Senaste kommentarerna i forumet

smärtsamt inlägg, blev så berörd! ❤️ Även när det gäller kärleksrelationer, eller i detta fall, uteblivna relationer, är det precis så för mig också! Känns lite märkligt att läsa här på forumet om någon som skriver om sitt liv och sin vånda, och att det så på pricken stämmer in på en själv! Känns mindre ensamt och är så tacksam att jag hittat hit! Strulans tips om att inte dra mer byxorna ?förrän 1 års nykterhet har passerat ska jag ta fasta på, hehe! Tack Strulan ❤️! På den här nykterhetsresan ska jag, för första gången i mitt liv, vara ett stort ego och ta hand om mig själv, bara göra det jag själv vill och tacka nej när jag inte vill! Vad tror du om det Talien? Behåller du byxorna på i 1 år? ? Kram! Hoppas du får en fin helg! Dag 12 bränner vi av idag!

Jo du, kärlek och sex står väääldigt långt ner på min önskelista idag. Måste komma underfund med mig själv först. Jag ska vara ego nu, ett sunt ego ?
Måste bara försöka komma ihåg det här..
Kram!

Tror du satte fingret på något jag märkt finns hos 80 procent av alla tillfrisknande nyktra alkisar jag träffar. Det vi verkar ha gemensamt är just ”att klara det själv”, envisa, har bestömt sig. Den egenskapen kan vara bra säkert i många situationer men verkar också vara en rött bra väg in i missbruk. Och en superbra egenskap för att inte komma ur sitt missbruk. Tog ett tag för mig att förstå att egot på olika vis är en stor del av problematiken för oss med problem. Hoppas du får chansen att uppleva det jag skriver om själv via AA/sponsor.
Jag förstår om jag låter nyfrälst men blir glad om fler lyckas blir fria från den hör skiten :)

Tänker på dig/er kram Strulan ❤️❤️❤️

Det är ju märkligt hur man kan krångla till det för sig redan innan man ens gjort något! ?

Hoppas du orkar gå in och läsa ?? Det är svårt att stå emot när man mår dåligt! Kram

Nu är sommaruppehållet för ena torsdagsmötet slut så nu blir det dubbla möten på torsdagar framöver. Båda är så bra att jag inte vill välja. De ligger nära varandra och man har en kvart på sig från det ena stället till det andra. På det första mötet var det min första sponsor som delade sin "life story". Efteråt kramade jag henne och jag känner bara kärlek och respekt. Alla har vi vår egen väg.

Min vän var på nån fotbollsmatch idag så han var inte närvarande. Det känns lite tomt utan honom bredvid mig men samtidigt har jag ju underbara möten tillsammans med resten utav gänget så det går ingen nöd på mig.

Blir fortfarande inte klok på mina känslor för honom. Jag har inte för avsikt att förändra varken hans eller mitt äktenskap. Men jag skulle gärna vilja att han tog mig i sina armar och höll om mig - länge. Och jag vill njuta bara av pirret och glädjen att ses, skratta och flirta lite och kunna prata om nästan allt. Jag tror han känner likadant men han är väl lite klokare och lugnare än vad jag är. Jag känner mig som en tonåring utan konsekvenstänk!

Sen har jag träffat hans fru i kyrkan som också frivilligarbetar där ibland. En äldre, gråhårig liten dam som är hur trevlig som helst. I kyrkan hamnade han vid ett tillfälle i mitten med mig på sin ena sida och sin fru på den andra. Hur fina de här små ljuständningsstunderna än må vara så vet jag inte om jag vill fortsätta delta utav respekt mot henne. Vi har ju inte gjort något alls - ännu, men jag känner mig osäker på hur väl mina känslor syns utåt. Vi kvinnor har intuition. Det är inte ok nånstans ifall hon ens anar att något finns i luften mellan oss. Nog för att jag är en ny medlem i AA som fått nyckel till vår lokal där jag gör service men det förklarar ju inte mitt nyvunna kyrkintresse! Jag fick verkligen lägga band på känslorna i kyrkbänken när hans arm nuddade min. Det här låter ju inte klokt, det hör jag ju själv... Jag får be om Guds vägledning. Jag kanske förväxlar åtrå med bekräftelse, uppmärksamhet, förtroenden eftersom jag är svältfödd på så mycket redan. Här svamlar jag hej vilt i skydd av vår anonymitet... Jag vill vara lycklig och må bra men inte på bekostnad utav andras olycka. Hon är så vänlig och trevlig mot mig att jag får väldigt dåligt samvete gentemot henne, bara för mina tankar. Gud, ge mig sinnesro! ?

