Senaste kommentarerna i forumet

Vilken tråkig läsning, lider med dig. ? Fy, vad jobbigt det måste kännas när den du innerst inne hoppats och trott på nu inte längre finns hos dig. Även om det var ditt ex, så förändrar det ju inte känslorna.

Förstår att det kanske inte är lätt att sluta rakt av just nu, men kan du på något sätt begränsa intaget? Vore jag du skulle jag fokusera på alkoholen och ta rökningen senare. Att dricka okontrollerat och förnedra sig mår förstås ingen bra av, men tänker att det leder till ännu mera A för att tillfälligt dämpa ångesten. Och så rullar det på...

Allt det här vet du förstås, men kan du se till att du inte har så mycket hemma? Att försvåra tillgången genom olika strategier. Vet ju inte var du bor, men kanske har du något knep för att inte hamna i fler lika utsatta situationer.

Känner din frustration och uppgivenhet inför situationen, men kan endast (mar-)drömma om hur det måste kännas att förnedra sig genom fylle-sms och annat. Men du, det här är inte du, det här är A-versionen av dig.

Du är värd så mycket mer. ? Och du kan så mycket bättre. Du var nykter flera månader nyligen. Hur hittar du tillbaka till känslan som fick dig att ta det vita steget senast? Vad inom dig plockade upp det jävlaranamma du hade då?

Åh, vad jag känner med dig... Vet inte hur jag ska kunna hjälpa. Om vi inte vore anonyma skulle jag åka över till dig med några blommor, ge dig en kram och sitta och prata och prata och prata...

Önskar att du åtminstone tar dig ur avgrunden och börjar klättringen uppåt. Vi finns här för dig, skriv så att fingrarna eller tangenterna glöder. Du har rätt, det här forumet är bra att hålla sig kvar i.

Tack för att du orkade lämna några rader hos mig, det betyder mycket att du tror på mig. ? Speciellt när jag själv inte riktigt gör det.

Många många kramar till dig, Miss Hyde. Du ska veta att jag tänker på dig och hoppas att du går in här och skriver om det håller på att gå överstyr med A-sliten.

Så glad att det går så bra för dig och flera andra. Imponerande hur du tagit dig vidare, trots mycket som har hänt. Motgångar fixar du numera med annat än den tillfälliga och mycket falska vännen i flytande form. Både du och Fibblan låter helt annorlunda och jag blir alldeles varm inombords. Och tänk, i februari ses vi. ? Kan knappt vänta...

Hoppas att huvudvärken släppt och att du får en fin fortsättning på helgen.

Kramar i massor

Jättegrattis till elva år, Berra. Elva år... 11... år... Det är stort, riktigt stort. Fint att du hänger kvar här och visar att det går att leva ett fint och icke-tråkigt liv utan alkohol. Hatten av för dig. ? Kram

Älskar mörkret just nu. Hade fått panik om det varit strålande sol och 25 grader varmt. Det beror ju så klart på att jag inte mår så bra. Nu kan jag gömma mig, i stora kläder och mössor, i regnet och mörkret. Dessutom är det inte lika mycket folk ute och det har gjort att jag börjat promenera igen. Är inte folkskygg egentligen men det finns ingen ork att vara social, att fixa till mig, le... vill inte svara på frågor eller visa hur nedgången jag är. Tycker hela ansiktet är förvrängt av alla tårar. Kanske inbillar jag mig att det är värre än det är.

Tack för era inlägg! De känns som en livlina till det liv jag vill leva. Att skriva här är som en språngbro mellan avgrunden och det värdiga livet. Det äkta livet. Tänk om omständigheterna i mitt liv varit annorlunda, att jag "bara" behövde kämpa mot alkoholen.. Allt det svarta runtomkring med död och helt vidriga andra problem är så förlamande och var och ett av dessa kan fälla mig hundra gånger om.

