Senaste kommentarerna i forumet

Så här tror jag att det funkar för de flesta av oss som har problem med alkohol:

1) Inse problemet fullt ut - utan att förneka/förminska/dölja.
2) Verkligen bestämma sig för att sluta dricka, och verkligen vilja det. (Även om risken förstås finns för återfall.)
3) Göra det, och ta en dag i taget.

Det tog MÅNGA år för mig att ens ta steg 1. Jag ville ju verkligen inte att det skulle vara så illa. Jag ville inte vara ”allergisk” mot alkohol. Men till slut kände jag mig tvungen att inse fakta.

Jag försöker att inte tänka ”aldrig mer”, utan jag försöker istället påminna mig om att ingenting blir bättre med alkohol i kroppen - för det slutar aldrig med 2-3 glas. Aldrig. Det spårar nästan alltid ur på något sätt. Skäms som en hund över vissa ”urspårningar”. Tonårssynder är okej för mig, men inte ”medelålderssynder”.

Jag försökte verkligen begränsa mitt drickande, från och till i många år. Funkade några veckor, slutade förr eller senare i katastrof. Det tog evigheter för mig att ta första steget - att inse fakta fullt ut.

Det får ta tid, ta den tid du behöver. Läs och skriv här på forumet. Låt dig inspireras och avskräckas.

Och slå inte så hårt på dig själv, du är bara mänsklig. Kram ❤️

mig med, trots att jag var där för andra gången:-) Lite vanskligt att räkna upp folk i sådana här sammanhang om man inte är hundra på att få med alla. Ingen nämnd och ingen glömd brukar jag använda om jag ställs inför en sådan situation. Men värre saker inträffar. Huvudsaken för mig är att nykterheten känns så bra nu. Ha en bra vecka alla! Starkt av dig Varafrisk och din man att delta på träffen. /Fenix

När ni hittar hit o sticker in, när ni säger ert eller delar era tankar o funderingar så gör det självklart skillnad hos mig ska ni veta. För när man skriver här utan tanken på att någon ska läsa eller lägga någon större energi på det o man mer ser detta som ett ställe att få ventilera ett samtals ämne som för andra kan vara "tabu" eller svårt att förstå så känns det lite extra fint att komma in o faktiskt se att någon läst, gillat eller tagit sig tid att skriva en rad eller två. För jag är ensam o ja jag tröstar mig tyvärr just nu med A extra mkt, men jag går också in här dagligen, läser o skriver o det är la kanske alltid en start.. Tusen tack alla!! Jag vill även ni skriver här vart ni är, hur ni mår o går igenom.

Kram ?

Inget sug efter alkohol, och allt annat vore faktiskt konstigt.

Har fullt upp med min nattångest. Har inte sovit alls i natt ? Verkligen ingenting. Vidrigt!

Jag är fixerad vid att få sova, trots att jag vet i teorin att det handlar om att varva ner kroppen så pass mycket att man kan släppa taget. Sömn är en ickehandling.

Kombon stress/oro, alkohol, pms och fullmåne är för mig allra värsta kombon för att hamna snett med sömnen, och hamnar jag snett så blir jag panikslagen, och då är det omöjligt att sova.

Nu slipper jag alkohol och snart även fullmåne hoppas jag (?). I klimakteriet tycks jag dock ha konstant pms, och stress/oro har jag omkring mig, men två bort av fyra är ju bra!

Stress/oro är ju en upplevelse snarare än faktum, så det hänger ju ihop med ångesten förstås. Som en negativ spiral. Efter ett tag blir allt överjävligt. Jag försöker därför bryta automatiska negativa tankar med positiva medvetna tankar. Försöker, för det är fan inte lätt!

Försöker av samma anledning inte umgås med gnällspikarna på jobbet. En del tycks nästan ha gnäll som livsluft ?

Försöker alla knep jag kan ta till för att varva ner. Gå långsamt, äta långsamt, fika, lunchrasta, kort lunchpromenad, försök till mikrovila på bussen fram och tillbaka, och en stunds mindfulness i vilorummet till en låtlista med sångmantra.

