skrev Sassenach i TACK ALLA

Tack för att ni finns, jag är inte där än, jag jobbar på en beroendemottagning och extra känsligt för mig att söka hjälp, men att jag inte är ensam med min skam är ett stort stöd, läser allt, skriver sällan, tack för allt ni delar med er av som hjälper oss ”tysta”. Skammen är värst - varför? Jag skuld- och skambelägger aldrig våra patienter. Tror jag att jag är bättre än dem?


skrev Gustav i Dukade under för suget mitt i vita månaden

Det heter Akamprosat och ska göra så att suger minskar och att man inte dricker lika ofta. Googlade jag mig till. Testat`?

Tack för värmande ord. Hur går det för dig? Är det jobbigt? Hur går det med kost? Undvika socker då eller? Eller är det tvärtom, du ska äta socker så du inte blir sugen på socker som finns i vin eller? Otroligt pannben du har!! Skördat några fördelar? Är du inte mer alert på morgonen och orkar mer?

För mig är det ju kolhydratfattig mat från nu, inget socker, skittråkigt. Kastade mina Tutti Frutti godispåsar. Saknar dom. Läser på matförpackningar så att det inte är för mycket kolhydrater. Tog en halvtimme att köpa ett paket hårt bröd på Coop idag. Sockersuget promenerar ju inte iväg från dag 1 bara för att man köper nyttigare mat. Men men jag fixar det.

Jag får vara glad bara om inga organ tagit skada. Ska kolla upp levern nästa vecka. Lika bra o ta tag i hela skiten på en gång. Man blir ju lite skraj. Sportar en del och är i ganska bra form. Då kan det väl inte vara nåt fel med drickandet, invaggar man sig. Yeah right.. En sak i taget. Magnesium och glutamin är på väg. Vit månad rullar på, det funkar. Sen tagning av leverprover är på g, och nu en kopp kvällste! Alltid något.


skrev PimPim i Karriär och en massa vin = oro, ångest och skam!

Tack... ja på lördag kör och jag jag ska upp hyfsat tidigt på söndag för att bege mig till min väninna som förlorat sitt barn. Vi ska luncha lite ihop, prata, mysa och hon kommer gå igenom begravningen med mig ???❤️ Det är två veckor sedan hennes fina barn valde att avsluta sitt liv. Att vara helt nykter i kris är det bästa, om än svårt, så allt som hänt har egentligen varit en extrem prövning för mig nu och jag har kunnat stå emot. Har man inget hemma kan man ju inte dricka vilket är bästa lösningen. En utmaning är att befinna sig nära en glasbank och passera förbi den. Och varje gång jag gör det tänker jag på dem där inne, vilka av er har samma problem som mig? Förmodligen är svaret: Alltför många!
Nu har ju jag haft några dagar då suget varit stort och jag är avundsjuk på dem som kan dricka ett glas och vara nöjd med det... samtidigt finns det de som är avundsjuka på mig för det jag lyckats med i livet och det jag åstadkommit och den kärlek jag har till min partner ? Så livet är inte så himla lätt alla gånger och låt det svaja... stormar kommer och måste redas ut. Just nu håller en bris i sig jävligt hårt och jag vill att den ska mojna, men det gör den först efter att jag jobbat extremt mycket med mig själv...

Kram PimPim ?


skrev svagis i Min assistent Syster Anna tvingar mig att skriva detta

Jag skrev just i Kontentans tråd att det är precis som om min kropp plötsligt upptäckt att den bär runt på 20 extrakilon (de flesta alkoholrelaterade) och blev jävligt förbannad över det! För mina leder, brosket i axlar, knän och fötter knakar och brakar när jag går och jag har kontaktat en sjukgymnast som ger mig dagliga övningar att göra de närmaste 6 veckorna. Samtidigt vet jag att min kosthållning är rätt ok och att det var alkohol som utgjorde den största anledningen till att jag blev tjock i 45-årsåldern så det borde ske en justering på naturlig väg nu när jag avstår de där 1200 kalorierna i alkohol varje kväll.

