Senaste kommentarerna i forumet

Blev det bra igår..?
Och då tänker jag inte främst på om musikalen var bra eller ej..
Du tänker ju helt rätt som inte tänker låta alkoholen styra över vad du ska göra eller ej, samtidigt som jag väl kan få förstå att med endast 3-4 dagar innanför västen, kan det vara svårt att hålla i, inte minst tillsammans med nya människor i ett socialt sammanhang, där det antagligen är det vanliga att dricka.
Hoppas så, att du klarade prövningen✊??! Samtidigt förståeligt om du snubblade. Om så var fallet - GE INTE UPP!
Vi ska vinna över a-?! Bli FRISKA och FRIA!
Eller hur?!
Styrkekramar ?
/Fibblan ?.

Det ska bli spännande att se om det märks någon skillnad när det gått ett tag.
???

???

Läraryrket ställer orimliga krav i dagsläget. Har du provat olika arbetsgivare? Det finns olika grader även i helvetet sas... En del privata alternativ, som startats av eldsjälar och hållits småskaliga kan tex ha satsat på en viss pedagogisk struktur som underlättar helheten. Vissa satsar på mindre klasser (tyvärr alltid med följden lägre lön för lärarna). Ett annat alternativ är att ta klivet till särskola eller resursskola. Tufft elevklientel, men små grupper, mycket enskild undervisning och väl tilltagna kringresurser. Och handen på hjärtat - en eller två elever som borde gå i resursskola finns i varje klass i den vanliga kommunala skolan, plus 28 elever till som ska ha sitt.

https://ehdin.com/15-saker-folk-upptacker-nar-de-slutar-med-alkohol/

Som många här, är du klarsynt och medveten. Man kan vrida sig snurrig av funderingar på varför man dricker. Jag jobbar också med människor (soc). Negativ stress är väl en av mina ursäkter till drickandet. Mycket skit från barndomen och svåra händelser genom åren.
Vi är många med dig som förstår din kamp.

Vi kämpar på!?

Kommande tid ska jag försöka förstå att suget kommer riva i mig.
Men jag måste stå ut. Alkoholen har för stor makt över mig. Just nu står jag ut med ångesten, självhatet, rädslan... enda sättet att hålla sig frisk från den här sjukdomen är att inte dricka. Bara nykter tid kan få en frisk. Jag hatar alkoholen, jag hatar denna kamp. Varför drabbades jag av denna förbannelse. ? Självömkan idag. Hopp om starkare psyke om några dagar..

Det här fixar du!? Mitt bästa tips är att försöka parkera ångesten ett tag, den tar mycket energi. När den känns som värst så ta ett djup andetag och lova dig själv att ge den utrymme en annan dag men inte nu, så ska du se att den klingar av. Det är ju "bara" tankar som lever rövare egentligen...sätt dem på plats och visa vem som bestämmer! Ta hand om dig idag!

Du gör rätt i att fokusera på det du tycker är viktigast. Jag vet så väl hur svårt det kan kännas att ha många påfrestande saker omkring sig, samtidigt som man försöker hitta ett bättre förhållningssätt till alkohol. Om du börjar där, hittar du säkert mer kraft med tiden att hantera det övriga i livet. Önskar dig en rejäl nystart!

Måste ta kampen nu. Vad som händer med frugan får bli vad det blir. Orkar inte med hennes humör så kommer behöva stänga av alla känslor för henne och ignorera henne helt. Den viktigaste kampen är den mot alkoholen. Ingen vet, fler anar kanske, men när jag är ensam antingen efter familjen lagt sig eller ute på resa finns det inte längre några gränser. De har suddats ut bit för bit. Den jag sviker är mig själv, det är bara jag som kan ändra på detta och förlåta mig själv.

Efter att ha läst en hel del kring just torrbaksmälla, så verkar det inte helt ovanligt att det kan hålla i sig i tre månader. Inte så upplyftande för en annan men bättre att veta vad man kan förvänta sig. Förr om åren behövdes tre dagar sen var man som ny, det här är ett starkt bevis på att man har ställt till det för sig...

