Senaste kommentarerna i forumet

Du är viktig och din tråd är en otrolig resa du låter oss göra i ditt liv.
Ha en underbar vecka och vi väntar med spänning på denna veckas betraktelser// kram Strulan

Bra där! att du överlistade den ? ,var förberedd på hans ankomst. Skön känsla , eller hur?
Kram på dig ?

Ett råd läs Berras tråd Ångesten tar mitt liv den lär att livet kan levas och njutas. För massor av människor lever, njuter av livet fullt ut.
På 10 månader har mitt liv blivit 100 % bättre, jag är i början av min resa men är så glad att jag tog detta steg.
Så läs och lyssna på poddar det ger styrka och vilja att kämpa vidare.
Så kram och styrka till dig// Strulan

Hur kul är det ty åka skoter i vinter Inget bastu o öl efteråt? Hur mysigt är det att åka till stugan ingen öl där på kvällen heller? Näe, det blir nog inte kul det här. När jag är uppriktig så är det nåt jag kommer sakna. Känns rätt tråkigt faktiskt.

Jag har inte druckit på typ 9 dagar nu innan det uppehåll på två veckor i drickande. Dricker oftast fre,lör annars.

Det känns som att jag ska bli en lobotomerad apa. Mitt liv kommer typ bli säg nej till fest du får ångest. Drick ej i bastun inte bra för dig du är oduglig vilket jag kan vara. Kanske bäst att jobba hela tiden där funkar allt bra utan öl eller vin. Tacka nej till allt annat. Jg fyller år snart och blev frågad om att gå ut och äta. Nej tack sa jag. Går hellre på bio för det gillar jag nykter, hatar restaurang utan vin lr öl.

Jg gillar att springa utan öl, gillar mycket utan öl. Jag tror jag säljer stuga, skoter, båt osv. Satsar på löpning o sånt istället.

Jag kanske inte gillar det andra grejerna utan att ta en öl efteråt. Kommer antagligen inte vilja åka utomlands heller, gillar iofs snorkling utan öl men hatar att ligga på stranden. Det jag gör utomlands är snorklar, springer och tar lite vin o öl på kvällen. Känns som jag kan hoppa snorklingen för en förmögenhet och springa hemma istället.

Får se hur det går med mitt förhållande kanske bara gillar det med alkohol oxå.

Poängen med det jag säger är att jag lever i en illusion. Whats the point?

Hoppas nån känner igen sig i mina utsagor och kan säga hur hen gjorde !!!

Nej inte alls roligt. Det är en jobbig situation. Men det handlar om barnens bästa, man får tänka så. Det reder ut sig ska du se...
Är pappans och din relation bra?
Stöttar han dig i samtalet som kommer?

Har man blivit omhändertagen av polis (vilket jag har för mig att du skrev i ett annat inlägg - fyllecell?) eller om man hamnar ex. på akuten och är kraftigt berusad så får man i en så kallad LOB på sig och då gör de en orosanmälan till sociala myndigheterna om man har barn under 18 år. Det spelar ingen roll om ditt barn är hos dig eller hos sin pappa när du har blivit berusad och lobbad. Oron kring att barnet far illa finns ändå. Man får tänka så - att de som finns utanför vet inte hur läget är. Och det är för barnets skull de gör en utredning kring det.

Kanske är det ett bra tillfälle att be om hjälp?

Som ett brev på posten kommer suget o tankarna på A denna måndagsem. Så jäkla dunderstarkt också. Lämnade ju prov på beroendekliniken idag o då viskade A-hjärnan att Nu kan du väl unna dig lite?

Nä du! Fan vad trött jag blir på det här tjatet i hjärnan. Är tacksam för att jag idag var förberedd att säga nej. Vet att en annan dag kan jag överumplas o agera på känslan (tjatet) o påminns att jag måste ha strategier o vara aktiv i mitt ställningstagande för att inte snubbla o bryta löftet till mig själv.

För övrigt en finemang dag. Tänk att det kan vara både bra o jobbigt.... egentligen skönt ju. För bara jobbigt är bajs.

Ikväll är en nykter måndag och jag stärker mig med vällagad mat, myshäng med familjen och sömn när sovtåget ankommer perrongen✊

Kram till dig som behöver en?

