Senaste kommentarerna i forumet

Nej jag är inte stark, jag är slut. Jag fungerar inte längre. Har gråtit sen igår. Skulle någon ställa fram alkohol framför mig kommer jag dricka den. Fy fan vad livet är fruktansvärt.

Har en ledig dag och tänker ägna den åt bara sånt som jag tycker är härligt. Inga krav, inga måsten. Helgen har varit nykter och full av roliga aktiviteter. Det enda jag kan märka är att när det inte händer något blir jsg väldigt rastlös. Inte så att jag vill dricka, mer så att jag sätter på en kanna kaffe och föreslår fika. Ännu är det som om jag inte orkar möta mig själv fullt ut. En å ena sidan tänker jag att jag bara måste vara ibland, en å andra sidan tror jag att mitt verkliga jag är ganska rastlöst. Saknar fortfarande en ventil där jag kan stänga av hjärnan ett tag. Alkohol lockar dock inte. När tankarna på alkohol har kommit har jag varit noga med att tänka förloppet fullt ut. Det är så lätt att fastna vid de där 2-3 första härliga timmarna i soffan och glömma desperationen i att dricka mer och mer för att få tillbaka den där härliga känsla. Men jag tänker allt fullt ut, hela vägen till hur det känns att vakna med ångest och ha en helt förstörd dag framför sig.

Läser i "Skål ta mig fan" om alkoholdjävulens egenskaper. Listighet, falskhet, tålamod och styrka.
Krafter som ligger utanför mig själv, redo att anfalla. Välbekanta sen tidigare försök att sluta dricka.
Idag känner jag mig stark. Idag ska jag inte dricka.
Klarblå himmel och sol. -0,6 och ett glittrande frosttäcke utanför mitt fönster. Vackert.

Klimakteriet... Det har jag ännu framför mig. Vi diskuterade det Hormonkaoset i min tråd i somras. Jag är helt klart i förklimakteriet, så nu är det nära. Känner bävan inför detta. Mina känslomässiga berg-och dalbanor är tillräckligt hisnande som det är ?

Skönt o höra att du fått sova gott i natt?!
Den sköna känslan inombords kommer absolut vara med dig som en stöttepelare under din långa arbetsdag idag?!
Hoppas du får en fin dag☀️!
Stor kram
/Fibblan ?.

Inatt sov jag utan kramp och det var så skönt. Vaknade en timme före klockan och fick en stund på mig att läsa och skriva här.
Idag har jag lång arbetsdag men det känns skönt inombords och då är det som är lite tråkigt lättare att utstå.
Jag har en begravning att gå på senare i veckan men det är mer för att stödja de allra närmaste än för min egen del.

Allt gott önskar jag er denna måndag i oktober, kära forumvänner ?

Kramar
???

För att du delar dina fina texter.?
Kramar
???

Grattis till tio veckor!

Visst är det spännande att lära känna sitt nyktra jag, det dyker ju upp både mycket angenäma upplevelser men också en del otrevliga insikter. Men jag tror att alla är bra. För precis som du skriver - Så är ju livet, och livet ska levas.

Så fortsätt lika starkt!

Bra jobbat!

Och, ja, suget kan ta sig många konstiga uttryck. Men du är stark som står emot!

Sådant ger mersmak, att vilja fortsätt skriva i forumet.

Idag en helgkväll, sista för den här veckan, en del påstår att veckoväxlingen sker mellan lördag och söndag.
Icke, säger jag, måndag är veckans första dag, söndagen den sista.

Ligger i min säng och inväntar sömntåget, som kommer om ett tag, eller en evighet, vilket som.
Kroppen måste komma ner i varv, ja eller mer själen kanske, lugnet måste få lägga sig.
På väggen bullrar kvällens söndagsfilm, 100åringen..., har sett den många gånger, en bra rulle, men kan den nästan utantill.
Ett gott sällskap i vilket fall.

