Senaste kommentarerna i forumet

Jag förstår att motivationen går upp och ner... men det är ju jättebra att du kikar in här då min vän.. och letar upp glädjen igen.. viktigast är att du e snäll mot dig själv... alla har svackor DU har rätt att ha DIN svacka <3 .Du sprider så mycket glädje här inne.. och hopp och värme... jag hoppas du vänder den värmen och glädjen inåt mot dig själv. också.. du är värd det fina människa <3.
Jag är väl medveten om att jag kommer ha svackor.. men so be it! Kanske dricker jag snart igen.. kanske väntar jag... jag fick ett glas vin på middagen igår.. jag drack ett par klunkar faktiskt... det smakade inte gott så jag lät glaset vara och drack vatten.. de andra drack på friskt.. idag vaknade jag utvilad och med hopp om livet... mycket--- MASSOR med inre oro för saker som måste lösas.. men det är rätt skönt .. om än sjukt jobbigt samtidigt att möta allt detta nykter.. men just nu går det.. min man säger att han märkt en otrolig förändring i mig senaste veckan.. ( han vet inte om mitt missbruk) ... att han ser förändring är ett kvitto på att detta är rätt väg att gå..
Varm kra Mirabelle och ni andra fina där ute <3 Ha en fin andra advent <3

Det var riktigt trevligt förra året på den här träffen. Spännande att möta en del av er "nicks" i verkliga livet. Jag bor på Sveriges framsida, men en tågresa till Stockholm är värt varenda öre. (Jag litar inte på tågen, så åkte dagen innan och låg över för att vara säker på att komma fram i tid:-) Det har inte gått så bra för mig under året som gått när det gäller alkohol, men nu är jag uppe på banan igen. Insåg att det går riktigt illa om jag inte slutar. Förhöjda levervärden och så trött på slösa bort halva dagar i bakfullt tillstånd. Nykter sedan 15 dagar, och går två dagar i veckan helt frivilligt till vårdcentralen och tar antabus. Litar inte på mig själv, men nu sådan lättnad att leva nykter och njuter varje kväll jag ska somna och varje morgon av att vara nykter. Kul nu att se fram emot träffen, och att komma i nyktert tillstånd sedan en längre tid. Ni som tvekar, sluta med det! Finns inget att frukta. Med vänlig hälsning, Fenix

håller jag tummarna !

Tack för era fina meddelanden. Terapi kommer hon aldrig gå med på, hon blev skickad till terapi förut pga ätstörningar. Dessa att hon skulle behöva minst ett år, men hon hittade på ursäkter och slutade gå efter några ggr. Det var inget fel på henne tyckte hon.

Druckit för mycket har jag alltid gjort så det kan jag inte skylla på henne. Men det destruktiva vardagsdrickandet beror ju helt på henne och att jag flyr. Nu har det ju gått så långt att jag dricker rutinmässigt så även om jag kastar ut henne så kommer jag fortfarande ha ett dryckesproblem att lösa.

Fast utan en tickande bomb i närheten och utan att ständigt känna att något är fel tror jag alkoholproblemen kan lösas. Men i slutändan vet jag faktist inte om hon skulle klara ett uppbrott och jag känner trots allt ett ansvar för att inte skicka ner henne i avgrunden. Där sitter jag och jag vet inte ut eller in.

Denna morgon står regnet som spön i backen men vad gör det när man vaknar pigg och fräsch?
Mysigt med andra advent och få tända ljus i mörkret.
Ska nog julpynta lite idag och få upp stämningen inför en julkonsert i eftermiddag.
Ha en fin söndag alla forumvänner!?
Kramar ???

Tycker du att du dricker för mycket och vill ändra på det så är detta forum bäst.
Det finns ett forum som heter Det vidare livet och där är de flesta som lämnat alkoholen helt och hållet.
Sedan finns ett forum för de som inte vet om de dricker för mycket och vill ha råd om det.Dessutom ett forum för anhöriga och medberoende.
Men forumen har inga stängda dörear, det finns de som har flera trådar i flera forum.
Så du får surfa runt lite och se vad du känner dig hemma.
Och detta är ett fantastiskt ställe att få support och hejarop av underbara medmänniskor.
Och vi är anonyma vilket gör att vi kan öppna upp oss och prata om allt och då menar jag allt!!
Välkommen ??♥️

Känner igen mig i början av tiden här på forumet. Det är snart två år sedan och mina första vita dagar var så lätta!
Men på dag 17 tror jag det var, så slog suget till som en smäll i huvudet?
Sedan har jag kämpat fram och tillbaka, ett steg fram och två steg bak och tvärtom ?
Denna gången är jag på dag 54 och det känns som det är på allvar nu.
På något vis har jag kapitulerat och insett att jag aldrig kan bli en normaldrickare. Under denna tid har jag haft så många återfall och mått fortsatt dåligt och känner att det är inte värt det. Det är mycket större livskvalitet att vakna nykter och fräsch varje morgon.
Så var på din vakt Allic, det är ingen katastrof med ett snedsteg men det är onödigt.
Lycka till ?
Kram?

