Senaste kommentarerna i forumet

Tack för att du delat med dig av din historia ?
Önskar innerligt att du lyckades få se något stjärnfall inatt?✨
Du har verkligen tunga dagar bakom dig och behöver all positiv energi som går att uppbringa.
Det känns som du har grundlig självinsikt och det betyder att du har stora förutsättningar för att lyckas hålla nykterheten. Men pepp och stöd måste till också, ensam är inte stark.
Forumet här är guld värt och det hjälper mycket att skriva av sig och läsa andras historier.

Önskar dig all lycka ???
Och sänder många styrkekramar
???

Då har ännu en dag passerat. Har slitit hela helgen med renoveringsprojektet och inser att det är ett försök att få bort tankarna från allt annat. Har hållit på som ett psykfall sen jag förstod att det är riktigt illa med min vän.? Jag har bett så mycket om ett mirakel, hoppats och vägrat tro att det här är utgången.. Jag bara måste göra någonting som jag kan förändra, allt runtomkring är så hemskt just nu och jag kan inte påverka ett skit. Den här maktlösheten är förjävlig, fullkomligt vidrig så det skär i mig.

Skulle kunna hoppa bungy jump, fallskärm, vad som helst, fastän jag är vansinnigt höjdrädd, bara för att känna nåt annat i samma kaliber som den här smärtan.

Fick höra av en släkting och även av min man, att jag förändrats mycket de senaste månaderna. Att jag gör saker jag aldrig skulle komma på tanken att göra tidigare. Och det är sant, har tappat all prestige, all självrespekt och känner mig så långt nere på botten att det i princip kvittar vad jag gör. Vissa stunder skulle jag kunna åka och handla, jobba i pyjamas om det inte vore för att jag skulle skämma ut familjen... Jag har förlorat, det är så det känns. Det är overkligt att världen snurrar på som vanligt, känns som om jag står vid sidan av i nån mörk, hemsk skuggvärld och tittar på när andra lever sina normala liv.

På ett vis är det befriande då jag alltid bekymrat mig för vad andra ska tycka. Har spenderat obegripligt mycket av min tid på att analysera andra och deras uppfattning om mig. Den ångesten slipper jag i det här stadiet, för det finns ingenting någon kan tycka eller säga om mig som skulle göra mer ont än jag redan har. Verkligen ingenting.

Häromdagen var jag så bekymrad över släktmiddagen jag blev påtvingad att åka på. Inte längre, har inga problem att tacka nej. Tänker inte ge nån annan förklaring än att det inte passar, för det gör det inte. Jag klarar inte av att sitta runt ett bord och lyssna på ytligt nonsens i form av skryt och skitsnack. Det är vad som avhandlats på de middagarna tidigare. Nope, inte den här gången.

Det har varit mycket mörker de senaste åren, många som dött. Undrar hur många gånger jag suttit på fyllan och gråtit och sörjt.. Cancer.. denna jävla cancer... olyckor, en som söp ihjäl sig och två självmord och det är bara de sista två åren. De flesta under 50.. Totalt de sista 15-20 åren har ett tjugotal personer jag brytt mig om dött, från nära familjemedlemmar och släktingar till gamla skolkompisar och vänner. Det är ohyggligt många. Kanske inte är så konstigt att man druckit för mycket. Det som sker nu är bland det tyngsta för tomrummet kommer bli enormt. Den här gången måste jag hålla mig nykter för annars släpper jag väl aldrig flaskan.

Borde sova men det går inte. Mörkret blir mörkare på natten... Är inte ute på krogen och ragglar iallafall. Ska ställa mig ute en stund och hoppas på att se några stjärnfall, har en gedigen önskelista som väntar kan jag lova.

Jag är lite äldre och kan garantera att bakfyllorna blir värre och värre med åldern. Angående att göra bort sig så blir allt, med få undantag en rolig historia, bara det får gå lite tid eller mycket tid. Det är i alla fall min erfarenhet.

Gör dig själv en tjänst och sluta dricka.

Mvh

Jempa123
Hej!

Det är såklart som du och andras säger, det finns inga måsten! Har nu varit nykter ett tag nu, första målet är oktober ut och sen förhoppningsvis 2 månader till, en månad i taget!

Tyvärr tillhör jag den lite mer (läs mycket!!!) kräsna när det kommer till smak på bubblor, så har svårt för att byta ut det mot alkoholfria.. men nöjer mig med Loka och Loka crush för tillfället!

