Senaste kommentarerna i forumet

Jag blir så glad för din skull! 1 vecka och du mår bra! Grattis igen!

Hoppas att du känner att du kan vara ett bättre stöd till din anhöriga som mår dåligt nu när du mår bra. Jag säger inte att det kommer att bli mindre tufft, men att du kanske, kanske kan få insikten om att genom att ta hand om sig själv så hjälper man andra bättre.

Önskar dig allt gott!

Det är den 5:e idag. Det betyder att jag varit utan alkohol i en månad. Hoppsan, hur gick det här till?! :-)

Var hos naprapaten igår, den mannen har helt klart ett 6:e sinne. Minns när jag var hos honom första gången under min tidigare utmattning. Det enda jag sa till honom när jag kom in då var att "jag har jätteont i nacken". Han synade mig uppifrån och ner och kände igenom min rygg och nacke innan han sa "ja, det där med utmattning är inte lätt, drabbar många...", och så förklarade han vad han kunde läsa ut av min kroppshållning. Det blev ganska många besök där efter det...
Igår när jag kom in så sa han bara lättsamt "Det var ett tag sen nu, hur ser livet ut? (inte Var har du ont?) Jag berättade kort och objektivt, uteslöt alla känslor, varmed han bara lugnt satte sig ner och började berätta lite anekdoter om andra människor. Utan att ens nämna orden bekräftade han att "det är jättejobbigt med ångest och stress"..
Själva naprapatbehandlingen blev kort, men jag blev nästan helt smärtfri!
Lyssnade ett par timmar på alkispodden när jag kom hem (min nya vana) och somnade utmattad redan vid 19. Kunde ligga i min vanliga sovställning igen, som jag inte kunnat senaste veckan, och har sovit som en liten gris :-).

Idag mår jag jättebra (om jag inte känner efter för mycket), jag har sovit, har inte ont och är jätteglad över att jag hållit mig nykter i en månad.

Samtidigt är jag rädd, jag har som vibrationer i hela mitt inre, känns rent fysiskt i bröstet och magen. Och jag anar att det är starten på en jordbävning som kan skapa en jättetsunami.
Vad f-n är det jag har dränkt och dolt med alkohol??? Vad är det som jag håller på att släppa loss?
I förrgår grät jag för första gången på många år, gud vet att jag har haft många anledningar men att jag inte kunnat. Tårarna bara rann och jag vet inte varför. Hur kan man inte veta?

Jösses, jag behöver hjälp. Terapeuten jag går till är inte rätt inser jag. Hon tror mig inte när jag säger att ångesten är värre nu när jag inte dricker och senaste uppdraget jag fick var att "försök hitta på något roligt och gå ut bland folk, du är för mycket ensam". Antingen tycker hon att jag bara är självömkande och gnällig när jag säger att jag inte mår bra eller så fattar hon att det finns något inom mig som tom hon är rädd för att släppa loss?? Sist föreslog hon tom mediciner som kan "dämpa känslor" - det vore ju super! Att byta alkoholen mot piller och fortsätta lägga locket på. Så att jag blir läkemedelsberoende också :-/.

Inte lätt det där med att hitta rätt terapeut och jag orkar snart inte byta en gång till.

Jag har kollat upp adressen till några olika AA-möten här i närheten... Inspirerad av Alkispodden och er här på forumet. Kanske är det ändå där jag kan hitta hjälp? Samtidigt sätter jag upp många hinder för mig själv. -Jag har ju faktiskt inga problem att hålla mig spritfri nu, insikten är stark att om jag försöker dränka "allt" (som jag inte vet vad det är) så lär jag bara "det" att simma ännu bättre... Nej, jag behöver inte AA för att hålla mig nykter... Eller, jo, kanske... Blir det här värre sitter jag kanske där och snuttar på flaskan fortare än kvickt.
Sedan är jag naturligtvis jätterädd för att gå dit. För att inte tala om skammen...

