skrev Javelin i Så kom dagen

Ja vi har ju samma gemensamma nämnare som skapat hinder för de liv vi vill leva. Jag har ju redan provat att hålla uppe och det kan jag i nån månad, sen blir det för tråkigt eller stressigt och vips är glaset framme igen. Först i små mängder och allt verkar lugnt... Men det jag märkt de senaste gångerna är att drickandet blir mer intensivt efter varje uppehåll. Och det skrämmer mig till vanvett. Trots att jag är mitt i drickandet så ser jag hur det eskalerar och borde stoppa direkt då men nej... går och väntar på "den där dagen" som uppvaknandet ska ske på allvar. Fullkomligt idiotiskt och ett solklart bevis på alkoholfällan. Har läst om så många här som beskrivit samma sak och trots det så fortsätter jag. Men gårdagen gick bra, trött, darrig, med paniktankar följt av en natt med mardrömmar men det var väntat. Jag vet ju av erfarenhet att det väntar några riktigt dryga veckor. Jag lyckades sluta röka för många år sedan med hjälp av en bok och samme man har skrivit en om alkohol. Den ligger på nattduksbordet och väntar. Minns att en av mina målbilder var att kunna säga att jag varit rökfri i fem år efter en artikel om någon som lyckats med det. Jag har varit rökfri i 12 år nu utan återfall. Ska läsa om er som har flera nyktra år i ryggen och få den där siffran att sikta mot och sedan fortsätta för alltid. Önskar er alla en fin söndag!


skrev Adde i Div åsikter eller...?

nu har jag försökt lösa gåtan med "höstens baktakt" i reggaeformat och gått helt bet :-)) Googlar och får upp Culture Club - Karma Chameleon men det är ju knappast den som avses :-))

Jag känner mig såhär : https://www.youtube.com/watch?v=cJ2aMynSeFI :-))

Sååå....en lösning förväntas så jag kan sova lugnt !


skrev Jullan73 i Där vart det Tok

Så är det ju verkligen
Massa vita dagar att få uppleva?


skrev Mrx i Där vart det Tok

Det blir tok ibland. Straffa dig inte för hårt. Tänk istället på alla vita dagar du har framför dig. Vi faller ibland men reser oss snabbt. En dag i taget ?


skrev Surkärring i Hur många gånger kan en börja om?

9 dagar nykter och de 3 senaste dagarna har jag fått
migrän
mens
migrän igen

alltså det är lätt att ge upp nu.
frågan är om jag får migrän för att jag slutat dricka (knappast) eller
om jag får migrän för att jag gjort så mycket kul som jag aldrig orkade som bakis och det gått lite överstyr? (troligen)

mens kan jag inte rå på men nog är det fan att allt kommer på en gång.
dock, imorgon är det 10 dagar utan alkohol: double digits! yay


skrev Jullan73 i Där vart det Tok

I går vart det tokigt
Det har gått så bra i en månad kanske för lätt.
Det jag inte förstår är vad som gjorde att jag tog till alkoholen
Det känns tungt ångest fullt och ett stort misslyckande


skrev Femina i Där vart det Tok

Välkommen hit till forumet! Ja, vi lär oss hela tiden... Berätta gärna mer. ?


skrev Halvdan i Behöver all hjälp jag kan få

Bra reflex. Bra beslut.
Håller tummarna att du håller dig till en mindre mängd imorgon och ännu lite mindre nästföljande dagar och kanske inget alls om en vecka eller två.
Tror att du är på god väg. Här finns så mycket stöd och kärlek, so be a fighter.
Ge inte upp ?


skrev Andrahalvlek i Behöver all hjälp jag kan få

Hällde precis upp mitt tredje glas här hemma (plus att jag drack ett glas vin på restaurang). Sen hällde jag ut resten av vinet i vasken.


skrev Halvdan i Skilsmässa och livskris. Nu är det väl ändå dags

Dagen efter dejten.
Har tillbringat kvällen med två helt underbara vänner varav den ena är nykterist sedan ett år tillbaka då han klappade ihop helt under djävulens grepp och den andre är en duktig måttlighetsdrickare. Vi lagade mat ihop och drack alkoholfri öl och hade trevligare än på länge. Vi mätte våra blodtryck och puls och jag vann. Ett sånt lugn jag landat i redan. Tidigare har jag tackat nej till dessa möten och suttit hemma och druckit tills jag somnade istället. För dyrt med taxi tyckte jag för man måste ju dricka.
Inte alls. Jag körde hem och nu ligger jag i soffan och skriver detta. Så jävla nöjd. Mitt vuxna livs andra helnyktra helg känns det som. Och alla ni som kämpar och krigar. Ge inte upp, det är aldrig för sent. Era hjärnor och övriga inre organ kommer att belöna er snabbare än ni tror.
Kramar Halvdan


skrev Talien i Igår gav jag upp

Jag har gillat att vara bakfull. Inte när jag ska upp och iväg utan de lediga dagarna. Vakna lite risig, välförtjänt, gå upp och slå på kaffebryggaren. Kolla kylen och med lite tur hitta nån öl att knäppa upp till morgonkaffet ??? Sen sitta och smutta på kaffe och öl, bli pigg av kaffet och avslappnad av ölen, sakta sakta... myyyyys och misär.
Mysär. Blandningen av mys och misär. Inte mitt påhittade ord ?

