Senaste kommentarerna i forumet

Hur mås det i dag?
Kram!
Charlie

What can I say? Är så lugn i sinnet. Inget tvivel på att jag har bestämt mig för att inte dricka mer. Med mina förutsättningar, att jag är alkoholist ger det mig inget gott alls. Hade bestämt mig denna gång. Vill inte ha det där giftet mer. Så är det... inget att ha och lägga sin energi på.

Tänker som ni... Charlie och Se klart. Man vill liksom veta hur det blir framöver. Men vi får tänka det kommer bli bra... utan drogen blir det bra. Måste göra en lista på alla fördelar!

Kram till er, ha en fin nykter tisdag?

Otroligt starkt av dig att klara så lång tid och helt på egen hand.
Jag siktar själv på 3 månader men är endast 4 veckor påväg.
Jag kan fortfarande tycka det är jobbigt att tänka på min överkonsumtion men precis som du är jag osäker på om det är livslång avhållsamhet. Däremot är det tankar jag umgås frekvent med. Jag mår väldigt bra av min nykterhet. Bättre än på länge, eller bättte än min förra januari- också vit- men nu fortsätter jag för att testa nyktert liv över lite längre tid.
Utmaningar har du ju redan haft och klarat bra. Ibland finns nycklar till framåt- liksom bakåt. När man börjar fundera över vad a har/har haft för funktion, det är så olika för oss. Skriv och läs mycket här, till att börja med. Här finns stöd och klokskap. Jag ska fundera över lite fler tips! Men du är redan långt före många av oss här. En dag o taget, vet du!

Du har viljan nystart och det är en jäkla bra början, sedan har du lite större problem än enbart alkoholen också men jag känner på mig att du kommer att reda ut allt tids nog. Du verkar vara en godhjärtad människa.

Känner igen mig i det du skriver fenix, så lätt att tro att man fixar en "sista fylla".
Stort grattis till dina 72 dagar och dina fina provsvar. Det är kul när man märker resultat av sitt kämpande.
Jag gick förbi spegeln i morse och stannade upp när jag såg mig själv. Magen har krympt en del ?
Själv har jag 4 veckor som nykter idag, det känns fantastiskt.
Lycka till med dina knän!

Har idag varit nykter i 50 dagar efter ett rejält uppvaknande då min sambo hittade mig sittandes och spela musik en måndag kväll när hon kom hem från jobbet. Hade 2,8 promille när hon + mina föräldrar fick mig att blåsa i alkomätaren. Jag skulle köra bil till skolan dagen efter och det här blev min botten kände jag. Jag kunde givetvis inte köra bil på morgonen utan fick sova ruset av mig innan jag kunde köra iväg. Bestämde mig för att ändra mina alkoholvanor och satte som mål att vara nykter i 3 månader för att ge kroppen vila och få min hjärna att börja tänka klart och inte bara vandra mellan rullorna. Idag har det fått 50 dagar och jag är så himla nöjd. Har tagit mig igenom jul,nyår och en 30 års fest i helgen. Så nu är det inte så mkt stora prövningar framöver. Jag har märkt stor skillnad i mitt beteende och det känns som jag fått väldigt många insikter. Det är precis som om jag vaknat till och kan se mig själv och mitt gamla beteende utifrån på något vis. Jag känner känslor bättre och är mycket lugnare inombords. Jag känner att jag fungerar riktigt bra och är för tillfället äcklad när jag tänker på alkohol och fulla människor. Det var intressant att vara nykter på 30 års (lärorikt) jag insåg mycket om alkohol och att den påverkar kraftig. Jag har haft en skev bild på alkohol och hur den bör konsumeras. Finns säkert många bidragande faktorer till detta. Just nu är jag inte osäker på om jag kommer klara av att vara nykter i 35 dagar till. Däremot har jag börjat fundera på om jag ska prova att dricka överhuvudtaget i framtiden. Ska på en resa med 60 årigt födelsedagsbarn i slutet på mars. Där lär det bli öppna den av öl och jag undrar om jag vill och vågar dricka någon enstaka öl? Är jag inte sugen står jag nog över hoppas jag. Är osäker på hur "alkoliserad" jag varit och om jag kan dricka i framtiden eller ej. Är glad och mår bra nu och jag har en bra sjölvkänsla. Är tacksam för feedback på hur man kan tänka framöver..vet inte riktigt hur jag ska göra efter dessa 3 månader som var mitt mål

