Senaste kommentarerna i forumet

Trodde du rymt med någon dam och saknar dina kloka men rätt torra råd?
Så härligt att ni var där, hjältar som samlas.
Kram Strulan ❤️??

till alla som kom igår och tack till er som arrangerade !
För mig var det finalen på ett par veckors resande med påföljande jetlag så tröttheten när jag åkte hemåt var rätt skapligt hög. Jag tycker det är starkt av er som var med första gången, jag vet hur det var när jag klev in på AA första gången :-O Kul och nyttigt att träffas !!

Man är aldrig för gammal för att lära och igår fick jag nog en förklaring till varför min alkoholism blommade upp när den gjorde tack var Magnus lilla föreläsning. Det är lite kul att upptäcka nya saker hos mig själv på gamla dagar och att frågetecken rätas ut. Nu har ju inte jag gått och grunnat speciellt hårt på just det utan accepterat att jag är en alkoholist och låtit det vara så. Men visst har tanken flutit förbi.

De sista 5 åren har jag rest rätt mycket och det har slagit mig att det är ytterst sällan jag ser nån som dricker starksprit. Jag har ett par gånger nyttjat charter för att smidigt och hyfsat billigt ta mig till en plats och just på de resorna så är det vanligt att folk måste ta en drink eller två innan start. Och självklart fota det ! Varför är det så på charter ??? Jag ser det aldrig på reguljärflyget ?? Jag reser ju ensam och är inte på nåt sätt bunden till regelbundna måltider ( till min diabetessköterskas irritation :-) ) och ser ju därför inte heller hur folk dricker och egentligen skiter jag ju högaktningsfullt i det :-)) Jag har bara var med på en resa där det av ekonomiska/praktiska skäl ingick gemensam middag och där vissa gjorde stoooor sak av hur vinet skulle väljas och drickas. För mig som är i "branschen" var det inte svårt att se att dessa åthävor enbart syftade till att "gömma" mängden de drack. Alkoholmängden gick klart före bouqueten :-))))

Jag är så glad för att jag idag slipper allt trassel med alkoholen och kan leva mitt liv som jag själv bestämmer över utan baksmälla och all tillhörande planering. Det är sannerligen en ynnest !

Härligt att höra att du tänker mer framåt än bakåt nu!
Kram!
Charlie

6 veckor idag utan att dricka alkohol. Så glad och tacksam att vakna vacker. Tänker mer framåt än bakåt nu?
Tack ni andra för ert stöd o pepp!
Kram????

Det händer inte så ofta att jag är nykter när alla andra dricker, men några gånger har det hänt pga bilkörning. En miserabel upplevelse faktiskt, och jag brukar tillhöra de värsta tyvärr ? Nyttig påminnelse!

Stort tack för din omtanke ❤️

Med A som ventil och paus i det jobbiga tenderar man dessutom att skjuta upp saker, som man borde göra. Och jag hoppas att ångesten ska klinga av snart, med hjälp av nykterhet och pulshöjande träning. Och mindfulness. Måste låta hjärnan vila ibland. Och inse att jag INTE kan bära hela världen på mina axlar! Jag ställer alltid större krav på mig själv än jag ställer på andra, och andras dåliga mående äter liksom upp mig. Jag måste freda mig bättre ❤️

Kontentan, Andra halvled, Se klart, Rolf och så min "soulmate" och parhäst i nykterheten Charlie <3
Tack till er alla för era uppmuntrande inlägg! Imorgon ska jag träffa en advokat specialiserad på skuldsanering...hur man nu kan tro att det finns några pengar att hämta i det :-D
Har förstås inte tagit några nya lån de senaste åren - mina skulder handlar om sånt som hänt tidigare i livet. Men tror inte att någon automatisk lättnad går att få bara för att man sköter sig tyvärr :( Men jag har ju ansökt om skuldsanering igen nu och det tar ett par månader att få svar så jag får bara betala och invänta svar...
Kram
svagis

Jag skrev just i din tråd! Jodå allt är bra här - har parkerat mig själv i vardagsrummet med té, tänt ljus, skidåkning och stickning medan stormen Ciara ryter utanför fönstret....mysigt på högsta nivå!
Vi firar ju 7 veckor idag såg jag - grattis till oss då :-D
Kram
svagis

Ja det mycket du behöver handskas med. Har själv gått igenom mycket nu det sista och jag är glad att jag gjort det med en nykter hjärna så jag kunnat fokusera på rätt saker och låta känslostormarna komma när de ska. Med A i kroppen förstärks allt och hjärnan inbillar sig massor för mig, vilket gör att jag även överreagerar. I sinom tid försvinner ångesten, men som du skriver så tror jag även att dina hormoner har en viss påverkan på din ångest, inte bara A. Var rädd om dig ?

