Senaste kommentarerna i forumet

är en underbar uppfinning. Äntligen får jag krypa ner och vila från allt. Dagen har funkat bra och inser att jag vill ha fler veckor där halva arbetsstyrkan är borta pga skollov. Himmel så skönt och framför allt tyst på kontoret. Inga störningsmoment. Inga triggers.

Jag ser det som ett roligt minne från första gången jag var ute som nynykter - it could only be better efter det där ?????

Stressen över de nya situationerna finns ju alltid där men jag har blivit noga med att om jag inte är på topp utsätter jag mig inte för prövningarna ett nyktert liv utsätts för i ett alkoholhaltigt sammanhang. Jag tar det i min egen takt, det får bli som det blir och komma när det kommer, det viktigaste är att jag känner att jag kommer ur de nya situationerna starkare - aldrig vacklande eller tvivlande!

Mod och styrka,
Dee

Jag drack en 50 cl folköl på 3,5% häromdagen. Märkte inget särskilt av det. Nu hemkommen från talarmöte. ??

Fungerar än så länge, proppar mig med vitaminer och har ätit bra. Kroppen är nog i chock men måste ur det här och måste få bukt med de suta uppstötningarna och halsbrännan snarast. Vill aldrig få tillbaks den här hostan och måendet så det finns ingen chans att jag tillåter mig gå tillbaka till rent frosseri på mat och alkohol. Helt sjukt hur mycket man kan trycka i sig ibland på bara några dagar.

Broken, så träffsäkert du beskriver hur vissa av oss funkar... vi ”ältar och grubblar sådant som inte kan lösas med tanken”. Just det fastnar jag väldigt lätt i också. Och det var, som du skriver, sju resor värre när man använde alkohol för att fly grubblerierna.

Nordsaga, du är inte korkad. Jag, och fler med mig, tänkte precis så under den spiknyktra sommarsemestern. Men det gick över när man insåg hur mycket mer man hann uppleva, fixa, testa osv. Inget av allt det hade blivit av om jag hade suttit i soffhörnet med min vinflaska. På de där spikarna bara, så ska du se att du blir litet nöjdare ?

Känner igen mig i allt du skriver.
Tristessen som infinner sig trots tusen saker att göra, men ingen ork/lust.
Har tänkt många gånger efter diverse ledigheter att jag inte tog till vara chansen att ”koppla” av. Så du är inte den enda som är korkad =)
Problemet på båda är vårt missbruk av alkohol. Alkoholen som universalmedel i alla situationer.

Utan att veta angående ditt jobb.....Så har jag i alla fall skyllt mycket av mitt mående på jobbet, där alkoholen i hemmet var min ventil/redskap för att orka. Men har insett att den gjorde det värre, och att jag har tappat alla normala sätt att handskas med stress, oro etc. Jobbet i sig är inte problemet utan mitt egna sätt att bearbeta det som händer. Älta och grubbla på saker som jag inte kan lösa med tanken.
Vilket jag nu när jag har vart nykter ett tag börjar lära mig ,med hjälp ska jag tilläggas.

Vet inte om det hjälper dig, men kanske känslan av samhörighet ger något.

Mvh Broken

Tack för era svar:)

Fy farao vad jobbigt det är...tänkte en dag i taget är lösningen...men så var det ju inte...Jag känner att jag behöver verkligen bara fokusera på mig själv...men fastnar i tankar på andra..som inte hör av sig...el på släkt som försvann när min syster dog...känner mig väldigt ensam...fastän jag har man och två vuxna barn samt en svärdotter...har ett arbete som jag trivs med där jag lyssnar på andra och hjälper/stöttar andra...jag är så duktig på att hjälpa andra..och jag vet så väl vad jag behöver göra men kommer inte till skott...men jag måste NU pga min hälsa samt att jag vill leva och jag vill leva mitt liv!!
Idag känner jag mig så himla ledsen...

Wow - nu är vi på G inte sant! Riktigt bra jobbat!
Våga inte släppa taget nu, när jag hänger dig i hasorna..??!
Skämt å sido?..
..och diddelidöden fick också mig att skratta till..?! De vi saknar och tänker extra på denna helg, är garanterat glada över att vi kan skoja om det allvarsamma
också??!
Ha en fortsatt fin kväll?️!
Kram
/Fibblan ?.

Åkte buss igenom ett bostadsområde igår och kollade ut på hus och deras altaner. Började ju självklart drömma om sommaräventyr och att sitta på en altan i sommarvärmen. Och att dricka. Blev jätteledsen över att aldrig göra det igen (jag kan och får men vill inte).