Så nu ligger jag och ”gör bokslut” för den här veckan, tänker igenom vad som var bra, och inte lika fullt bra.
Har känt mig gott till mods i stort sett hela veckan, saker har rullat på, problemen löst på vägen.
Inte så ofta man kände så förut, när man drack, då anhopades problemen hela tiden, de stod på kö, liksom...
Nu är mitt sinne med mig hela vägen, jag är ikapp med tiden.
Helgen som gick har varit bra, ja riktigt bra.

Dottern och barnbarn har varit hos oss i nästan fyra dagar, ja eller middagar i alla fall.
Svärsonen jobbar natt, och hon finner en lättnad att vara med mormor och morfar när hon annars skulle vara ensam, eller måste vara tyst när han sover om dagarna.
Så de har vi fått rå om ordentligt och hundarna förståss.
Det är faktiskt härligt när hundarna kommer upp i sängen och hoppar av glädje när de har fått oss att vakna.
Strax därefter kommer dottern och barnbarn, och vi får en riktig gosestund allihopa ganska arla om morgonen.
Inte så svårt att gnugga sömnen ur ögonen då.
Vi lagar amerikanska pannkakor med sylt och grädde till frukost, sitter länge med myspyskläder i soffan framför morgonteven.
När regnet lugnat ner sig gick grabben och jag ut och bytte svålar på bilarna, alla tre, fyllde på spolarvätska med sprit i och frugan fick sin rattmuff på, de nalkas ju minusgrader i gamla svedala under veckan.
Vi hyrde en rastplats på eftermiddagen för hundarna en timme och lät de springa av sig massor av energi, vi sparkade boll mellan oss och jyckarna alla fem, ja sex med barnbarnet.
Blöta, trötta och frusna åkte vi hem och satte på hett te och tog det lugnt medan smalbena återtog sin normala färg.
En fantastiskt god kladdpasta avslutade kvällen innan svärsonen åkte iväg på jobb igen.
Vi halvsov i soffan nöjda med dagen och gick och lade oss i ganska så hyfsad tid, vi låter bäbisen gärna styra våra tider numera.
Upp igen med samma morgonprocedur men denna gång åkte jag iväg till affären lite snabbt och handlade färska frallor, färskpressad juice och smarrigt pålägg, och avslutade det hela med några goda wienerbröd, vi kallar det för hotellfrukost.
Starkt och hett kaffe avnjutes långsamt medans vi låter ögonen vila på småfåglarna som börjat jaga runt fågelbordet på baksidan.
Ojojoj, det är verkligen vintervarning nu, frosten har redan lagt sig på bilarna nu ikväll.

En ny säsong har börjat med mörka kvällar och många levande ljus, mysigt i och för sig, men man håller sig för mycket inomhus.
Vi har röjt av det mesta efter hantverkarna nu, städat, städat och återigen städat, otroligt vad hantverkarna skitar ner efter sig.
Vi hade t.om tjärfläckar på badkaret efter det att de skyddat badkaret med tjärpapp vid takfönstermontaget, det luktade lacknafta länge i vårat hus efter min rengöring.
För att inte tala om den där döa katten som låg under badkaret efter det att jag dragit fram den, det hade räckt till många peruker.

Dagens anekdot blev följande....
Dottern och jag åkte iväg för att shoppa lite i närheten, i en inredningsbutik klev vi in, jag frågade expediten om vad hennes mamma heter, och det blev rätt svar.
Nu kommer jag kanske trasha din barndom, men det är jag som är tomten svarade jag.
????, hon såg ut som en fågelholk.
Berättade att hennes mamma och min storasyster var vänninor en gång i tiden, och jag hade under några jular varit tomte för hennes två små flickor som då var i fem till sju år någonting.
Nu var den äldste av dem 42 år, och oj vad gammal JAG kände mig, eller vilken ung tomte jag måste ha varit då!

Tiden rullar på, på något konstigt sätt så känns det mer som om jag har mer koll på den nu, än förr.
Jag har kommit ikapp mig själv, och hinner reflektera över det som händer i mitt liv.