Försök att tänka bort så gör jag, det kommer i perioder. När man blir jättesugen så kan man äta nåt, dricka läsk, springa eller nåt till suget släpper.

Jag blir arg när suget kommer, tänker att inte jag kan dricka o sånt.

Sen har jag kommit på att om man blir sugen att dricka var o varranan dag så är man torsk. Vilken normaldrickare blir det?

Jo nu har man vet nykter en helg, skönt på morgonen både lör o sön. Skönt på jobbet på måndag morgon. Gick bra över helgen överlag. Man är ju lite sugen fredag och lördag kväll. Mest uttråkad, skönt med nån bärs tänker man. Vet inte riktigt om det är nåt större problem förutom tristessen. Känns som man vill slippa bry sig ibland bara, synd att jag verkligen inte bryr mig om jag dricker. Måste väl hålla mig nykter tillräckligt länge tills jag glömmer att det är kul att dricka.

Svårt det här fast det verkar så enkelt. Låt bli bara idiot tänker jag inombords. Vad är det som gör alkohol så roligt. Blir ju bara nedstämd i slutänden.

Nu har jag bestämt mig IGEN att sluta. Förra gången klarade jag mig 2 dagar. På tredje dagen bröt jag ihop och bara ville dö, låg över köksbordet och grät, orkade ingenting. Tills jag tog ett glas vin. Då vände det. I november gjorde jag oxå ett försök. Då tog det till femte dagen innan jag bröt ihop. Hur ska jag stå ut?

Det känns som att du inte kan offra ditt liv för hennes skull. Är hon kärleksfull nånting? Jag menar ska du vara ihop med henne för att hon ska klara sig?

Jag förstår att det kan vara svårt att lämna henne. Ställ ett krav, blir det inte bättring så är det slut från och med nu.

Jag förstår att jag får det att låta enkelt men om du får ur dig det så kanske du har tur att det blir bättre.

Vill du vara med henne om hon skärper sig? Vill du det så kan du ställa kravet att hon skärper sig.

Om du skulle komma fram till att du inte vill det ändå, då är det egentligen enkelt. Lämna henne, du kan inte vara ihop med någon för den andres skull. Det är ju inte ens sjysst mot henne.

Egentligen samma sak med alkoholen, vill du ha den så är det som det är. Annars måste du lämna den oxå om den får dig att må dåligt.

Jag har själv alkoholproblem, dricker för mycket i perioder och hittar på massa tok som min fru blir minst sagt less på. Jag menar jag förstår om hon lämnar mig. Jag har knappast kravet på henne att hon ska vara med mig för att jag inte ska supa ihjäl mig. Det underlättar för mig så länge hon stannar för jag har lättare att hålla mig i skinnet. Lämnar hon och jag super ihjäl mig så är det 200% mitt ansvar. Jag skulle känna mig otroligt dum eller rent utav av som ett mega miffo om hon stannade hos mig för min skull. Fy fan vad dåligt jag skulle må.

Samma här..... ☹️. Känner igen mig i din historia.

att det är jobbigt! Man är så skör i din situation, men tänk framåt! Snart har du det bakom dig. Det kanske inte blir så stor sak av det?
Du är nykter och det är det viktigaste!
Kram

Här på Alkoholhjälpens förstasida görs reklam för en studie på Karolinska med orden "Vill du testa en app för att minska riskfyllt alkoholbruk?".
Ja, tänkte jag, alla hjälpmedel är väl bra - så jag anmälde mig och godkändes för studien.
Med stor förväntan loggade jag in i den utlovade appen, där jag föreställde mig en massa konstruktiv interaktion som skulle få mig att tänka till.

Jag hamnade på en helt statisk textsida, totalt befriad från interaktionsmöjligheter. Tre- eller om det var fyra - texter om alkoholens faror. Inget mer.

Jag provade att mejla den ansvariga för studien. Tänkte att jag gjorde fel på nåt sätt, inte riktigt hade lyckats logga in. Fick inget svar.

Det var då jag insåg att jag hade hamnat i en kontrollgrupp. Googlade studien och hamnade på en forskningsprojektsida på nätet och fick det bekräftat. Jag hade lottats till en grupp vars deltagare bara fick tillgång till en värdelös fejkapp.