Kram PimPim?

Min mammas mående är bättre nu, om och när hon blir sämre kan jag inte påverka. Onödigt att oroa sig, bättre ta det när det kommer.

Min dotters situation är stabil just nu, där kan jag också koppla av lite.

På jobbet är det som det är. Jag kan bara göra mitt bästa, men jag kan inte trolla.

Jag kan allt det där i teorin, men det känns som hjärnan blir ett självspelande piano ibland.

Det jag kan göra är att 1) sluta dricka, 3) få till minst 3 x 30 min högpulsträning per vecka, 4) träna mindfulness dagligen, 5) hålla rutiner för mat och sömn, 6) acceptera att det är jobbigt just nu och ha tillit för att det kommer att bli bättre.

Är bara så förbannat trött på att gå igenom det här gång på gång ?

Tack för din omtanke VaknaVacker ❤️

Pust. Sannerligen inte lätt... Har man varit utsatt för stark stress länge blir det som ett spår i hjärnan och det blir som att man hamnar där igen. Frågan är vilka saker i allt detta är det som du kan påverka själv? Förutom att sluta dricka?

Är själv ensambarn med två gamla sjuka föräldrar som bor på varsitt håll och har också ett vuxet barn med förståndshandikapp. Det är tufft kan jag intyga?

Hoppas själv att jag någon dag får må så bra som du gör nu. Trots att du har influensa, krya på dig! Är så glad för din skull ? Svinbra jobbat!

För återkoppling och reflektioner, både Ensamintestark och Santorini.
Vad gäller kärlek till självet, ja likväl som vi kan älska våra nästa i vilka lägen som helst så är jag nästan övertygad om att det är en del av nyckeln till en varaktig nykterhet. Har nog inte sett det så tydligt bara. Jag vet att jag skrivit om att ha nån sorts helhetsbild på sig själv, även omfamna, på något sätt, mina sämsta sidor, och inte tro att det är någon yttre varelse som flugit in i mig. Jag är bra och uppbyggliga saker. Jag har sidor som krånglar till livet för mig, jag har också detta mkt problematiska förhållande till alkohol som riskerar att faktiskt ödelägga mitt liv om jag inte är ytterst vaksam, där avhållsamhet verkar vara det minst kämpiga.
Undrar vad jag vill säga med det? Kanske att tricket för mig handlar mkt om acceptans och självsnällhet.
Santorini- jag uppskattar din klara ”nyktra” och kloka röst. Önskar mig en sån i framtiden!

...om mig. Jag insjuknade i torsdags och har definitivt inte blivit bättre. Tack vare att jag kan puffa så blir andningen lite lättare... Tack Vinäger, FinaLisa och Lennis för era astma-pepp.
Gammal vindrickare so. Jag är så har jag många gånger fått allergiska reaktioner med nässelutslag och lite svårare med andningen när jag pimplat vin. Nu vet jag ju varför och det kan ju vara en undanflykt om någon frågar varför jag inte vill dricka - att jag inte tål sliten längre och det är ju en sanning med modifikation, eller hur? Vänner runt omkring mig vet ju att jag varken dricker öl eller sprit, och att jag faktiskt reagerat på vin emellanåt så ifrågasättandet kommer inte vara någon belastning för mig.

Psyket - vilken skillnad det är nu mot i höstas. Känslan inuti kroppen är sprudlande, som små pärlande bubblor som flyter fram i mina ådror. Ångest och nedstämdhet får jag endast i samband med PMS nu, till skillnad från innan så vaknade jag upp varje natt utav hjärtklappning, virvlande tankar, klumpen i magen och svettningar som fick mig att dricka efter jobbet dagen därpå igen... det slipper jag nu. Det är helt borta. Vinet är inte värt detta! Sakta men säkert börjar jag återfå mitt liv, ja det liv jag vill leva och kunna utveckla. Måste blicka framåt men samtidigt vet jag att jag även måste ta itu med mig själv för någonstans i grunden finns det en människa med beroendeproblematik och just den biten måste jag få hjälp med.