Det är i alla fall lördag. En grå, regnig lördag med några få timmar med dagsljus eller vad man ska kalla det, kvar. Skymning och gryning är bästa tiden för skogspromenader. Ljuset blir så mäktigt, trollskt och det känns som om magi och mystik är möjligt och verkligt. Sen när mörkret eller dagsljuset tagit över är man tillbaka i vardagen igen.

Det slår mig nu att det här är ett friskhetstecken. Att jag reflekterar över skogen som jag saknat så mycket, längtan efter naturen.. Allt det har legat under ett tjockt, tungt, genomblött täcke av alkohol och sorg. Att jag dessutom har börjat gå igen är på sätt och vis mirakulöst med tanke på att jag för en tid sedan inte ens orkade tänka på varken skogen eller promenader. Åh vilken mikroglädje ju nu. ? Första lilla glädjen på evigheter trots att ångesten och sorgen känns som en konstant elefantfot i bröstet.

Grå och trist som november även jag.
Läser om hur du också har det tufft och lämpar.
Så kom jag till din slutkläm om att du drar på dig ett leende, och märkte att det fick mig att le också!

Ville bara säga det :-).

Tack Miomi, Sofia och FinaLisa för era inlägg. Naturligtvis har ni rätt. Jag måste ha tålamod, ge det tid och ta hand om mig. Men det är ju så svårt!!
Just nu har jag, tack och lov, inte svårt att låta bli alkoholen. Jag har absolut ett sug och många tankar på att jag skulle tycka det var rent fantastiskt att få dricka i framtiden, men jag vill inte och viljan är än så länge starkare. Så på det sättet kan jag väl säga att jag tar hand om mig. Men i övrigt …

De flesta som känner mig skulle nog säga att jag är en lugn och stabil människa som har ett stort tålamod. Men det är på ytan. Alla processer som pågår inombords syns ju inte, under ytan går hjärnan på högvarv med att analysera och hitta förhållningssätt och lösningar på allt. Och det som ser ut som tålamod är en benhård envishet. Jag kan inte bara vänta ut saker, mitt sätt är att jobba mig fram oavsett vad det gäller. Går det inte så tar jag i lite till helt enkelt. Det behöver inte ens gå fort, bara jag känner att jag jobbar mig framåt.
Någonstans förstår jag nog att det måste få ta tid när jag gör en så radikal förändring som att sluta dricka efter att ha druckit i princip dagligen i över tjugo år. Det vore ju nästan konstigt om jag mådde bra, speciellt som jag nu tror mig förstå att drickandet började med att hantera och dölja att jag mådde dåligt redan som ung. Plus det faktum att jag hamnat i en närmast nattsvart livssituation.
Hur gör man då för att "bara" koppla av, vila och låta tiden ta hand om läkningen?
Maktlösheten och frustrationen är enorm när jag inte hittar något sätt att jobba mig ur detta. För jag har redan insett att jag inte kan utföra hjärnkirurgi på mig själv för att ta bort och byta ut det dysfunktionella.
Någon som undrar varför jag gått igenom en utmattning tidigare och att den börjar kännas av igen? Nej, jag tänkte väl det …

Försöker ta till mig era råd. Ska försöka varva ner och låta allt ta den tid det behöver.

Önskar er alla en bra och nykter helg!

Stort, starkt jobbat. Det är glädjande att se att det faktiskt går att sluta dricka.

Mvh

Vaknar utvilad. Svettats mindre i natt o vaknat färre gånger. Fick en jäkla diarré nu och minns att det var lika förra vändan. Ska dricka mitt b-vitamintillskott till frukost och måste se till att dricka mycket vatten under dagen tänker jag. Undrar om mjölksyretabletter skulle hjälpa magen lite? ? Mår inte illa o har inte någon huvudvärk ännu. Det hade jag förra gången. Kan ju såklart komma?

Överlag en bra morgon. Har inte känt någon längtan eller vaknat med en direkt tanke på hur jag ska hinna handla vin idag utan att någon märker det här hemma. Gött. Njuter av det en stund!