Jag lever och är glad. Nykter är jag dessutom.
Ska skriva mer när jag får mer tid.
Kram på er

Är det inte ännu jobbigare att dricka än att låta bli? För mig blev det så... nu känns det bra att jag själv bestämmer och inte alkoholen. Vill inte göra min familj ledsna, må dåligt själv och skämmas. Utan vill må bra och vara stolt att jag tagit tag i detta... vill inte dricka mer helt enkelt.
Häng på vet jag! Kram?

Har inga ord. Vilket jobb du gör! Jag är från djupet av mitt hjärta imponerad!
Charlie

Kära Gojan och alla andra,
Tack för att du håller koll och ser efter mig. Det har varit lite upp och ner i mitt mentala tillstånd sista veckorna. Jag har träffat en fantastisk psykiater som inte alls tror på teorierna om ADHD eller bipolär i detta skede.
Det mesta tyder på grava PTSD från min barndom. Jag kämpade för mitt liv under många och långa perioder som liten. Har berättat och skrivit om det tidigare och orkar inte riktigt gå igenom hela historien igen. I grova drag handlar det om en psykiskt sjuk mor som tydligen såg mig som ansvarig för sina problem och använde mig som slagpåse. Den psykiska misshandeln i kombination med det fysiska våldet var ibland extrem. Jag kunde inte hantera detta utan blev extremt hatisk, skräckslagen och utåtagerande mot framför min mor men även mot andra i min närhet. Hela barndomen upplever jag som en kamp mot vansinne och våld. Jag är fortfarande inte övertygad om att jag själv inte bär skulden för allt kaos i vår familj även om jag innerst inne vet att ett litet barn ska skyddas och ges kärlek för att kunna växa upp till en trygg o go människa. Inte bli utsatt för våld och tortyr.
Nu har jag på något enastående vis ändå blivit vuxen och är väldigt känslosam, ömsint, omtänksam och kärleksfull mot min fina familj och de få vänner som faktiskt är vänner.
Jag är en mjukis och har nära till gråt samtidigt som jag kan vara som persikan, med en hård kärna när det behövs.
Jag har klarat mig enastående bra med hårdvaran runt mig, det vill säga rent materialistiskt och jobbmässigt. Vill inte kalla det karriär men har lyckats bli väldigt duktig på det jag gör och är nischad i en smal bransch. Finner jag något jag gillar gör jag det fullt ut.
Så är det med det mesta jag provar på, jag blir eller är ganska bra på det jag testar.
Den mer viktiga biten vad som sker inombords med tankar, känslor och agerande har inte varit lika lätt minsann.
Sömn - Skit
Trygg - Skit
Inre stress - Skit (Om jag inte tränat hårt eller presterat på annat vis)
Självkänsla - Skit (Om jag inte tränat hårt eller presterat på annat vis)
Harmonisk - Skit (Om jag inte tränat hårt eller presterat på annat vis)
Skuld och skam - Skit
Jag kan fortsätta med listan ganska länge, men ni förstår säkert ändå.

Att inte förstå sina känslor, tankemönster och reaktioner långt upp i vuxen ålder är minst sagt jobbigt. Nu ska jag förhoppningsvis börja få svar och verktyg framöver som gör att udden av de värsta känslorna kanske slipas av lite?