Det är bara det att sist jag satt på någons altan kände jag mig väldigt obekväm. För jag var packad men ingen annan. Fick anstränga mig rätt hårt för att det inte skulle märkas.
Andra gånger har jag känt mig mig obekväm för att jag inte trivts i sällskapet, jag har bara dragits till sällskapet för att få supa och slippa göra det själv.
Eller som för 2,5 år sedan när jag träffade en kille, som precis som mig hade nära till alkoholen.. och just då, precis som mig mådde väldigt dåligt på grund av jobbig separation. Vi hade jättetrevligt ihop den perioden (3 mån) vi träffades!! Det var sååååå mysigt!! Satt på hans altan i värmen. Det var vi mot resten. Vi mådde piss och söp från morgon till kväll ihop om helgerna. Sjukskrivning på måndagen inträffade vid nåt tillfälle.. Joråsatte... mys va..?

Nä. Jag har egentligen inget altanminne från de senaste åren som jag vill uppleva igen. Som tur är det långt kvar till nästa säsong, för just nu förstår jag inte alls varför jag skulle vilja sitta på någons altan, nykter eller full...

Idag har det varit orolig och obekväm stämning på jobbet. Som tur är så kunde jag iaf inse att bästa sättet att hantera det på är att försöka göra något åt det på plats, istället för att låta bli det och gå hem och dricka på det.

Fortsätter vidare. Tänker logiskt i alkoholfrågan när suget dyker upp. Funkar bra, för jag vill inte tillbaka till där jag varit.

Känner igen mig så väl i vad du skriver, Hel.
Speciellt det där mad att "rasa ihop" och få tillbaka energin mad ett par glas vin.
Men nu är jag snart åtta veckor nykter och har klarat mig igenom liknande situationer som du nu oroar dig för i helgen.
Jag säger inte att det är lätt, jag säger bara att det går. Förutsatt att man VILL och att man tar en stund i taget.

Känslan av seger efter är värt ALLT, så kämpa på!

..så att jag känner mig mindre ensam med min "knasiga" forskning.

Och för att du ger hopp om att man kan få rätsida på sina känslor och kropp om man "bara" ger sig själv lite tid och fokus, istället för att gå all in i alla andras känslor.

Är det verkligen värt det? När nykterheten leder till både fysiska men och minnesförluster :-)). Eller rättare, det är ju stressen man upplever när man ska möta livet nykter som är jobbig...

Egentligen, när jag tänker efter, så borde det ju vara tvärtom. Att alkohol borde stressa.
Tänk om man aldrig stiftat bekantskap med alkohol och var uppväxt i en kultur där den inte fanns och kom hit på besök. Man blir medbjuden på fest:
-Häng med ikväll, det blir jättekul! Vi är ett gäng som ska träffas och ta gift, ja alltså, det är inte så farligt, man blir bara lite skönt avslappnad, tänker inte lika klart och tappar omdömet, fast man blir samtidigt lite modigare. Det är sällan man dör av det förrän efter många år.
Snacka om att man skulle bli stressad!

Men, nu är jag alltså stressad i situationer där jag brukar dricka och inte längre vill göra det :-s. Och jag vet att vi är många...

Jag ser också mig själv som ett intressant forskningsobjekt ?.
Och jag får också kroppsliga krämpor av undantryckta känslor. Jag kan numera ganska säkert komma på vilken känsla jag förtryckt genom vilken del av kroppen jag har ont på (om det inte är så att jag lyft nåt tungt eller ätit nåt dåligt förstås) Har i många år, trots alkoholmissbruk, både insett det och försökt jobba med det på egen hand. Det är ju rätt svårt att göra det med ett alkoholdimmigt sinne ? och en kropp med alkoholkrämpor... men några saker har jag ändå lyckats fatta rätt. Och det är definitivt lättare att känna, förstå och göra något åt saken nykter!

Det är kul att studera mig själv tycker jag ? och läskigt...
Jag har skrivit mycket för mig själv om upplevelser och känslor, mediterat och djupdykt i mina känslor. För tillfället är yogan mitt viktigaste verktyg eftersom det är en praktik som fokuserar på medvetenhet kring sin egen kropp men även kopplar ihop kropp och själ. Just nu har jag mindre ont en nånsin, och tycker själv att jag börjar förstå mina egna känslor rätt fort.