Fick rådet att om man är singel att behålla byxorna på första året och tror det är rätt. Jobba med sig själv och vara helt ego, för att sen kunna träffa någon på riktigt. Kram Strulan

Jag är singel och längtar efter nån att vara med. Dejtar gärna nykter. Kan faktiskt hålla mig nykter för en killes skull, för jag vill så gärna vara med nån. Har väl trott att om bara Han dyker upp kommer nykterheten automatiskt.
Men det är bara det att nykterheten gäller bara de där stunderna vi faktiskt träffas irl. Annars tar jag mig gärna några glas vin för att jag är så glad och nykär! Eller "en" öl för att våga svara ett sms. Eller en halv bib för att något gått fel...

Nu, efter 10 (snart 11) dagars nykterhet känner jag mig snarare lättad av att inse att möjligheten att bli nykter ligger hos mig, inte något jag ska lägga på någon annan.

Bakom mig har jag 15 års singelliv. Ett kärlekslöst förhållande innan dess. Några kortare romanser har jag haft och en lång "till-och-från-relation" men inget som blivit seriöst. Många många många sexuella relationer har det blivit. Inte för att jag vill det, jag har helt enkelt inte träffat nån som vill något mer än det med mig. Och så var det även långt innan alkoholen tog över.

Det som får mig både att gråta och på nåt rubbat vis att skämmas är att jag aldrig någonsin i hela mitt liv varit lyckligt kär. Och jag är närmare 40.
☝️
2/3 bib-varning för mig....
Men
Just idag är jag så förbannat inställd på fortsatt nykterhet. Jag kan inte säga att jag "ska ta tillbaka kärleken i mitt liv", som jag kan med träning, drömmar och karriär, jag kan inte ta tillbaka nåt jag aldrig haft. Detta får nog tyvärr bara göra ont tills vidare. Nykter ska jag vara iaf.

Snart nykter 11 dagar ❤

Grymt bra jobbat! Grattis

Det går bra... Ingenting sedan sist. Känns bra...

Kanske är det så att de skriver ut antabus lika smidigt som de skriver ut antidepressiva till de som är inne i en depression? Jag är såå emot tabletter, vilket jag vet låter fel eftersom jag häller i mig den andra skiten;( Jag har funderat mycket på AA o kollat upp att det finns i närliggande stad som är lite större, jag ska testa det om jag nu inte klarar det själv. Känns bara så fel alltihop, för jag är väldigt envis som människa, när jag bestämt mig för något så blir det så. Men jag har en känsla av att jag kommer klara några dagar, kanske veckor sen är jag i samma bana igen,. Alkoholen är en vidrig fiende;(

Stora kramar till dig idag!
Det är inte dagarna som är betydelsefulla egentligen, utan att vi tar hand om oss så gott vi kan. ❤️

Har ibland fått höra här på forumet att jag fått kämpa extremt mycket. Men jag upplever att även du har tvingats slåss extra mycket mot A-rösten och A-tankarna. Det är visserligen ingen tävling, men när suget går all in är det tufft.

Bra jobbat. Jag menar det från hela mitt hjärta. Verkligen bra jobbat!

Kram till dig

Rätt eller fel, min spontana tanke är: Kör, bara kör...

Nu vet ju inte jag hur din väns äktenskap ser ut, men när du beskriver ditt, så... Alltså, vi behöver närhet och bekräftelse i ett förhållande. Finns den fysiska möjligheten har vi i ett sunt förhållande också ett behov av sexuell tillfredsställelse. Inget att skämmas för, tvärtom...

