Senaste kommentarerna i forumet

... Sorgligt? Jag kan fortfarande sakna min vän. Trots att mina rosa glasögon föll av och han förvandlades till en "gammal gubbe" igen. Vi kommer ju inte ha anledning att träffas framöver när jag väljer att lämna AA. Jag kommer heller inte besöka kyrkan där han och hans fru är kyrkvärdar, av uppenbara skäl. Jag kommer inte höra av mig via sms. Jag raderar hans meddelanden varje gång av rädsla att tappa omdömet ifall jag dricker A. Tyvärr har hans nummer numera fastnat i mitt minne så trots att jag raderar och raderar så har jag lärt mig numret utantill. Jag vet inte om han förstår att jag bara stannat kvar inom AA sista tiden för att fira hans 30 års dag, men nu får det räcka. Nu ska jag försöka stå på egna ben. Lite som "Bambi". Men vi "klickade". Jag tycker om honom, trots allt. Och han tycker om mig och vill mig väl. Han har inga egna barn. Kan det spela in, tro? Jag gav honom en liten "öppning", en hint, häromdagen. Jag sa att jag kommer vara med på Sinnesromässorna på torsdagar efter min kurs framöver. Det var en liten inbjudan om att jag gärna vill hålla kontakten, utan några vidare krav. Han svarade att han skulle hålla det i åtanke. Vi får väl se hur mycket han kommer sakna mig framöver när vi inte längre springer på varandra på möten varje vecka. Jag ber bara om Guds vilja, inget annat. Jag är redan oändligt tacksam för allt jag fått. ?

jo men ibland är det bara så att det ska ligga där det ligger :-))
Nu var det en kvinna på anhörigsidan som skrev om sitt liv som kanske skulle kunna ha hjälp av det som Mie skrev för länge sedan. Som jag ser det nästintill 2 identiska berättelser :-((

Om det är något jag blir fruktansvärt illa berörd av så är det kvinnomisshandel i alla former. Och det inbegriper prostitution, trafficking, psykisk misshandel.....precis allt där mannen anser sig ha en rättighet att trampa på kvinnan :-((

Jag tror inte att det är specifikt för beroendepersoner utan att det i det sammanhanget synliggörs på ett helt annat sätt. Krakar som går till prostituerade är bara så sjuka i sitt beteende så det är vidrigt.....kanske kan man påstå att just det tillvägagångssättet är en typ av beroende men jag håller inte riktigt med där.

Ibland är det bara för enkelt att skylla på alkoholen eller drogerna...

Men nu tar jag ett djupt andetag och lägger detta ämne åt sidan och gör klart för helgen :-))

Ps Jag såg nåt inlägg från forntiden där Mulletanten,Mie, Berra och jag diskuterade gubbsjuka :-))) Ds

Soffi. Du hjälper mig ?

Lykke. Den som först kommenterade min tråd och fick mig till att känna hopp här ? Tänker på dig ibland även fast jag inte vet vem du är. Hoppas du är kvar och läser

Fortfarande i ångestens klor. Bättre både igår och idag, men inte bra. Dyker upp fler och fler tankar och känslor om livet. När jag ändå är nere kan jag passa på och gräva djupare. Läste mina två första sidor och hittade ett inlägg som fick mig att minnas en sak jag inte tagit upp.
Mina föräldrar.
Nära till alkohol, båda två. Ingen av dom har någonsin gjort mig illa under berusning. Snarare tvärtom så har jag bara positiva minnen av fester i barndomen. Ingen extrem fylla, bara minnen av att somna tryggt medan de vuxna festade. Ofta vin om kvällarna även om det inte varit fest, men aldrig hårda ord eller beteenden som varit obehagliga. Min syster säger samma när vi pratat om det.
Jag har aldrig haft meningsfulla samtal med nån av mina föräldrar. De har heller aldrig varit elaka. Pappa var helt osocial, mamma är social men det har känts som ett evigt kallprat. Mamma är snäll men definitivt inte nära. Och det "snälla" känns mer som daltande och i många fall som "bakom-ryggen".
Pappa är död sen många år, mamma lever.
Ganska kort beskrivet men det viktigaste.
Jag tog upp ett av mina problem med mina föräldrar med en psykolog för 9 år sen men fick nåt svar om att det förmodligen inte stämde.
Men jag kanske skulle ta och söka hjälp igen? Och bli förminskad ännu en gång? Bitter, men iaf nykter, fredagskväll blir det..

"Fredagsfrid" var jag på idag, precis som förra veckan. En slags halv retreat dag som börjar med andakt kl 09, fortsätter med ett yogapass, därefter mässa, lunch och avslutande meditation till kl 14. Där emellan fri tid att läsa, måla eller bara vara. Jättehärligt! Jag kommer att fortsätta gå dit.

