Senaste kommentarerna i forumet

Tack för ditt svar Pellis, jag blir jätteglad när andra delar med sig av sina erfarenheter och historier ? Ja, jag är nog sådan också som gärna vill ordna upp allt och att det ska bli så bra igen och min man brukar också gå runt och tjura ett tag...ber till en högre makt att han återhämtar sig. Jag går som på nålar och försöker göra allt för att underlätta, gottgöra och återfå hans förtroende. Alkoholen gör en ju så egoistisk och självupptagen på något sätt, vill komma bort från det och bli mer empatisk igen. Ska försöka leta upp några bra böcker i ämnet alkohol som kan vara till hjälp, funderar på ”tänk klart- få kontrollen över alkohol och få ett lyckligare liv” den gavs ut 2018 så den känns aktuell. Någon som läst den? Tänkte också läsa ”jag som vad så rolig att dricka vin med” men den verkar vara slutsåld på nätet. FÅR INTE FALLA TILLBAKA.

Så dyker det plötsligt upp, suget. Eller kanske mer en ihärdig liten röst som viskar: "Du kunde ju lätt hålla uppe i tio dagar, du har inga problem. Gå tillbaka till den trygga tillvaron med vin i soffan på fredag"
Jag svarar "nej" och "var tyst!", men den är ihärdig den lille jäkeln. Jag VET att det bara är alkoholen som talar och jag tänker inte lyssna. Ska stå emot, men f*n vad tjatigt det är!

Jag fortsätter med nykterheten och hoppas de blir lösningen på det mesta tror att de blir en bra början. Känner redan att de känns bättre allt eftersom dagarna går.

Dag 2 känns bra och jag känner att i stunden har jag valt att bli nykter förhopningsvis för all framtid
Känner att det är skönt kolla in här och slippa vara så Ensam och få ta del av alla

Tröttheten kommer och går. I början är det extra jobbigt... kroppen måste lära sig att leva utan giftet. Jag tror att det faktiskt är det naturliga tilllståndet, men vi är så vana vid att dricka när vi är trötta eller extra trötta pga vi har druckit. Även om vi är trötta som nyktra så får vi ändå mer kvalitetssömn när vi sover. ?
Ha en fin dag Soffi

Laddar för ännu ett långt pass på jobbet... det borde vara lugnare idag. Hoppas på det. Jag vred till ryggen på något konstigt sätt i duschen... så nu har jag ryggvärk också. Jag är i alla fall INTE bakis vilket jag är tacksam över.

Hoppas ni får en fin dag! ?

Jättestort grattis till 100 dagar och att du står stark även om det är jobbigt just nu ❤️

Ville bara titta in och säga att jag tycker du är grym! 100 dagar, WOW!

Min app visar nu 100 dagars nykterhet! Helt ofattbart. Idag har jag en arbetsintervju på eftermiddagen. Jag är inte särskilt nervös. Jag lägger all min oro i Guds händer. Det som är meningen ska ske kommer att ske. Känns "lugnt och tryggt".
Nu har klockan passerat tio då det är en liten ljuscermoni i kyrkan. Jag vet att min vän och hans fru är där. Jag är inte där, ska inte vara där och kommer inte vara där mer framöver. Jag förstår honom inte. Varför ville han så gärna att jag skulle komma till kyrkan? Nog för att den är vacker i sin enkelhet, intim och varm atmosfär men ändå. Vad skulle jag dit att göra? Nu har jag senaste två dygnen vaknat och gråtit i vargtimmen. Hoppas det går över snart.
Ikväll är det möte men jag vet att han inte kommer vara där. Han berättade nyligen att han är upptagen med annat just ikväll. Det är nog bra för mig. Känner mig osäker på hur jag kommer att reagera nästa gång vi ses. Saknar honom fortfarande... ? Eller saknar jag illusionen av honom?

Idag är jag på dag 10 av nykterhet. På något sätt känns det speciellt med tvåsiffrigt. Nu har jag förvisso inte klarat dagen än eftersom det bara är morgon. Tanken är dock att vara nykter och dessutom är det väldigt bökigt att få tag i något att dricka ändå (systemet är inte nästgårds precis). Men ja, man ska ju aldrig ropa hej såklart.

Inatt drömde jag förresten att jag drack. I drömmen var jag på någon slags tillställning, drack två stora glas rödvin och kom sedan på att jag på så sätt förstörde min dag 10 och fick börja om. Ångesten! Har sett att det är vanligt att drömma om alkohol men på något sätt tänkt att det inte gällde mig. Tänkt: SÅ mycket har inte jag druckit, det är de som druckit mer som gör det. Återigen så visar det sig hur otroligt icke-unik jag är i mitt drickande. Lärdom mao.

