Senaste kommentarerna i forumet

Hej! Ny här! Hittade denna sida och läste en tråd av Pellis som jag tyckte om!
Jag har varit halv, eller hel, full varje kväll under semestern. Och har druckit vin dagligen under de senaste typ 10 åren. Jag har dolt det väl; rödvin kan döljas i färgade cola-glas för då ser det ut som Coca-cola ju!
Eller drickas i tvättstugan när man stryker tvätt. Dock är det jobbigt att smuggla in alla bag-in-boxar. Och man får handla på olika Systembolag för att inte få skämmas! Min make vet inte alls omfattningen av mitt drickande, även om han tycker att det han vet är "för mycket" på helgerna. Han ser dock inte vad jag dricker på vardagarna... Det har gått helt överstyr med drickandet! Maken har påpekat att jag, på en söndag, blev helt plakat så att även sonen blev orolig! Jag skämdes som en hund och skyllde på att jag tagit Lergigan-tabletter. Det var en lögn; jag var så jävla packad så jag kissade på mig faktiskt!! Förvisso hade jag tagit Lergigan också, men de brukar inte påverka.

Min bästa vän är nykter alkoholist. Hon säger att jag är "nära" beroendesjukdomen. Men hon vet inte heller om hur mycket jag faktiskt häller i mig!
Jäklar vad man blir duktig på att manipulera och ljuga när man är missbrukare! För nära och kära! Jag kan prata med henne i telefon trots typ 1 promille i utandning och hon märker ingenting! Ändå vet både hon och jag att missbrukare ljuger och manipulerar, men jag är tydligen duktig... tyvärr!

Det är första gången jag säger/skriver detta; att jag faktiskt är missbrukare av alkohol! Och det har sedan länge påverkat min vardag. Idag, t.ex., så har jag "migrän och kräks". Sanningen är att jag inte kunde köra till jobbet i morse! Eller jag kunde säkert, men jag "blåste inte rent" i morse i Drägern som jag köpt. Den har jag såklart också gömt för min man så han inte ska se att jag blåser varje morgon. Den jäkla apparaten har ju ett räkneverk för varje prov man tar!

Jag är så jävla less på alla lögner som jag börjat med, smusslandet och att det första jag gör när jag kommer hem är att hälla upp ett stort glas vin!! Eller tre...

Så-och detta tar emot så för jävligt!!!- jag är alkoholist! Tur att man är anonym....

Ja, nu har jag berättat allt fruktansvärt om mitt missbruk! Skönt och behövligt att få sätta det på pränt! Och att få vara helt ärlig, fast man skäms som fan när man läser det!!!
Jag skulle gärna gå på AA-möten, men eftersom jag är lite av en halv-offentlig person genom jobbet så känns det inte bra att göra det i min lilla stad!

Men imorgon så är det slut med alkoholen för min del! Hoppas jag... Jag ska försöka i alla fall!! Jag måste!! Man kan allt man vill!!

Hej Pertta-67!
Jag har inga piller nu. Men när jag första gången bestämde mig för att ta hjälp för det beroende jag utvecklat, så fick jag naltrexon utskrivet mot suget och antabus, för att s.a.s omöjliggöra drickandet. Naltrexon tabletterna åt jag i en månad skulle jag tro. Vet ju inte hur det hade varit utan..men det tog inte bort suget för mig..kanske hade varit sju resor värre utan dock, vem vet. antabus tog jag aldrig. Jag fick också ett uttag av ångestdämpande oxsascand, som hjälp de tre första dagarna mot den värsta abstinensen. Detta fick jag tillsammans med ett par träffar med en alkoholterapeut. Detta sammantaget var till hjälp för mig då. Och även om jag inte tar några mediciner idag, så tycker jag att man ska våga prova om man känner att den hjälpen behövs!
Lycka till ?!
Kram
/Fibblan ?

Du har hittat hit och skapat en tråd, du vill veta lite kring andras erfarenheter av mediciner för alkoholberoende. Klokt att starta en tråd och fråga, ibland tar det lite tid innan man får svar och man kan behöva skriva flera gånger. Berätta gärna lite mer om du vill, om du själv har tankar om det, funderar på det eller liknande.

Välkommen hit hur som helst, bra att du tog steget att skriva här!