Ett problem i taget funkar bäst men som sagt, jag är inte vän med kroppen just nu. Dock har ju de där abstinenssymtomen som jag hade de första veckorna klingat av och det är ju jätteskönt. Så detta är mer som du skriver Ensam, att utan ruset och det bortdomnade tillstånd jag gått omkring i tidigare så KÄNNS allt så starkt och verkligt. Känslor, kroppen, vädret, naturen, musik och andra glädjeämnen så totalt sett är det ju positivt.
Nu är det dags att krypa ner i bingen och läsa. Just nu en ny bok, "Testamente" av Wähä - gripande och en hel del om fylla faktiskt:-D men bara negativt så jag blir bara påmind om varför jag slutat dricka A.
Kram
svagis


skrev svagis i Ja jag är alkoholist, svårt att acceptera

Sådär ja! Nu har vi först tagit bort snuttefilten, alkoholen, och det är först då som man kan ta tag i de riktiga problemen tror jag. I mitt fall säger kroppen ifrån fysiskt pga mina 20 kg övervikt som jag burit på i ca 10 år nu (många alkoholkalorier har varit med och byggt upp kilona). Så länge jag drack A så kände jag inte efter på allvar, det var som att vara lite bortdomnad på något vis, även när jag inte hade druckit något. Men nu jäklar, nu protesterar mina leder och jag har blivit tvingad att börja träna mer som sjukgymnastik för tillfället. Ska även se över hur många kalorier jag äter under en dag - tror inte att det är så farligt men lite för många är det antagligen. Inget problem som inte går att lösa iaf!

Framåt sommaren ska vi nog kunna vara rätt fit for fight du och jag :-D
Lycka till på VC imorgon nu - jag vet att det är rätt väg att gå och du ska tacka ja till den hjälp de erbjuder dig även om det känns läskigt. Du utvecklas och det är ju meningen med våra liv faktiskt, att fortsätta utvecklas även som vuxen.
Stor kram
svagis


skrev Femina i Första dagen på resten utav mitt liv

Idag provade jag en annan kör i en annan kyrka. En kör helt utan krav eller kostnad. Dock var det inget för mig men det vet man ju inte förrän man har provat! ?

Ikväll har jag varit på Livsstegen igen. Man får en sådan respekt och ödmjukhet av att lyssna till varandras "life stories". Det är berikande. ?

Jag har just läst "Tid att vara ensam" utav Patricia Tudor-Sandahl. Hon är bra. ?


skrev Femina i Första dagen på resten utav mitt liv

#Charlie70, #Rosa-vina och #mulletant
Tack, snälla ni! ?


skrev Lilleman i Ja jag är alkoholist, svårt att acceptera

Känner verkligen igen mig i det du skriver ? det var ju alltid enklare att dricka lite när det kändes jobbigt i livet. Hoff vilket spån man har varit.


skrev Lilleman i Dags för förändring

Vaknade som planerat inte bakfull ?
Joo det hjälper verkligen. Hade glömt bort hur illa ångesten kan te sig. Fick sån panikångest idag. Precis som sist men denna gång tyckte jag att jag drack mycket måttligare.
Jo en dag i taget ?


skrev Lennis i Karriär och en massa vin = oro, ångest och skam!

Starkt otroligt starkt jobbat tjejen med tanke på hur tufft du haft det med ??
Förstår oron med stora fester o massa flera helger med. Men visst hade du en plan att du skulle köra? Det går säkert bra bara man gett sig sjutton på det o det har ju du!! Jag kör något mellanting just nu dricker lite vin o tränar som en besatt galning massa...att träna så här mycket var länge sen så något bra där ?
Det kommer gå bra i helgen!! Håller på dig härliga fina PimPim ?? kram kram


skrev Kontentan i Ja jag är alkoholist, svårt att acceptera

Det låter bra, jag blir lätt obekväm om jag ska vara i centrum.
Jag gjorde slag i saken och ringde min VC idag och berättade hur jag känner.
Jag fick en läkartid redan i morgon!

Du har helt rätt i att jag har självmedicinerat.
Det har nog alltid varit så, jag har nog aldrig mått bra.
Jag kommer ihåg när jag bodde hemma hos föräldrarna fortfarande när jag var 16-17 år och hade sprit och vin välgömt under sängen, hur jag kunde dricka det på nätterna när de andra i familjen låg och sov.
Jag har alltid försökt fly ifrån mina egna tankar och verkligheten.
Men jag är bestämd nu, jag ska vara öppen för hjälp och kämpa för att få må bra


skrev PimPim i Karriär och en massa vin = oro, ångest och skam!

