Senaste kommentarerna i forumet

Hej.
Ny här och här aldrig varit mycket för nätforum och liknande men känner att det är dags för en förändring så varför inte prova även det här?

Är en kille på 35 år med fru och dotter på 4 år. Har heltidsjobb som jag sköter bra, befordran inom räckhåll och goda relationer med kollegor. Föräldrar och syskon som alltid ställer upp. Kort sagt inga uppenbara problem i livet. Har dock kommit till insikt om att mitt drickande förstör för mig och mina kära.

Har precis vaknat efter min systers 30-årsfest, munnen smakar kompost och huvudet dunkar som om en marchorkester röjde loss därinne. Hade skitkul igår och tror inte att jag gjorde bort mig mer än någon annan.
Problemet är att jag och min fru hade bestämt att vi skulle bryta tidigt, hon åkte hem vid 23 och jag fortsatte till 05. Sov hos mina föräldrar då vi bor på annan ort och skulle köra hem någon gång mitt på dagen men frun och dottern har nu tagit tåget hem och jag kommer inte kunna köra förrän sent ikväll.
Det här är inte första gången det här händer, skulle snarare säga att det är standard, även om familjen vanligtvis väntar på mig.

Att dricka för mycket på fest är inte mitt enda problem, dricker för mycket hemma också. Mitt drickande sker oftast på fredagar, trött efter arbetsveckan köper jag hem en flaska vin och några öl, tanken brukar vara att det ska räcka helgen ut men dricker i stort sett alltid upp allt på fredagen. Håller mig sedan oftast nykter tills fredagen därpå. Denna typ av drickande har eskalerat de senaste månaderna och nådde en kulmen för två veckor sedan då jag spydde ner hela övervåningen och lät fru och dotter upptäcka det hela på lördagsmorgonen. Har efter det inte druckit mer än några folköl hemma men känner att det bara är en tillfällig bättring.

Börjar inse att jag förmodligen kommer att behöva sluta dricka helt, något som gör ont då jag älskar öl och vin. Har också lite svårt med det sociala utan alkohol i kroppen, svårt att se att jag alls kommer att uppskatta sociala tillställningar utan alkohol.

Tillagt i efterhand:
Texten ovan skrevs i sängen i extremt bakrus. Har nu nyktrat till och börjar känna mig som en människa igen.

Till ovanstående kan tilläggas att jag alltid har haft problem med mitt drickande, sedan tidiga tonåren har jag alltid varit den som blir fullast på fester, började med ensamdrickande som 18-åring då jag på helgerna ofta kunde hälla i mig 8-10 öl per kväll framför datorn, detta eskalerade ytterligare i 25-årsåldern då jag började jobba skift och fick fler lediga dagar, en period kunde jag hälla i mig större delen av en bib på en kväll.
Sedan dess har drickandet minskat, jag har gift mig och fått barn och har till viss del lyckats hålla mig i skinnet och minskat ner drickandet till en dag i veckan, denna dag blir det dock alltid alldeles för mycket, en flaska vin och tre öl är standard, om det finns hemma kan det även bli några glas whiskey på det.
Jag gör det mesta av mitt drickande sent på kvällen efter att dottern har gått och lagt sig så hon har än så länge inte påverkats så mycket av mitt drickande annat än att jag är bakfull på lördagarna och inte så aktiv med henne som jag skulle vilja. Hon blir dock äldre och kommer snart att förstå vad pappa gör på fredagskvällarna.
Min svärfar är alkoholist och min fru har även andra alkoholister i släkten något som gör att hon mår extra dåligt av mitt drickande, jag är rädd att jag snart har nått den punkt då hon väljer att lämna.

Kräksincidenten för två veckor sedan och gårdagens praktfylla får vara de sista, nu är det dags för mig att sluta dricka.