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Du var här tidigare sen tittade du in och startade en tråd nu igen. Kanske en tanke om att fortsätta din resa med alkoholen och ta stöd av forumet här. Du har döpt tråden Limbo. Berätta gärna lite mer, om du vill såklart- vad du tänker kring det, hur det går med alkoholen nu så kan vi försöka ge dig stöd här på forumet.

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Du har hittat hit och nu startat en tråd. Du vill ha stöd i att göra denna förändring innan det går länge, innan du når botten. Du drar i handbromsen och vänder här klokt. Det är svårt att ta första stegen och detta är ett stort steg du tagit nu, berättar ärligt och öppet såhär på ett forum där andra kan läsa och ge dig stöd. Bra gjort!

Du går också på AA, trots att det just nu inte känns som det hjälper fortsätter du gå- starkt jobbat! Du ger inte upp!

Ibland kan det ta lite tid innan man får flera svar och man kan behöva skriva många gånger, en del använder det också lite som en dagbok, liksom sorterar, berättar för sig själv och andra som vill läsa hur det går. Du använder ju forumet precis som du själv vill såklart. Igen välkommen!

Det går hur bra som helst. 2 veckor nykter + någon dag. Det är helt fantastiskt. Jag har gått ner 5 kilo haha. Har bra energi. Sover som aldrig förr. Är utvilad som aldrig förr. Jag spenderar så lite tankeverksamhet åt ölen i källaren och det är najs. Jag har till och med vågat mig på att bjuda folk på besök på öl. Gått ner och tagit öl, gett dem men inte tagit själv. Och det gick hur bra som helst!

Jag använder ju den här "I am sober" appen. Enligt den har jag sparat över 600 spänn och 30h på att inte dricka. På två veckor!! Helt sjukt. Pengar som man kunde gjort annat roligt för.

Jag tror även jag lyckats pinpointa till när mitt "normala drickande" gick över till riskbruk/alkoholism. Det var när min mormor gick bort. Vi stod varandra väldigt nära och det tog så jävla hårt. När det var mycket innan var det när min hund blev sjuk. Så jag måste verkligen passa mig i kriser.

Lycka till allihopa. Vi fixar det tillsammans! :)

Välkommen hit! Önskar dig all lycka till. :)

Förstår dina känslor. Grattis till så lång tid! Jag har också börjat reflektera över om man kanske tog fel beslut, att sluta helt eller man kanske bara skulle trappat ner? Men sen samtidigt. Det är liksom bara två veckor och man försöker redan komma i kontakt med alkoholen. 2 veckor är inte lång tid alltså i det stora hela. Men jag hoppas du tar ett beslut som fungerar för dig :) Ha det bra!

Vad tufft du har det tänker jag?. Vill sluta, vill och söker mer hjälp. Men kommunen var inget alternativ som jag förstod det och landstinget kan inte längre erbjuda. Vilket i sig är konstigt, visst är det väl fritt vårdsökande..? (?) Och är det dessutom det landsting du tillhör, så blir det ännu svårare att begripa. Hm.
Nåja, du är här iaf. Och jag vet inte om du tidigare skapat ett inlogg eller en tråd här, och ibland ger det minst lika mkt att bara läsa. Men bara det att du har skapat ett utrymme där du fritt kan skriva av dig utan att bli dömd, kan faktiskt vara ett viktigt steg i förändringsarbete som du vill göra. Och som strulan sa, finns det ett program även här. Har dock inte provat eller gått det själv. Men allt är väl värt att försöka. Att ta den hjälp som finns! Och vi är många här som kan stötta och peppa?, och vi kan hjälpas åt i den här kampen. Tillsammans är vi starka! Men som sagt ibland behövs mer hjälp än så. Och en läkarkontakt måste du ju kunna ta och få. Vården måste ju kunna erbjuda den som vill sluta dricka, hjälp o stöd i form av medikament och remiss till terapeut..?.
Önskar dig all lycka till på din resa?!

Och det är inget fel på din karaktär. Det där är bara en förlegad syn på vad vi sliter med som har utvecklat ett beroende..
Det går att bli fri! Steg ett, förutom att sträcka ut handen och be om hjälp, som du gör nu?! Är nog också att våga tro på att det går..förstår att det kan kännas omöjligt och ibland kan det också vara provocerande att det kan verka så enkelt för alla andra. Det är det inte. Och många av oss har gjort flera vändor här,.och många olika bumps in the road, hör tillfrisknandet till. En del finner stöd i a.a. etc.
Vi har alla olika förutsättningar och olika utmaningar i det förändringsarbete vi gör. Men gemensamt är att vi vill något annat än det som är nu. Och det vill du också! Så välkommen in i gemenskapen och hoppas det kan ge dig något?!
Kram
/Fibblan ?