Hoppas att ni som var på träffen igår hade en fantastisk dag! Nästa gång hoppas jag på att kunna vara med. Just nu ska jag krypa ner under täcket och kurera mig, se till att bli frisk...

Kram PimPim?

Blir så glad och inspirerad av att läsa dina inlägg. Vilken enorm seger för dig att klara skidresan helt nykter, och uppleva den som positiv. Var på min enda skidresa i tonåren, och det var märkligt att det inte slutade med benbrott pga mitt skakiga tillstånd. Fy fan, att man ens utsatte sig för det.

Och min ångest beror inte varken på bakfylla eller att jag har lovat mig själv att sluta dricka. Ångesten har accelererat senaste tiden, men alkoholen har förstås inte gjort den bättre. Typisk självmedicinering som bara förvärrar i slutändan.

Jag har varit sjukskriven för utmattningsdepression två gånger (2007, 2018). Jag är stressöverkänslig, kommer alltid att vara det. Båda gångerna har jag gått tillbaka till samma jobb, och har fått det att fungera. Jag har jobbat med mindfulness, sätta gränser, försökt att träna för att få upp pulsen etc. Jag medicinerar även med Venlafaxin.

Varje gång jag har försökt sluta med medicinen har jag blivit deprimerad med ångest, och har börjat med medicinen igen. Med svåra insättningssymtom. Men nu har jag inte slutat, jag äter fortfarande min medicin.

Nu i klimakteriet är mina hormoner dessutom häjkon bäjkon, känns som att ha ständig pms. Och det har pågått i många år. Jag är 50 år nu och hoppas att varje mens är den sista. I flera år har min mens betett sig som en senil gammal kärring.

Har efter besök hos gyn försökt tillföra hormoner med Provera och Novofem, men upplever att jag mår ännu sämre psykiskt då, så jag har slutat helt. Ringa till gyn och få hjälp känns lika lönlöst som att ringa till yttre rymden. Ny gynläkare varje gång som tycker helt annorlunda än den förra, och de pratar dessutom så dålig svenska att jag knappt förstår dem, och de förstår inte mig.

Samtidigt har jag omsorg om en åldrande mamma som i höstas var riktigt dålig, trodde knappt hon skulle överleva julen. Hon mår mycket bättre nu, men hon är ett ständigt dåligt samvete. Har fixat färdtjänst, hemtjänst, handlat, hämtat ut mediciner, ringer varje dag, besöker henne varje helg eller oftare.

Min yngsta dotter fyller 21 år i sommar och har en utvecklingsstörning. I somras slutade hon gymnasiesärskolan och började på daglig verksamhet. Övergången var kämpig för oss alla, men nu stortrivs hon. Bor växelvis hos mig och sin pappa. Också ett ständigt dåligt samvete eftersom jag inte orkar sysselsätta henne i den grad jag borde göra.

Till detta jobbar jag heltid med personal i en organisation som krymper och krymper, färre ska göra mer. Jag är inte ansvarig för besluten, men jag måste hantera alla förändringar och vakanser. Och folk mår jättedåligt. Typ alla.

Jag har dessutom en chef som jag inte har tillit till, vars beslut och ickebeslut går ut över mitt arbete hela tiden. Klagar jag får jag bara höra om hur mycket hen minsann gör hela tiden, som en ursäkt typ.

Jag brukar säga att min empati är både min styrka och svaghet. När jag mår bra kan jag distansera mig från andras dåliga mående. När jag mår dåligt känner jag mig hudlös. Allt dåligt mående hos andra slukar jag upp som en svamp.

Kolla på nyheter och se krig, klimatkris, och andra trauman är en mardröm. Jag borde inte ens titta på det liksom.

Senaste året har jag dessutom försökt dejta, vilket varje gång har kastat mig mellan himmel och helvetet. Med två olika killar. Bottennapp däremellan. Nu har jag gett upp dejtandet. Jag vill inte leva ensam, men alternativen hittills har fan varit värre.