Nu frukost o en dag i förrådstädandets tecken✊

Paus från forumet var inte bra. Inte bra alls.

Jag var nykter i flera månader. Började dricka lite, lite igen. Gladdes över att det funkade. Jag hade kontroll, tyckte jag. Så hade jag en vän på helgbesök... Jag hade köpt en flaska bubbel och en flaska vitt. Han hade med sig äkta champagne, rödvin, vitt vin... Jag drack, drack, drack så där ohämmat som man gör när man är alkoholist. "Bara ett undantag". På natten somnade jag helt utslagen påklädd på golvet, minns inte de sista timmarna. Kissade på mig i sömnen. Förnedringen dagen efter... Hade superont i halsen efter att ha rökt lika friskt som jag hade druckit. Bestämde mig - aldrig mer! Hört den förut? Jag slutade iaf både röka och dricka, bara sådär. Ni ska veta att det var en arbetsseger! Under nästan 14 dagar höll jag mig från ciggen helt och var nykter. Rökstoppet påverkade mig enormt mycket. Jag hade en helt annan energi, kände mig glad och stark. Framtidstro. Längtan, drömmar - och en acceptans av mig själv växte fram. Underliggande sug förstås, men hanterbart. Så kom smällen. Kanske var det bara den jag väntat på. Mitt ex berättade - efter att jag beskrivit vilket härligt flow jag var i - att han varit på weekendresa med en ny kvinna. Väldigt trevlig, blond, framgångsrik, hälsosam - en "keeper". Vi är ju skilda, men har haft sex fram till för två månader sedan. Jag hade hoppats på att vi skulle hitta tillbaka till varandra, nånstans djupt inom mig. Jag höll masken i två dagar, sedan brast det. På helgen drack jag mig full, skickade fylle-sms till exet (varför kan man inte ha en alkoholspärr på mobilen?!), gjorde bort mig fullständigt förstås. Han och hans nya kvinna är superlyckliga och jag går sönder av svartsjuka. Hon har en massa pengar och bjuder honom flott, han har redan fått träffa hennes barn osv. Jag måste gå vidare, glömma. Men det är som om jag aldrig har varit så kär som nu, när jag på riktigt förlorat honom. Jag trodde nog att han alltid skulle se mig som nummer ett, trots skilsmässan. Oerhört idiotiskt, jag vet. Han har levt ungkarlsliv efter skilsmässan, kunnat göra vad han vill och betalt väldigt lite underhåll till mig som har löst ut honom (dyrt) från huset, ungarnas barndomshem. Jag har slitit med att hålla allt intakt, stått ensam med tvätt, städ, trädgård, ja ni vet - allt. Barnen har mestadels bott hos mig. Han tycker att jag sätter mig i ett hörn med offerkoftan på - att jag aldrig kan få nog mycket uppskattning, att det alltid är så synd om mig. Tack för den. Nu röker och dricker jag på regelbunden basis, har till och med druckit på morgonen för att stå ut. Har inte blivit så värst full, men påverkad ungefär varannan dag. Klarar nätt och jämt av jobbet, men det funkar. Jag har börjat köra bort ungarnas tvätt till mitt ex och krävt honom på underhåll retroaktivt, vilket han fixat (inte så mkt som jag önskat, men ändå). La ut en bild på en kontaktsida (för att få lite boost för den sargade självkänslan?) - fick hur många svar som helst av intresserade karlar av allehanda slag. Kände mig bara äcklad, av både dem och mig själv. Vad håller jag på med? Varför kan jag inte bryta detta destruktiva? Självklart vill jag resa mig igen - men det känns som om jag redan står med ena foten i graven. Är allt redan försent?

Inte en så dum felskrivning ändå kanske..?.
Good work är nog för de som tror på en kraft större än en själv, också gods work. Att vi utvecklas till vår fulla potential, genom att vara sann mot sig själv och andra.
Och det stämmer ju också in på många som bryter med sitt beroende. Många finner ju den hjälpen och kraften hos en högre makt.
Vad mkt skrivande och tankar det blev..?.