Jag vet ju att det är så forskning går till. Hamnar man i kontrollgruppen är man den som tyvärr drog nitlotten. Man är där för att bekräfta att forskarna har gjort allt rätt med de andra, de som drog vinstlotten. I det här fallet förväntas jag kröka vidare, medan de som fått den verkliga appen ska bli nyktra eller i alla fall fantastiskt mycket nyktrare och leva lyckliga i alla sina dagar.

Så om jag ska vara forskarna till lags nu, då ska jag alltså inte lyckas med att förändra mitt drickande.

Eftersom jag inte bara är en beroendepersonlighet utan också har en släng av auktoritetstrots så peppar detta mig, även om jag också blev lite sur att jag inte fick pröva deras app.

Vilken jobbig situation. Förstår din irritation men kanske det här kan hjälpa dig? Förhoppningsvis kan du få hjälp!?

Idag är jag ynklig. Ångest.
Känner mig så ensam. Vill ha en vän bredvid mig i detta. Någon att kämpa tillsammans med. Mannen kommer inte hålla många dagar innan han ”borde få unna sig en öl eller två.”

Jag ska kämpa. Jag ska besöka AA. Kanske ensamheten slutar där.

Ser nu i efterhand att det verkar som att jag är förbannad på den som gjorde orosanmälan och socialtjänsten. Det är absolut inte så! Är självklart väldigt tacksam att någon bryr sig om min gullunge, såpass mycket att göra en orosanmälan! Det skulle säkert behövt göras många fler för barn som råkar illa ut. Och det är bättre att göra en anmälan om man är osäker än ingen. Men nu var inte det fallet just här. Och i min sits just nu så får det mig att må ännu sämre. Bara jobbigt att allt måste komma upp IGEN när jag försöker lägga det bakom mig. Och att mitt ex behöver veta vad jag gör eller inte gör när gullunge är hos honom. Tycker det är min ensak och ingen andras så länge mina barn inte råkar illa ut.

Hej ?
Viljan försätter BERG!
Du vill ju verkligen få till en förändring, du ”skriker” ut NYKTER, vill vara NYKTERIST!
Ibland tror jag att vi underskattar oss själva. Vi är mycket starkare än vad vi tror.
En dag i taget! Du väljer, ditt val. Men om du verkligen verkligen VILL så kommer du att fixa det. Det är jag bergis på.
Kram fylld med positiva energier och vilja av stål!

Tack Siggestardust69. Jag ska nog hitta dit igen. Jag skriker efter hjälp nu. Går hos terapeut men det är ett långsamt arbete. Jag behöver mer hjälp. Behandling. Har kollat runt idag och tagit kontakt med behandlare. Men det är så dyrt. Och att fråga chefen? Nää!
Jag vill bli nykterist. Inte dricka lite ibland. Det funkar inte. Nykterist. Nykterist. Nykterist. Snälla hjärna- programmera om dig till nykterist. Jag kanske kan lura mig om jag intalar mig tillräckligt. Trött. Men det finns hopp.