Jag lägger mig platt på rygg, med filt över mig, och sätter på en låtlista med sångmantra som jag spelat regelbundet i flera år. Min kropp är ”programmerad” på den musiken, plus att just sångmantra är bra för hjärnans återhämtning.

Jag ligger där med händerna på magen och andas in och ut lugnt i takt till musiken, ”sjunger med” i mantrat inuti huvudet. När jag mår bra ”slocknar” jag efter tre låtar. Somnar inte riktigt, hamnar liksom i det som jag kallar ”mellanlandet”. Ställer klockan på 30 min.

Sen vaknar jag upp som om jag fått en spann vatten över huvudet. Perfekt sätt att ”reseta” skallen och återfå energi. Samma upplevelse kan jag få på bussen, om ingen sitter och babblar i telefon bredvid. Resan tar 30 min, i bästa fall slocknar jag 20 min.

Det funkade förstås inte idag. I vilorummet kände jag riktigt hur ångesten ville tvinga mig upp, men jag låg kvar, djupandades och fokuserade på sångmantrat.

Den här mindfulness-träningen gör jag på arbetstid när jag mår så här. Det är fan jobbet som delvis gjort mig sjuk pga stress ? Annars försöker jag göra det på en lunchrast, men nu har jag slarvat ett bra tag.

Mindfulness är verkligen ingen quick-fix. Man måste träna regelbundet i månader när man mår bra, för att ha nytta av det när man mår dåligt. Och jag har tränat massor, sen många år tillbaka.

Musiken tar sig liksom in i kroppen med hjälp av ett annat sinne, nästan omedvetet. Det har hänt mig i väntrum tex att jag plötsligt nästan nickat till. Först då har jag hört att de spelar en låt från min mindfulness-låtlista.

Jag har tränat mindfulness med olika sorters prat också, men musik funkar bättre på mig. Djupandas in, paus, andas uuut, paus - i takt med musiken. Känner i händerna hur magen reser sig. ”Sjunga med” inne i huvudet.

Sångmantra är på indiska så jag fattar ingenting, men det spelar ingen roll, det gör nytta ändå. Och det finns forskning som stödjer det, även om det låter flummigt.

Efter föreningsmöte ikväll, och sen uppvärmda rester framför tv:n, så satte jag mig på motionscykeln bakom soffan och cyklade 6 x 5 min så svetten lackade medan jag tittade på tv. Allt för att frigöra endorfiner.

Bäst idag var ändå att jag har fått massor gjort på jobbet! Mellan alla pauser ? Man jobbar inte effektivare för att man hoppar över de viktiga pauserna. Tvärtom.

Jag sticker in huvudet hos dig med anledning av att jag såg ditt senaste inlägg här ovan och kände igen mig lite granna.
Jag vill bara skriva till dig att med tiden blir det bättre.
Det låter osannolikt, jag vet, om någon sagt det till mig då hade jag kanske blivit arg rent utav.
Du skriver att alkoholen är din vän, ditt stöd och din trygghet i den verkligheten du lever i. Det kan kännas så, jag vet, min bästis hette vitt vin och levde i symbios med mig under många år innan jag till sist insåg att det är ju pga min "bästa vän" jag mår såhär dåligt.
Alkoholen må finnas där som en tröst och en avslappnande belöning i början, men det den gör är att den sakta men säkert distanserar dig från omvärlden, skapar fler tomrum i din själ som behöver fyllas med ytterligare alkohol, ser till att komma emellan dig och dina vänner/familj för att få dig i ett ännu starkare grepp.
Och när allt skiter sig, då står den där flaskan där.
Men, om man kan lyckas se förbi det, och blicka tillbaka till tiden innan man blev bästis med sin flaska så ser man oftast ganska tydligt vilken personlighetsförändring man genomgår när man börjar dricka.
Det är samma personlighetsförändring man raderar ut när man slutar dricka.
Det tar tid att vänja sig av med alkoholen, och hitta andra alternativa vägar att gå och hantera känslor på, men det går. Tro mig. Det går om man bara är villig att stå emot den där överjävliga perioden av både sorg, saknad och vanemönster som ska brytas.