Ha en fin dag???!
Kram
/Fibblan ?.

fina FinaLisa ?!
Det blev godis och tidig sänggång för mig med. Skönt att knutarna löstes upp igår. OCH med lite hjälp, säger du. Det är faktiskt värt att stanna upp lite vid det. Åtminstone för min del.. Att be om hjälp. Inte envist tro och tänka att man ska klara av allt själv. Jag har tyckt mig se ett samband sedan jag kom till forumet i början av året. Att många som hamnar i alkoholberoende, så länge kämpat och envist försökt/försöker klara av både det, och det mesta andra själv. Givetvis har det med skammen också att göra. Men inte bara, tror jag. Inte minst för oss kvinnor, duktiga flickor, (finns massor av duktiga pojkar med) som kämpar igenom än det ena, än det andra. Biter ihop, slår ännu en knut på sig, och när sedan alkohol på olika sätt blivit ytterligare ett drivmedel, så har vi klarat lite till, och lite till. Och så har beroendet kunnat utvecklas..
Lite hjälp. Tänker på Beatles och I get by with Little help from my friends..?, som tyvärr nog inte heller åsyftade reella vänner av kött och blod..
Hursomhelst, VI gör ANDRA VAL nu! Vi har också sökt hjälp i a. Men det är slut med det nu ?! Det är ju ingen riktig hjälp att hämta för ändå.
Keep Up the gods work, sister?! Och hoppas huvudvärken lättat??!
Stor kram
/Fibblan ?.

kära Gubbe !!!

Det fanns nog inte i ditt sinne att du skulle genomgå denna förändring och att du skulle betyda så mycket för oss andra här på forumet. då för 11 år sen ! Du är en klippa och föregångare och dina krönikor alltid efterlängtade !

Ha en riktigt bra dag idag !

Fantastiskt bra jobbat! Vilken beslutsamhet ?!
Fortsätt så ?!
Kram
/Fibblan ?.

Och stort GRATTIS på 11-årsdagen
av nykterhet ?!!
Det är helt otroligt! Inte minst med tanke på allt du och din familj genomlevt.. beklagar det, men samtidigt som du säger, du/ni har lyckats ta er igenom alla dessa svåra stunder förutan a, och styrkan både i dig själv och era relationer har gått stärkta ur dem ??. Det är fantastiskt bra gjort ?! Och jag blir rörd till tårar, inte minst över hur du och din grabb har det. Klart man inte vill se sin unge i det skicket, men det är så man vill det ska va. Att de när som helst ska kunna ringa, oavsett. Att de väljer och kan lita på att de får stöd av oss som föräldrar i vått och torrt. I med- och motgång. Idag hade min pappa fyllt år, om han levt..?, så denna dag är speciell för mig med. Han var inte komplett, men det är ingen, han drack för mkt ibland han med.. hade önskat vi fick mer tid tillsammans men när vi skiljdes åt var det i ren kärlek, omtanke och tacksamhet. Nu var det ju inte meningen att jag skulle krascha din tråd med mitt s.a.s ?. Men som vanligt, väcker dina ord så mkt tankar och känslor. Tror jag sagt det förut, eller är det kanske första gången jag skriver i din tråd..?(?) men du har en fantastisk förmåga att uttrycka dig så det når enda in i själen. Tacksam för att du med dina 11 år (!?) väljer att vara kvar här i forumet, som en trygg pelare att luta sig mot, i det här inte helt enkla förändringsarbetet. Är själv på 1 månad och 3 dagar nu. Och denna gång känns det iaf "enklare" än tidigare. Förhoppningsvis är det nu som jag går stadigt mot mina egna 11 år och flera..???
Tack och GRATTIS Berra, än en gång ?!
Kram
/Fibblan ?.