Tycker du gör helt rätt i att vänta med alkohol tills du mår bättre i dig själv. Vi behöver nog jobba med vårt "privata självförtroende", yrkesmässigt är det intakt. Det är så klart ett tecken på osäkerhet att rikta så mycket negativa tankar gentemot sig själv. Jag är precis likadan. Varifrån kommer denna kritik? Själv kan jag härleda en stor del till min uppväxt. Förväntades alltid att vara bäst. Så är det än idag iofs, är 38 år.. Med sånt i bagaget så är det inte konstigt att man har svårt att hitta sitt egenvärde.

Tror man behöver fundera över varför det är så viktigt att ta åt sig av vad andra tycker och tänker. Speciellt såna man knappt träffar. En stor del av denna "kritik" är ju inte ens reell, utan något min hjärna kokat ihop utifrån diverse parametrar den plockat upp, blickar, suckar, energier ja inte vad jag allt vad som snappas upp. Sedan presenteras en mindre smickrande sammanfattning om mig själv, till mig själv som jag kan analysera till leda. Haha det är ju tragikomiskt alltså. Inte undra på att man dricker. Nä, det här måste jobbas vidare på om livet ska bli mer uthärdligt.

Du är en stor inspiration för mig Soffi!

Idag tänker jag vara nykter.
Ångest. Denna jävla ångest.
Men jag ska inte köpa alkohol.

Du är verkligen inte ensam att belöna/bedöva dig med alkohol i det yrket. Ni gör ett hästjobb med orimliga arbetsbördor. Har flera gamla vänner och bekanta i samma situation och det enda som verkar hjälpa är faktiskt att byta jobb.. Inte mycket pepp där men om en stor del är arbetsrelaterad, så ser det rent allmänt inte ut att lätta upp den närmaste tiden i den branschen...

Hur kom det sig att du var nykter i nio månader? Kanske kan tillämpa samma strategi nu? Och vad gjorde att du började dricka igen?

Bra att du går till botten med mående, självklart B12 och försök fylla på med övriga vitaminer och mineraler. När man mår som vi gör, så är det nog extra viktigt att försöka tillgodose de grundläggande behoven. Jag inbillar mig dessutom att det blir lättare att hålla sig nykter om man försöker vara hälsosam överlag. Det ger en skjuts i rätt riktning och all kost och näringsnivåer i kroppen påverkar ens mående i olika utsträckning. Märker direkt hur motivationen sjunker när jag satt i mig onyttigheter. De första dagarna när jag bröt med a var jag extrem och fick en extrem reaktion. Slutade tvärt utan nån nedtrappning och drack bara citronvatten och grönt thé, inte ens kaffe, och åt enbart grönsaker och vitaminer. Behöver inte ens nämna vilken chock det blev för kroppen, mådde förjävligt rent ut sagt, men det hade jag gjort oavsett vid den tidpunkten, så det kändes som om lite extra dåligt kvittade i det sammanhanget. Absolut inget jag rekommenderar till andra som försöker nyktra till men jag känner mig själv och det var den markeringen jag behövde för att ta mig ur den onda cirkeln. Därefter har jag ätit mer normalt och tröstat mig med godis emellanåt.

Anemi däremot vågar jag inte uttala mig om. Om du kan tänka dig att besöka hälsocentralen så vore det ju det bästa. För mig är det å andra sidan uteslutet, ogillar skarpt den öppna journalföringen.

Hoppas du mår bättre snart och hittar styrka i nykterheten. Jag tycker verkligen om ditt sätt att skriva och formulera dig och hoppas att du fortsätter göra det här. All lycka!

Igår var jag nära att ta första glaset. När jag kom hem vid ca 16.30 och skulle äta skaldjur till middag...då kom alla ursäkter och bortförklaringar farande genom huvudet. Hur jag klarade det vet jag inte riktigt. Jag velade och köpslog med mig själv. En timme senare kom maken hem och vi åt tillsammans och jag drack min vanliga A fria öl. Efter middagen är det mycket lättare. Då är det som om det blivit för sent att börja dricka. Det är den där stunden kl 15.30 och framåt som jag har en egen variant av Skalmans mat-och sov klocka. Sen gick kvällen sin gilla gång utan sug. Man måste be till Gud varje morgon om hjälp att vara nykter, vad som än händer, närmaste dygnet. ?