Mod och styrka, A är inte vår bästa vän utan vår mörkaste demon till fiende.
Dee

Se klart...vilken fantastisk dagbok att läsa din "Knyttets sång". Rev av hela ikväll. Inser att jag varit inne i den tidigare o gillat det jag läst.
Inte tagit mig tid att skriva så många rader ännu eller starta en egen tråd. Försöker "sålla" lite bland allt läsvärt o matnyttigt som detta forum har att bjuda på.
Själv har jag haft mer än en blomkruka/gardin/dold udda hylla som gömställe. Några gånger har jag funnit ett kvarglömt glas på ett sådant ställe, ack o ve, stor skam (ja just det var där jag satt igår kväll innan jag somnade ifrån det "roliga"). Försökt "krångla" till drickandet då o då med flaskor o traditionell icke skruvkork men i sämre perioder skippat all form av sofistikerat beteende. Kört tidernas sämsta gåva av dem alla till oss problemvindrickare, BiBen. Ur en kaffekopp om det funnits ngn hemma som inte bör se vad jag dricker o vilken idiotisk tid på dygnet. Uppfinningsrikedom o kreativitet kände härom inga gränser.
Klanka inte ner på dig själv över sömn i nykterhet. Kropp o själ behöver vila. I mitt fall oändligt o irriterande mycket. Försöker också vara snäll med mig själv även om det är svårt. Inser ju det tar tid att läka samt förstå min alkoholhistoria o alkoholframtid.
Kram från mig?

Grymt jobbat - starkt!

Jag var också utomlands för ett tag sen, hade också lite vånda inför det, men mitt sällskap var så gott som solidariskt nykter med mig under resan och jag hade turen att de gjorde galet goda fruktdrinkar åt mig istället!
Varför tänker du att du skulle ta ett glas utomlands för när du skriver att det kommer bli klurigt när du kommer hem, om jag läser lite mellan raderna?

Jag tänker att det finns en orsak till att du har 90 dagar i bagaget och att du skall fokusera på dessa 90 dagar. Och ta en dag i taget.
Det brukar sällan vara till vår fördel att ursäkta sig med att ta ett glas bara för att man är på semester.
Kan du lösa den situationen på något sätt?
Hur gör du hemma?
Vet ditt sällskap om att du är nykter?

Mod och styrka och sjukt bra jobbat,
Dee

Du skall absolut inte fortsätta ta din medicin om du tänker fortsätta dricka, men det vet du ju redan. Tidsspannet för när du intog tabletten kontra när du intog vinet är det ingen fara med.
Läkemedlet och alkoholen har en förstärkande effekt på varandra, så de ska absolut inte mixas vare sig under tätt tidsspann eller under en tid. En miss i protokollet är okej.
Har du fått tabletterna för att sluta dricka och lindra symptomen? Prata med din läkare om något annat som tar bort suget istället isf, det finns bättre medikament.

Ta hand om dig,
Dee

Även här. Kanske atmosfäriskt?
Trött trött och trött.
Rastlös och irriterad hungrig och tjurig. En dag att vända blad över.
Önskar så att jag kunde gråta på beställning tror det är en liter tårar i den här kroppen. Var ligger de och skvalpar tro?
Om du kommer på något gråtknep, meddela gärna!

Jag vill inte känna att A är det enda jag har som stöd eller som vän, jag vill inte känna att jag "måste" för att klara mig, jag vill inte må dåligt för jag kämpar emot. Jag vill inte må sämre för att jag faktiskt lyckas stå emot. Men ändå är du A min bästa vän o min trygghet i den verklighet jag lever i o det är så så sorligt o otroligt jäkla frustrerande..

Ja, du glömde mig men det är helt ok....jag menar helt ärligt det är ok...men jag hade med mig min man...tack vare att du och ngn annan som jag inte minns nu så tror jag att jag har koll på det flesta..å för mig har det känts mer inspirerande att skriva här på forumet (eftersom jag började för några månader sedan) när jag vet vem några av er är.
Jag minns att du sa att du tyckte att det var inte helt enkelt att prata inför alla...och jag tänker att det är väl helt ok...vi är olika!! Det betyder ju inte att du inte har något att säga...å du är verkligen en fena på att skriva...verkligen detaljrikt och intressant. Du klarade även att inte dricka alkohol under helgen...gick det lätt eller var det svårt eller hur var din känsla? Minns inte men är det många dagar, veckor, månader som du inte har druckit alkohol??