Tack för att du tog dig tid att svara!
Och grymt jobbat själv!!!

Jag känner igen den där upprymdheten som är så himla förrädisk!
Den slår till som en blixt och det gäller att inte luras av den. Hjärnans belöningssystem verkar gå igång av sig själv ibland ?
Vad bra att du fick en stunds betänketid och hann avstyra hela dumheten.??

Du gör ju ett jättefint jobb och kämpar verkligen för att lyckas och så dåligt du hade mått idag om du druckit igår.

Önskar dig all lycka ??? och många styrkekramar
???
Kram

Tredje helgen.
En skit vecka.
En riktigt smutsig vecka.
Har längtat. Hela veckan, på helg.
För att jag ska ta ett glas vin. Slappna av.
Ta tre glas vin. Bli fnittrig och glad.
Ta fem glas vin. Bli otrevlig.
Ta sju glas vin. Bli plakat.
Vakna på söndag med ångest.
Vilja dö.
Kroppen brukar vara paj. Antagligen har jag gått in i nått. Ramlat.
Vågar inte kolla mobilen. Skäms.
Ringa med gråten i halsen. Be om ursäkt.
Gå ner till köket som en sparkad hund.
Be om ursäkt.
Börja på en ny skit vecka dagen därpå.. Längtar till helg.

Dag 20.
Tredje helgen.
En skit vecka.
En riktigt smutsig vecka.
Har längtat. Hela veckan, på helg.
För att då brukade jag ta ett glas vin. Slappna av.
Tar tre glas läsk. Känner mig trött.
Kollar film. Ögonen börjar bli tunga.
John Blund är på väg.
Tar ett glas läsk till. Pussar min man godnatt.
Vaknar tidigt på söndagen.
Kollar mobilen. Alla sover.
Har ont i min kropp.
Träningsvärken är min ständige följeslagare nu dag 20.
Äter frukost. Går ut i skogen. Andas.

I morgon börjar en till vecka. Och jag längtar till helg. Så jag kan ta mitt glas läsk och slappna av.

Hej Amanda!

Jag är bara några år äldre än du och känner igen mig så mycket i din beskrivning. Nu har jag haft en relation i väldigt många år men mitt beteende är väldigt likt. Blir alltid för full och utsätter mig själv för fara.

Jag har också extrem ångest efteråt och jag vet hur jobbigt det kan vara.
Jag har valt att sluta dricka ett tag, kanske för alltid. Det är inte bestämt men just nu ska jag hålla mig nykter. Helt nykter. Det kan vara bra att ta en paus från drickandet och festandet.

En paus där du tar hand om dig själv. Börjar göra saker du tycker om på helgerna. Börjar med en ny hobby kanske. Dina riktiga vänner stannar kvar oavsett om du följer med ut och dricker.

Jag är bara inne på min tredje helg nykter men jag kan faktiskt säga att de förändringarna som skett (mer tid till roliga, meningsfulla aktiviteter på helgerna) har gett enormt mycket för självkänslan.

Det är alltid värt att prova i alla fall.

Kram

Minst 3 dagar skulle jag säga, antagligen mer.

Det är så himla lätt att bara ge upp. Igår var en himla fin dag. Allt gick super på jobbet och hemma så skedde en hemsk bra förändring, så när kvällen kom och jag stod i köket och lagade mat, så kände jag mig bara så väldigt euforiskt. Min sambo var på väg till affären för att köpa några saker och jag bara tänkte att en sån här underbar dag måste firas! Så jag messade honom att han ska ta med sig en flaska vin hem - jo, jag var medveten om att det är ett dåligt beslut och jag visste att jag skulle hata mig själv nästa dag igen osv osv, men det kändes bara så himla bra då... men så fort som meddelandet var skickat så kom faktiskt den känslan. Jag blev besviken av mig själv omgående och suget och euforin försvann med en gång. Så jag funderade i en minut och sen skrev jag ett till meddelande att han ska strunta i vinet - jag vill ha cola istället. Sen hände ingenting på ett tag och jag undrade om han såg mitt meddelande, och sen blev jag orolig att han kanske inte hade sett den och vad gör jag om han kommer hem med vin ändå? Så det gick runt 20 minuter med en massa funderingar och ångest och till slut så ringde han och sa att han fortfarande är i affären och jag har fortfarande chansen att ångra mig igen om jag vill. Jag blev super glad och sa att jag vill inte ha vin utan cola :) han skrattade och frågade om det var pga att jag vill spara mer pengar (jag sparar ju fortfarande 80kr på ett separat sparkonto för varje dag som jag inte dricker) och jag sa till honom att ”jo, jag är ju väldigt mån om mitt sparande”. Vilken lättnad! Med jag funderade ändå hela kvällen efter det om hur nära det var och varför det är så himla lätt att glida in i gamla spår igen, trots att jag har mått så bra på sistone - sovit gott, ätit gott, kan fokusera så bra på jobbet, får mycket gjort,... mitt liv har blivit så mycket bättre - varför är jag så redo att kasta bort allting igen?