Hej!
Tack FinaLisa och Charlie70 för er stöttning! Så här nu efter en månad utan A så är min nästäppa och därmed ytterligare ett beroende borta - Otrivin Menthol. Så jäkla skönt att slippa få panik så fort näsan täpper igen och behöva ha nässprayet tillgängligt. Jag är fri från det ena, men det är jag ju inte direkt från alkoholen på så kort tid. Det blir man aldrig.

På lördag blir mitt första möte med alkohol i socialt sammanhang sen jag slutade vid årsskiftet. Sen kommer alla helger i februari innebära detta och min partner förstår inte riktigt att jag inte riktigt vill detta för jag är jätteorolig att jag inte kommer klara det. ? Känner att jag inte riktigt blir lyssnad på och vet inte hur jag ska gå vidare...

Kram PimPim?


skrev Solstorm2 i Nu eller aldrig

Jag känner igen mig exakt så som du beskriver det! Känner att jag verkligen måste ta itu med problemet nu! Är också orolig för den där djävulen som helt plötsligt dyker upp när man mår bäst! Dricker ju inte för att jag mår dåligt utan för att jag mår bra!??‍♀️?


skrev Charlie70 i Nu eller aldrig

Grattis till dem Ensammenintestark! Tiden flyger iväg här inne, dag läggs till dag...


skrev Se klart i Knyttets sång

Idag är det torsdag, igen.
Dagarna tuffar på med väldigt få inslag av sug efter vin, däremot fortfarande mycket reflektioner kring de här första veckornas erfarenheter.
Jag vet inte varför det är annorlunda för mig den här gången, jämfört tidigare vita januari. Men i samma stund jag skriver det så inser jag ju att det som ÄR annorlunda, är att jag skriver och läser här.
Det är i det närmaste trolleri, även om det handlar om grundläggande saker som:
Gemenskap. Att vara lyssnad på/läst. Uppmuntran. Stöd.
Helt enkelt (fast svårt) det som människor behöver för att kunna skapa förändring i livet. Ingen människa en ö.
Många gör den här resan på egen hand.
För mig är det milsvid skillnad i perspektiv och horisont, i och med detta forum.
Makes you think. Andras erfarenheter, möten. Det är ju så vi människor blir till från allra första dagen i livet.
Det jag vill säga med det, är egentligen tack för att ni finns här, läser och tänker, åt varandra ibland. Stöttar när någon halkar. Tar emot när någon faller. Och puttar på när någon tvekar.
Så för mig har erfarenheterna så här långt, inte bara handlat om att klara av mina vita dagar. Utan också nya insikter kring vad det betyder att få dela med sig.
Oavsett hur våra vägar löper framåt, parallellt eller åt olika håll, så kommer jag alltid känna mig berikad av de insikterna.

Ja, mina tankar rör sig mellan evigheten och fredag kväll.
Inte konstigt att det svindlar till ibland, inte de vanliga perspektiven.
Jag känner inte att jag slåss mot något. Inte ens suget. Jag känner mig arg ibland, över den situation jag befinner mig i, arg över sånt jag missat. Men jag försöker verkligen ha en holistisk syn på mig själv. Alla delar hör ihop, allt är jag, men jag kan förändras. Upplever inte heller någon kidnappning. Än.
Jag är dock varje dag väldigt ödmjuk. För mig är tricket, så här långt, just detta: En dag i taget. Att plocka sönder ”evigheten” till ögonblick som jag förhoppningsvis- och om jag bestämmer mig för det- vart och ett kommer att kunna hantera.
Livet är ju megastort och magiskt, och på samma gång:
Ja eller nej till det där glaset.
Varken större eller mindre beslut än just det.
Kram alla som läser, och kämpar!


skrev FinaLisa i Leva nykter

Fyra veckor är ju jättebra???
Kram ?


skrev Anonym15366 i Leva nykter

Vilken pepp från er! Tack! Verkligen!?

Idag, dag 30, känner jag mig dock så orkeslös. Sån känsla jag skulle druckit på innan. Men nu, låter jag kroppen vara orkeslös.
Fyller på med mat. Yoga.
Men ikväll ska jag träna ett tufft pass på gymet! Får se hur jag orkar. Eller kanske just det som behövs.

Jag har inget sug efter alkohol.
Konstigt! (Varför?)
Skönt! (Befriande!!)
Skrämmande! (Var lurar A? Triggern?)

