråd ❤️

Jag vill berätta för äldsta dottern av två anledningar: 1) jag vet att hon oroat sig massor för mitt drickande i många år, 2) jag vill att min nykterhet ska vara bestående och då vill jag stänga de ”bakdörrar” som gör det möjligt att börja dricka igen.

Jag tänker att alla sätt som kan hålla mig nykter är bra. Och att berätta för äldsta dottern, och inte vilja göra henne besviken om jag börjar dricka igen, kan vara ett skäl som känns viktigt bland alla andra skäl.

Jag minns ju verkligen alla gånger som min pappa slutade dricka, och hur glad jag blev, och hur besviken jag blev när han började igen. Och hur jag till slut inte alls trodde på att han skulle lyckas. Vilket han inte gjorde heller, han söp ihjäl sig.

Och jag vill inte bli som min pappa. Jag vill inte följa i hans fotspår till döden. Jag vill inte. Jag ska inte.

Jag har aldrig hållit på och slutat dricka och sen börjat igen. Det här är första gången jag på allvar slutar dricka. Tidigare gånger har jag bara försökt ”dra ner på drickandet”, men det är inget jag delgett någon annan.

Däremot har jag slutat dricka helt i flera månader de två gånger jag varit sjukskriven för utmattningsdepression. Av ren självbevarelsedrift. Har man redan ångest pga sjukdom blir den etter värre om man adderar alkohol.

Apropå sömnen har jag köpt ett tyngdtäcke på 11 kg. Inköpet sammanföll med min nykterhet tillika ångest/sömnstörning. Så då kände jag mig helt kvävd av täcket och fick sova utan.

Nu när jag sover bättre har jag börjat ha det liggande över benen, åtminstone delvis av natten. Vänjer mig så sakta.

För som någon så klokt uttryckte det ”Tyngdtäcke är inget sömnpiller. Har man ångest pga stress så känner man så under ett tyngdtäcke också.”

Däremot tror jag på tyngdtäckets positiva påverkan av generell oro och rastlöshet i kroppen. Min hund som var väldigt rädd för åska och fyrverkerier blev lugnare när jag lindade hans kropp hårt med en sjal till exempel.

Fortsatt trevlig och nykter helg!

Kram ❤️

Träning är jättebra distraktion! Och höjer ditt serotonin och endorfin, hormoner som gör dig nöjd. Träna styrka är svinbra, men du behöver lite pulshöjning också - crosstrainer, löpband eller motionscykel.

Skogen är oerhört läkande för själen, jag älskar skogspromenader.

Du är absolut på rätt väg! En dag i taget!

Det är jätteviktigt att vi alla får veta att det tar tid innan hjärnan har läkt sig efter de alkoholskador den fått. Att vi får veta att det inte är en quick-fix att sluta dricka, och att vi måste ha tålamod.

Tack för att du delar denna viktiga kunskap!

Och grattis till 8:e nyktra helgen!

...Andrahalvlek, Pilla och Vinäger!?‍♀️
Tack snälla för att ni finns, ni hjälper mig att fortsätta vakna vacker! Skulle inte klara detta utan er?
Vartenda nykter dag är jag så tacksam för. Snackar med mig själv och lovar mig en fantastisk vit vår och sommar!
Let's go!!?????

Åttonde vita helgen. Så skööönt!?
Läser på hela tiden. För att visa mig själv empati... Om vad ett beroende faktiskt innebär både psykiskt och fysiskt. Det här med postakut abstinens. Den kan vara mellan 3 och 12 månader.
Hade förväntningar på att jag skulle må jättebra efter två veckor typ. Nu har jag varit vit i 55 dagar är det väl... och det är i sanning inte många dagar jag varit pigg och rask.
Det tar tid att bli återställd. Alkoholismen möblerar om i hjärnan, dopaminnivåerna blir lägre då alkoholen som gett kickarna inte inte dricks längre. Serotoninet är lägre. Även glutamat som påverkar sömnen påverkas och man kan få sämre sömn...
Finns ju självklart saker man kan göra för att må bättre. Som motion t ex.

Vi som kämpar, vi måste ha empati för oss själva. Tar tid att bli ok igen efter den misshandel vi utsatt oss för. Vi måste fostra om våra hjärnor så vår känslohjärna inte styr över våra pannlober, då kan vi övervinna impulser och ta kloka beslut om att inte dricka.

https://youtu.be/OqUg9ehXiYw

Härlig lördag till er alla fina, tusen tack för pepp och stöd❤ Kram?