På toppen av detta så meddelade min gubbe igår att det blir grillad oxfilé på lördag kväll och till det ett riktigt gott rödvin. "-Jag ska iaf ha ett par glas, du får väl dricka vad du vill" i spydig ton. Eller nej, spydigheten hördes nog bara i mina öron. Han var bara lite retfull.
Den där retfullheten som jag älskar hos honom för att den har lockat mig till så mycket skratt genom åren. Förutom de fåtal gånger som den orsakat totalkrascher mellan oss för att "han saknar känsla för vad han får reta mig för", dvs de gånger jag inte satt gränser och sagt ifrån att -Stopp, det där är känsligt för mig. Han är ju - tack och lov! - inte tankeläsare. Och självklart fattar han inte varför jag inte dricker nu. Om "en som aldrig har haft problem med alkohol" plötsligt inte vill ha ens ett glas, trots att han vet att personen tycker det är jättegott, så är det ju bara en lustig nyck.
Jag behöver nog ladda med lite extra styrka innan vi ses ikväll, annars är det troligen alltför lätt att ta emot ett glas "för att jag mår bra" OCH "för att jag mår skit".

Oj, det här blev långt. Och mycket jag mår fint. Och jag mår dåligt. Men så är det.

Jag behövde bara skriva av mig.

Och, jo, jag har försökt att skriva av mig bara för mig själv. Men jag har kommit på att om jag bara skriver för mig själv så kastar jag det i soporna efter bara några timmar när jag bytt sinnesstämning och förnekelsen växer. Det kan jag inte om jag publicerat det.

Så, jag hoppas ni har överseende med mina romaner.

Kram till er alla!

Vecka sedan på dagen jag drack a.
Tjohoo?? Så härligt att vakna upp en lördag och vara pigg.Faktiskt sovit 8,5timme. Kan inte fatta det. Kommer inte ihåg senast! Idag blir kanske en lite tuffare dag då jag ska åka och träffa min anhörig som inte alls mår bra i livet som jag tidigare skrivit om. Men det ska inte få mig att dricka. NEJ NEJ! Idag ska oxå vara nyktert. Kram på er alla som kämpar och stöttar?

Tack för dina kommentarer. Jag tror du har rätt, när du säger att jag kan hjälpa min man att stötta mig.
Ska verkligen prova det!.Tack!!

och kommenterat nån gång. Vill bara säga att jag är full av respekt för hur du hanterar ditt liv nu. Din uppriktighet och ditt mod. Starkt av dig att vända tillbaka till din första sponsor! Många, många har gjort samma eller liknande vändor som du. En del kommer aldrig så långt. Jag blir också, som M G-S, varm i hjärtat när jag läser hur du söker dig till din man och hur ni kan vara, bara vara, tillsammans. Vi litar på den Högre Makten... att Gud visar den rätta vägen och att vi har förstånd att följa den.
Allt, allt det bästa önskar jag dig / mt

Och det här är den femte nyktra dagen.