Jag har helt missat att du är kvar på forumet... Eller har återkommit? Jag slutade skriva rätt abrupt under 2018, för att återkomma våren 2019. Vinmarinerad. Utmattad. Igen. Nu ha jag flyttat in i ”Det vidare livet”. Velar gör jag fortfarande emellanåt. Ändå. Men nu är steget liksom längre till att faktiskt agera på den där veligheten. Du kommer också dit. Jag hoppas din mans senaste besked håller, så du får en nykter lördagskväll under bältet. Vi lär oss av att lyckas!

aktiv alkis så blev jag ju van vid att bli marginaliserad, en nolla, ett intet.....Jag fanns liksom inte på riktigt utom vid ett enda tillfälle :
När nån behövde en syndabock.

Det där hade jag problem med över ett år in i nykterheten, ända till den dagen då en "medberoende" (tecknen känns lite fel eftersom hon hade ett bra tillfrisknande) stod upp scenen vid avslutningen på Gullbrannamötet och sa, beskrev, exakt det jag behövde veta för att se framtiden an med positivt glädje !

Hon stakade ut min väg hur jag skulle göra för att få (återfå ?) min egen person och min egna identitet och kunna bygga upp min självkänsla. Hon visade vägen men jag fick gå den själv och det var lite knaggligt i början men det gick lättare och lättare. Men jag gjorde framsteg, ibland obetydliga och ibland gigantiska !! Jag fick lära mig att trots att jag övade så gjorde jag inga framsteg förrän jag var mogen för det ! En väldigt bra övning i tålamod ! Det händer fortfarande att jag inte fattar tingens ordning men då har ju lärt mig att lägga undan problemet tills de en dag poppar upp som en aha-upplevelse och jag fylls av glädje !

Men det där med att vara utsatt finns så djupt rotat i mig så jag kan känna av det i vissa situationer som tex när de som kallar mig vän ger fan i att svara när jag skriver/messar till dem. Det svider i ett alkishjärta och kan ge problem om jag inte kan hantera det på rätt sätt.

Att fylla på sin självkänsla är ett evighetsjobb men så oerhört viktigt. Börjar jag tvivla på mig själv så går det fort utför. Det ÄR viktigt att jag ser upp till mig själv och verkligen gillar den jag är så jag inte hamnar i soplådan som var fallet när jag drack. Jag är inte på nåt sätt perfekt, tvärtom, jag har mängder med fel och brister men JAG kan leva med dessa idag och behöver inte bry mig om hur andra uppfattar mig. Det är ju liksom helt deras problem. Dessutom har jag kommit upp i den ålder där jag inte behöver bry mig om status eller hålla nån form av snyggmask framför mig utan jag kan vara precis som jag är. Och det är befriande !!

Idag väljer jag att vara nykter och jag tänker inte ta det först glaset !!

Den här veckan har varit sjukt stressig på jobbet. En vecka som tidigare hade betytt mycket ventilering med alkohol.
Har inte lyckats bli av med stresskänslan och alla tankar som tidigare. Kände mig stressad tills jag somnade igår och tankar på jobb etc. snurrade konstant. Trots att jag inte kan förändra eller lösa något med tanken.
Hoppas det släpper under helgen, så jag laddar batterierna inför nästa vecka.

Träffade en terapeut i veckan via sjukvårdsförsäkringen. Kändes bra och fick med mig lite uppgifter att göra.
Lite skumma grejer, men är bara att lyda order!

Nästa helg hade för 7 veckor sedan kallats Jackpott. Och gett upphov till stor glädje.
Jag har hela helgen för mig själv! Men nu så blir det en prövning.
Största prövningen hittills. Med bara min egna styrka som motkraft.
Just nu så känns den lugn och är 100% säker på en nykter helg då. Men gäller att gå in benhårt med den känslan.
Har en utbildning på lördagen (som tidigare inte stoppat mig) som ger lite extra motstånd.
Funderar på att va ledig på fredagen för att vila. Och göra saker som JAG vill, allt förutom alkohol.

Känner mig fortfarande trött, trots mycket sömn. Vet inte om det är att det är mörkare ute som gör det.
Har inte tränat innan jobbet sen jag slutade dricka för att inte bli för trött på dagarna, som är en trigger.

Läste igenom min tråd, vilket ger styrka. Känslorna och besattheten på alkohol är inte lika närvarande och kommer mer sällan.
Dvs dagarna går snabbar än i början. Har gått igenom mycket för att komma där jag är idag, trots alla inbillade problem.