Hur kunde jag tycka det där var mysigt för bara 8 veckor sen? Äcklas av tanken, rädd att jag hamnar där igen. Mys är nånting helt annat nu, som jag absolut inte vill byta tillbaka.

8 veckor är det på måndag, känns som flera månader. Inte för att "tiden går långsamt när man har tråkigt" utan för att varje dag har fått en mening, innebörd.. ett innehåll de inte haft förut. Förut var allt mest en grå sörja.

Alltså, dessa konstiga känslolägen alkishjärnan haft.. och hur det är nu!
De senaste åren har jag blivit störtförälskad så fort jag haft en man framför mig. Jag har krävt uppmärksamhet och närhet. Fantiserat ihop långa scenarion om hur det borde vara. Blivit besviken när det inte går min väg. Superlycklig och jätteledsen i en jätteröra, druckit på alla dessa känslor, förlängt, förhöjt och förträngt.
Nu?
Har blivit den jag var innan mitt missbruk tog fart. Den lugnare och introverta jag faktiskt är. Jag faller inte lika hejdlöst tydligen. Om mar man läst min tråd har man kanske minne av Cola zero. Han finns med i bilden fortfarande. Jag är inte störtförälskad men nånting finns. Jag tänker inte på honom all vaken tid men jag trivs med honom. Vi hörs då och då, ses nån gång ibland. Mitt fokus är på mig själv just nu, han verkar tänka lika. Det får ta tid. Det är annorlunda, det är skönt, mjukt och behagligt. Mysigt på riktigt.
Det här med att träffa nån... Skulle tro att det påminner om hur andra testar sina "nyktra vingar" på fest eller middagar. För mig är det totalt ointressant att gå på fest just nu. Jag testar istället en av de stora farorna jag har: Män

Helgerna är inte svåra att vara nykter på för mig längre. Det känns naturligt. Jag har skapat ett par helgrutiner som är stadiga och givande.
Livet är definitivt inte perfekt, men så sjukt mycket bättre än vad som varit ❤
Inge mer mysär


skrev Femina i Första dagen på resten utav mitt liv

Nykter lördagskväll i soffan framför brasan med cola och popcorn. Tyvärr är det sport just nu på TVn. Maken njuter och skruvar upp ljudet... Själv är jag inte minsta intresserad... ⚽??


skrev AA Anki i Att börja om

Vad skönt med nykter helg igen! Sover gott och vaknar piggt!! ? den här helgen har min dotter sin födelsedagskalas som hon har bjudit in ett antal vänner för att sova över. Ush, vad högljutt och vad sent de somnade, men de verkar i alla fall haft jätte kul! Kände fortfarande på kvällen att vin hade varit gott - för att slappna av efter den långa dagen och för att också ha lite kul osv, men jag var ändå duktig och stannade nykter hela kvällen ?
Annars så tog jag hand om huset, tvättade en MASSA kläder, städade, mm.
Men jag tar det super försiktigt just nu - ser till att sova mycket och äta tillräckligt och jag dricker vatten som en atlet (fast utan träningen).
Nästan 2 veckor nu - så stolt!! ?


skrev miss lyckad i Han ska få en rejäl snyting....

Bra jobbat med att göra gott i livet för dig själv, och för andra??????✨Varm kram..


skrev MondayMorning i Han ska få en rejäl snyting....

Mulletant, Pi och Ikaros. Tusen tack fina människor.
Och STORT grattis till dig med idag Ikaros. Vi har 6 nyktra år ihop då.
Grymt bra jobbat av oss.

Jag har haft både tunga situationer och upplyftande men jag tänker att inget, absolut inget blir bättre om jag dricker. Det gör de
jobbiga situationerna mer jobbiga.

Jag funderar inte så mycket på att jag är nykter längre, det är en självklarhet. Man ska aldrig säga ordet aldrig men tror att jag skulle våga säga "aldrig mer" om alkoholen.

Den dagen jag inte vill leva längre - den dagen kommer förmodligen inte - ja då kan jag säkert gå inför att dricka ihjäl mig men då kan det inte stå att "hon dog nykter" på gravstenen. Och det har jag ju bestämt.

Hoppas på din nya tråd snart så vi får ta del av ditt liv igen.

Varma kramar till alla

MM


skrev Ikaros i Han ska få en rejäl snyting....