Hoppas att allt går den väg som är bäst för er båda.

I vilket fall som helst, pirr är mysigt. Njut av känslan. ?

Kram till dig

Åh.. Tusen tack Ensam1984! Det är väldigt fint att höra att man faktiskt kan vara en inspiration när man ofta tvekar på sig själv o du ska veta att jag uppskattar det otroligt mkt, tack! Kram

Du har rätt i att jag klart skulle vara stolt över någon annan i samma sits, men något jag själv måste jobba med o även håller på med, att ej va så hård mot mig själv, men jag har alltid varit en mänska som bryr mig mer om andra än mig själv tyvärr, men det är en kamp det också! Men dag för dag fortsätter vi kämpa!

Även jag, som varit smal hela mitt liv fram till för ca fem år sedan, lider otroligt av alla extrakilon. Ibland är det bra att vara lite fåfäng, kalorierna är ju knappast måttliga vad gäller A. Alla sätt att låta bli är bra.

Skönt att höra att du ändå är ok.

Kram

Då jag inte orkar skriva så mycket som jag skulle vilja, skickar jag ändå en hälsning och en önskan om att allt slutar så bra som det kan.

Fy f-n för psykisk ohälsa.

Kramar i massor till dig. ?

uddda.. du måste tillåta dig själv att vara stolt. Om någon av oss andra skulle lyckas med det, eller någon som du känner skulle lyckas och ha utstått så mycket. Skulle inte du avundas dem och tycka att de var sjukt starka och vara stolt för dem? Det tror jag. För jag är det, jag är så sjukt stolt över dig.

Grattis så in i bänken... har ju följt dig hela månaden även om jag inte skrivit hela tiden och du är en inspiration - DU är en inspiration!

Kram

Wow! 1 hel månad utan en droppe A, ush det har absolut varit en av dem tuffaste, värsta månaden i mitt liv, med sjuka abstinens från helvetet som jag ofta trodde skulle döda, tårar, skrik på hjälp, ensamhet, ångest, panik, nykter semester, så otroligt många sömnlösa nätter o frestelser som jagat mig långt o länge. Men att jag klarat detta o ändå fortsatt kriga på med något som jag trodde skulle vara omöjligt är helt jäkla otroligt. Kan ej riktigt förstå det än även om jag önska jag kunde känna mig lite stolt o nöjd o att jag faktiskt gjort något bra! Men det är tufft o frustrerande, kanske jag är för hård mot mig själv eller så har jag inte riktgt förstått var jag är o vad jag faktiskt gjort! Fick en röd fin nykterhets medalj idag, tror jag kommer att ha den i fickan som en liten påminnelse om vad jag går igenom o vad jag har lyckats med, kanske ta upp den när det blir lite extra jobbigt o tufft!

Tänkvärt. Det är ju väldigt konstigt att något som för med sig så mycket skit kan locka än trots att man igentligen vet om vad de för med sig. Det tar ju väldigt lång tid att bygga upp en trygg och stabil tillvaro men de går ju väldigt fort att rasera allt...

Verkar som vården är inne på alternativa metoder som minskar sug etc bara för att kunna dricka kontrollerat. Helt sjukt tycker jag men har läkemedelsindustrin plöjt ner miljarder i utveckling måste väl pengarna in igen. Men jag kunde enkelt välja antabus för att få hjälp att bryta mönstret på en beroendemottagning. Det räddade mitt liv. Sjukt jobbiga månader på många sätt men den sjuka delen av hjärnan tystnade mycket efter det så kunde jag se min situation glasklart och även uppleva hur det är att leva nyktert. Finns inga krav på hur mkt man ska ha druckit, men leverprover tas för vissa kan reagera negativt på antabus så det håller dom koll på.
Angående AA - asså du träffar ju nyktra människor där och folk som inte vill dricka. Förstår rädslan men att vilja vara nykter är ju liksom inget att skämmas för tänker jag?
Annars kanske du kan åka till en annan stad eller ringa AA på ngt sätt o se om du kan få en sponsor från annan ort?
Bara förslag. :)