Jag har läst "Bryta vanor" utav Carl Gyllenhammar. En bok om typ KBT mot missbruk som främst vänder sig till vårdpersonal men jag tycker den var intressant.

Nu har vi ätit middag och jag dricker lite vin. Jag dricker ur ett mindre glas än tidigare och i långsammare takt. Känner mig rätt tillfreds inombords så jag behöver inte ha bråttom att hälla i mig A för att döva något.

Jag har lärt mig uppskatta fördelarna med att vara nykter. Sova gott utan avbrott och utan att vakna med ångest. Kunna skjutsa dottern utan problem och känna mig till glädje och nytta för någon annan. Kunna känna mig alert och förväntansfull inför dagen och göra bra saker istället för att bara vara bakfull, trött och seg utan glädje.

Igår bakade jag morotsmuffins, t ex. Bara sådär! Försöker lägga mer energi och kärlek i middagsmaten. Vågen står numera på ca 85 kg och det är bättre än på många år! Försöker fokusera mer på nuet och närmaste dagarna/veckan. Känner mig gladare och mer tillfreds med mig själv och livet nu. Hoppas det håller i sig! Men det är mycket upp till mig själv att se till att det håller i sig. Underhållsarbete, kallas det. Steg 10,11 & 12. Man får ingenting gratis, utan lite arbete och engagemang. Vaya con Dios... ?

Men så härligt, lite som att resa bakåt i tiden ?

hur många tusen kommentarer fick jag upp där ?????? Från typ 2009 och framåt..... Men inget trådnamn :O
Men 21 januari, 2009 - 12:44 skrev Berra på dagtid för att fira sin första 8 veckor :-)) Ja, jag vet man ska inte läsa bakåt bara framåt !! Men kunde inte låta bli :))

Ja du, är väl helt avtrubbad efter alla år så vet knappt vad som är normalt längre. Minsta lilla problem eller motgång och det ska bråkas. Aldrig hennes fel, alltid en anledning. Helt slutkörd.

idé hörru :D

Men pröva och googla namn och alkoholhjälpen så borde man hitta tråden, nätet glömmer aldrig ?

Otroligt fint skrivet Per, jag lider verkligen med dig när jag läser dessa rader. Jag har en liknande relation med min fru, jag vet aldrig nör ett utbrott kommer och då med alla elakheter. Jag har definitivt tagit stryk mentalt, vet knappt vad som är normalt längre. Jag är väldigt orolig hur detta påverkar barnen som kan bli straffade för de minsta saker. Enda sättet jag kan hålla mina känslor i styr är att ta till alkoholen, utan den vet jag faktist inte vad jag skulle ta mig till - det här varit nära några ggr att fysiskt stoppa henne- men så är jag ingen kvinnomisshandlare heller. Min fru har garanterat en diagnos för ena stunden är hon helt underbar bara för att helt förvandlas till mönster nästa. Vet varken in eller ut.

fråga som egentligen aldrig varit aktuell här....men : Hur söker jag gamla inlägg eller nick ????

För mig blir det en nykter sådan, vet inte för vilken i ordningen. Förut var tanken på en helg utan vin så fruktansvärt grå och deppig. Trodde aldrig att jag skulle känna annorlunda. Det enda som är knasigt nu är att jag saknar någon slags ersättare. Visst, jag aktiverar mig och har det bra men ibland vill den här bråkiga hjärnan bara slappna av. Har inte riktigt något sånt utlopp nu. Det har funnits stunder då jag velat ta till vinet, eller snarare velat att jag hade velat. Det alternativet är inte så lockande längre. Måste bara hitta andra sätt att slappna av.

Hej Javelin! Jag beklagar verkligen din förlust av en vän. Skönt att höra att du har kunnat sova lite och att du ser något positivt i att du nu har feberfrossa och värk i kroppen att fokusera på, som gör det än mindre lockande att dricka. Det låter som att du resonerar väldigt klokt när du funderar kring vad alkoholen hade kunnat hjälpa dig med i den här situationen - t.ex. att hjälpa dig till en lugn sömn - och att göra en plan för att hitta alternativ till det. Sömntabletter som passar dig låter som ett klart bättre alternativ. Häftigt att du kan vara såhär lösningsfokuserad och rationell mitt i en stor sorg.
Önskar dig en så bra helg som möjligt, med den sömn och vila som du behöver!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Tack för all omtanke, det värmer att okända personer lägger ner sin tid på att läsa och kommentera. Det är onekligen ett fint forum, så mycket medmänsklighet. Det är väl också så att vi som kämpar på det här viset får en större empati för andra. Framförallt värdet av att förlåta och få förlåtelse.Världens största kram till er alla härinne!❤

Lyckades somna ett par timmar och vaknade med lite feber. Känns skönt på nåt konstigt vis att fokusera på frossan och hur öm kroppen är. Skulle inte dricka a om jag så fick betalt för det. Som om någon högre makt vill få mig att vila och ta mig igenom det här utan alkohol.