Från att känt mig ensam om mina problem så har jag nu min makes stora och starka stöd. Jag har ju berättat för honom tidigare, erkänt och blivit påkommen med smygsupandet, men han blev bara arg en stund och sedan en uppmaning om skärpning och sedan var det liksom slutdiskuterat och allt återvände till det normala... för honom.
Men jag drogs ju fortsatt med en skam utan dess like och de tillfällen när han kommit på mig med mina glas som jag gömt spelades upp i huvudet ideligen som en film och plågade nästan livet ur mig, skammen var så stark att jag knappt kunde se honom i ögonen, jag låg vänd ifrån honom i sängen och ville inte vara i hans synfält, bokstavligt talat drog jag täcket över huvudet och ville bara försvinna.
Jag slutade prata och svarade bara på tilltal, jag ville bara vara på jobbet så jag slapp vara hemma och skämmas.
En dag tog han tag i mig och ville veta varför jag var så nere, varför jag inte sa något och krävde svar för annars kunde han inte hjälpa mig menade han.
På något sätt lossnade allt då, jag berättade hur jag kände mig, hur man liksom avskyr sig själv efter vad man gjort och ställt till med, alla svek mot honom när jag lovat sluta smygsupa osv...Det var skönt att lätta på hjärtat, få berätta och mötas av förståelse och någon som lovar hjälpa mig.
Så nu har vi infört förändringar här hemma, det är på mina initiativ och jag har utformat reglerna, maken är helt med på detta, stöttar och ser till att det efterlevs till 100%
Jag vill dricka några glas på fredagen och några på lördagen och bara i hans sällskap, han serverar. Sedan är det slut. Punkt.
Dagen efter vinet (som ju varit mitt stora problem med att fortsätta drickandet) vill jag inte att han ska spana in mig och behöva fundera på om jag ser lullig ut eller ej, då blåser jag i alkoholmätaren på morgonen och visar honom att det står 0.00, sedan blåser jag innan läggdags för att visa att inga nya intag av A har skett under dagen.
Först var han besvärad och tyckte att jag inte alls behövde blåsa för han litar på mig, men jag stod på mig och sa att jag VILL blåsa, både för min och hans skull.
Jag har talat om att man inte kan lita på en alkis, så han finner sig i att jag blåser.
Det är lite humor över det hela, "dags för blåsning" konstaterar jag och tar fram apparaten och blåser lite nu och då :D
Vilken sporre det har blivit, jag har kunnat dricka några glas vin, nöjt mig med det. Varit pigg på morgonen och har inte alls känt av vinet sedan kvällen innan.
Förut så har man ju själv fyllt på och mest stått vd den där jävla boxen och "kranat" som Gudrun Schyman sa :D, och då har det inte stannat vid ett par glas, ett par liter snarare.
Så här har vi kört några veckor nu och det fungerar för oss/mig, för en utomstående låter det väl galet sjukt, men det må så vara, så länge det fungerar så kör vi så här.
Så himla skönt att vi är två om det här, man har någon att kämpa med och dela "en dag i taget" med <3

Vilken skillnad på dina inlägg på endast 2 dagar. Fredagsinlägget vittnade om styrka, positiva energier och glädje! Läs det igen.
Du hittar dit igen, tror på dig!
Framåt!
Kram

Jag vet inte hur jag ska bli av med det här alkoholmissbruket. Jag drack lördag och söndag. Nu - ångest. Har inte kunnat sova inatt. Tankarna maler och maler. Känner mig utbränd av jobbet. Jobbtankar och drömmer om jobbet. Känns övermäktigt.

Måndag morgon, innan klockan ens hunnit bli 9 har utbrotten haglat. Redan helt förstörd. Jag jobbar hemifrån mycket, det är ett helvete. Morgonens möte blev jag tvingad att sitta på mute första minutrarna då ungarna och frugan skrek och bråkade, gick ut och bad dem sluta bråka och vara lite tystare och blev idiotförklarad och skulle ta mitt djävla möte någonstans... Satt och funderade innan allt detta hände om jag skulle klara detta bara genom att på något sätt hantera henne annorlunda och ignorera allt elakt, men det går inte efter att blivit skriken och svuren åt. Det började redan innan detta med att jag tydligen hade lagt i plastgranen i fel ordning i lådan och när hon plockat upp den när jag inte var med så hade hon satt i fel del först. Att ens orka dra upp en sån sak, det ör det jag inte blir klok på. Allt, precis allt, oavsett hur viktigt, oviktigt, litet eller stort ska tas upp - allt ska kritiserar, precis allt. Jag är nog på väg att tappa det helt och jag har så mycket ilska i mig över detta och snart rinner det nog över, det känns inte långt borta att bara klippa till henne. Jag vill verkligen inte dit och om hon inte kan skärpa sig (vilket hon inte kan) måste en av oss ut ur huset. Jag har tills nyligen lyckats tygla och dämpa all den ilska och alla dessa känslot med alkohol, men inte ens det hjälper längre.

Tack Fina-Lisa, ja känslan av återtagen kontroll är fan amazing! ??

Jag har saknat dig här. Så fint att du kör dina barn, jag förstår att det uppskattas på fleras sätt. Ont gör det att läsa om allt du har att kämpa med. Jag hoppas Livsstegen ger dig klarheter och ro. Frid och sinnesro. Det är så bra att du fortsätter göra bra saker fast du har att kämpa med. Varm hälsning / mt

Ha en fin arbetsvecka - eller bästa möjliga?
Puss på kinden? / mt