Pianisten, Väldigt bra inlägg du skriver. Känner väl igen mig i dina tankar. Jag var svag i måndags och tog mig en helt onödig fylla. Min övervikt, typ öl mage, 15 kg för mycket har alltid triggat mig. Vill ju inte ha dessa extra kilon. Vi måste kämpa både med vikt och alkohol. Livet är lite tråkigt när man aldrig får unna sig lite godsaker. Tycker gymmet fortfarande funkar för mig. Dessutom går jag som vanligt min 10 000 steg varje dag.
/MRx

Vissa saker jag har i bagaget bleknar faktiskt mer och mer (jag är bara ca 7 månader nykter). Vissa kommer jag ha svårt att förlåta mig själv för. Jag brukar jobba mycket på tacksamhet över hur det är idag, just nu, allt gott jag kan göra i framtiden. Det är liksom det enda man kan göra.
Sen ibland brukar jag tänka på hur mkt skit allt hade varit om jag fortsatt dricka dessa 7 månader istället. Det gapet som uppstår mellan hur jag har det i dag och hur jag är mot folk jämfört med hur det kunde sett ut om jag inte brutit med a gör mig ofta glad

Att vakna nykter, utvilad och positiv måste vara det bästa som finns. Att koka en oromantisk grå-beige havregrynsgröt med sockerfria tillbehör bara för du vet att din kropp mår bra av det och ändå känna ett ljus över dagen som komma skall. Att känna ett litet pirr över alla möjligheter du har idag, att fortsätta mot dina mål och känna mening och motivation.
Sen går man till jobbet och lägger sina 8 timmar. Plus diverse obligatoriska kringsysslor som restid, lämningar och hämtningar av barn, handling etc. Energin man vaknat med dräneras sakta under dagen och kvar på kvällen efter matlagning, disk, plock, tvätt, nattningar och i bästa fall ett litet träningspass någonstans där mellan finns bara en urvriden trasa.
Under de där sista 1-2 timmarna när man på sin höjd orkar ligga med halvöppna ögon framför tv'n för att ge sig själv en liten icke energikrävande underhållning känns plötsligt allt så meningslöst och deppigt igen. Vad av allt de där hoppet i morgonens ljus gav denna dagen mig egentligen..?

Två bra veckor nu där alkoholen begränsats till helgerna. Energin har stigit och lagts till att tugga in vardagsrutinerna igen och få huset i ordning efter sommarens freestyle liv. Det livet som självklart lett till hastigt påsmygande extrakilon igen och av de 10 jag tappade under första halvåret var nu 5 redan tillbaka. Jag fick jag fick göra ett val om jag skulle slå näven i bordet och ta tillbaka kontrollen över mitt liv och min kropp eller kasta bort allt för ännu en höst men flaskan som tröst.

Ytligt eller ej men de där kilona har alltid varit min starkaste motor till att ta tag i mitt liv och det verkar ha fungerat för att vända det även denna gången. Jag har slitit så många månader i mitt liv för att få bort övervikten och jag mår aldrig bättre än när jag äter bra, tränar och trivs med min kropp.

Så då är det bara de där förbannade kvällarna kvar att övervinna. Varje nykter kväll i känslan av meningslöshet och deppighet sliter lite mer. Igår öppnade jag barskåpet och bara tittade på whiskyflaskan. Drömde mig bort i några mikrosekunder att segla ur de jobbiga känslorna. Men hjärnan segrade igår åtminstone och idag grydde en ny ljus morgon som ett kvitto på mitt val. Men jag kan aldrig svara på vem som vinner ikväll, imorgon eller nästa vecka.
Jag måste komma runt det på nått vis. Men hur fyller man sitt liv med meningsfulla saker när all energi går åt till det man "måste" göra för att livet skall fungera enligt samhällets normer.

Gud vilket självömkande gnäll det var idag.