Kram och styrka till er alla!??
Vi surfar på!!


skrev Se klart i Knyttets sång

Tack för inkik i min tråd, och tack för fina ord. Jag följer dig och håller hårt på dig!
Glad att vi har varandra. Ett lite löst virkat skyddsnät att landa i.
Din forskare använder jag mig av då och då. Kram!


skrev Se klart i Knyttets sång

Espadrill, förnumstighet nej tack.
Ej heller moral eller pekpinnar.
Inget av det är verkningsfullt på den här planhalvan.
Som så mycket annat i livet så behöver viktiga beslut i någon mån vara lustdrivna eller hur?
Det svåraste om jag kokar ner några av tråk-effekterna av ett nyktert liv är möjligheten till lite socialt accepterad glömska. Men det måste finnas vägar runt det, tänker jag.
Och något stort som jag har upptäckt i nykterheten och som är nytt för mig:
NÄR jag inte dricker minskar behovet av den där glömskan.
Finns helt enkelt inte så mycket jag behöver glömma bort.
Jag behövde inte vila från tankarna på;
Hur det med min kropp
Hur är det med mitt minne egentligen
Hur är det med min handstil
Hur är det med min energi på jobbet
Hur är det med min vikt och när vägde jag mig senast.
Glömskan är helt enkelt inte så central som den har varit.
Jag har aldrig uppfattat det så tydligt under mina tidigare vita månader, eller vita vardagsveckor.
Och om jag är på gott humör så känns detta som en skatt att hålla nära eller en karta som vecklar ut sig, lite dag för dag.
Önskar dig en fin dag!
Kram.


skrev Ensammenintestark i Min assistent Syster Anna tvingar mig att skriva detta

Bravo svagis att se festen som erfarenhet av din nya identitet som nykterist ? Dit har jag inte kommit själv än, har inte heller haft tillfälle att praktisera. Ser fram emot att höra hur du upplevde det?

Jag vet ingenting om din fysik och om eventuella skador pga a men kan det inte till viss del vara så att kroppen passar på att skrika extra högt nu när vindimmorna lagt sig? Det bästa du kan ge dig och din kropp oavsett är nykterhet, det ser man ju tydligt i din tråd?


skrev svagis i Ja jag är alkoholist, svårt att acceptera

Det som är bra med KBT är att det skapar en struktur för samtalen så du slipper känna dig i fokus på det vis som en gör med en psykolog eller psykoterapi. KBT-terapeuten har ett antal frågor att ställa till dig och utifrån dem så bestämmer ni hur ni ska arbeta tillsammans vilket gör stor skillnad för mötena. Om en känner sig lite osäker inför att öppna sitt inre för en främling så kan detta hjälpa ganska mycket.

Visst beskrev du att du har druckit regelbundet sedan tonåren? Då tänker jag att du kanske har självmedicinerat med alkohol ända sedan dess och att det är hög tid att pröva om det finns någon "riktig" medicin som stöttar ditt mående? Jag är absolut ingen läkare men har erfarenheter som gör att jag inte kan låta bli att uppmuntra dig att ta tag i ditt mående. Det låter som att du verkligen kan få hjälp att må mycket bättre i grunden s.a.s.
Kram!
svagis


skrev Rosa-vina i Första dagen på resten utav mitt liv

Du är på rätt väg nu och dina inlägg är så positiva nu och lyser av livsglädje på ett nytt sätt. Blir så glad för din skull, verkligen. Bra jobbat!
Du inspirerar och jag blir sugen på dans, sång och gemenskap som du går på.

Kram!


skrev svagis i Min assistent Syster Anna tvingar mig att skriva detta

är säkert helt ok. Minns när jag senast slutade med A, mådde pissdåligt och gick till VC och läkaren menade att det tar några månader att få ordning på kroppen efter A-slut. Jag har inga symtom på att något är allvarligt fel men det är en del oro och fantasier som far genom hjärnan just nu. Plus att mina leder protesterar mot övervikten jag går omkring med.

Känner mig stabil som stål inför festen. Det ska bli spännande (för mig själv alltså) att pröva min nya identitet som nykterist.
TACK för ditt inlägg <3 Ha en fin dag nu!
Kram
svagis


skrev Alta i Lyckas??

Tack Charlie🍀 Forum likt denna behövs verkligen