Igår firade vi dotterns födelsedag.
Vi hade flera vuxna gäster, men (och!) Vi hade alkoholfritt till välkomstdrink och till maten. Ingen avec till tårtan o kaffet.
Sen när allt var över (säger man så, det låter ju sorgligt!) kunde jag och min man släppa i soffan och dricka vin.

Eftersom allt varit alkoholfritt under tidiga kvällen blev det mycket mindre dricka och det gjorde enorm skillnad.
Det blev inte mer än 1/2 flaska, något som jag ju har bestämt att jag kan tillåta mig, men jag måste akta mig för att ta med, och se till att det inte blir vardagsdricka.
Det gick bra!

Nu ska jag snart ut och morgonjogga.
Det blir en bra helg!

Allt det bästa till dig ? / mt

forumbrorsan Berra och till din familj ❤️
Stor kram och puss på kinden / mt

...eller 4015 dagar.
Eller 96 360 timmar, 7 781 600 minuter,kan inte låta bli att leka lite med miniräknaren.
23:e November 2008, dagen D, dagen D’å allt förändrades för mig, en ny livsutveckling som jag inte riktigt var beredd på.
Men som löste sig väldigt fint, och blev riktigt bra.

Just denna dag startade väldigt tidigt, klockan 05:13 ringer det på mobilen, grabben vill bli hämtad en bra bit härifrån.
Med ingen adress till GPS’en åker jag mot stället han har angivit och vi lyckades finna varandra.
Trött, full och skitig sätter han sig i bilen, somnar de tre milen och hänger dräglande över bältet.
Ingen vacker syn, men han är min son, och jag är fortfarande stolt över honom även om det tryter lite vid ett sådant tillfälle.
Det påminner så mycket om min egna ungdom, men skulle aldrig vågat ringa min egna far som var nykterist.
Han hade luggslitit mig totalt och skammen hade jag fått bära under en lång tid, nej jag hade hellre dött på fläcken.
Det är andra tider nu, och oj så mycket bättre.
Nu ligger jag vaken på morgonen och kan inte somna om, klockan har passerat sex och fick ett mess från rummet bredvid...
”Tack snälla pappa för att du hämtade mig”, jag känner en värme i bröstet, jag vet att han är hemma, och mår relativt bra ändå.

Men för att återgå till min nykterhet under mina elva år, vilken j.kla resa det har varit.
Genomgick ett helvetesår för en tid sedan, där det fanns hur mycket anledningar till att återfalla i dryckenskap, men fixade det.
Det blev mycket ond bråd död i min närhet.

Det började på våren när barnens fritidsledare på mellanstadiet mördade sin sambo, styckade henne och lade henne i en väska för att senare försöka elda upp den, han sitter numera i fängelse utomlands.

Samma år men på sensommaren hände en grej som just nu återfaller i våra minnen när det aktualiseras med jakten på Wilma.
Dotterns barndomsvän mördades och skändades i skogen, en flicka och vars familj vi har umgåtts med under barnens uppväxt.

På våren året efter var vi med på Drottninggatan och upplevde en fruktansvärd händelse.

Det kändes som om vi inte kunde ta in mer ondska i vårat liv, men som i längden också stärkte banden i familjen.
Vi håller ihop och tar hand om varandra, skyddar och ställer upp, därav t.ex nattens hämtning.

På forumet följde jag en rekommendation om hur man söker i historiken för någon vecka sedan.
Fick en träff på hur wap004 lackade till på mig och mina söndagskrönikor för några år sedan.
Det hade varit tillräckligt för att få mig att sluta skriva, OM jag då hade fortsatt dricka alkoholen.
Man är en känslig natur när man dricker, men nykterheten fick mig att envist hålla kvar vid mina skriverier.
För det är så här...

Utan forumet hade jag aldrig orkat hålla ut och genomlidit all den stress som man utsätter sig för när man gör något så omvälvande som när man slutar dricka.
Allt man skriver är minnesanteckningar till sig självt, men med stöd från andra så pushar man sig lite till, och lite till.