Kanske, kanske var det alkoholen som fick mig att rusa fram utan att hinna med att känna efter, eller så är det åldern.
Jag har båda fötterna på jorden och kan se framtiden an.
När jag drack, så drack jag som om det aldrig fanns någon morgondag, och det fanns det, men den var förjävlig.

Idag är varje morgondag en ynnest, ja kanske inte just måndagar, men annars ...

Berra

3 veckor nykter idag! ??‍♀️??‍♀️
Börjar vänja mig konstigt nog. Så här länge har jag inte varit ren (bortsett från när jag varit illa sjuk) någonsin! Och jag säger ren för ett tag vid 18-19 års ålder drack jag inte varje helg utan festade på annat om man säger så...
Att vänja sig såhär fort trodde jag inte. Jag vill ju såklart ha ett glas vin. Jag vill ju åka till systemet. Men jag gör det bara inte.

Ett bakslag eller bakslagstanke hade jag dock i helgen. En extremt jobbig timme med mycket ångest. Då tänkte jag att jag kanske skulle smygta en öl och hälla upp typ en termosmugg så ingen såg...vilken sjuk tanke. Jag gillar knappt ens öl. Blev faktiskt lite rädd för mig själv där.. Tänk om jag är värre ute än jag tror? Jag gjorde det inte. Men tanken var där.. Obehagligt. Jag? En smygdrickare??

Så vad jag ska göra med den tanken än vet jag inte. Ska fortsätta mitt program här på siten i veckan. Reflektera.

Jag har andra omständigheter i livet just nu som gör själva livet till ett helvete. Med eller utan vin. Känns både bra att gå igenom allt nykter men det ger såklart en extra press på mig.

Känner att jag börjar vakla lite så nu är det 100 % fokus i veckan! Ingen alkohol över huvud taget! Jag har ju lovat mig själv.

Hoppas ni där ute mår bra! Fortsätt kämpa! ❤️

Låter som en jättemysig helg.Och Grattis till alla dina dagar! ?? Hoppas du får sova gott, utan känning av kramp i benen. Nu kör vi mot en ny fräsch och nykter vecka ??

En helg förbi
Festen i veckan hoppade jag över.
Det kändes bra.
Sen hoppade jag över en nykter fredag men det kändes också ok, det blev lugnt o sansat.
Ikväll hoppade jag över en grogg till förmån för en alkoholfri öl.
Känns bra det också.
Nu ser jag fram emot en alkoholfri vecka.
Och bra joggingpass.

En lugn och skön helg som avslutades med ett biobesök med yngste sonen.?
Mysigt ?
Nu är jag laddad för en ny nykter vecka.

Kramar
???

Tack! Jag har ju faktiskt tagit ett första trevande steg på den nya vägen. Måste bara tro på mig själv nu. Och inse det faktum att jag mår som jag mår, att min tillvara känns så meningslös och grå På Grund Av mitt drickande.
Vinflaskan, min bästa vän och räddaren i nöden som nu blivit min värsta fiende. Den som stjälper, inte hjälper, som lurar in mig i falskt välmående och trygghet. Är ändå lite rädd för att släppa den kontakten.

Inne på dag 70, alltså 10 veckor avklarade!!

Klarare hjärna!!
På gott och ont... ?
Om detta kan jag inte beskriva så mycket, för det är alldeles för komplicerat. Men jag hittar mig själv mer och mer.... och för stunden är det rätt bra.

Jag blir lite sugen på att dricka då och då. Det blir varken mer eller mindre. Lätt att stå emot däremot, för jag vill inte dricka. Suget och viljan är liksom frånkopplade från varandra.
Jag tycker det är spännande att uppleva det som händer i mig nu, jag blir förvånad, förbluffad och rädd. Jag har så mycket i mitt liv som jag måste få ordning på (vissa saker skrämmer vettet ur mig), men jag har också så mycket som redan är bra! Och så är väl livet?
Fortsätter vidare, nykter!