Välkommen hit, hoppas du finner det nyttigt att vara här och att det hjälper i den mån det kan :)

Så härligt att det går bra för dig:/ kram Strulan ?❤️?

Ett bra första steg och här finns många kloka människor med goda råd och insikter om denna jävliga sjukdom.
Att ta hjälp är svårt, blev själv tvingad men det blev också min räddning min alkoholterapeut ör så viktig för mig.
Det finns ett sådant bra självhjälpsprogram här inne, öppnar ögonen och ger ett bra stöd.
Så igen välkommen hit// Kram Strulan

Fint att du delar med oss gröngölingar som får insikt och kamp fortsätter även om vi är nyktra. Hoppas få bli lika klok som du och kunna bromsa och titta på situationer lite utifrån. // kram Strulan

När jag var ung drack aldrig alkohol. Sedan flyttade jag till Italien och drack ibland vin till maten. Då hade jag inga problem alls. Jag började dricka ohälsosamt efter att jag hade flyttat ihop med en man. Han var alkoholist (men det visste jag inte då). Han drack dagligen, vilket jag förstod senare. Vi drack när vi träffades. När vi sedan flyttade ihop drack jag allt oftare för att till slut dricka i stort sätt varje dag. Var bakfull ngn enstaka gång, nu får jag ibland minnesluckor. I vart fall blir jag osäker på om jag minns rätt. Jag skäms över mitt drickande och dricker därför nästan bara mycket när jag är hemma. I sociala sammanhang dricker jag måttligt och kan behålla kontrollen. Men hemma dricker jag ofta tills jag somnar. Jag har för länge sedan insett att jag behöver hjälp och har sökt, men där jag bor blir jag hänvisad till kommunen och dit vill jag inte gå. Sedan min man dog har det bara blivit värre istället för tvärtom. Jag dricker mer än jag ngnsin gjort tidigare och jag försöker sluta, men skjuter det bara framför mig. Under de senaste åren har jag haft få nyktra perioder och ett längre uppehåll. Jag dricker sällan starksprit och det enda drickande jag kan kontrollera hemma är rödvin. Jag kan ta ett halvt glas till maten och sedan inget mer, men rosé- och vitt vin, som jag tycker är gott dricker jag som sagt tills jag somnar. Sedan min man gick bort dricker jag bara när jag är ensam och det är nästan varje kväll. Det har börjat påverka min lediga tid. Jag genomför inte saker som jag bestämmer mig för att göra, utan dricker i stället. Jag vet ju och känner ju att jag mår så bra när jag inte dricker. Då är jag glad. Det finns bara fördelar med att sluta; psykiska, fysiska och ekonomiska. Men varför är det då förtvivlat svårt? Jag känner att jag skulle behöva prata med ngn. Sökte mig till landstinget, men de hjälper inte längre alkoholister från min stad. Min morfar och min morbror var alkoholister. Så jag antar att jag har den där fördöma genen. Jag har läst här på forumet om människor som är så himla duktiga och modiga och som har slutat dricka eller kämpar med att sluta. Jag tycker ni är så himla duktiga. Själv känner jag mig bara karaktärslös.

Vi är ju på samma dag du och jag. Hoppas att du får en härlig dag 12! Kramar från ?

Jag tror att det går lätt för att du har motivation. Det gäller ”bara” att hålla fast vid den och om och om igen påminna sig själv om varför man gör det här.
Aldrig första glaset! ??????

hur länge jag varit nykter så pågår livet utan att jag styr eller vill/kan lägga mig i.

Just nu händer saker i min närhet som jag omöjligen kan påverka fast hela mitt inre skriker NEEEJJJ!!! Jag vet ju att jag ska acceptera det jag inte kan förändra men ibland är det riktigt riktigt svårt ! Skeendet nu gör mig bara ledsen och hade det varit förr i tiden så hade jag supit mig medvetslös men idag måste jag möta verkligheten och se till att hantera det på bästa möjliga sätt. Jag gör en liten fuskis och reser bort några dagar för att få lite distans, inte bara via antal mil utan även själsligt, kanske kan jag se allt ur en annan vinkel när jag kommer hem ? Jag vet ju att om jag gör bra saker för min egen skull så förändras mitt liv till det bättre.