Jag tycker att varje tanke som involverar ”hela livet tills jag dör” fungerar som startskott för existentiellt ångestlopp. Inte bara tanken att aldrig dricka alkohol igen, utan alla resten-av-livet-tankar. Tänker jag tex tanken att mitt nuvarande jobb är det som gäller fram till pension är jag redo att lämna in min avskedsansökan imorrn, fast jag trivs, utvecklas och ofta upplever någon slags eufori i det dagliga jobbandet. Tänker jag tanken att jag aldrig ska uppleva förälskelse och ehrm ”kroppsligt tillfredsställande aktiviteter” med någon annan människa än min man börjar jag nästan leta vänsterprassel-forum i nästa stund. Trots att min man är min bästa vän, och jag egentligen inte har någon lust att vara så närgången sas, med någon annan människa. Eller tanken att jag ska bo där jag bor tills de bär ut mig med fötterna först. Jag är genast redo att sälja/skänka/slänga allt jag äger och dra på kibbutz. Fast jag egentligen är nöjd med livet, och har ”hittat hem” i stora vida världen. Commitment issues much? ? Summa summarum av svammel - Det är här och nu som gäller. Bra jobbat Ensam! Kram

Ja dagarna går fort!
Det är en enorm omställning att sluta dricka. Även för omgivningen?
Kram!??

Tack Andrahalvlek! ❤

Dag 50 ?....

Satt nyss och tänkte tillbaka på förra uppehållet i höstas, hur fixerad jag var vid antalet dagar, målsättningar och förändringar. Nu rycker jag på axlarna mest, tror det kan vara en försvarsmekanism tills jag passerat två månader som är rekordet sen jag var gravid. Men hösten var ett helvete från början till slut och ingenting i mig fungerade som det skulle så det är en dålig referenspunkt.

En sak som är rätt löjlig med tanke på att jag levt ihop med min man i snart 20 år, är att jag blivit lite blyg. Vill inte visa mig utan kläder, skäms över förfallet och känner mig sårbar på ett nytt vis. Tidigare var man ju kroniskt bedövad och stressad så då struntade jag fullständigt i hur jag såg ut men nu har medvetenheten vaknat tillsammans med skammen. Där blir personlighetsförändringen påtaglig och för honom måste det ju verka urlöjligt.

Sportlov nästa vecka och oron inför medresenärer och alkohol är som bortblåst. Känner absolut noll stress inför dem, deras drickande och ev kommentarer. Finns två lägen där man riskerar att fullkomligt angripas av andras påträngande frågor och det är när man tackar nej till alkohol och när man gått ner i vikt. I båda fallen borde det ju egentligen vara tvärtom, är man pissfull snackas det skit bakom ryggen och detsamma om man lagt på sig vikt, då hånas det eller spekuleras friskt också utan att det ska nå ens öron. Men jag kommer inte acceptera några kränkande frågor från obehöriga, kommer svara leende med en motfråga att de kanske skulle fokusera på hur många glas de själva häller i sig och försäkra att allt är ok med mig. Funkar ju såklart inte med alla, inget jag skulle slänga i ansiktet på svärföräldrarna men de skulle å andra sidan aldrig fråga heller.

Femtio dagar... fattar inte att tiden gått så fort, snart hundra dagar då.

Blev 8 öl igår, hade kontroll men balanserade på en knivsegg på sluttampen. Inga minnesluckor för att jag drack sakta och utdraget. Därav ingen ångest idag heller.
Nu blir det nyktert resten av helgen, sen börjar ny vecka. En dag i sänder mot normalt drickande.

Ja, vilken är dagen?
Jag tror jag fiskade efter det i början av min nykterhet typ att ngn skulle säga att ”nej du verkar inte ha slagit i botten”, samtidigt som jag kände mig som en soldat- mot just botten.
Mina värsta skräck-scenarior är ju levercancer utan räddning.
Det finns väldigt mkt cancer att vara orolig för men vore ju bra om man inte själv drack sig till en obotlig variant..
Hopp! Där har du det. Hoppfulla dagar. Och för mig är det superviktig att verkligen vara i, registrera framgångarna i form av att leva utan skam i ett nu som jag inte längtar bort från.
Absolutionen du skriver om. Vi får forska, leta, testa oss fram.
Idag tänkte jag på ostronmiddag i Nice, hur hantera utan vin i slarviga franska glas.
Sen tänkte jag på frukosten dagen efter, balkong sol. Café au lait och croissant.
Och jag tror att om jag får njuta av den där frukosten utan att vara trött och bakis (och tjock!)
Så är kanske också det en absolution. Ha en fin lördag, jag firar med träningen för att stärka mig inför restaurangkväll.