Hej igen

Jag är en 34-årig kvinna och har kämpat med att lägga av med vinet länge. Jag har till och med varit med i det här forumet för nästan 4 år sedan och det gick så bra - jag stannade komplett nykter i 7 månader. Det var en underbar tid, jag kunde sova gott, hade mycket energi, tappade en MASSA vikt utan att egentligen göra nåt... sedan reste jag till en konferens med jobbet, där det var väldigt lyxigt och man blev erbjuden vin vart man än gick. Jag var dum nog att tro att jag kan klara av ett par glas när jag är på konferensen, men fortsätter min nykterhet när jag kommer hem igen, vilket var den sämsta idén jag nånsin har haft.
Sen dess har jag försökt att sluta igen så många gånger, jag kan inte ens komma ihåg alla de otaliga försöken. Ibland lyckas jag en eller två veckor, två gånger klarade jag nästan en hel månad, men jag trillar dit igen hela tiden och jag hatar mig och min svaghet så mycket. Förra året var jag äntligen på bra väg igen - jag hade ett mål, en plan, och de första två nyktra veckorna var redan avklarade utan några som helst problem. Sen hände en hemsk olycka som tog livet av min man (vi var dock separerade vid den tiden, fast goda vänner) och dödade nästan våra två barn också. Den tiden var den värsta i hela mitt liv och jag var verkligen helt vilse och i mörkret. Till en början kunde jag inte tänka, inte äta, inte sova... dagarna på sjukhuset var hemska, men det blev bättre när barnen fick komma hem. Sen kom andra vågen, som var ännu svårare - när den nya realiteten satte sig in i hjärnan och jag började inse hur precis ALLTING skulle bli annorlunda nu. Jag kunde fortfarande inte sova - satte bara bredvid barnen på nätterna - de hade hemska mardrömmar hela natten lång, varje natt i några månader, så jag ville inte lämna dem ensamma.
När det kändes som värst så började jag såklart dricka vin igen - ”för att slappna av”.
Det hjälpte till en början med att sova, och kvällarna var lite mindre svåra och sorgliga. Men det tog snabbt överhand igen och ett år senare är drickandet nog värre än nånsin igen - varje gång jag tror att det aldrig skulle bli värre än såhär så blir det faktiskt det. Det är inte så att jag inte har försökt sluta under det senaste året - det har jag faktiskt gjort många gånger. Men varje gång som jag närmar mig 2-veckors sträcket börjar alla emotioner som jag har vägrat bearbeta sedan olyckan komma upp och det blir bara så tufft att jag hellre gömmer mig bakom vinet igen. Dagligen. 1-2 flaskor varje dag.
Så nu är det dags att bli seriöst igen och hålla mig själv ansvarig. Andra har gått igenom samma sak utan att förstöra sitt och sina barns liv som svar. Om jag behöver hjälp går jag till psykolog - det finns en där jag jobbar till och med. Jag har skaffat hjälp med att ta hand om barnen också, så nu har jag lite mer tid att ta hand om mig själv och jobbet och huset och livet och allt.
Det är dags att sluta gömma mig och hitta ursäkter för mitt beteende. Jag är så trött på mig själv, jag vill så hemskt gärna ha anledning att vara stolt över mig igen.

Fan fan fan jag behöver hjälp nu. Bredvid mig ligger min tre månader gamla dotter. Jag är full och planerar att bli full igen imorgon.

Fan fan fan jag behöver hjälp nu. Bredvid mig ligger min tre månader gamla dotter. Jag är full och planerar att bli full igen imorgon.

Vem är jag?
Levande charader...

Så glad för svar!

Jag hoppas detta var ett svar på mitt inlägg, fattar inte riktigt systemet på sidan. I så fall så har jag nog mest trååååkigt. Jag behöver stimulans och fart och fläkt. Som det är ny kommer sambon hem trött och sur. Jag vill ha fest! Det är inte så svårt med en tvååring! ?

Inte värt det att tvinga sig att jobba när man inte mår bra...jag mår bättre idag, men för att inte smitta gamlingarna så sjukskrev jag mig hela helgen.
Har nyss varit och hämtat döttrarna som varit borta under kvällen...älskar fortfarande frihetskänsla av att kunna köra bil när jag vill.
Jag ser faktiskt inget negativt med att vara nykter...jag älskar friden och känslan som infunnit sig inombords nu när jag vet att jag äntligen gjort rätt val.
Försöker att planera in att åka bort någon helg...det ville jag ju inte heller göra förut eftersom det innebar att jag inte fick dricka som jag ville...men nu har jag ju inte det hindret.
Jag skulle också vilja lära känna nytt folk...börja umgås med nyktra människor...men en förändring i taget...det är fortfarande nykterheten som är prio ett☺

Den mentala besattheten, jag känner helt igen det.

Hur skulle du vilja ha det? Vad är du villig just nu att offra för att ha det som du vill?

Vad känner du själv är rimligt för dig?

Varför dricker du? Det är ju ett hål som måste fyllas, men vad består eller bestod hålet av ?

Du har kommit rätt, skriv alla tankar du har och frågor här så ska vi hjälpa att besvara och vägleda. Men jobbet och viljan finns bara hos dig.