I förrgår pratade jag med en aa-kompis som jag besökte förra året och kontakten har, av olika skäl, varit i stort sett obefintlig sen dess. Och jag fick en väldigt obehaglig magkänsla : Inte på grund av alkohol utan gamla minnen från min dementa mamma. Han hade uppenbarligen glömt bort vår träff, vad vi pratade om och jag kände att min gamla rädsla växte från mitt inre. Allt stämde in på när mamma gick in i sin demenssjukdom. Vet faktiskt inte vad som är värst : En aktiv alkis eller en kär vän/släkting som försvinner in i demensens värld ? Båda sjukdomarna är ju förvillande lika varandra med skillnaden att alkoholismen är fullt ut behandlingsbar om jag väljer att inte dricka.

Just nu är jag lite småsur för att jag inte får tag i 40-talskläder så jag kan åka till 40-talshelgen i Helsingborg !!! Men jag får se fram emot min alldeles egna resa istället !!

Ta hand om er, välj livet, och ta inte första glaset !

Fint att läsa din tråd och att det går så bra för dig.???

Önskar dig en fin tisdag☀️

Kramar
???

Ännu en dag 13, och inte ett sug på himlen?
Är åter förundrad över att det går så lätt, är det normalt...?
Hmm, blir lite misstänksam men ska inte locka fram några idiotiska tankar nu..
Bara tänka: Aldrig ta första glaset!!

För övrigt så blir det städning idag. Igår såg jag dammråttor och dammlager lite hör och där. De ska bort idag!?
Plus hinna med lite annat fix.
Ha en skön tisdag alla medkämpar?

Kramar
???

Nu en ny dag med friska fläktar, det vill säga inga unkna alkoholdimmor....
Visst är det härligt! ?

Kramar
???

Nyhetens behag över att vara tillbaka på jobbet varade sisådär en kvart, men jag klarade av det jag skulle göra.
Hade lagat vegansk köttfärssås & spaghetti på söndagen som räckte en dag till. Skönt. Dammsög hela huset, tvättade en maskin, vilade och gick på ett träningspass på kvällen, blev genomsvettig. Älskar verkligen att ta ut mig. Det behövs.
Svårt att somna när tonåringarna är lediga och kommer hem sent. Men nu ska jag försöka sova sött, i sovrummet slumrar katten, hunden och ena ungen intill mig.
Känner ödmjukhet, ömhet när jag betraktar dem.
Imorgon ska bli en bra dag, för oss alla, hoppas jag. Inget större sug efter alkohol en blank vardag längre, vilken lycka! Jag ska fira när jag nått dag 90, fast vet inte riktigt hur - dock INTE med champagne?
Tack finaste vänner för era kommentarer, de betyder mycket??

Avgiftning hos beroendeakut låter ju som en bra tanke du hade. Är det något som hindrar dig från att lägga in dig och få hjjälp? Lider för övrigt med dig, själv varit nästan lika djupt i klorna på alkoholen i perioder och abstinensen är ju ett helvete att ta sig igenom.

Så,.så.gott.att höra att du känner dig trygg i din nyktra tillvaro??! Längtar också till det och har massor med tillförsikt faktiskt (!)?.
Bra att kunna njuta av det, samtidigt som du påminner dig om dina tidigare erfarenheter som säger dig att inte släppa garden för det. Det är lite liknande tankar som farit runt hos mig under dagen..att vara glad och nöjd över hur det känns nu. Hänge sig åt det. Njuta och vara tacksamma för att det just nu känns positivt. För vi vet båda att det kan svänga, och med.största sannolikhet kommer vi stöta på patrull, men vi gör nog bäst i att ta det då och just nu bara tillåta det som känns positivt. Det vi ger näring och energi tenderar ju växa, så jag hoppas på det för dig, för mig, för oss alla?!
Och det där mantrat är oslagbart ??!
Så länge vi kan hålla i det, löser sig resten?!
Kram och godnatt
/Fibblan ?

Herregud vad det flyter på - redan tvåsiffrigt! Fantastiskt bra gjort?!
Och du känns så stark och beslutsam!
Härligt att helgen blev så bra också! Det ger mersmak förstås ?!
Så glad för din skull?!
Dag 1 för mig. Avslutar den nykter
och tillfreds??!

Kram och godnatt!
/Fibblan ?

Dag 12 för dig, eller hur?
I övermorgon två veckor! Så bra jobbat av dig! Och älskar ditt mantra. ???