Får man gratulera till två veckor Andrahalvlek? Läste att det tar upp till 10 dagar för alkoholen att lämna kroppen och bara det är ju en uppfriskande tanke när man kämpar på med nya vanor. ?

Blir alldeles rörd av din dotters kommentar, träffade rakt in i mammahjärtat. ?

Gissar att du provat det mesta gällande sömnproblemen men tyngdtäcke? Jag har aldrig sovit bättre och de jag rekommenderat det till säger samma sak, varav några riktiga skeptiker. Kan vara värt att prova om du inte gjort det.

Finns det något särskilt skäl till att du vill berätta om nykterheten för barnen? Jag har själv funderat på hur jag ska göra och framförallt när jag ska göra det och min stora skräck är att göra dem besvikna genom att inte inte klara av det... Så jag väljer att inte säga nåt alls, de får märka helt enkelt. Min man och närmaste vänner vet att jag har "ett uppehåll" eller vad man ska kalla det, har sagt att jag ska hålla mig ifrån alkoholen på obestämd tid. Är så less på att känna mig som en j-a clown när mina löften inte uppfylls så det här får bli ett good enough.

Önskar er en underbar lördag med massor av energi! ?

Tack för pepp ❤️

Jaa likadant här! Dottern min med förståndshandikapp läser också av! Det värmer hjärtat ❤
Kör samma taktik som du. Ens vänner märker när de märker det att jag inte dricker... no big deal liksom?? Din andra dotter kommer bli glad?
Om du drack mycket kaffe kan det ju vara det som ger huvudvärk... Hoppas du får en bra lördag utan den!
Kram??

Jag är så glad och stolt att jag klarade dag 1. Jag tänker inte förminska det och säga "även om det bara är en dag". Det var en hel dag, en fredag.

Under dagen så tänkte jag några gånger på A, men så började jga läsa min gamla tråd och bland de första inläggen så fick jag tips om att träning hjälper. Jag som precis har flyttat har ett jättefint gym i källaren i lägenhetskomplexet, så jag tänkte - why not. Fick sån energi av det och tänkte inte mer på A.

Drack pepsi max och åt kebabpizza på kvällen som en belöning för att jag fixade det.

Visst är det jobbigt om tanken på resten av livet kommer upp, tanken att aldrig dricka igen. Men just nu så tänker jag inte ens tänka så. För jag tar det dag för dag. Och i dag så kommer jag också fixa det.

Blir det fint väder i dag så åker jag till skogen, som är en sån sak man orkar när man inte är seg och bakis. Blir det dåligt väder kanske jag går till gymmet igen eller bara sitter i min morgonrock hela dagen i soffan och kikar på Big Brother. Haha... livet på en pinne.

Så väljer att inte dricka i dag, istället gör jag något som ger mig energi

Kämpa! Du klarar det!

Vaknar nykter och hyfsat fräsch! Drömde konstiga drömmar inatt men de är glömda nu. Ser fram emot en dag av skidskytte och handarbete, matlagning och umgänge med en vän som hälsar på i helgen. En helg för återhämtning. Så jag börjar dagen med en promenad nu :)

Kram
svagis

Ta vara på tiden och hjälpen du får. Efter 5 månader har du ju inget fysiskt beroende utan du vill ha "kicken".
För oss med beroende räckker det med ett glas så är alla goda föresatser som bortblåsta. Med alkohol och droger blir livet dåligt. Gör det rätta stället, bestäm dig för att vara nykter och drogfri. Kram ?