Kram

Jag skäms så. Mina barn ger mig så mycket men min sambo är ganska grinig av sig. Det enda som hjälper mig verkar vara fyllan... jag är mammaledig och går till systemet och köper cider som jag häller i läskflaskor, halsar ur flaskor när sambon inte ser, dricker innan jag träffar folk... Jag vill bara kunna dricka måttligt... Mest för barnens skull men också för min sambo och mig.

Någon som har liknande erfarenheter? Jag har alltid druckit för mycket men nu har det absolut gått över styr. När jag inte dricker tänker jag bara på alkohol.

Känner igen det där... varför vill du inte berätta för din vän?
Jag höll på med liknande tankar förrut och det slutade alltid med att jag trillade dit. Först när jag var öppen mot min omgivning gick allt lättare. Är du inte redo för det men inte vill dricka är mitt tips att förbereda en ursäkt. Tex jag äter medicin, jag har en vit månad för hälsan, jag vill gå ner i vikt och dricker inget innan x eller något?

Tack slla för fina och peppande ord. Idag har jag verkligen haft fullt upp. Första gången jag missar en morgonuppdatering. Ska inte bli en vana, men i allafall: Mår bra och är nykter :)

I helgen kommer jag vara själv då resten av familjen är bortresta. Jag hade kunnat följa med men jag tyckte inte att det skulle bli kul och så är jag trött. Jag tycker ensamheten är svår att tampas med och den är ännu svårare när jag är nykter. Jag är så nöjd med mina tre veckor utan att att dricka någonting annat än vatten och jag håller kurs. Jag har däremot ett orosmoment i november som jag grubblar över. Jag har bjudit hem en vän som jag inte umgås så mycket med men känt henne väldigt länge. Vi brukar gå på restaurang då och då och ibland kommer hon på besök och då lagar vi mat tillsammans och sitter och snackar och spelar bordsspel. Det har alltid startat med lite "matlagningsvin" och sen vin till maten och lite till efter maten men nu går det inte längre. Jag har bestämt mig för att inte prata med henne om mina alkoholproblem och det är jag nöjd med. Dilemmat är om jag ska avboka vår träff eller helt enkelt låta henne dricka vin men att jag avstår. Frågan är då, hur hugget i sten mitt beslut att aldrig mer dricka är och att aldrig igen ta det där - första glaset. Just nu känns det inte som ett problem men jag vet ju hur det stora a-monstret fungerar. Tar gärna råd i detta.

Anledningen kan ju vara så enkel som att Gud vill hela ditt äktenskap... Jag tycker det är hjärtevärmande hur du närmar dig din man då du är svag, och att han finns där för dig på sitt lågmälda vis. Kanske är det Guds vilja att du ska behöva din man? Kram

Tack #Mirabelle för att du orkar bry dig om mig! Jo, jag fattar inte själv hur jag tappat greppet så snabbt? Men, ältandet är destruktivt så jag försöker verkligen inte tänka på det FÖR mycket. Just nu sitter jag i soffan i vardagsrummet jämte maken och brasan värmer och sprakar lite mysigt. Han dricker vin och jag vad som helst utom A. Om en timme ska jag ut i mörkret och hämta dottern från jobbet. Jag känner stort behov av att ha sällskap av maken nu. Vill inte sitta ensam med ångesten på övervåningen. Försöker förstå och förlåta mig själv. Har svårt att acceptera att jag måste leva resten utav livet utan A. Varför är den tanken så skrämmande? Tänk om någon sa att "nu måste du leva utan kaffe, resten utav livet". Inte skulle det orsaka sådan massiv huvudbry? Sjukt... Men jag har ju druckit A hela livet och efter senaste årens konsumtion har det ju bara varit en tidsfråga innan det skulle ta stopp. Det har jag vetat om men blundat för och skjutit problemet framför mig. Detta är kanske Guds sätt igen att påminna mig om "den rätta vägen". För 4 månader sedan knuffade Hen mig ju ur sängen! Nu behövs lite tuffare tag för att återfå min uppmärksamhet. Ja, jag ska lyssna! Vågar snart inte låta bli. Vad hittar Hen på nästa gång, tro...? Det vill jag inte veta! ?