I natt hade jag ångest när jag skulle sova, precis som flera andra nätter senaste veckorna. Lyssnade på ljudbok, uppe och rantade några gånger. Jag har historiskt enorma problem med sömnstörning, och får ångest direkt bara av att se symtomen. Kan inte förhålla mig cool till det, jag vet ju hur viktig sömnen är för hjärnan.

Har tidigare tagit immovane för sömnen, men för två år sedan slutade de verka helt och det fick motsatt verkan. Nu vill jag inte börja med det igen.

Nedstämdheten kan jag hantera och acceptera, men ångesten är vidrig. Som en klump i magen, eller som brinnande stickningar i huden. Nu senast känns det som hela skallen liksom spänner sig, mest framtill. Ångesten kommer som födslovärkar i vågor. Jag andas lugnt och tänker ”det är lugnt, det går över”, och sen några minuters vila innan nästa ”värk” kommer. Vidrigt.

Jag försöker agera och låtsas som att allt är okej, även om jag sagt sanningens ord till min chef om situationen på jobbet många gånger. Hen vet ju om min historia, men har aldrig varit utmattad själv så förståelsen finns inte riktigt.

Tidigare gånger jag mått så här har jag helt slutat dricka, för jag märker att ångesten blir etter värre då. Den paus alkoholen ger gör bara att ångesten kommer tillbaka mycket kraftigare. Men när jag mått bättre igen har jag börjat dricka igen. Men det ska jag inte göra denna gången.

Behövde skriva av mig. Även om ingen orkar läsa.

Det är den här stunden jag hade som målbild innan resan, att vakna utsövd med en rykande kopp kaffe och känna nån sorts tilltro till framtiden och mig själv.

Är inne i sjätte nyktra veckan. Har midsommarafton som målbild nu. Brukar ha rätt lugna midsomrar men alkoholen har haft sin roll ändå. Inte i år. Det som är avgörande för att jag ska klara detta är att det inte sker några katastrofer igen. Inga fler dödsfall eller alltför svåra situationer. Ångest, panik, extrem stress... nej låt mig få vila från den sortens helvete och fokusera på det liv jag vill leva.

Men man behöver ha lite flyt emellanåt med, det finns en gräns för hur länge man orkar trampa vatten... Just nu går det bra, det är det enda jag ska fokusera på, vetskapen om livets förgänglighet finns alltid ändå.

Nästa anhalt blir sportlovet med familjen. Det kommer gå bra, känns alltid fel att dricka inför dem ändå. Sedan väntar påsk och ännu mer ledighet och eventuella resor. Viktigt att inte slappna av för mycket och riskera överrumplas av alkoholsug. Absolut fara att börja romantisera drickandet, det var så det havererade för två år sedan efter två vita månader. Var på kryssning och det stod en flaska bubbel i kylen... Så idiotiskt men då var det klippt. Gäller att inte utsätta mig för samma sak igen. Tog 1,5 år att göra ett seriöst försök igen efter det...

Samtidigt vill jag utsätta mig för den typen av situationer, livet måste levas ändå och jag måste klara av att stå emot. Har massor av små knep att ta till efter den här resan. Hur jag ska styra tankarna t ex. Men allt sånt är beroende av bra sömn, mat, eget space osv. När det kör ihop sig och jag inte hinner sortera och parera uppstår farliga lägen. Är väl mest rädd för det jag inte kan påverka, oväntade plötsliga lägen där jag inte har någon beredskap. Allt är så nytt och skört och jag har inte hunnit bygga upp en solid grund. Längtar till när nykterheten är självklar. Undrar hur många år det tar tills dess. Undrar hur lång tid det tog att känna mig som en ickerökare... mindre än ett år iallafall. Räknar med längre tid för detta. Är rent av svindlande att tänka att man har flera års nykterhet bakom sig... Det kommer att ske en dag.

Läser era kloka tankar. Jag håller med om att det på sitt sätt blir lite tråkigare att vara nykterist. För min del så undviker jag vissa fester eller sammanhang. Fast jag har inte varit nån festprisse innan heller, drack helst ensam hemma. Nyårsafton orkar jag inte träffa folk t.ex, den blir för lång. Fast jag kan ha mycket roligt också i rätt sällskap.
Det har blivit jämnare nu, inte så mycket upp och ner. Kan ha med åldern att göra också förstås.