.....åh, känner igen de där tankarna att ’någon dag måste jag sluta dricka...har jag nått vägs ände’
Vet inte hur jag föreställde mig den dagen? Den låg i alla fall alltid i framtiden ( och jag har druckit problematiskt i mer än 10 år). Sista åren har de nyktra dagarna varit klart färre än de onyktra. Jag bor också ensam - även om jag har en rar man ....men vi är särbos - och möjligheterna att dricka och bli full - i ensamhet - har varit stora.
Sista åren har jag ofta tänkt ’detta blir min död’ ....när jag läst om de nya forskningsrönen som ju slår fast att även 9 standardglas är för stora kvantiteter - att alkohol ligger bakom så många varianter av cancer...ovanpå allt annat.
Jag vill så gärna leva och bli gammal ( ja äldre:-)
Jag har ju - mig veterligen - bara ett liv.
Det kokar liksom ner till det.
Och tanken på att ngn gång få ligga bredvid ett litet barnbarn...nykter.
Som jag förstår att du får - så fint.
Klockan är 7.18 och jag ska till jobbet en sväng. Hade det varit en ’vanlig’ lördag hade jag haft aska i munnen och hård puls.
Jag förstår att jag går på mycket skör is ( och ska akta mig för att låta alltför trosviss).
Men jag känner också hopp...en liten strimma. Och förväntan.
Ha en fin lördag! ( jazzklubben är också en restaurang ...)

....till dig Femina.
Det låter som att du har mycket att kämpa med.
Men också som att du kommit till ett viktigt vägskäl.
Och det låter så bra med AA. En vacker dag ska jag nog själv gå dit. Det verkar vara så människor kommer ur den här svåra sjukdomen alkoholism.....genom att öppna dörren för andra.
Vill bara säga att jag blev berörd av din tråd - och tror på att ditt liv tar en annan riktning nu!

Önskar dig och er detsamma?❤️? / mt

kolla Essenses förlag för bokpresentationer och länkar till provläsning(borttagen länk/admi)
Under året, eller runt årsskiftet 2020/2021 kommer även en bok som mer ingående beskriver beroende ur flera olika perspektiv. Finns även att låna på elib/bibliotek i väst

Både min morfar, min mamma och min pappa var alkoholister. Mamma dog i sviterna av sin alkoholism. Hon hade utvecklat esofagusvaricier och dog i en Gastrointestinal störtblödning. Det är ingen vacker död kan jag lova...Vi hade ingen bra relation och jag klandrar henne mycket för vad som hände mig i min barndom. Nu när jag ser mig själv i spegeln kan jag se henne. Det är smärtsamt och gör mig både äcklad, ångestladdad och rädd...
Har fortfarande inte rört en droppe denna fredag, trots ensamhet och tillgång. Lite stolt ändå. Ska försöka sova nu.
Kram på er och tack för alla svar. Det känns så fint att få svar ska ni veta, allt blir lättare... jag pratar inte med någon annan än er om detta. ❤️

Jag är ny här och känner igen en hel del av det du skriver. Jag har också en massa minnesluckor. Har fått höra en massa gånger från både man och barn -Men det sa jag ju till dig igår. Då har jag svarat och pratat med dem om något under alkoholpåverkan som jag sedan inte har ett enda minne av dagen efter. För mig är det dag fem idag. Drack sista glaset vin i söndags. Det är oerhört tufft. Jag är ensam hemma och det finns kallt gott vin i kylen och sprit i skåpen. Ingen hade sett om jag bara tog ett litet litet glas... ska försöka sova nu istället.
Lycka till till dig, känns så fint att ha hittat hit, plötsligt känner man sig väldigt mycket mindre ensam.
Kram

Huvudvärk större delen av dagen. Vet inte om det beror på att jag numer inte dricker kaffe senare än kl 12, pga sömnen, eller om det bara är spänningshuvudvärk. Jobbigt är det oavsett.

Yngsta dottern upphör aldrig att förvåna mig. Hon läser av stämningar på ett helt otroligt sätt, trots sin utvecklingsstörning. Eller kanske tack vare.

Hon har hängt på sitt rum hela kvällen, kollat på youtube och spelat candycrush. Hon har kommit ut några gånger och pratat om olika saker, bland annat om vad vi ska göra i helgen.

För tio minuter sen kom hon ut och sa ”Du har slutat dricka vin, bra. Drick öl istället.” Sen gick hon in på sitt rum igen. Jag hann inte ens svara henne, och jag har inte sagt ett ord till henne om detta.

Som sagt, hon upphör aldrig att förvåna mig, älskade unge ❤️