Alkoholen håller jag mig fortsatt undan. I ärlighetens namn börjar det pocka på med rättfärdigande tankar om ljuvligheten i att bli full igen.
I morgon reser jag med ryggsäcken till Filippinerna för ö hoppning och vattenlekar under 5 veckors tid.
Min rastlöshet har gjort att allt här hemma runt hus och andra projekt är färdiga, nu går jag mest runt och ägnar mig åt meningslöst detaljfjanteri.
Jag har som sagt svårt att släppa saker som inte blir perfekt, fast bara om det är mina egna verk. Om andras kreativitet och skapande har jag åsikter men bara sunda och realistiska tror jag.
Jag är allt annat än sund och realistisk mot mig själv.

Tänk att man i övermogen ålder fortsatt ska lida av sådant som hände när man var liten knodd? Förtränga kan man alltid göra men på ett eller annat vis blir man nog knepig, svår, ledsen, hyperaktiv, elak, deprimerad, speciell och så vidare, vad vet jag?
Själv är jag ändå väldigt glad för att jag är jag, hur konstigt det än kan låta. Mitt liv är spännande, jag får inte nog av äventyr och idéer oavsett hur gammal jag blir.
Jag leker fortfarande på väldigt många vis och ser i min lilla impulsivitet väldigt få hinder för ett kreativt och häftigt, fartfyllt liv. Svårt dock för familj och omgivning att ibland hänga med i svängarna. Men det bjuder jag på.
Kanske trots allt en liten bipolär djävul där inne nånstans?

Okej, jag vet inte var jag hamnar mentalt efter denna resa. Har ingen ångest just nu över att komma tillbaka hem igen. jag känner mig redo att leta nytt jobb vad det lider och är kanske lite rädd bara att fortsätta där jag slutade med en krasch senast. Mycket resande och full rulle på alla sätt och vis. Fast jag tror definitivt jag blivit minst 18 procent klokare av min tid hemma, borta från jobb och med snart 5 månaders nykterhet i ryggen.
Det mest märkliga är dock att jag i ärlighetens namn fortfarande saknar alkoholen och den gränslösa festen jag ordnar på egen hand i eget sällskap.
Men som vi alla vet, vi som är kyssta av spriten lite för ofta, är att morgondagen är allt annat än sockersöt och honungslen.
För mig är det flykt undan demonerna, tankarna, ångesten. Att få vara harmonisk och helt sjukt (ännu mer) gränslös och glad för en stund gör att ruset fortsatt lockar mig.

Jag är stark och försöker just nu få tankarna in i rätt omloppsbana igen.
Tufft alltså.

Ta hand om er!

Stor kram till alla som läser och stöttar varandra härinne.

Kärlek GP

Jag är stolt och mallig.
Jag gillar just nu vardagarna bättre än helgerna, känner mig fortfarande lite vilsen, försöker leva på som vanligt med middagar/socialt men känner att det är mer ansträngande, och jag är rädd om min kraft. Behöver den till mig.
Stor respekt för detta jobb som ska göras.
Oroväckande nog har jag börjat glömma lite av övertramp i alkoholens spår.
Påminner mig, dagligen.
Jag står fast vid mina tre månader, till att börja med. Eller snarare, ikväll somnar jag nykter.
Min horisont fortsätter att växa.
På så vis känns ett nyktert liv lite spännande.
Har en enorm tur att ha ett liv som jag inte har någon större anledning att fly ifrån. Konstigt nog har jag upplevt att det har varit så mkt som varit jobbigt att jag är värd vinets avkopplande effekt, i princip varje dag.
Det känns konstigt idag!
Tack alla som skriver, ni betyder var och en otroligt mycket för mig och min ork och vilja. ❤️

Jag plöjer genom pastor Larsåke W Perssons böcker, senast "Hur hel kan man bli?" och "Sanningar och gömställen". ?

Idag var jag på ett gratispass lunchyoga i stan. ?‍♀️

Nu ska jag iväg och hämta dottern igen. Ha en fin kväll! ?

av dig!
Jag är så dålig på att åka skidor så för mig har typ vinlunch och after ski varit den främsta behållningen.?
Kanske är det lite lika för mig, med de här belöningsstegen, eftersom jag kört diet nu sedan min första nyktra dag. Jag kan unna mig en hel del, innan alkohol kommer på tal.
Och ser fram emot tex helgens avsteg, lite gott bröd, en pastamiddag.
Känns plötsligt jätte-unnigt...
Inspireras av dig och nu peppad för ny nykter vecka. Tänk vad det betyder mycket att dela med sig. Tack!