Jag är nykter stark och modig! Det andra kommer med tiden

Trevlig helg

Trist att det blev en sådan natt, i natt. Låter klokt att ta hänsyn till det under dagen och inte pressa dig för hårt ?! Jag tänker som AL. Helt klart värt ett besök i ngn hälsokost butik under dagen, om du har möjlighet ☺️! Jag tar magnesium varje kväll. Har inga magiska nätter för det precis, men hjälper lite mot krypningar i armar och ben. Alkohol fullkomligt tömmer kroppen på denna viktiga mineral. Så jag fyller på av den anledningen. Men det är också så att det här med nattliga kramper ökar med åldern. Och vi blir ju inte yngre precis..☺️. Min mamma tar också magnesium på kvällen innan hon lägger sig, har god effekt av det och var den som tipsade mig?.
Hoppas du får en bra dag, trots den kassa natten?! Och som du säger, nyktra kommer vi vara i vilket fall??!
Stor kram!
/Fibblan ?

är jättebra. De flesta har brist på det. Det.är en mineral och de ska tas på kvällen. Hjälpen till med sömnen.

Det har tydligen blivit min nya rutin, att äta frukost jättetidigt och sen sitta och fundera över allt som händer i mig nu. Även om det är lite jobbigt för att många tankar snurrar och är högst oklara och halva så känns det faktiskt bra. Jag ger mig själv den här stunden helt enkelt.

Javelin: Vilket bra tips! Att duscha varmt/kallt för att distrahera hjärnan från tankar och koppla om systemet till att fokusera på den rent fysiska känslan istället. Det är precis tvärtom mot vad jag brukar när jag sätter mig på kvällen i mitt tysta vardagsrum med dämpad belysning, då försöker jag ju minska på nya sinnesintryck så mycket det bara går för att ge hjärnan chans att "jobba klart" med dagens intryck. Men, det funkar ju, helt uppenbart, inte. 180 grader alltså, dags att testa att ta bort fokus på de jobbiga känslorna/tankarna/intrycken genom att utsätta sig för mer sinnesintryck, fast sådana som inte behöver vidare tolkning.

Så tillbaka till mina funderingar. När jag bestämde mig för att dra ner på alkoholen, ja, jag bestämde mig ju faktiskt inte för att sluta dricka, så tänkte jag att det blir en kamp emot alkoholen och suget att dricka dagligen. Alkoholen var den stora motståndaren.
Jag hade fel. Det är inte alkoholen jag kämpar emot. Det är mig själv.
Visst, jag har känt sug efter att dricka, men alltid kopplat till att jag vill må bättre, slappna av och/eller unna mig och ta hand om mig. För att jag inte har någon annan strategi att hantera mig själv. Och jag vill ha medicin.

När jag omdefinierar min "motståndare" så förstår jag bättre. Någonstans vet jag ju att det finns ingen som är så obarmhärtigt hård mot mig som just jag själv. Kom på det apropå mina funderingar igår. Att jag har mycket lättare att hantera livet när jag är i någon "roll", tex på jobbet. Får jag kritik där så är det ju bara den rollen som får kritik, inte "jag" och jag har ett gott "jobbsjälvförtroende" då jag vet att jag är högpresterande. Rent privat socialt däremot så vet jag inte vem jag är, speciellt inte nu när jag inte dricker. Lägg då till det faktum att "man känner andra utifrån sig själv" plus att jag tydligen är högkänslig när jag inte dricker. Inte undra på att man överanalyserar allt andra gör för att hitta "kritiken de riktar mot mig". Och kritiken är jag naturligtvis känslig för då jag SKA vara den duktiga och ofelbara.
Kan det vara så??? Och hur slutar man i så fall???

Ändå... så förstår jag inte riktigt... Hur kan det komma att jag även mår så fysiskt dåligt sedan jag slutade dricka? Idag har jag återigen "torrbakfylla", fast jag inte drack igår så har jag ont i huvudet, är trött och har sandpapper i munnen. Efter över femtio vita dagar....

Nåväl, just nu, fast jag vet vilken medicin som skulle hjälpa så gör det mig faktiskt ännu mer övertygad om att jag inte vill dricka. Inte än. Vill verkligen hitta en väg till att må bra utan alkohol först.