Det är i alla fall dag 27 nu - väldigt stolt men litar inte på mig själv ett dugg!

Hej Crna Macka,

Tack för svar. Detta är som sagt inte första gången jag drunknar i ångest på bakfyllan men denna gång känns snäppet värre faktiskt. Vet inte hur jag ska kunna förlåta mig själv för allt jag gjorde igår och hur mycket jag faktiskt skämde ut mig inför väldigt många människor. Det sista jag sa till honom var att han skulle dra åt helvete vilket är det sista jag menar.. nu kommer vi aldrig mer ses, vilket känns som en stor förlust.

Men det enda jag kan göra är att bättra mig. Ska hålla mig borta från alkoholen och skaffa professionell hjälp. Tack för stödet!

Hej Amanda

Välkommen hit, tråkigt med ångest men det går över, även om det kan vara en dålig tröst nu.
Du kommer att bespara dig många liknande situationer om du slutar att dricka alkohol, för det är knappast värt att må som du gör, eller hur?

Mvh

Hej,

Här kommer ett långt inlägg men ångesten är brutal just nu så behöver nog bara skriva av mig...

(Jag är en 25-åring tjej, pluggar på universitet och väldigt ambitiös. Tränar hårt och har många vänner.)

Idag har jag sån extrem ångest att jag inte vet vart jag ska ta vägen, precis som alla andra gånger jag har varit ute och festat. Gårdagen var katastrofal och trots att jag lovade mig själv att aldrig mer spåra ut så blev det såklart värre än någonsin... mår så himla dåligt idag.

Jag tappade kontrollen helt efter några glas, blev oerhört svartsjuk på en kille som jag träffat väldigt länge nu, dock har vi väl endast en kk-relation som varat i ett och ett halvt år men jag måste nog erkänna för mig själv att jag är kär i honom och har varit det väldigt länge. Han är en så kallad ”player” och vill inte ha något seriöst och jag vet att han träffar andra varje gång han är ute och festar, för någon månad sen så raggade han upp min kompis och började hångla med henne till exempel. Jag har länge försökt att spela obrydd och vi fortsätter ses på hans villkor och jag har försökt att intala mig själv att jag klarar av det. Hur som helst, igår bara fallerade det och jag förlorade allt mitt omdöme och har många minnesluckor. Jag gick iallafall hem till honom, oinbjuden, när han hade fest och konfronterade honom inför alla hans vänner. Skällde ut honom totalt och sa nog många hemska saker, blev till sist utkastad. Sen blev jag nästan påkörd då jag gick rakt ut i vägen och ville sen dränka mig i en flod för jag var så ledsen. Hur jag kom hem minns jag inte och det var nog rena turen att jag faktiskt ens hittade hem.

Idag har vi sagt upp kontakten och sorgen är brutal för att detta hände på fyllan. Såhär blir det varje gång, att jag alltid gör något som jag ångrar, ändå slutar jag inte? Har hamnat i många farliga situationer, blivit utnyttjad sexuellt och bara haft tur som överlevt. Dock brukar jag inte bli aggressiv och säga elaka saker, men igår blev jag det. Mår så himla dåligt över att allt är förstört och att jag har skämt ut mig brutalt. Tyckte väldigt mycket om honom och önskar att allt var ogjort.