Och ja, jag ör tacksam för att jag ligger här åter i min säng och skriver på forumet, fel dag och fel klockslag men ändå rätt dag.
Så jädrans mycket saker jag har gått igenom dessa år, och ändå inte valt att ta en nödutgång med alkoholen.
För varje motgång utan alkoholen så har det styrkt mig, jag kan det här....att leva förutan alkoholen.

Jag är bra, jag duger, en tanke som jag tänker på nästan varje dag.
Jag har en skuggbild av mig själv som stöttar mig och reser upp mig vid varje fall, den starka nyktra Berra som är min stöttepelare.
En Alfons Åbergs Morgan, han finns inte, syns inte, men finns där ändå.

Idag är den en speciell dag, min dag, men som jag skäms över att berätta om, men inte för er.

Berra

Du sätter orden mitt i prick på så mycket. Självförakt malande tankar har tagit upp mycket av min tid senaste dagarna. Men samtidigt har så mycket börjat klarna på vissa plan.

Känns så skönt att ha någonstans att vända sig till fina personer som vet vilken djävulsk kamp man går igenom.
Jag ringde en gång till beroendemottagningen men det dröjde så den gången innan jag fick tid, så jag trillade tillbaka då.
Men tror faktiskt AA möten blir min väg att gå och det här forumet, till att börja med.

Idag har jag kämpat timme för timme och jag har inte ens varit i närheten av systemet vilket jag ser som en stor vinst i kampen.

Hoppas du kan börja släppa på föraktet framöver och blicka mot en ljusare horisont. Vi är värda att måbra och ju hårdare vi kämpar ju närmare kommer vi målet.

NU rullar jag nattåget mot nykterheten.
Och tack för din delning.

Godnatt och kämpa på kram Sommarkaktus ❤️

Tack för dina ord!
Jag vet hur det kan vara, ibland läser man bara men kul att du ville ge mig lite peppande, Det betyder massor.

Tack för dina ord!
Jag vet hur det kan vara, ibland läser man bara men kul att du ville ge mig lite peppande, Det betyder massor.

Tack för dina ord!
Jag vet hur det kan vara, ibland läser man bara men kul att du ville ge mig lite peppande, Det betyder massor.

Tack för dina ord!
Jag vet hur det kan vara, ibland läser man bara men kul att du ville ge mig lite peppande, Det betyder massor.

Tack för att du tog dig tid att svara på mitt inlägg.
Och strongt av dig att kontakta hälsocentralen! Det är något jag inte vågar göra då jag också har barn och vill inte ha problem med socialtjänsten.
Eller det kanske bara är inbillade problem just nu i mitt övertänkande.
Så jag tycker du är grymt modig och jag borde också ta tjuren vid hornen och ta kontakt med hälsocentralen.

Ja en sund och fin kropp vore verkligen härligt! Man blir ju inte direkt vältränad och håller flåset uppe med alkoholen.
Och trots att vi båda har föräldrar som missbrukar /missbrukat alkohol så hamnade vi här. Visst är det märkligt.

Jag har också ett jobb ungefär som din man mycket helger, så då tyckte man plötsligt att måndagen blev nya fredagen och man hade ju alltid en anledning att ta ett glas vin /en öl/en whiskey. Så fort barnen hade åkt till den andre föräldern korkade man upp.
För man hade ju "rätt att unna sig" efter en jobbig dag på arbetet eller vad det nu kunde vara.

Nu när jag strax har 7 dygn som nykter maler mycket på i huvudet, men känner mig mycket klarare i skallen.
Abstinensen börjar sakta klinga av fysiskt. Och jag kör på timme för timme.
Dock är sömnen helt som borta.
Med lite tur blir det någon timme fram emot gryningen.

Hoppas vi kan följas åt i våran kamp ❤️
Stor kram Sommarkaktus