Vaknar utvilad. Mannen ringde just å sa att han kommer hem ikväll. Då känner jag en besvikelse på en gång. Mina planer förstörda. Samtidigt känner jag en uns av lättnad. Då är det klart. Inget vin ikväll. Ändå vill jag inhandla alkohol för säkerhets skull...om det blir ändrade planer igen.

Det låter jättebra, vi hänger i och mår så mycket bättre än om vi fortsatt dricka alkohol!
Trevlig helg trots busvädret idag?️☔

???

Trodde jag skulle sova jättebra inatt men fy vad jag bedrog mig!
Låg och vred mig, tände och släckte om vartannat i två timmar.
Somnade och vaknade hastigt av världens kramp i skenbenen‼️ Inte i vaderna utan på framsidan....?
Visste inte hur jag skulle häva detta utan fick lida mig igenom några smärtfyllda minuter.

Googlade lite efteråt och läste att kramp i benen kan bero på magnesiumbrist..?
Känner någon igen detta?

Så denna dagen kommer präglas av sömnbrist, får nog hoppa träningen idag och göra något mer stillsamt.
Nykter kommer jag förbli hursomhelst ?.
Önskar alla en fin helg?

Kramar
???

Tack för era fina kommentarer, de värmer på riktigt. ❤

Igår drog jag igång ett renoveringsprojekt jag skjutit på i säkert två år. Inte för att jag har orken eller nån skaparglädje, bara ett nödvändigt ont. Har så galet ont i kroppen nu så jag knappt tar mig ut soffan, jordens huvudvärk och känner mig väldigt nere. Inte en dag sen jag slutade dricka som jag mått fysiskt ok, psyket hyser jag inga större hopp om inom överskådlig framtid... Bra ändå att fokusera på något praktiskt som inte är jobb eller hushåll. Undrar ändå om jag tagit mig vatten över huvudet, är egentligen inte i skick för nåt.

Tänker på det Soffi skrev om att hitta styrkan i det motiga och utan tvekan är det så. För min del är det hoppet om en bättre framtid som jag inte vill släppa. Har alltid tyckt om att promenera i extremväder, gärna snöstorm eller vilken storm som helst. Finns säkert material för en psykologs årslön i de idéerna men en stor del är ju kontrasten till att komma hem, in i värmen och lugnet igen. Just nu är jag ute i den värsta stormen någonsin, känns som en pågående hagelskur med rakbladsformade isprojektiler. Jag vill bara komma in i värmen igen.

Du är så välkommen hit Nordsaga! Det måste gå att leva utan alkohol utan att det ska kännas som en stor uppoffring. Den här första tiden, hur lång den nu än må vara, kommer kännas uppoffrande. För en del tar det några månader, andra något år och för en del släpper aldrig suget efter en drink. Jag vägrar tillhöra de sistnämnda, jag kommer läsa varenda bok, dammsuga internet på varenda vetenskaplig skrift om så behövs men jag kommer bli nykter och jag kommer bli fri från alkoholens falska löften.

Jag vill leva autentiskt igen som innan festandet tog över. Känna på riktigt. Märker redan skillnad efter två veckor trots all misär omkring, det ger hopp. En morgon stannade jag på trappen och verkligen såg den rosa himlen, de vajande trädkronorna och kände vinden. Det kändes som förr i tiden, länge sedan men jag såg och kände och det har jag inte gjort på många år. Den insikten följdes av en känsla av sorg, att ha missat detta och så mycket mer...

Jag är inte redo att möta de känslorna än, allt jag missat och kastat bort pga alkohol. Nej det får komma senare, just nu är det ren överlevnad och fokus på att vara tacksam för det jag faktiskt åter kan känna.

Klockan är över 00, välkommen dag 15 snälla var barmhärtig.

Olika måsten är gjorda och det gick bra. Inga tankar på vin.
Men nu planerar jag inför imorgon och det känns vingligt. Mannen borta och jag kan faktiskt dricka vin hela kvällen. Läser i andras trådar om denna velighet. Jag är helt bestämd en sekund och nästa håller jag på med planeringen. Hur sjukt är inte detta!!!!
Jag längtar till måndag = rutin.
Hatar helg och ensamhet = full.

För varje dag jag är nykter.
Så mycket bättre det känns att som nu ligga i sängen och snart få sova.
Veta att inte vakna med bakrus imorgon är värt mycket.
Hoppas att alla får en fin och skön sömn inatt.???

Kramar
???