Jo han kom hem. Idag har jag hunnit "allt " t o m strykt dukar å skjortor (mina hatobjekt näst efter idiotiska kollegor).
Jag har en teori gällande måendet.... Om man läser mellan raderna om klimakteriet så är det inte alls konstigt att kvinnor blir hel eller halv alkiskar en viss tid. Åren från 45 år och äldre är skit rakt igenom. Jag har ändock hittat viss hjälp förutom pannbenet. Undrar bara när friden ska infinna sig.

Ett litet PS till flera inlägg jag skrivit ovan.

Jag kallar min särbo för "gubben". Ja. Det kanske låter illa i många öron. Men det är kärleksfullt menat.
Jag har faktiskt också frågat honom för några år sedan om han är ok med det (han är ganska mycket äldre än mig så jag insåg att han kanske skulle ta illa upp). Hans svar var att "Ja, först visste jag inte hur jag skulle ta att bli kallad gubbe, men sedan har jag ju hört att du kallar dina högst älskade katter för dina gubbar så nu förstår jag att det är kärleksfullt.

Ville bara förtydliga det nu när jag satt och tänkte på hur lycklig jag är som har en så underbar man i mitt liv. Samtidigt som det slog mig att ni, som inte känner mig, kan tro något annat för att jag har ett "öknamn" på honom :-s.

DS

Välkommen!

Vilket bra sätt att visa att du menar allvar med att förändra ditt sätt att hantera din tillvaro, att minska ner vinet.
Och, om du har trampat runt och inte kommit någonstans tidigare så tror jag allt att du tog ett steg ur cirkeln nu och bröt den ;-).
Bra gjort! Fortsätt på den nya inslagna stigen och ta hjälp av forumet här!

En dag i taget fungerar för många, även för mig.
Jag gick in här för att minska mitt drickande från dagligen till helgen. Men genom att tänka "just idag väljer jag att inte dricka" så är jag nu uppe i över 50 dagar, varav 8 helger nykter. Just det där med att "jag väljer" är också viktigt för mig.
Samt forumet här - det ger så mycket styrka att både läsa och att skriva.

Välkommen!

… du får mer än din beskärda del av olycka och mörker. Känner din förtvivlan genom det du skriver och skulle gärna vilja hjälpa och stötta dig.
Men jag vet inte vad jag kan säga.

Du är så oerhört stark, när du är i din situation som du är nu och inser att du vill och ska klara det här nykter.
Jag tänker på dig även när jag inte är här på forumet, hoppas så mycket att du klara att behålla din styrka, för du är på rätt väg, alkohol lindrar inget.

Styrkekramar!!

Jag får så många nya erfarenheter på den väg jag valde i början av september, nykterhetens väg. Vissa positiva, andra jobbigare, men alla bra :-).

Torrbaksmälla är en av dem.
@ Javelin: Så bra att du har läst på och kan ge besked, att torrbaksmälla tyder på att man verkligen "ställt till det för sig" och att de kan hålla i sig i tre månader. Jag visste inte ens om fenomenet förut, förrän jag fått uppleva det nu på min nyktra resa. Och nu vet jag att jag misshandlat mig själv mer än jag förstått och troligen får uppleva baksmällorna ännu en period. Men troligen bara ungefär en månad till kan man hoppas, det är ju bra :-).

Nykter fest är en annan.
Ja, igår var det fest. Och en ny upplevelse för mig. Gubbens bror med familj skulle komma och gratulera honom lite i efterskott. Jag tänkte innan att det blir lugnt, inget att våndas över. Men det kom fler, goda vänner som inte spottar i glaset. Jag får erkänna att jag studsade till lite när jag stod och hackade sallad och fick reda på det. Jag skulle ju dricka alkoholfritt - det blir ju jättejobbigt!
Det normala för mig är ju att vara med och festa med öl, vin, whisky, ja allt som bjuds, eller om jag måste vara nykter så har jag alltid brutit upp tidigt och åkt hem och "tagit igen" förlorad promille med några whisky hemma. Nu skulle jag alltså vara nykter och stanna kvar till idag :-s.