Ligger nu och varit nykter 11 dagar. Har druckit varje dag senaste året o när jag summerade mina kortköp på bolaget blev det 60.000:-; den siffran satte jag upp på kylskåpet idag...
Kämpa på Allic ??

Dag 61 kom och gick... inte ett enda mini-sug, inte en tanke inget... som om det alltid varit såhär? ? Blir ändå lite orolig i själen, det går för lätt. Det ska vara svårt, jag ska vara sugen på vin... jag ska behöva jobba för att stå emot. Inte som nu, vips kväll och så var det klart liksom nykter fredag och lördag. Var år sen, minst 3 år sen jag var nykter fredag och lördag. Men då var det som nu, ingen big deal liksom.

Jaja, nog med funderingar. Nu dags att sova och vansinnigt skönt att vara nykter. MEN jag känner av alla känslor som jag tryckt undan med alkoholen och de har slagit mig med full kraft. Aj alltså... ?

Imorgon firar jag jämt - dag 60. ?????

Om möjligheten finns så skall jag försöka komma dit. Skulle vara så stort att få träffa några av er❤️Strulan

Tack!
Ja det tycker jag, vi reder det här!

Min motivation är det litet si och så med just nu... Så jag hänger här inne och återuppväcker kämpaglöden och insikten hur mycket bättre man mår generellt utan alkohol. Den där nynyktra glädjen är färskvara. Men man får återuppleva den när man läser hos er som just nu är i den fasen ?

finaste Strulan65 ! Nu var du på hugget :-))
Och JA !! Det är så viktigt vilket bemötande man får när man väl söker hjälp ! Det är inte många som inser vilken enorm styrka man måste uppbåda för att erkänna att man är beroende. Jag kommer så väl ihåg första gången !! Så liten och rädd har jag aldrig varit. Det finns guldkorn ute i sjukvården men de är sällsynta.
Hoppas du kommer på forumträffen så jag får ge dig en kram !!

Att vi alla jobbar för att det skall bli lättare att få hjälp kanske skulle hjälpa. Öppenhet och tillgänglighet är det som skulle behövas.
Jag hade ofantlig tur med en bra företagsläkare och min alkoholterapeut är fantastisk önskar att alla fick det bemötande.
Sen önskar jag att jag var modig nog att vara öppen med det, men är inte där ännu.
Tack för du delar dina tankar// kram Strulan

nostalgi.....

Från det att jag för första gången försökte få hjälp att ta mig ur drickandet till att jag verkligen gjorde det och tog in på behandlingshem tog det 10 år.

Jag hade inga strategier, inga tankar på HUR jag skulle göra, bara att nån (nån???) skulle fixa mig. Om jag kommer ihåg rätt så sökte jag hjälp 4 ggr på den sk beroendevården och träffade den ena idioten (f'låt) efter den andre. Socionomer som inte kunde ett skit om hur jag som alkis fungerade, inte något. Den absolut värste var den siste som dessutom var chef för beroendevården då. Hon tyckte seriöst att jag skulle söka hjälp på familjeenheten för vi hade äktenskapsproblem !!

På sätt och vis var det hon som hjälpte mig för då insåg jag att jag aldrig skulle kunna få nån hjälp via den offentliga vården.
Och jag blev så förbannad för jag visste ju då att jag hade alkoholproblem, inte alkis då men "problem" hade jag.
Då var det inte så väl förspänt som nu med internet och en massa olika sidor för oss att läsa på och deltaga i, jag var rätt ensam med mina problem. Jo, internet fanns förstås men inte med den mängden info som finns nu. Jag letade och hittade ett namn jag kände igen. Men först försökte jag få hjälp av socialen för det kostade ju en del och det sket sig från första samtalet. De betalar minsann inte för några behandlingshem !! (Den inställningen har de fortfarande) Senare hittade soc-tanten ett eget behandlingshem som kommun drev. Strategiskt placerat mitt i centrum ca 100 m från Bolaget. Smart.

Från det att jag tog kontakt med behandlingshemmet till att jag verkligen åkte dit tog det nog 2 månader ? Varför, VARFÖR ???? måste vi alkisar skjuta på dagen då vi ska bli nyktra ???? Liten som Alfons : "Jag ska bara....."