Jag vet att jag måste sluta dricka och så säger jag varje gång. De flesta kompisarna jag har festar och det är ofta givet att man ska med, annars behöver man en ursäkt. Det råder verkligen en ”fest-hets” i mitt umgänge och det är det som vi gör på helgerna, och trots att jag alltid blir för full så vill folk ha med mig. Jag tycker såklart om att festa, är förmodligen därför jag inte slutar, då jag dras till spänning och älskar att träffa nytt folk. Men detta är inte hållbart någonstans, ångesten som råder dagen efter är inte värt det för fem öre och denna gång är jag verkligen så besviken på mig själv. Vet inte vart jag ska ta vägen :(

Blev det bra igår..?
Och då tänker jag inte främst på om musikalen var bra eller ej..
Du tänker ju helt rätt som inte tänker låta alkoholen styra över vad du ska göra eller ej, samtidigt som jag väl kan få förstå att med endast 3-4 dagar innanför västen, kan det vara svårt att hålla i, inte minst tillsammans med nya människor i ett socialt sammanhang, där det antagligen är det vanliga att dricka.
Hoppas så, att du klarade prövningen✊??! Samtidigt förståeligt om du snubblade. Om så var fallet - GE INTE UPP!
Vi ska vinna över a-?! Bli FRISKA och FRIA!
Eller hur?!
Styrkekramar ?
/Fibblan ?.

Det ska bli spännande att se om det märks någon skillnad när det gått ett tag.
???

???

Läraryrket ställer orimliga krav i dagsläget. Har du provat olika arbetsgivare? Det finns olika grader även i helvetet sas... En del privata alternativ, som startats av eldsjälar och hållits småskaliga kan tex ha satsat på en viss pedagogisk struktur som underlättar helheten. Vissa satsar på mindre klasser (tyvärr alltid med följden lägre lön för lärarna). Ett annat alternativ är att ta klivet till särskola eller resursskola. Tufft elevklientel, men små grupper, mycket enskild undervisning och väl tilltagna kringresurser. Och handen på hjärtat - en eller två elever som borde gå i resursskola finns i varje klass i den vanliga kommunala skolan, plus 28 elever till som ska ha sitt.

https://ehdin.com/15-saker-folk-upptacker-nar-de-slutar-med-alkohol/

Som många här, är du klarsynt och medveten. Man kan vrida sig snurrig av funderingar på varför man dricker. Jag jobbar också med människor (soc). Negativ stress är väl en av mina ursäkter till drickandet. Mycket skit från barndomen och svåra händelser genom åren.
Vi är många med dig som förstår din kamp.

Vi kämpar på!?

Kommande tid ska jag försöka förstå att suget kommer riva i mig.
Men jag måste stå ut. Alkoholen har för stor makt över mig. Just nu står jag ut med ångesten, självhatet, rädslan... enda sättet att hålla sig frisk från den här sjukdomen är att inte dricka. Bara nykter tid kan få en frisk. Jag hatar alkoholen, jag hatar denna kamp. Varför drabbades jag av denna förbannelse. ? Självömkan idag. Hopp om starkare psyke om några dagar..

Det här fixar du!? Mitt bästa tips är att försöka parkera ångesten ett tag, den tar mycket energi. När den känns som värst så ta ett djup andetag och lova dig själv att ge den utrymme en annan dag men inte nu, så ska du se att den klingar av. Det är ju "bara" tankar som lever rövare egentligen...sätt dem på plats och visa vem som bestämmer! Ta hand om dig idag!

Du gör rätt i att fokusera på det du tycker är viktigast. Jag vet så väl hur svårt det kan kännas att ha många påfrestande saker omkring sig, samtidigt som man försöker hitta ett bättre förhållningssätt till alkohol. Om du börjar där, hittar du säkert mer kraft med tiden att hantera det övriga i livet. Önskar dig en rejäl nystart!

Måste ta kampen nu. Vad som händer med frugan får bli vad det blir. Orkar inte med hennes humör så kommer behöva stänga av alla känslor för henne och ignorera henne helt. Den viktigaste kampen är den mot alkoholen. Ingen vet, fler anar kanske, men när jag är ensam antingen efter familjen lagt sig eller ute på resa finns det inte längre några gränser. De har suddats ut bit för bit. Den jag sviker är mig själv, det är bara jag som kan ändra på detta och förlåta mig själv.

Efter att ha läst en hel del kring just torrbaksmälla, så verkar det inte helt ovanligt att det kan hålla i sig i tre månader. Inte så upplyftande för en annan men bättre att veta vad man kan förvänta sig. Förr om åren behövdes tre dagar sen var man som ny, det här är ett starkt bevis på att man har ställt till det för sig...