Men det gick bra :-). Eftersom det var jag som fixade i köket så kunde jag när jag serverade de första gästerna vin fylla mitt eget glas med alkofritt vin utan att någon märkte och slapp därmed frågor och kommentarer. Sedan var det ganska lätt att sitta med vid bordet hela kvällen, ju mera vinet flödade ju mindre "risk" var det ju att någon skulle se att jag fyllde mitt eget glas från en annan flaska. Och, ja, det var viktigt för mig att inte få en diskussion just under middagen om att sluta dricka. Det fanns någon vid bordet som hade kunnat ta min nykterhet som en "knäpp på näsan", om ni förstår...
Jag blev naturligtvis trött av att vara med, ovanpå min högkänslighet har jag även en hörselskada som gör att jag har jättesvårt att höra när folk pratar i mun på varandra, jag måste koncentrera mig på en i taget för att höra och kan alltså inte hinna med i alla diskussioner. Jag satt alltså på helspänn, jättejobbigt, men jag hade trevligt ändå.

Ja, jag hade faktiskt trevligt! Och det var inte svårt att låta bli att dricka trots att antalet buteljer med olika drycker ökade på bordet, precis framför näsan på mig, ju längre kvällen gick. Känns så skönt att veta att det räcker att jag tar ett beslut vid första glaset - Alkohol eller inte? -sedan rullar det vidare. Med alkofritt precis som det hade gjort om jag tagit riktigt vin i det första glaset, då hade det säkerligen rullat på med både det ena och det andra tills det blev på tok för mycket.
Visst, jag vaknade idag på morgonen alldeles svullen i ansiktet och borta i skallen av trötthet av gårdagens alla intryck. Såg alltså ut som jag festat hårt trots att jag inte gjort det. Men, just idag bekom det mig inte speciellt mycket.
Känslan av seger var för stark :-)!

Jag brukar också köra ”all in” tills det brakar in i väggen.
Här på forumet kan man stanna upp och reflektera.
Du gör så rätt som tar en dag i taget. Lugnt!

Skrev för första gången här på forumet i slutet av förra veckan...för jag var nyfiken på hur ni andra har försökt att ändra ert beteende när det gäller alkoholen. Fick många bra tips. Men vad gör jag?? Jo, jag försöker göra allt..skriva här, ladda ner appar, lyssna på Alkispodden och har beställt en bok. Det här är jag i ett nötskal...gör det med så många saker...Försöka gå ner i vikt, träna osv osv...Men så insåg jag att jag får fokusera mig på några saker och jag tänker att det är bla att skriva här på forumet..och att ha kontakt med min rådgivare här på nätet. Boken kommer väl så småningom så den har jag tänkt att läsa....men jag behöver mer aktivt tänka en dag i taget...Jag har satt upp så många mål under årens lopp när det gäller alkohol, viktminskning och träning och jag har nog inte lyckats hålla ett enda...det ger mig bara känsla av misslyckande vilket leder till tröstätande och tröstdrickande...Nä så nu får det vara en dag i taget...idag fixar jag det för att Systembolaget är stängt...nästa steg är att klara måndagen...

Ha det gott!!

Det är väl en gemensam nämnare för de flesta av oss som hänger här, att vi dricker för att ta udden av livet... Jag har en sådan där svajig dag idag, när jag känner mig som en generellt värdelös människa. Inget har hänt. Allt går bra. Igår var jag harmonisk och lycklig. Så ”pang” från ingenstans drabbar den där känslan mig, och jag kan inte ens sätta fingret på varför. Om jag var en sån som dricker så hade jag druckit på den känslan. Det är jag inte längre. Så jag får bara acceptera att så känns det just nu. Och eftersom det inte finns en vettig anledning, som går att göra något åt, så får jag bara vänta tills det går över. För det gör det. Hur har du det idag vännen? Kom din man hem? Det låter som om han är ett större stöd för dig än du väntade dig förra vändan du var här och skrev? Kram