Det kanske är så att man måste börja om många gånger innan man verkligen mognar in i nykterheten på riktigt? Eller börja om... Egentligen gör man ju inte det. Varje nykter dag lär oss något. Varje vurpa lär oss något. Framgång som motgång är delar av den kunskapande processen som hoppeligen leder oss mot en helnykter framtid. Det är nog svårt för din man att veta vilket ben han ska stå på... Kanske behöver du vara litet mer konkret. Karlar gillar att göra saker och ting ”enligt manualen” (jaja jag vet man ska vara normkritisk och sky könsstereotyper som pesten, men jag bryr mig inte ett spår). Du kan ju hjälpa din man att stötta dig genom att tex be honom utmana dig med tre frågor när du insisterar på att du vill ha vin. Har det hänt något särskilt idag som gör att du vill dricka? Är det verkligen alkohol du behöver, eller behöver du vila? Har du ätit vettigt idag? Ska vi inte ta en promenad istället? Det är bara exempel på frågor. Vet inte alls vad som skulle passa dig/er. Men det lilla motståndet kanske kan hjälpa dig att stanna upp och tänka om... Kram och lycka till!

Tack för dina ord och tack för din pepp!
Jag vill ju peppa dig tillbaka, 11 dagar är ju snart 2 veckor, det är ju jättebra! Ge inte upp nu!! Håll ut, en dag till. Och en dag till..sen är det 14 dagar efter det.

Vi kör det tillsammans!

Alla guldstjärnor som finns. Inte bara en eller två. Här får du ⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️??????????????????⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️????⭐️⭐️⭐️⭐️?⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️X8

Arbetsgivaren har skyldigheter att hjälpa till i rehabiliteringen när det gäller alkoholproblem då det ses som en sjukdom. Så ditt arbete är ingen risk om du bara gör vad du kan för att ta hand om sjukdomen. Sen kan omplacering etc vara möjligt ifall du anses vara en risk med dina arbetsuppgifter etc, men uppsägning finns det ej grund för.

Kan vara skönt att bli avgiftad om "ompysslad". Har själv varit iväg två dygn och fått fokusera på mig bara typ. Men det var mest en massa väntan på måltiderna :) Sen känner du själv hur länge du vill springa fram och tillbaka för att hämta stesolid. I mitt fall ville de jag skulle hämta det i sex dagar efter de skrev ut mig. Jag kände mig klar och gick inte dit och tog än mer gift. Men i det akuta är det rätt skönt att få vila ut och ta det lite chill!

Hoppas det går bra för dig. Att sluta tvärt kan ju medföra vissa risker - även om de flesta klarar det men det är ett helvete man går igenom så att trappa ner är oftast bästa metoden.

Sen kommer det tuffa när du kommer ut i fet fria igen. Kämpa då. Se till att försök ha någon regelbunden kontakt - typ AA eller alkoholterapeut så du kan kämpa med någon!

..kunde inte med att skriva surkärring..
Men det kanske du är..?, eller som häxan surtant i barnens program, som är sur men helt underbar..?! Så jag tar tillbaka igen; hej du surkärring..!
Så länge man börjar om, så har man ju precis som du också säger, inte gett upp. Och så länge man inte har det, så är man ju, som du också vet alltid välkommen hit..?! Jag funderar själv på att checka ut ikväll.. dag 11 men vet inte om jag orkar stå emot mer..oavsett hur det blir med det så kommer här 1000 styrkekramar ?!
/Fibblan ?

Jag kommer aldrig att ge upp.
Jag kommer att börja om, ett nyktert liv och jag gör det nu. Igen.
Ska jag klara det denna gången?
Hur mycket ska jag begära av min man att stötta mig?
Han är snäll och låter mig bestämma.
"Hjälp mig att låta bli alkohol"
"Okej"
"Handla hem vin till helgen, snälla"
"Okej"
"Hjälp mig att sluta dricka"
"Okej"
"Snälla hjälp mig"
"Okej"
Hur ska jag förklara att jag inte klar är det själv?