Tycker du gör helt rätt i att vänta med alkohol tills du mår bättre i dig själv. Vi behöver nog jobba med vårt "privata självförtroende", yrkesmässigt är det intakt. Det är så klart ett tecken på osäkerhet att rikta så mycket negativa tankar gentemot sig själv. Jag är precis likadan. Varifrån kommer denna kritik? Själv kan jag härleda en stor del till min uppväxt. Förväntades alltid att vara bäst. Så är det än idag iofs, är 38 år.. Med sånt i bagaget så är det inte konstigt att man har svårt att hitta sitt egenvärde.

Tror man behöver fundera över varför det är så viktigt att ta åt sig av vad andra tycker och tänker. Speciellt såna man knappt träffar. En stor del av denna "kritik" är ju inte ens reell, utan något min hjärna kokat ihop utifrån diverse parametrar den plockat upp, blickar, suckar, energier ja inte vad jag allt vad som snappas upp. Sedan presenteras en mindre smickrande sammanfattning om mig själv, till mig själv som jag kan analysera till leda. Haha det är ju tragikomiskt alltså. Inte undra på att man dricker. Nä, det här måste jobbas vidare på om livet ska bli mer uthärdligt.

Du är en stor inspiration för mig Soffi!

Idag tänker jag vara nykter.
Ångest. Denna jävla ångest.
Men jag ska inte köpa alkohol.

Du är verkligen inte ensam att belöna/bedöva dig med alkohol i det yrket. Ni gör ett hästjobb med orimliga arbetsbördor. Har flera gamla vänner och bekanta i samma situation och det enda som verkar hjälpa är faktiskt att byta jobb.. Inte mycket pepp där men om en stor del är arbetsrelaterad, så ser det rent allmänt inte ut att lätta upp den närmaste tiden i den branschen...

Hur kom det sig att du var nykter i nio månader? Kanske kan tillämpa samma strategi nu? Och vad gjorde att du började dricka igen?

Bra att du går till botten med mående, självklart B12 och försök fylla på med övriga vitaminer och mineraler. När man mår som vi gör, så är det nog extra viktigt att försöka tillgodose de grundläggande behoven. Jag inbillar mig dessutom att det blir lättare att hålla sig nykter om man försöker vara hälsosam överlag. Det ger en skjuts i rätt riktning och all kost och näringsnivåer i kroppen påverkar ens mående i olika utsträckning. Märker direkt hur motivationen sjunker när jag satt i mig onyttigheter. De första dagarna när jag bröt med a var jag extrem och fick en extrem reaktion. Slutade tvärt utan nån nedtrappning och drack bara citronvatten och grönt thé, inte ens kaffe, och åt enbart grönsaker och vitaminer. Behöver inte ens nämna vilken chock det blev för kroppen, mådde förjävligt rent ut sagt, men det hade jag gjort oavsett vid den tidpunkten, så det kändes som om lite extra dåligt kvittade i det sammanhanget. Absolut inget jag rekommenderar till andra som försöker nyktra till men jag känner mig själv och det var den markeringen jag behövde för att ta mig ur den onda cirkeln. Därefter har jag ätit mer normalt och tröstat mig med godis emellanåt.

Anemi däremot vågar jag inte uttala mig om. Om du kan tänka dig att besöka hälsocentralen så vore det ju det bästa. För mig är det å andra sidan uteslutet, ogillar skarpt den öppna journalföringen.

Hoppas du mår bättre snart och hittar styrka i nykterheten. Jag tycker verkligen om ditt sätt att skriva och formulera dig och hoppas att du fortsätter göra det här. All lycka!

Igår var jag nära att ta första glaset. När jag kom hem vid ca 16.30 och skulle äta skaldjur till middag...då kom alla ursäkter och bortförklaringar farande genom huvudet. Hur jag klarade det vet jag inte riktigt. Jag velade och köpslog med mig själv. En timme senare kom maken hem och vi åt tillsammans och jag drack min vanliga A fria öl. Efter middagen är det mycket lättare. Då är det som om det blivit för sent att börja dricka. Det är den där stunden kl 15.30 och framåt som jag har en egen variant av Skalmans mat-och sov klocka. Sen gick kvällen sin gilla gång utan sug. Man måste be till Gud varje morgon om hjälp att vara nykter, vad som än händer, närmaste dygnet. ?