Kramar:)

Va kul att du har läst på om Billströmska:)Blev du sugen på frigörande dans eller någon annan kurs? Om du anmäler dig t ngt hör gärna av dig:)
Efter att jag har skrivit här så ska jag betala in anmälningsavgifterna till Cykeltävlingarna...just nu känns det verkligen som jag kommer att fixa det!!

Kramar till er alla!

Andrahalvlek: Visst är det en stor seger att ha fixat fjälltrippen nykter. Men jag måste vara på min vakt och inte bli för avslappnad och kaxig. Rätt vad det är inbillar jag mig att jag överdrivit alkoholproblemen och eftersom jag klarade en vecka i fjällen så finns risken att jag använder det som ursäkt...

Har en riktig skitdag. Idag har jag lätt kunnat hälla i mig vad som helst för att slippa vara så irriterad, förbannad, lättstött mm. Vaknade nog på fel sida och det krånglade en massa på jobbet. Har dåligt med energi och försöker samtidigt äta hälsosamt och motionera, fixa hemmet och planera för resten av familjen.

Var riktigt länge sen jag var på så här dåligt humör. Känner mig motarbetad och har inget jag riktigt ser framemot. Sedan skulle jag nog behöva ett rejält storgråt för att släppa på trycket men det går inte på beställning.

Just det här känslotillståndet har orsakat en lång rad fyllor i mitt liv. Det jobbiga är när jag använt de metoder jag hoppas ska hjälpa som promenad, mat, dryck, en dusch, vila, djupandning mm och den tryckande gnagande känslan inte ger med sig. Känner mig som en tickande bomb.

Skulle verkligen vilja veta vad denna cyklon av skitkänslor beror på egentligen? Har ingen som helst aning. Hormoner? Obalans? Är det nåt test jag utsätter mig själv för undermedvetet för att se om jag kan hålla mig nykter? Men vad det än är måste det gå över snart för risken är att jag tappar fotfästet om det fortgår.

Som står så finurligt intill min plats i soffan väckte minnen.
För att den har varit som något av en kamouflage-växt för mitt vinglas.
Inte att jag helt och hållet mörkat att jag hällt upp mig ett glas vin efter middagen.
Men däremot; hur snabbt det druckits upp och fyllts på.
Den enda krukväxt jag lyckats hålla liv i dessutom.
Ett tag bytte jag till minde glas, kändes med avslappnat, lite vardagligt, kanske franskt?
Aldrig boxar.
Ett annat säkert alibi. Kändes ”inte ok”. Utan hellre flaska då. Så småningom allt oftare med skruvkork.
Min kreativitet kring detta borde rendera mig en fri antagning till närmaste konsthögskola.
Jag saknar första, andra, tredje glaset, jag saknar doft och smak.
Jag ägnar faktiskt inte värst mycket tid åt tillfällen i framtiden då jag ev kommer att sakna ett glas.
Det här är stort för mig.
Jättestort.
Idag var jag så trött så jag somnade i soffan bakom min lilla palm.
Så fort jag kom hem.
Jag förstår inte varför, men jag gör mitt allra allra bästa att inte klanka ner på mig själv (som, hur kan jag vara så trött) utan leva på varje dag, och vara snäll. Mot mig. Vara min egen bästis. Det är nog på tiden. 35 dagar. Inte jätteenkel just idag. Vin är dock inte ett alternativ.
Kram du som orkat läsa.

Bra jobbat där och så himla bra att du hänger här!

Kram PimPim?

Bra jobbat, visst är det skönt att slå sitt egna rekord ??
Heja dig ??
Kram ?