Tog första steget i morse då jag berättade för mina föräldrar och syskon med respektive att jag tänker sluta dricka och bad om deras hjälp att hålla mig på banan. Familjen har vetat att jag druckit för mycket sedan innan men inte att jag mått dåligt över det eller hur mitt ensamdrickande sett ut.

Jag har en dipp. Fortfarande trött, stel och huvudvärk. Kroppen har inte riktigt vant sig utan alkoholen känns det som.
Tristess och stress blandat. Tristess av avsaknaden av kickar, stress över att ha verkliga göromål som väntar. Saker jag skjutit upp, telefonsamtal att ringa. Jag är som ett litet barn som bara vill dra fram leksaker och härja runt och sen gråter krokodiltårar när det ska städas upp.

Igår var första dagen det kändes helt realistiskt att dricka igen. Suget gick inte att skratta bort. Livet kändes meningslöst. Inte meningslöst utan A, utan meningslöst för att jag inte vet vad jag gör här eller vem jag gör detta för. Jag har inga barn som är glada över att ha sin mamma tillbaka, eller man. Jag har liksom inte gjort bort mig inför någon eller försummat någon som är glad att ha mig tillbaka. Förutom mig själv. Borde vara en högvinst för mig själv att ha mig tillbaka? Men det jag fått tillbaka är en trött och slö liten skit som inte vill göra något, en som bara vill ha det bra och roligt och skiter i det viktiga. En riktig barnrumpa.
Blev några a-fria igår för att stilla suget.

Sen har vi det HÄR också: Män
Som jag beskrivit tidigare har det där med män aldrig riktigt funkat, min akilleshäl. Det är något som jag prioriterat lågt de senaste åren. Och nu när jag försöker vara nykter är det ännu mer lågprioriterat. Vad händer då?!? Jo, de senaste 5 veckorna har en efter en dykt upp och visat sitt intresse. Vissa lättare att "göra sig av med" än andra... Var kommer dessa män ifrån?!? Så här har det ju inte varit förut! Varför nu?! Den enda som hittills varit intressant är "Cola zero" (men ändå inte helt rätt). Jag är HELT nollställd i hur jag ska göra och bete mig, har INGEN aning om vad som är bra eller logiskt just nu. Det är som att nån högre kraft, universum eller nåt försöker ge mig de svåraste och minst intressanta utmaningarna först. Som att det sitter en sjuk och uttråkad liten gubbstrutt uppe på ett moln och tittar ner på mig, petar runt i mitt liv och skrattar.

Så, om det sitter en gubbstrutt där uppe, detta är till dig:
Jag ändrar mina prioriteringar!!
Jag VILL ha massor med män i mitt liv, ge mig flera!! Gärna snygga och charmiga med fula avsikter. Det vill jag ha.
Det jag absolut INTE vill ha är massor med pengar. Det behöver du inte slänga in i mitt liv. Det skulle bara vara jobbigt för mig just nu när jag försöker bli nykter. Tänk vad mycket jag skulle kunna supa då. Det skulle ju inte funka nu.
Där fick du lite att bita i, va!! Hur ska du göra nu?!

Om jag är bitter?
Ja.
Söndagen blir så illa tvunget nykter. Har saker att göra ikväll och ska upp tidigt imorgon.

Och många, många fler vita dagar
ska det bli..??!
Vad bra att du tagit hjälp utifrån också med att försöka komma "till rätta" med medberoendet! Det är också en resa som kräver massor, men som i förlängningen precis som med nykterheten, kommer leda dig till mer livsenergi igen?! Och visst hänger de ihop, så härifrån nu kan det bara bli bättre..??!
Jag har min dag 1 imorgon!
Nu kör vi FinaLisa?!
Stor kram
/Fibblan,?