Som högkänslig tror jag att det är lätt att fastna lite i andras känsloliv eftersom man lätt tar upp det, och att man därför ägnar alldeles för lite åt sitt eget känsloliv... förstår du? Mer egentid och mer studier av sig själv kan behövas då ?

Känner exakt detsamma..
Jag vet inte hur jag skall ta mig ur det..
Har liksom svårt att komma på vad jag skall göra istället för att belöna mig med vin och även för att dämpa vardaglig skit.

Jag vet vilken horribel människa jag blir när jag dricker. Också pga självförakt.
Har ångest i flera dagar.

Gör bort mig varenda jävla gång. Raderar konversationer för att jag skall slippa läsa dem nyktert tydligen.

Jag vet fan inte hur jag bryter det??

Morgonkaffe och läsning. Pinsamma situationer som jag förträngt gör sig påminda medans jag läser. Det är ju inte sån jag är. Egentligen. Och det var väldigt många år sen. Nu för tiden dricker jag inte på det sättet. Håller mig till vinet för det mesta, stoppar oftast efter 1 flaska. (öl ibland, whiskey någon gång .En sort åt gången blandar inte, det är då det slår slint. Något har jag lärt mig iaf.) Men oftare. Med åren har jag blivit extremt stresskänslig efter att ha kraschat in i väggen ett antal gånger. Behövs inte mycket för att jag ska rasa ihop, situationen blir ohållbar ( tror jag) och jag tar till flaskan och efter ett glas eller två är jag igång, energin är tillbaka. Yes! Fyller på med jämna mellanrum och finns det något kvar när jag är klar belönar jag mej med det. Samma sak på fester eller andra sammanhang med mycket folk runt omkring, alla ljud, allt prat blir till ett brus i huve't, kan inte sortera ,inte koncentrera mig och hänga med i samtal. Oerhört tröttsamt. Kan jag inte döva med vin där och då måste jag det när jag kommer hem. Om jag har. Om inte ebbar ju ångesten ut till slut men vem vill inte ha en quick fix om möjligt.
Nu är vi bjudna på middag på fredag, ingen stor tillställning men i en ganska högljudd miljö. Blir trött bara jag tänker på det. Men jag ska köra och får bara stå ut. Sen har vi gäster i helgen som sover över. Inga storkonsumenter av alkohol men några öl eller ett par glas vin till maten vill de ha. Där brukar ju jag grunda innan och under tiden jag lagar mat. Och min man, ja han kör på.......
En dag i taget var det. Idag ska jag inte dricka.

Haft en del diskussioner mer frugan om dels mitt drickande (och ätande) och även vår situation med hennes humör osv. Hon är orolig för min hälsa, det är jag också. Jag kanske inte måste sluta dricka helt, men just nu känns det inte aktuellt att dricka. Bäst var iallafall att frugan frågade vad jag egentligen la i pengar på alkoholen, var ju tvingad att småljuga då det är pinsamt mycket men hon gissade rätt iallafall, men hur som så tyckte hon att jag skulle lägga alla dom pengarna på mig sjölv på massage, personlig tränare eller vad som helst bara det inte var alkohol. Känns positivt just nu, men har fortfarande inte kommit över hostan och de sura uppstötningarna från senaste dryckes och mat orgien som varade i 5 dagar.....

Fick meddelande från en jobbarkompis som hade fått sin bebis imorse....blev så glad för att hon känner att jag är en av dom som får äran att veta, jag är så rörd så gråten ligger och bränner under ögonlocken.
Att jag ska vara någon som uppskattas och finns i någons tankar är en ny känsla..en välkommen sådan såklart☺
I övrigt så trivs jag väldigt bra med mitt nyktra liv, märker att jag har blivit mycket lugnare och stabilare i min arbetsroll också...tycker faktiskt det är roligt att jobba nu när jag känner att jag orkar vara där för dom äldre på ett helt annat sätt...jag har dom den tid som behöver, jag springer inte bara runt som en virrpanna.
Är ledig i tre dagar nu och jag ska fokusera mycket på att bara ta det lugnt, det har varit mycket stress senaste veckorna, så jag behöver fokusera på mig själv.
Har även gjort en av hemläxorna jag fick av min terapeut....det var jobbigt men det kändes väldigt bra att få det gjort, andra delen av läxan får vänta en stund, för den kräver mer eftertanke.
Märker också att just det här med eftertanke har blivit viktigare för mig..jag planerar och funderar över mitt liv och hur jag vill ha det☺