Men okej om det ibland var roligare förr. Det hjälper inte nu eftersom det finns inget alternativ till nykterheten. Jag har druckit på ett sånt sätt att jag blev beroende. Alkoholist, vare sej jag gillar ordet eller inte. Då finns inget alternativ.

Fördelarna överväger helt klart många gånger om men man får tycka att det känns lite tråkigt ibland.

Tack för att ni delar med er utav gårdagen till oss som inte var där! ?

Läser det du skriver om vår egen obarmhärtighet mot oss själva när vi kan vara så empatiska och stödjande till andra. Och att hålla sig kvar till a kan vara ett sätt att inte släppa kärleken in på livet. Tror du fångat något där. Alla vi som faller gång på gång trots alla goda föresatser. Och som har väldigt lite empati för oss själva. Det ligger ju en väldig destruktivitet i det. Så hur gör de som trots allt lyckas leva ett nyktert liv i tillfrisknande? Tror det till stor del handlar om en kärlek och respekt till sig själv. Det är nog det som gör det så svårt att ta sig upp ur missbruket. Kärleken till sig själv måste liksom komma ”före” missbruket. Men finns ju inte så goda förutsättningar för självrespekt när man är mitt i det. Så lite av ett moment 22. Men för vissa av oss lyckas det ju trots allt till slut?.

Mycket flummiga tankar från mig ( och jag är också garanterar spik nykter)?.

Du kom på mötet och det visar att du har styrkan och viljan. Det var trevligt att ses igår och härligt att se supporten du har från din man, som kom med på mötet.
Idag skiner solen och om du är kvar staden vet jag att den lyser även på dig.
Kram

Jag hade så mycket energi när jag kom hem, fylld av glädje. Tack för träffen allihopa som bidrog med sin presentation. Jättefint av er på AH att ordna träffen och ta av er tid.
Avlutningen på fiket var som grädde på moset, fiiint. Vilket kraft det är när vi samlas, ger styrka och motivation om det nyktra livet. Så tacksam att få en liten del av er resa.
kram

Tack för era kommentarer andrahalvlek och Charlie! Ja, kände mig väldigt stolt och nöjd med min nykterhet igår. Det hade aldrig gått för två veckor sedan. Då hade rösterna i hjärnan övertalat mig att skjuta på a-stoppet nu när tillfälle gavs att dricka. Det var nästan märkligt vad bra det gick. Nu står det fyra kalla starköl i kylskåpet och resterna (inte mkt kvar) av vinboxen i köket. Jag måste stoppa undan ölen någonstans så att jag slipper se den varje gång jag öppnar kylskåpet. Min sambo kommer inte att dricka dem så där finns ingen ljusning. Men de måste bort så inte adjävulen börjar förhandla igen. Så stark är jag inte. Men tänkesättet nu är att jag måste skydda mig från triggers för att må bra. Det är verkligen annorlunda mot tidigare och hoppas det håller i sig. Har ni andra som klarat längre nykterhet sådan erfarenhet?

Jag kan dock inte låta bli att tänka på personen som hälsade på och är fast i missbruket. Han säger att han inte räknar med att bli gammal. Insikten om sjukdomen finns ju, men kapitulationen känns långt borta. Känner mig dålig själv för att jag inte kunnat prata mer öppet med honom om detta. Min egen sjukdom har jag ju inte erkänt för någon irl än, inte ens min sambo.

Jag önskar er alla en riktigt bra söndag. Jag tänker vara nykter även idag, trots de frestelser som finns i huset.?

Imponerad av ditt försök att dricka begränsat. Du kommer fixa att sluta helt. Heja dig?
Ta en dag i taget då det passar dig. Många tycker det är lättare. Själv slog jag spiken i kistan på en gång och kan lixom inte låta bli att skratta åt mig själv då jag snuvar mig själv på "konfekten"?

Nu kör vi! Stor kram????

På dig? tråkigt och höra men skönt du fått något som kan hjälpa. Ha en fin söndag. Kram?