Vet inte vad jag ska skriva här idag men känner fortfarande att de dagliga noteringarna här är så viktiga för min nykterhet. Om jag inte hela tiden påminner mig om varför jag gör det här känner jag att det är lätt att glömma, sväva bort och tänka att det inte var så farligt. Kom också på en grej som faktiskt skrämde mig i somras när jag drack som mest. Jag är en person som gärna väger för och nackdelar, ser risker och faror långt före alla andra. Det är ofta en ganska bra egenskap men i somras övergick de tankarna till att bli paranoida. När jag insåg att jag tänkte helt absurt så valde jag att sluta dricka. Känner mig inte längre nojjig på samma sätt. Tänk hur det där vinet som ska vara mysigt och en guldkant kan ställa till det. Det är verkligen ett gift. Vi är ju ganska många som druckit bort vår ångest men tyvärr blivit mer ångestfyllda av alkohol. Så jäkla lömskt.

Fortsätt så! ???????

Även om du har varit här förr och läst, så är det ett stort steg att du nu startat en egen tråd. Det verkar som att du har koll på vad som hjälper dig att vara nykter. Håll i det. Vet att förnuftet är en sak och handlingarna en annan, men du verkar ändå stark mitt i all ångest.

Jag tror på dig.

Kram

Kände mig lite låg igår, vet inte varför. Hade vänner här som drack vin medan jag drack alkoholfri öl. Kändes helt ok. Försökte analysera varför jag känner mig låg, hade inte att göra med sug efter att dricka ivf. Idag är det 2 veckor för mig. Känns superbra. ? idag ska jag packa matsäck o ge mig ut i naturen med kidsen. Ha en fin söndag alla!!

Tack vinäger ?

Tack för välkomnandet. Mina strategier i början av året var att lägga till aktiviteter jag inte gjort förut. Träna, skriva och måla och så läste jag mycket här på forumet. Den här gången ska jag inte bara läsa utan delta aktivt och ta hjälp och stöd här. I skrivande stund kämpar jag med ångesten. Målbilden just nu är att klara den här dagen

Välkommen hit till forumet!
Här är du i gott sällskap. Hur lyckades du motivera dig att vara nykter i nästan ett halvår? Det låter ju fantastiskt! Grattis till det! Kan du motivera dig med samma strategier igen eller krävs det något nytt denna gång, tror du? ?

Jag fick ställa om min nykterhetsapp nu på morgonen. Nu är jag tillbaka på första dagen på resten utav mitt liv. Men det är vi ju alla, varje dag. Jag har beslutat att ta det lugnt och en dag i taget. Mitt första delmål är september ut eftersom jag fått tid för neuropsykologiskt test, minnestest, sista september och då vill jag vara mitt bästa jag. Det var tre år sedan sist, precis som hjärnröntgen. När det testet är utvärderat får jag tid hos min läkare och svar på sammanlagda bedömningen. Hur mycket har försämrats av min kapacitet?

Vikten har ökat nästan lika mycket på en vecka som den minskade på en månad. Hur är det ens möjligt?

Jag har lärt mig så mycket under den här nyktra sommaren och fått många nya upplevelser. Det har sannerligen varit berikande. Nu har ju nyhetens behag lagt sig. Dock känner jag inte att jag "börjar om från början", absolut inte. Mina drygt hundra dagars nykterhet försvinner inte. De har jag kvar för alltid. De har jag fortfarande förtjänat. Ingenting är "bortkastat". Men våra liv är en färskvara som bara kan upplevas i nuet. Och det jag gör idag påverkar min morgondag. Jag tycker livet känns ensamt och tomt utan "kickar". Jag måste hitta andra kickar än A. Gärna något annat än att bli beroende utav en person också. Känslan av förälskelse var en eufori, starkare "kick" än A. Varför kan jag inte bara nöja mig med lagom? ?