Ditt inlägg får mig att tänka på när jag var på min allra första nyktra AW med mitt jobb, jag var ny där, hade varit nykter i 4 månader ungefär.
Jag upplevde det som att jag såg fram emot att få testa mina vingar och vara nykter och var väl inte påtagligt nervös, jag hade en säker plan för hur allt skulle gå till liksom.
Jag beställer ett glas alkoholfritt bubbel i baren och vips är min kontokortskod HELT borta ur mitt minne.
Jag fattade inget där och då men kan koppla det till att jag var nog rätt stressad och det blev kortslutning i skallen helt enkelt.
Tre dagar efteråt kom jag fortfarande inte på koden och fick ringa och krångla med banken!

Så kan det gå...! Man snackar om minnesluckor när man är full men detta va ju överkurs hahaha! ?
Keep up the good work, mod och styrka!

Dee

Ny dag. Som det sög igår kväll. Det blev en stor kopp te och ett långt samtal med min man istället för att pimpla vin timme efter timme.
Det gick, kändes lugnt och tryggt (men liiiite trist att inte få kicka igång...). Vi pratade om mitt stegrande beroende och orsakerna till det.
Han tycker jag ska säga upp mig nu, men jag tycker det är förhastat. Vill jobba fram till sommaren åtminstone. Plikten, ansvaret, förtroendet. (Det skulle vara surt att stå utan inkomst dessutom!)

Det känns i alla fall fint att vakna nykter.
Första tanken: Hur fördriver jag tiden idag då?
”Fördriver” liksom! Snacka om bristande tacksamhet för den tid jag har. Jag måste göra, göra, göra något som känns meningsfullt. Som ger mig energi. Hela huset är fullt av påbörjade, halvfärdiga projekt... Varför är det så hjärtans svårt att komma igång. Är det i tanken det felar? Klarar liksom inte av att ha tråkigt, för det är vad jag tänker att livet är utan A... Klarar inte av att se det fina med livets små steg framåt. Jag vill ha allt färdigt omedelbart.

Nu sätter jag fart helt enkelt! Ska göra klart dotterns rum. Del 1: Dra spik ur taket.
Spiknykter! (Men bävar lite för den grå dimman som förmodligen kommer framåt kvällen.)

Förresten,
ibland tror jag att jag är idiot eller bara allmänt befriad på intelligens, för jag kan tänka: Åh, så många dagar jag MISSAR att dricka nu. Det HADE ju varit bra att PASSA PÅ nu under ledigheten (är höstlov nu). Jag kommer ÅNGRA att jag inte drack när jag hade CHANSEN!

Men, skjut mig! Så korkad jag är! Eller är jag så totalt kidnappad av alkoholen? Hur kan man annars ens tänka så...

Nä, idag blir det spik och te.

Hoppas alla ni därute får en fin dag!

Rätt gammal tråd men känner att jag kanske kan bidra med mina erfarenheter.
I 20 års åldern drack jag mycket vilket resulterade i rattfylla och 3 månader med fotboja. Efter den epoken fick jag sån ångest så att jag drack knappt en droppe på 10 år. När jag var 32 så fick jag någon form av panikattack på en fest och efter det gick det snabbt utåt.
Jag sökte hjälp eftersom att livet inte var värt att leva. Efter bara något besök så fick jag sertralin utskrivet. Jag började må skitbra förutom att sexlusten försvann. Sen kom även sug efter alkoholen. Jag började dricka och min fru drack också. Som dom flesta vet så försvinner konsekvenstänket på fyllan.
Nu spolar jag fram till nutid. Är nu 44.
Jag, min fru sedan 25 år och dotter ska snart flytta in i vårt nyköpta hus och vad gör jag då i helgen?
Jag går på fest, dricker mig full. På festen träffar var en kvinna som också var bra i form.
Helt plötsligt började massa hormoner komma som jag inte känt på många år. Jag verkligen föll för henne men trots att hon fick reda på att jag är gift så var det inget hinder. Jag följde henne hem men på vägen så vaknade mitt undermedvetna till liv.
Jag visste att vad som håller på att hända är helt fel. Så jag såg till att hon kom hem till sin busshållplats och åkte själv vidare.
Nu Får det räcka med sertralin för min del, för hos mig ökar den alkohol suget och det ger konsekvenser.
Slutar jag med medicinen så mår jag kanske skit igen. Men fortsätter jag så fördärvar jag för många fler än mig själv.
Jag är en kille som egentligen vill alla det bästa, men ibland går det jävligt snett. Nu ska jag försöka jobba på gnistan med min fru.
Sertralin har gjort att jag fortfarande lever, men för mig har alkoholsuget varit en bov.
Ta hand om er där ute
Kram

Mår just nu ganska bra. Håller mig sysselsatt annars går det åt pipan. Igår blev det syltkokning...lingon..blåbär..hjortron. Blir nästan rädd för min egen huslighet.