Du är ju en bra bit på väg bara genom att skriva här. Känner igen mkt. Och mitt (miss)bruk liknar ditt. Halv flaska till vardags, eskalerande mkt mer på helgen.
Jag tror att det kommer vara kämpigt den första tiden, men väldigt snabbt kommer många fördelar. Läs runt här. Finns så mkt att lära, så många gulliga människor, du anar inte. Nu är det när som dag 3 om jag läst rätt, bra kämpat!

Håller med svagis och du är självklart så välkommen att läsa i min tråd och andras så klart. Vi är många som har drabbade barn här. Fruktansvärt när alkoholen drabbar dem. Det vi ofta inte tänker på är att det drabbar barnen på ett tidigare stadium än vi själv tror. Jag nådde min botten i samband med att jag var kraftigt berusad inför min 14-åring två lördagar på raken innan jul. Sedan dess har jag inte druckit något. Mitt mål är att vara permanent nykter.
Lycka till!
Charlie

Välkommen Mig99, förstår så väl din oro inför fjällenresan! Tidigare år har jag planerat inför resan att vara nykter men det här är första gången jag faktiskt är det. Har ju haft vinluncherna i toppstugan som målbild när det känts tungt på jobbet och i övrigt i livet... Därför kändes det extra jobbigt innan avresan, trodde jag skulle tycka det var en halv lunch liksom. Men faktiskt satt jag och tittade mig omkring och många fler än jag trodde drack alkoholfritt. Det gick alldeles utmärkt att dricka Pepsi och den enda skillnaden jag kan komma på är att jag ville därifrån lite tidigare, blev lite rastlös. Och att jag åt en kaka till efterrätt, har struntat totalt i sånt förr, en kaffedrink på sin höjd...

Mitt långsiktiga mål är att leva nyktert. Men det är ett så stort och överväldigande löfte att jag inte ens vågar uttala det. Kanske efter ett antal år som nykter men nu skyller jag på hälsan, vill försöka leva ett hälsosammare liv överlag och det är också sant. Äter bättre mat, mindre socker, motionerar varje dag och där passar inte alkohol in. Men bara för att jag tar en kaka emellanåt betyder det inte att jag lika gärna kan ta ett glas vin.

Det här är en ny upplevelse för mig, att vistas i den här miljön som är så starkt förknippad med alkohol och samtidigt försöka njuta av semestern.

Har en sorts rangordning för att stilla min beronde/belöningssuktande hjärna. En perfekt dag äter jag ekologisk vegetarisk mat, dricker enbart vatten/grönt thé, håller koll på kalori och sockerintag och självklart alkoholfritt. Dessa dagar är få, mycket få och det är ok så länge inte allt går åt skogen. Det ger mig utrymme att "fuska" som att äta en kaka/köttbit/dricka en cola osv, så länge jag inte dricker alkohol. Det är många avkallssteg innan begäret efter alkohol är så stort att jag prövat allt det andra "förbjudna". Vet inte om nån kan förstå mitt resonemang men det fungerar extra bra här uppe i alla fall. Belöningscentrat blir tillfredställt och jag kan vakna nykter och pigg varje morgon.

Nu blir det afterski och jag ska ta mig en varm choklad för första gången på säkert 15 år... Dagens första "synd" ?. (I vanliga fall hade lunchen och afterskin suttit ihop i en enda pågående fest ändå in på natten... )

Du är mitt i en förändring av dina alkoholvanor och har samtidigt mycket annat som sker i ditt liv och som påverkar detta. Helt förståeligt att det uppstår frustration och ilska kring saker som sker. Du nämner också att dessa konflikter är orsaken till alkoholen och ringar in hur det blir som negativa spiraler. Du vill verkligen bryta dessa och du är verkligen i gasen och har tagit många steg kring det!