Nu räcker det. Orken är slut. Att dricka ett enda glas vin till går inte. Inbäddad i en kemisk ångest kan jag inte tänka en enda vettig tanke förutom att detta har kommit till vägs ände. Det är över och jag vet att jag kan. Eller jag hoppas att jag kan. Höll upp nästan sex månader i början av året. Sen kom uteserverinssäsongen och nu ligger jag i sängen med svår ångest och mår så dåligt det bara går. Självförakt och jag ser mig själv långt nere i ett svart hål. Jag ska börja klättra, mot ljuset. Jag förstår att det kommer att bli mödosamt, motigt och svårt men det här är så ovärdigt. Jag har läst i många trådar här. Beundransvärda kämpande människor och jag vill ha sällskap upp ur hålet. Sätter på mig klätterutrustningen och tar ett steg idag. Ett nyktert steg. Jag vill ju vara fri!

Lite trött, lite seg men inte bakis!!?
Bara på dag 2 men nu ska de vita dagarna bli många, många fler!!
Önskar alla forumvänner en skön söndag?

Kramar
???

Har haft en jättefin och alkoholfri dag idag. Börjar se nöjet i att umgås med andra, hitta på saker och aktivera mig igen. Det är så himla fint. Visst snuddar tanken vid alkohol ibland, men det finns så mycket annat som är så himla mycket mer värt. Om jag får ha det såhär så är jag lycklig. Somnar med andra ord tacksam.

Vinäger: Tack för att du tittar in och lämnar fina och kloka ord. Jag tror precis som du att man inte ska fokusera så mycket på den där botten. Vissa når den och vänder då, men man ska också vara medveten om att det går att vända innan allt blir kaos.

Och sen blir det sämre. Och sen bättre igen. Osv osv osv. Idag har jag fått tänka en timme i taget. Andra helger har förflutit utan en tanke på alkohol. Det är nog med nykterheten som med resten av livet... Uppgång och nedgång, motgång och medgång, lättare ibland och svårare ibland. Ju större kamp, desto ljuvare är segerns sötma. Nykter lördag - check! Nu klappar vi oss på axeln och hoppas att nästa helg blir mindre kämpig ?

Välkommen hit! Jag känner inte heller igen den dagen-efter-ångest som handlar om vad man gjort, sagt osv på fyllan. Jag dricker för mycket vin ensam hemma i soffhörnet. Svårt att göra bort sig då. Likväl finns ångesten där när berusningen ger vika. Tänker att det nog är kemiskt. Hjärnans signalsubstanser i obalans, typ. Vad gäller grubblerier klår du till och med mig. Spännande tankegångar har du. Jag vågar inte ge mig in i dem desto mer, eftersom jag vet att jag får svårt att släppa de där frågorna som inte går att besvara. Och så kommer ”den stora meningslösheten” med tillhörande ångest som ett brev på posten. Efter en utmattningsdepression försöker jag öva på att stanna i det konkreta ”här och nu”, låta något jag kan se, höra, känna, smaka eller lukta uppta mina tankar innan de rusar iväg med mig åt femtioelva olika håll samtidigt... Önskar dig välkommen hit till forumet :)

Trots allt som hänt o hur jag mått o så jäkla nära jag varit, så har jag 54 dagar nykter! Jag har slutat på antabusen, men ej driuckit. Jag vill, jag kan, jag "behöver". Jag sitter o funderar på om jag ska. Men jag är bara så vilsen just nu. Jag vill bara dricka just nu, få koppla bort, få känna mig som mig själv lite, men försöker göra allt för att låta bli, varför vet jag inte längre. Jag vill nog bara inte känna att jag har misslyckats. Men sen har jag hur det än är fortfarande lyckats med 54 dagar. Det är i allafall miljoner tankar o känslor just nu, jag vet knappt vem jag är längre, har verkligen förlorat mig själv i allt kaos o det är otroligt skrämmande o frustrerande.

Välkommen hem!
Ha de nu nu bra o va rädd om dig.
Jag lyckades hålla upp i 20 dagar sedan drack jag på helgen 2 helger i rad dock inte jättemycket men.. Jag tror inte att jag kan bli helt nykter skall hålla det enbart fredag o lördag har jag bestämt hoppas det går. Sköt om dig?