Det här kommer att verka helflummigt och totalt vrickat tror jag. Och kanske är det det.

Det här med att lära känna sitt nyktra jag... Jag har börjat se mig själv lite som "ett intressant forskningsobjekt".

Jag har ju tidigare druckit på diverse känslor och för att få stopp på hjärnan, men kanske lika mycket på fysiska krämpor.
Det som nu snurrar i skallen kom jag in på i lördags under festen. Jag klarade ju att sitta med och ha trevligt nykter, men, magen la av och jag fick ont i ryggen. Ok, jag åt något olämpligt och troligen för mycket samt att jag satt på en obekväm stol. Hade jag druckit så hade det hjälpt matsmältningen och fått ryggen att slappna av. NEJ, fel. Jag var naturligtvis superstressad av den nya situationen! Adrenalinet stängde av magen och beredskapen att slåss fick ryggmusklerna att krampa.

Jag fick för några år sedan lära mig om "förbjudna känslor". Dvs känslor som en person inte visar, eller kanske inte ens tillåter sig själv att känna, de kan ta sig uttryck i en helt annan känsla och beteende.
Jag insåg redan då att jag är en person som inte får bli arg. När en "normal" person blir arg blir jag istället rädd - och får ont i magen.
Jag har nu börjat inse att jag inte heller får bli stressad. "Jag är ju superstresstålig!" För det ska man ju vara i dagens samhälle.
Men det är ju klart att jag blir stressad som alla andra, jag tillåter mig bara inte att känna det. Kroppen går dock igång med alla hormoner mm. Bla har jag lärt mig att tänka efter när jag får ont i ryggen - har jag lyft något tungt? nej, ok, då är jag stressad! Det ryggonda kan alltså botas med alkohol.
Dysfunktionellt? Ja! Men, vad gör man när man inte känner de "riktiga" känslorna? Det kapitlet ingick inte i ovan nämnda kurs.

Nu har jag ju bestämt mig för att låta bli alkohol en period och medicinen mot alla krämpor är inte tillåten. Det blir då jättejobbigt att hela tiden "tänka baklänges" - Ont här eller där, vad är det jag känner?
För, även om jag redan sedan barnsben stängt av vissa känslor så finns de ju där, och, de ökar nu när jag är nykter.
Jag tänker att det vore så mycket lättare om jag hade nyckeln till de där känslorna så att jag kunde känna dem och ta hand om dem innan de sätter sig i kroppen.
Finns den nyckeln???
Rätt eller fel, jag vet inte. Men just nu så tror jag att en del av allt "jättekonstigt" som sker både i kroppen och knoppen nu i nykterheten har sin förklaring här. Och för problemlösaren, jag, är det mycket lättare att hantera det om jag får analysera och försöka åtgärda istället för att bara acceptera.
Alltså är jag just nu i fasen "min egen försökskanin" och därmed behöver jag ju hålla mig nykter ett tag till, annars sabbar jag ju studien.

Jag tycker absolut att man kan skoja om döden. Vi kommer ändå inte undan den så vi kan lika gärna vara lite lättsamma. Det är ofta så tungt ändå. Jag går ner på lördag och tänder ljusen i minneslunden och i min egna minnesplats i trädgården.

Härligt att det går bra för dig och att du tar emot stöd. Önskar dig en fin solig dag <3

Kram

Yes, två veckor idag ???
Känns så bra att kunna skriva det!
Idag har jag också ett möte med terapeuten som jag får stöttning av när det gäller mitt medberoende.
Behöver verkligen hjälp med den biten. Den hänger så mycket ihop med mitt vindrickande.
Ska också tända ljus på gravarna och reflektera en stund över livet och döden...
(Ursäkta mig, kanske makabert att skämta men mitt finger slant och det blev först"diddelidöden" ?...?)
Hursomhelst så är jag säker på att denna tisdag blir vit och solig ☀️?

Kramar
???

Önskar dig en fin och nykter dag?☀️?!
Kram
/Fibblan ?.