Hej vännen!
Jag ser att vi varit nyktra ( jag räknar så..) i 3 hela år. Tre år sedan jag åkte ambulans och Du kämpade med djävulen. Det senaste året har varit tungt för mig vilket jag kommer att skriva om men trots det har jag avhållit mig från alkohol. På något sätt känns det som om alkoholen håller på att tappa greppet om mig. MEN osvuret är bäst.
kramar
Ikaros


skrev Andrahalvlek i This is it

När man skriver tvingas man sätta ord på sina tankar och känslor. Man plockar fram trollen i ljuset. Att enbart skriva här när det går bra är förkastligt. Det här är inget ”duktighetsforum”. Vi finns här för varandra i både med- och motgång.

För varje gång du snubblar är det viktigt att fundera över orsaken. Så att du förhoppningsvis kan undvika den falluckan nästa gång. Försök också hitta andra sätt att ”belöna” dig. Som på sikt kommer att belöna dig lika bra som alkohol.

Vi kämpar ihop!

Kram ❤️


skrev Andrahalvlek i Så kom dagen

Vi kämpar ihop! Men på olika sätt. Du slutar helt, och jag kämpar med att dricka kontrollerat.

Målsättningen är densamma. Att alkoholen inte ska få bestämma över våra liv mer. Plocka fram delar av vår personlighet som vi skäms för. Vi vill inte ha det så. Vi bestämmer över våra liv!


skrev Andrahalvlek i Behöver all hjälp jag kan få

Det var min vuxna dotter, 22 år och som inte dricker alkohol alls, som tipsade mig om boken ”För mycket för ofta”. Boken berättar om hur man kan lära sig att dricka kontrollerat, och ger en massa exempel på hur folk har lyckats.

Jag tog det som en pik, ”du är alkis morsan.” Men jag ville inte ens tänka tanken fullt ut. Jag dricker inte så mycket mer än ”alla andra”. Och jag är låååångt ifrån den nivå min egen pappa befann sig på de sista 20 åren av sitt liv.

Och om man inte anser sig vara alkis, vilket jag inte vill erkänna att jag är, så behöver man ju inte sluta dricka. Men om man är alkis så måste man sluta dricka helt - det är enda sättet. Det vet alla.

Då berättade min dotter, som utbildar sig till psykolog, att inom beroendevården blir det allt vanligare att man lär klienterna dricka just kontrollerat. Då söker de dessutom hjälp tidigare - innan det rasat fullständigt utför.

Och att jag har ett problematiskt förhållande till alkohol kan jag utan omsvep erkänna alla dagar i veckan. Det har jag haft sen jag började dricka 14 år gammal.

Jag dricker för fort, för mycket, blir för full, gör bort mig, ramlar och skadar mig, dricker tills allt är slut osv. Och på senare år har antalet dagar jag dricker per vecka ökat stegvis. Ja, jag dricker helt enkelt ”för mycket för ofta”.

Så jag läste boken. Och här är jag nu.

Och vet ni orsaken till att min dotter inte dricker? Det avslöjade hon i förbigående för inte speciellt många år sedan. Hon sa ”Jag vill inte dricka för jag förstår att mina gener gör mig extra sårbar för att utveckla ett alkoholberoende.”

Och hon har rätt. Min pappa var alkis, liksom fem av hans sju syskon, min farfar, och sen jag då. På hennes pappas sida finns det en morfar som var alkoholist också, plus två syskon till hennes farmor.

Fy fan vad det sved i mammahjärtat ❤️ Samtidigt är jag så glad och stolt över att hon är så klok ❤️ Hon har tusen gånger fler ”vuxenpoäng” än sin morsa.


skrev Wasabi i This is it

Jag tacksam att jag inte drack igår. Kroppen får vila och jag kan få saker gjorda idag. Städa, planera men även läsa, virka och gå en lång promenad i skogen. Inget jag skulle göra som bakfull - som igår alltså. Det är något allvarligt fel om man ligger "sjuk" i sängen hela dagen, flera dagar i veckan. Självförvållat också. En ond cirkel som bara blir svårare och svårare att ta sig ur...

Är det inte konstigt att jag kämpar så med att sluta dricka men sabbar det gång efter gång? Ena dagen kan jag ligga och reflektera i timmar om mitt alkoholmissbruk, lyssna på podcasts om nykterhet, läsa böcker/titta på videos om nykterhet, skriva ner tankar här på forumet. Nästa dag så är det noll reflektion och jag bara dricker, utan konsekvensanalys. Varför? That's the million dollar question. Såklart så vet jag hur alkohol fungerar och det är beroendeframkallande, men tror även att det finns något djupare (eller jag vet det). Jag kan skrapa på ytan om varför, men spelar det egentligen någon roll? Om jag slutar dricka så kommer svaret kanske finnas där... Är det det jag är rädd för? Jag vet inte.

Det jag vet är att jag vill sluta dricka. Jag vill inte må såhär längre.