Tack, Vinäger! Nja, inte så grym som ni kanske tror. Jag tog beslutet redan på planet ner att dricka under semestern och det beslutet ångrar jag faktiskt inte. Men väl hemma igen måste jag ta något slags beslut hur jag ska gå vidare härifrån. Vill jag fortsätta med AA? Vill jag vara helt nykter och börja räkna dagar igen? Nyhetens behag har passerat. Jag har mått så bra men det var ju mycket pga att min "vän" fanns där dagligen under flera veckors tid. De känslorna har äntligen försvunnit lika snabbt som de kom. Nu kommer den grå vardagen tillbaka och jag kommer fortsätta känna mig ensam. Risken är att jag snabbt börjar dricka dagligen igen. Jag vet varken in eller ut. Just nu är jag trött efter en lång resdag. Men härligt att komma hem till våra underbara barn. Jag får inte göra dem besvikna igen. Kramar till er alla! ?

Hej Vinäger, tack för peppen! Betyder mycket.
Det var nog faktiskt inte så mycket analyserande denna gången för en gång skull. Spritflaskan i pannrummet som jag gick och klunkade ur i tisdags blev en ny nivå som väckte beslutet ganska hastigt.
Några fler månader i mellanmjölkslandet har (bör) också fått mig förstå att jag passerat gränsen att lyckas med det.
Kan egentligen inte föreställa mig en spiknykter framtid än men just nu trycker jag bara bort såna tankar och försöker fokusera på att låta tiden läka alkoholhjärnan. Till skillnad mot hur jag brukar jobba men att pusha mig igång med träning, dieter och så fort som möjligt förtränga problemen.
Jag hoppas detta får mig att känna en början av alla fördelar bara jag vill och se att alternativet inte har en chans. Mycket handlar om inställning och vilja! Men, 30 dagar, sen tar vi fortsättningen.

Kram

Tack för dina varma tröstande ord i min tråd. Betyder så mycket just nu när jag ska dra mig upp ur det mörka hålet än en gång...
Jag är medberoende och har också ett eget beroende av vin i jobbiga perioder.
Håller på att lära mig hur jag ska avveckla mitt medberoende som tar så mycket av min livsenergi.
Måste verkligen, VERKLIGEN, klara detta nu.
Vinäger, jag tänker också så ibland att man kanske har forumvännerna på jättenära håll?☺️, lite läskigt och spännande på samma gång.
Men det hade varit kul att ses någon gång. Du var väl med på träffen i vintras?
Modigt tycker jag? vet inte om jag skulle våga...?
Men jag ska kämpa denna gången och lära av min erfarenhet: Ta aldrig det första glaset och Du ångrar aldrig en nykter kväll!!

Trevlig helg och många varma kramar till dig Vinäger och såklart till alla som behöver?
???

.

Ja jag skriver väldigt ärligt för det hjälper mig en del på vägen...en sorts terapi kan man ju säga.
Jag är fortfarnde på det klara med att det kommer att bli tufft emellanåt...så jag tar tillvara på alla bra dagar så gott det går.
Min dotter är 16 år och tycker såklart att det är kul att festa....det var litegrann därför som jag valde att berätta allt för henne, så att hon får sig en tankeställare.
Hon sa en sak till dom verkligen fastnade i mitt hjärta....jag har aldrig sett på dig som en alkoholist...utan bara som mamma☺

Om det har gått som det ska har du väl passerat 100 dagar nu. Jag väljer att tro det och skickar ett stor grattis. ? Om det mot förmodan intträffat något annat vet du ju att du är välkommen tillbaka när du vill. Uppdatera gärna när du känner att du vill och orkar.

Kram

Hur går det? Tänker på dig då och då. ?Håller tummarna för att det flyter på någorlunda åtminstone.

Kram

Vill bara skicka en hälsning och höra hur du mår/hur det går. ?

Kram