Jag tror att du skrivit att jag påminner dig om dig; om några år (svårt att hålla ordning här) men här kommer några tankar som dyker upp när jag läser det du skriver, främst om ambivalensen.
För det känner jag verkligen igen, och om jag minns rätt var det kanske 5-7 år sedan, jag gick hos en bra terapeut då och dryftade just ”mitt underbara liv” kontra mitt ”katastrofalt dåliga liv”, alltså så att det var som om jag inte visste säkert om vi hade ett jättestort hus eller ett pyttelitet. Det är ju extremt förvirrande. Jag tror vi hon försökte få mig att tänka att det är precis som det är, att mina känslor var lika relevanta, oavsett. Knäppt men rätt.
Och det jag tror, om jag jämför med nu, (tog inte hela 5-7 år) är att jag har en större acceptans för både mina känslor som fortf kan gå som flippperkulor. Men också nån sorts annan trygghet som ligger utanför min känsla av vad som är stort eller litet, mysigt eller omysigt. För dagen.
Jag har väldigt tålamod med mig själv där. ”Ah, fin lägenhet, eller fy vad tråkigt vi har det. Undrar hur det känns imorgon?”
Kanske kommer blicken lite mer inifrån? Rör sig lite som en strålkastare men det är min blick.
Det här är jättesvårt att förklara med få ord, men jag läste härom dagen en klok person som sa att vi använder den första halvan av livet tlll att konstruera oss själva, och den andra halvan tlll att dekonstruera oss. Det känns rätt för mig, trots att det är läskiga tankar, men hänger ihop med mognad för min del. Från svart och vitt och ja och nej.
Till; nyanser, och att saker och ting visar sig vara på olika sätt.
Någon liten uns av trygghet behövs för att stå ut. Det är jag säker på.
Vad gäller vem man/en är här, och hemma, så tänker iaf jag att just här, är vi fria att vara som vi vill. Det är mycket ovanligt. Och peppar eller inte, i olika tonartslägen, för att vi är olika.
Jag gillar det du skriver för det utmanar mina tankar och det är spännande. Dock är jag rädd att mitt s k svar här var mer svårt än klargörande. ?
Ha en fin kväll, E!

Jättebra med 45 dagar!!
Kram?

35 dagar här också och är rädd att jag inte heller var nykter så många dagar förra året! Vad bra vi kämpar,
Kram!

Jag har också varit väldigt flygrädd men det har ”vuxit bort”, och hör lite ihop med att mina barn blivit stora. Eller jag tror att det hör ihop. Jag tycker att det låter kämpigt med så mycket ångest men har verkligen all respekt för din grundlighet att ta itu med allt du gör, på så stort allvar.
Och en proffsig terapeut är ju så bra, grattis! Ville bara heja lite på dig, och är det något vi vet så är det att ångesten aldrig blir bättre av att dricka. Verkligheten vinner, trots att det är dimmig sikt vissa dagar! Kram till dig.

Hittills, hela 35 dagar i rad.
Så många dagar var jag nog inte nykter totalt under hela förra året.
Fasiken vad stolt jag är över mig själv.
Det känns lite lättare för varje dag nu.

hela dagen idag...är det månne mina helgupplevelser som triggar mig? Blir på något sjukt sätt "avundsjuk" på att de kan tillåta sig att balla ur totalt och bli hjälplösa och be mig om hjälp? Jag vill också...! Fast egentligen inte...
Men det är inte lätt det här med nykterheten...nu hoppas jag i duschen!
Kram
svagis

Tackar JoYo! Beställde den o ska läsa. Sen jädrar i min låda ska jag ha en strategi ! ?

Det "farliga" är ev. andningsdepression, dvs. att du slutar andas i sömnen om du blandar hej vilt men det låter inte som om du gjort det. Fast ändå vill jag säga till dig att försöka ta tag i roten till dina problem istället för att skriva här och undra om du kan blanda....du har ett grundproblem som du nog behöver ta tag i.
Kram
svagis

"Mina steg" är den senaste boken jag läst utav pastor Larsåke W Persson. Han blandar sin pilgrimsvandring till Santiago med reflektioner från sin livs pilgrimsgång. ?

Uppe imorse och skjutsade dottern igen. Mår lite bättre nu. Bakat ingefärsmuffins. Dock är vinsuget högt och motivationen låg. Jättelåg...?

Jag kanske borde testa Alkispodden? Jag får fråga dottern hur jag gör...