Jag får tankar när jag läser dina inlägg här och hoppas det är okej att jag delar med mig.

Du beskriver att ilskan kokar, om du inte varit snäll och om det inte hade varit för barnen hade du nog klappat till henne. Besvärligt att bli så pass arg och det är både klokt och modigt att skriva det här. En gissning är att det är ett sätt att försöka bli av med den ilskan och att du innerst inne hur lite det skulle ha löst i din och er situation och att det inte handlar om huruvida du är en snäll person eller inte. Vad tänker du själv kring det?

För att ta det säkra före det osäkra vore det kanske skönt att ventilera denna ilska med någon. Någon som lyssnar, är icke-dömande och kanske kan ge tips om hur du kan hantera de känslor som dyker upp när du blir så arg att du kan tänka att du vill slå till någon. Även om det är osannolikt så är bara tankarna ofta jobbiga att ha och kan på sikt ge känslor av skuld och skam som i sig kan bli ett ytterligare försvårande.

Det finns en stödlinje som tar emot samtal som handlar just om att förebygga risken för att man skulle slå till någon annan och gissningsvis kan de ge sådant stöd där. http://valjattsluta.se/ Du vet ju och känner ju bäst själv vad du är hjälpt av det var bara en idé jag fick. Hoppas det var okej att jag delade med mig av den.

En annan fundering är kring din förändringsprocess kring alkoholen, hur skulle det vara att försöka fokusera ännu mer på den och vad som hjälper dig framåt? Orsakerna är ju såklart en del i det och kan inte ignoreras men ibland är det lite enklare att försöka få ett helikopterperspektiv och påminna sig om, vad vill jag och varför? Och sedan gå åt det hållet. Du gör det redan och är medveten om att det tar energi när du ständigt påverkas av era konflikter samtidigt som du kanske är hjälpt av att besluta dig för ett ännu tydligare sådant fokus.
Nu vart det långt här, men vad tror du själv om det?

Hoppas något av detta blev hjälpsamt för dig!

Ta väl hand om dig och lycka till!

Varma hälsningar

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Här är en länk till oss!

https://www.google.com/maps/dir//livsstilsmottagningen+liljeholmen/@59…

Oj vad lång... Kommer finnas skyltat på dörren .

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Förlåt, men vad är adressen till lokalen för träffen på lördag? ?

Nu känns det som en evighet sedan du tittade in här och du är saknad!

//Gojan

att du fått en kontakt på VC. Jag ser en poäng med att komma in i systemet, och känna att man försöker påverka sitt problem. Själv går jag på VC två gånger i veckan och tar antabus, det gör att jag slipper tänka på att ta mig en berusning. Ofta har det ju varit att man plötsligt fått för sig att det skulle vara en bra idé att gå förbi systemet och "bara" köpa några burkar och flaskor, bara för idag och sedan lägga av. "Bara en gång till" har jag nog tänkt något tusental gånger. I dag visar appen 72 dagar nykter och jag är så glad för det. Lika glad blev jag nyss då resultatet av provtagning i morse kom på mejl, alla förhöjda värden på min lever för ett par månader sedan är nu helt normala! Det kommer fler prov svar, men de 20-talet svar som redan kommit visade på grön lykta för allihop. Otroligt. Ska nu också ta tag i att mina knän känns lite svaga och har lite ont i knälederna. Ha en bra vecka! /Fenix

Hej alla användare! Tänkte vi skulle svara på huruvida träffen inkluderar barn. Det gör den inte.

Vi har diskuterat det och har lite erfarenhet sedan tidigare vilket lett fram till att vi säger nej till det. Det främsta skälet är nog att barn har en tendens att dra fokus till sig. Barn i alla åldrar söker ofta kontakt, med leenden, ögon och ibland med hela kroppen! Och människor som vi är vill vi ge dem gensvar, fokus och uppmärksamhet, värme. Detta kan i detta sammanhang bli tudelat.