När jag väl insåg att om jag ska ta mig hur ruset så måste jag fixa det själv, inte "nån" annan. När det hade gått så långt så hade jag inga som helst strategier på hur utan jag hade fullständigt kapitulerat och bad verkligen om hjälp. Och jag litade på att de skulle ta hand om mig om jag släppte taget och lämnade över allt i deras armar. Jag känner så väl igen när folk kapitulerar och lägger sitt öde i andras händer så jag blir gråtfärdig själv. Känslan när jag väl bestämmer mig går inte att beskriva !!! När jag första gången inför andra säger att jag är alkoholist är en sån otrolig känsla !! Omtumlande, lättande, lugnande, stärkande !
Under förra forumträffen hände det att vi fick vara med om det och jag är fortfarande tagen av det ögonblicket !!

Våga ta klivet över den tröskel som skammen bygger framför oss och erkänn för dig själv först och sen inför andra och känn, HÖR!!!, hur ryggsäcken dundrar i golvet och hur kroppen slappnar av nåt helt otroligt ! Tröttheten breder ut sig och vi sover kopiösa mängder när kroppen vilar efter tortyren vi utsatt den för. Vi börjar känna smak och lukt igen och lite småkrämpor som vi haft tidigare men som kroppen inte prioriterat för den har ju haft mer akuta ärenden att ta hand om. Vi börjar se småsaker, blommor, färger, hur andra människor ler mot oss.....

Jag kan fortfarande känna bitterhet över att jag inte fick kunnig hjälp när jag väl sökte hjälp första gången. 10 år längre nykterhet hade suttit fint och besparat både mig själv och min familj så mycket obehag. Och jag harmas över att det fortfarande är så uselt mottagande fast så många lider. Okunskapen är monumental.

Men idag är jag nykter och tänker gå och lägga mig nykter så jag mår bra i morgon när jag vaknar.

Låt oss fira en vecka tillsammans
imorgon?☺️!
Just idag är jag väldigt ostark, men provar alla möjliga tokiga grepp för att hålla a-? på behörigt avstånd..?, så än så länge stark trots allt!
Vi fixar det här?!
Bra du sökt dig hit, här finns änglarna ?, som gör kampen lättare och ibland t.o.m roligare?!
Kram
/Fibblan ?.

Jag skulle kanske säga att din fru har psykiska problem typ ätstörningar, hänger nog ihop med träningen antagligen. Skulle nästan säga att du är typ medsjuk istället för medberoende. Du drar nog på dig ett alkoholproblem för att fly verkligheten. Jag tror din fru behöver träffa en psykolog.

Jag tror inte du ska dricka för tr du har en jobbig fru. Jag tror du måste ställa krav på henne när du är nykter, funkar inte det så har du nog ingen annan utväg än att lämna henne.

Vad du än gör så kommer alkohol bara förvärra situationen. Ta dig en funderare på om din fru är verkliga anledningen till att du dricker eller om det bara är en ursäkt!

Jag har själv haft bekymmer o skyllt min a konsumtion på det problemet. Upptäckt sen när det problemet är borta att jag hittar på en ny ursäkt. Det kan vara vilken som helst, nu mår jag bra, fint väder, dryga ungar, lyckas på jobbet, misslyckas på jobbet.

Egentligen vill jag bara ha alkohol pga dåliga vanor och beroende skulle jag säga.

Måste vara ärlig med sig själv först, du kan bara förhålla dig till omvärlden inte ändra den så lätt.

Jag skulle vilja säga att du har hittat det som skaver i livet, och äntligen vågar se nyktert på verkligheten. Det har varit en lång process av mödosamt känsloarbete. Nu behöver du vila på platån och samla kraft och mod till att driva igenom förändringen. Familjerådgivning är bra även om man planerar att gå skilda vägar. De kan göra processen smidigare för alla inblandade. Men din fru låter inte som typen som vill ta den hjälpen att få situationen skärskådad... Jag hade kontakt med en familj som din för ett antal år sedan. Frun bipolär med ätstörningar. Mannen den som höll ihop för barnens skull. Vågade inte gå pga tanken på vecka-vecka-boendet för barnen. Sen blev han tvungen att gå för att inte gå under. Frun insåg efter en tid att hon inte klarade av att ha barnen vecka-vecka pga sin egen problematik. Barnen bor sedan dess hos pappa permanent, men någon dag då och då hos mamma, när hon är stabil och klarar av ansvaret.