Kanske var behovet av bedövning som störst under paniken och hjälplösheten innan han dog. Efteråt har jag mest känt mig trött, bottenlöst trött, som om luften även gick ur mig. Borde nog försöka få sömntabletter som fungerar för mig. Då slipper jag dricka för att kunna sova. "Slipper".... ja jag vill ju inte ens dricka. Så skevt alltihop... hur kunde det bli så här.

Mulletant, så sant och sådan kraft i att skriva.
Oftast när jag går tillbaka i mina texter och läser det jag själv skrivit kan jag uppleva att det är någon annan som skrivit mina rader, vad kan det bero på?
Jag känner ibland att det jag skrivit inte blivit helt rätt eller stämmer med verkligheten jag upplever en tid efter att jag skrivit, men vad stämmer perfekt med verkligheten egentligen?
Det jag skriver är det som för stunden flödar från min hjärna ner i fingrarna, väldigt sällan någon djup analys eller större eftertänksamhet, det flödar på.
Kanske därför jag ibland inte känner igen mig själv?
Jag reflekterar normalt mycket över tankar och beteenden men har saknat verktyg att lirka upp eller förstå mig själv och det som surrar mellan öronen.
Att jag nu är under utredning för ADHD, Bipolär gör mig också högst tveksam.
Har börjat misstro mig själv och att allt, precis allt beror på den våldsamma uppväxt jag hade. Min mor var psykiskt sjuk med sadistiska inslag i uppfostran. Jag fick ständigt vara på min vakt för att undvika stryk och utvecklade en extrem rädsla och skräck under tidiga år. Allt eftersom åren gick blev jag mer och mer aggressiv och hatisk, mot min mor framförallt. Ända fram tills jag flyttade ut var det ständigt en fysisk och djupt psykologisk tortyr som pågick. När jag skriver dessa ord pirrar det till i magen och jag får direkt känslan av att vilja slå sönder något, kasta kaffekoppen i väggen, slå knytnäven rakt genom gipsskivorna. Visst, det har jag gjort många gånger. Jag har spenderat så många år av mitt liv åt att älta, må dåligt, hata, vara frustrerad över allt detta som aldrig fått en lösning, ett förlåt eller ett givande samtal över varför det blev så här jävligt?
Har försökt närma mig min gamla mor flera gånger men hon kommer inte ihåg, eller vill inte komma ihåg.
Jag tror henne, så sjuka saker vill ingen komma ihåg att man gjort mot sitt barn.
Nu har jag för länge sedan passerat halvvägs genom mitt eget liv och fortfarande plågar minnena mig. Så vill jag inte ha det!
Har gått hos psykologer men aldrig fått verktyg eller kunskap att läka mig själv. Alkoholen har varit en nära vän som hållit mig i handen under alla år.
Visst, jag kanske är svag som inte klarar att släppa denna ryggsäck och bara gå vidare, shit happens liksom.
Jag är så full av energi och livslust, jag hade så gärna fått med mig lite skön självkänsla, att duga, att kunna, fått uppmuntran och förståelse och en gnutta kärlek i uppväxten och även upp genom vuxenlivet.
Då hade jag troligen varit första människa på månen, efter Armstrong då, eller förste man att ro över Atlanten, eller så hade jag helt enkelt bara varit trygg i mig själv, vilket räcker gott och blir över.

Jag tror jag är något på spåren här, det ÄR möjligt att ta makten i sitt eget liv!
Mitt "problem" är att jag ifrågasätter väldigt mycket i livet, på arbetet framförallt.
Det är så mycket vi gör som är så korkat och dumt. Vi vet om det men ändå fortsätter vi?
Okej, nu blev det mycket salt och surt på en gång, skönt att skriva av sig som sagt.
Kul om någon läser, ännu mer kul om någon delar med sig.
Tänker på er därute och önskar alla en skön fredag!
Ingen alkohol för mig, jag har 60-1 mot alkoholmonstret nu!

GP

Låter som att du har en härlig helg framför dig! Bara få ta dagarna som de kommer och vara kvar i ditt nyktra vackra sinne?!
Ha en skön fredag du med!
Kram
/Fibblan ?.

Hur har det gått för dig LenaFena? Jag är i din sits nu. Jag vill bli helt clean. Är egentligen sportmänniska men hamnat galet pga ångest. Undrar så hur du fixade det och få råd av dig.