Med hopp om att ni förstår väljer vi att välkomna er som är aktiva på forumet, genom att läsa och/eller skriva.

För er som dessvärre inte kan komma så hoppas vi att kommande tillfällen passar bättre. En annan erfarenhet är att de som deltar ofta är generösa med att ge beskrivningar och små berättelser om hur träffen var i forumet efteråt :-).

Vänligen Li-Lo & resten av admi
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

santorini, men kanske blir det fler möjligheter att ses! Kontentan, tack för att du sov på saken och fattade ditt beslut. För den som inte varit med om en otröstlig 2-åring med oanade ljudresurser i ett begränsat utrymme, är det bara att gratulera. Till er andra, med erfarenhet av både egna och andras barn, så kan jag säga att det inte ges fullt utrymme för att koncentrera sig på så mycket annat och det vore ju tråkigt på ett sådant exklusivt tillfälle som detta. Att ta med sig barn på ett AA-möte tycker jag är jämförbart, och jag har aldrig varit med om, eller hört talas om att så skett. Bästa hälsningar till alla. /Fenix

blev hemma och studier från hemmet, men mår bättre nu än i morse, jag vet ju oxå av erfarenhet av mitt drickande tidigare att jag brukar må dåligt i ca 2dygn
det svåra nu, för mig, som det alltid har varit är att jag glömmer bort helgens känsla, känns bra att skriva av sig här! får mig att minnas!! men det är oxå jobbigt med just nu att jag inte "får" dricka, det är en spärr som gör det extra jobbigt...jag har klarat månader i sträck förrut när jag inte druckit...då fanns iofs inte tillgången på samma sätt. men det gick hur bra som helst. så tänker att gick det bra då, går det bra nu!! fan detta är asjobbigt!!

Största problemet är att jag dricker alldeles för mycket whiskey, har lurat mig själv i flera år att man inte blir fet av whiskey jämfört med öl. Vin dricker jag ju förstås också, men håller jag mig bara till vin så går det åt alldeles för många vinflaskor, det är ju lättare att göra sig av med ett par helrör och ett par flaskor vin i veckan istöllet för 15 flaskor vin, för att inte tala om hur många flaskor och burkar det handlar om när man dricker öl. Jag tror dessutom att min reflux jag fått, kommer från whiskeyn, dricker jag "bara" öl och vin blir den bättre. Så mitt första steg, första steg liksom när man försökt ta det så många ggr, så mitt första steg blir att sluta dricka whiskey, att inte köpa hem det där djävla helröret. Nu ligger jag ju farligt till ändå med många finare flaskor hemma, men jag brukar "snåla" med att öppna dem, onödigt att dricka dyr whiskey när man ändå barfa dricker av en anledning, och det är inte för att det är gott.

Jag och frugan kör något slags maktkamp just nu, ingen av oss vet hur det kommer sluta men båda vet att vi inte kan fortsätta som vi gjort. Jag tycker synd om henne samtidigt som jag verkligen inte förstår henne och varför hon blir elak. Allt kommer från hennes barndom är jag helt säker på, och hennes relation med hennes mamma. Jag har försökt få henne att bryta med sin mamma, men det är ju inte upp till mig och jag kan inte tvinga henne - men varje gång de har haft kontakt så ser jag hur min fru förändras och är riktigt nere och tar ut detta över mig. Jag har försökt att inte ta åt mig så mycket sista tiden, men bitit tillbaka varje gång hon går över gränsen. Har även bara gått ut ur rummet när hon försöker få till ett bråk, detta har faktist fungerat över förväntan då hon oftast glömt bort att hon ville bråka efter en stund och så är vi vänner trots att jag bara gick därifrån, en bra insikt att ha.

Nej förlåt för allt mitt dravel, jag kämpar som sagt på med mina demoner och försöker dra ner på drickandet, tack för att ni finns där och stöttar.

Du är stark kontentan, imponerande vilken resa du gör. Jag är inte riktigt där än, men jag jobbar med mig själv och börjar väl iallafall få ordning på tankarna.