..o klämma i ända från tårna..!" ?
och genast rullade hela sekvensen upp när Bagheera springer över stock och sten och hoppar mellan trädgrenar..
Jag lägger till också det som ett möjligt sätt att hantera suget?. Det får bli det i repertoaren som kallas "panter-tricket"?!
Och så har du förstås rätt i det sistnämnda också. Lillan i mig. Lilla jag. Det är nog det viktigaste, ta hand om henne. Ta hand om mig.
Och det är precis vad jag vill säga till dig med Finalisa ?!
Ta hand om dig ?!
Du gör det här så fantastiskt bra! Tänk över 50 dagar..?! Håll i ??!
Stor kram!
/Fibblan ?.

Tack!
Igår (fredag) var hela familjen och bowlade, det var ölbowling samtidigt. Jag kände mig så stark när jag såg alla fulla, högljudda människor. Efteråt var vi ute och åt. Jag vet att prövningen kommer, jag har varit här förr. Jag vet att vägen hem från jobbet går förbi bolaget varje dag. Men just nu är jag stark, just nu.
Idag ska jag träffa mina barndomsvänner, vi träffas några gånger om året. Dom vet, så jag är inte orolig för kvällen, just idag är jag stark, just idag mår jag bra.

Haha, hittar ingen bra emoji som illustrerar vrål... Men jag tänkte på Baloo i Djungelboken när han skulle lära Mowgli att ryta som en riktig björn
Så kan du parera suget när det kommer!!!? Ett riktigt djuriskt avgrundsvrål från djupet... skulle gärna vilja höra hur det låter ?
Kämpa på Fibblan, du är stark som en björn men glöm inte den lilla Fibblan som också behöver egentid och vila ibland.?
Kram ?

Har du pratat med någon utomstående om din fru och er familjesituation?
Detta verkar ohållbart och barnen måste ju vara jätteledsna när ni har alla dessa konflikter.
Försök och få hjälp om du inte kan få till en förändring tillsammans med din fru.
Som du säger så är alkohol ingen lösning på problemet, bara en falsk flykt och gör bara att du mår ännu sämre.
Håller tummarna för att du ska orka!!
Styrkekramar ??????

Jag tro att du behöver skaffa dig nya erfarenheter, alltså nyktra erfarenheter!
Ok, du tror att du har tråkigt om du inte dricker, men handen på hjärtat, har du roigt när du dricker?
Jag känner så väl igen mig i att behöva fly från verkligheten och att bara stänga av.
Prova att skippa bolaget, åk hem och vila istället, du skulle ju ändå inte ha gjort något vettigt.
Ta det lugnt och känn hur mycke tid du får över.
Du kommer att vara trött som fan men du kommer ändå att uträtta mer än om du drack.
Tröttheten går över med tiden och du kommer att förstå att det var alkoholen som var boven när du mår dåligt.
Du verkar vara långa vägar från den mängd alkohol jag drack innan jag började ändra mina alkoholvanor, så jag är övertygad om att det finns hopp för dig.
Du verkar vara en klok person så bara börja pröva, att skaffa dig egna nyktra erfarenheter.

är det ju så att om man är väldigt berusad offentligt kan detta vara en signal på att man har alkoholproblem. Får soc in en orosanmälan är de skyldiga att agera. Inte alls säkert att dottern behöver bli inblandad. Hur är relationen med hennes pappa? Tänker på om han kommer att stötta dig...
Sitt bara lugnt i båten och måla inte fan på väggen. Du jobbar på din nykterhet nu. Du får helt enkelt förklara att det blivit lite för mycket under en period, men att det inte involverat barnen och att du nu tagit tag i det.
Du är inte ensam, kom ihåg det. Vi finns här och stöttar!
Kram!

Dag 62, det är kväll... inte vilken kväll som helst... fredagkväll ? Borde vara marinerad i vin vid detta laget. Suttit och jobbat som besatt till 22.15. Borde ha fått i mig åtminstone 5-6 glas nu... vinglat runt på instagram, Facebook, stalkat diverse människor på nätet... jo det är såna pinsamma saker jag gör när jag är onykter. ?? Men NÄ jag är spikandes nykter! ??Fasen va bra jag är. Men suget då? Hur är det med det? Inget verkligen. Men i ärlighetens namn så var jag lite rädd att åka hem, rädd att suget skulle komma så fort jag var hemma. Men nääää inget... inte en tanke faktiskt. ?

Min särbo han är på julfest... ringde förut.... definitivt inte spik-nykter om man säger så. Jag ska bara äta och sen åka hem... mmm vi får väl se på den. ?? Själv ska jag sova snart. ?❤️