är otroligt hjälpsamt och verksamt... Många går på 'kurs' typ 'Skriv ditt liv' - jag har deltagit i sådana och det har varit bra. Men inget har varit så bra för mig som att skriva här. Livlinan under de svåraste åren i mitt liv. Eller de åren jag förstod mina svårigheter och rötterna i min barndom. Numera skriver jag mest på annan plats men forum är grunden, startplattan, för mitt skrivande som först hjälpte mig till frigörelse och insikt och vidare att läka skråmor, sår och djupa ärr från min tidigaste barndom. Jag tror att en viktig del för att nå det 'läkande djupet' är att ha en rutin. En rutin som gör (ger stöd) så att skrivandet blir av även de dagar det är tomt på inspiration - eller direkt tar emot. De dagarna kan vara de viktigaste, så har det varit för mig.
Jag önskar dig varmt Lycka till. Oavsett om vi är beroende eller medberoende - jag är båda - så är det möjligt att ta makten i sitt liv! / mt

Fredag igen och en lugn helg väntar.
Inga åtaganden eller jobbiga måsten. Bara göra det som känns rätt.
Kanske laga en god middag efter ett nytt recept, titta på serier, träna ett jympapass, sortera lite gamla papper...
Men inga måsten, bara förslag..?
Fast ibland måste man få vara lite latsam också ? men någon alkohol finns inte på kartan!!
Så avhållssam kommer jag vara till 100%!!
Ha en skön fredag alla fina forumsvänner ?

Kramar ???

Kristina, härligt att du mår bra och har ett lugn inombords. Fint att du vill dela med dig och hjälpa andra.
Lycka till ?
Kramar
???

Det låter inte alls bra att må så dåligt och dessutom ha massa alkohol att hälla i sig helt obegränsat.
Har du ingen möjlighet att åka bort någonstans, till någon vän eller släkting där du kan hämta andan ett tag?
Att dricka alkohol när du mår så tungt är ju det sämsta du kan göra...
Håller tummarna för att du får hjälp på något vis.
Kramar
???

Svårt att sova. Tänker på hur långt bort det liv jag vill leva känns. Kommer jag någonsin lyckas, just nu känns det troligare att jag hinner dö innan jag får uppleva det.

Skåpen är återigen fulla av alkohol. Jag själv har faktiskt inte köpt något av det, min man och vänner har väl bara antagit att det är så jag hanterar sorg på. Rätt otäckt egentligen att ge någon alkohol för att lindra själslig smärta, men genom sig själv känner man väl andra.. en snabb smärtlindring för en liten stund, följd av mer ångest.. ja de flesta här inne vet väl hur det funkar.. Skulle kunna hälla i mig tills jag däckar för jag är så trött, behöver verkligen sova, men inte idag. Inte just nu.

Håller tummarna för morgondagen ✊??

Hejsan!
Jag är en 25 årig man som för 10 dagar sen tog beslutet att leva som nykter.
Jag önskar att jag kunde dricka ”bara” 2-3 öl men det är nästan en omöjlighet för mig, när jag väl börjat dricka så har jag väldigt svårt att sluta. Jag har aldrig känt någon abstinens över alkohol, att jag måste ha dagen efter osv.. mitt problem är att när jag väl tar en öl så slutar det oftast med att det blir många många till, något som ofta leder till att jag vaknar upp med fruktansvärd ångest som sitter i 2-3 dagar.
Jag har kommit till den punkten i mitt liv att ett liv utan alkohol är ett måste för att jag ska kunna må bra, vilket jag tycker är rätt jobbigt med tanke på hur samhället ser ut idag.. det känns som att allt man gör som är ”kul” så är alkohol inblandat.
Går man på fotboll - alkohol är iblandat
Hänger man en lördag med polarna - alkohol är iblandat
Går man ut och äter - alkohol är iblandat.
Jag vill vänja bort det behovet av att alkohol ska vara med i bilden men det är fruktansvärt svårt med tanke på att dom flesta man umgås kanske inte har det problemet som jag har.
Är rädd för att bli den tråkiga personen som folk tycker är oskön som inte dricker osv.. men jag vet att detta är det bästa för mig. Skulle därför vilja ha lite tips på hur man på bästa sätt lever ett liv utan alkohol men ändå kan ha ”kul” i sociala sammanhang där oftast alkohol är iblandat.

Har vaknat en stark lust i mig att hjälpa andra...jag vill dela med mig av det jag lär mig.
Imorgon ska jag gå på en manifestation...tror den kommer att bli väldigt vacker och känslosam, men att gå dit är något som jag känner väldigt starkt för.
Att se mig själv utvecklas är en väldigt fascinerande upplevelse, men jag tycker om den jag håller på att utvecklas till☺