Oj, intressant, jag hade ingen aning om att suget kan maskera sig. Tidigare erfarenhet för mig är att jag brukar bli TÖRSTIG, alternativt få en molande huvudvärk som jag naturligtvis vet med vilken medicin den ska behandlas...
Men då får jag väl bara utöka beredskapen.
Gårdagen gick bra, om än i ett töcken. Det jobbigaste var nog att någon hade lagt extra bly i vikterna på gymmet, inte den typ av humor som jag uppskattar, men men, det var väl inte så farligt.
Sen var jag faktiskt hjälpt av tröttheten också. Tog mig igenom ett möte av värsta sorten (ni vet ett sånt där utan tydlig agenda, utan tydliga beslut, utan effektivt tidsutnyttjande, mer som en lååång fikastund där alla får säga sin åsikt oavsett om det har med saken att göra eller inte) utan att ens orka bli irriterad, och ingen märkte nog (?) att jag heller inte orkade bidra eller styra upp mötet som jag brukar göra.
Hade en flyktig tanke om att ett par glas vin vore gott när jag kommer hem, men väl hemma stöp jag i säng vid halv nio!
Idag är jag inte alls lika trött, även om jag inte riktigt kan använda ordet "piggare".
Så full av tillförsikt att det här kommer att bli en bättre dag, så säger jag "Välkommen dag sex!"

...med pratandet, mycket kommer att ge sig när det gått ett tag. Grattis till alla dina nyktra dagar förresten! Tror det kommer att bli så mycket bättre när du slutar tänka på hur din sambo/man mår. Tänk på dig själv hur duktig du är! Förlåt men jag känner igen mig så mycket i hur du skriver om den du älskar dvs sambo/man. Många här inne har så förstående och stöttande män/kvinnor men jag har inte det. Jag har en man som inte är intresserad av att umgås med mig bara när han själv vill och på hans villkor. Annars sitter han gärna nere på sitt kontor i källaren. Vad har hänt då? Jo mitt enda sällskap har ju varit att ringa och prata med mina väninnor samtidig som jag smuttat på vinglas och rökt. Ohållbart men den bistra sanningen. Han blir irriterad, jag blir irriterad och så är snöbollen igång.

Vi kvinnor eller iaf jag har en förmåga att vilja ordna upp allt direkt och sen gå vidare. Min man behöver vara lite "grumpy" ett tag. Han säger inget som är onödigt att säga utan bara praktiska saker.

Ja nu blev så att jag skrev om mig själv i din tråd men jag ville bara förklara hur jag tänker. Jag tänker alldeles för mycket och ofta så lägger jag mig i underläge. Känner mig kuvad liksom. Jag e inge bra, jag är inge snygg, jag kan ingenting... osv osv

Vi får vända på det! Grymma är vad vi är! Kram på dig!

God morgon!
Härligt att du känner att det blir en bra dag :-).
Klart att du vill ordna upp allt med din sambo, det ska ju kännas mer än bara ok i ett parförhållande.
Om du är osäker på om han vill gå och prata med någon eller inte så har han kanske heller inte fått något konkret att ta ställning till?
Prova att boka en tid. Sen kan du fråga honom: "Vi har en tid hos en parterapeut på onsdag kl 16, vill du följa med?" Då kan han bara svara ja eller nej. Blir svaret nej så går du ensam utan att göra för stor affär av det (terapeuten kommer att förstå, inte ovanligt att någon kommer ensam).
Så tänker jag, men du gör naturligtvis som du själv känner är bäst!
Kram!

Uppe tidigt idag! Känns som att det kommer Bli en bra dag! Känner mig stark i att avstå! Kändes ok mellan mig och sambon igår, han säger inte så mycket men verkar lite mer uppåt. Från att säga att allt är fruktansvärt och svart är han nästan som vanligt igen. Men han verkar inte riktgt vilja gå och prata med någon heller... blir så osäker. Vill ordna upp allt!

Endera kan du hänga här, jag är inne på forumet några gånger varje dag så svar får du garanterat...sen om det är så kloka svar är ju en annan fråga☺
Tycker det är sjukt hur mycket alkoholen förändrar och förstör för en, var ju bara tanken på nästa fylla som fanns i mitt huvud förut...barn och make fanns som bara med i bakgrunden.
Nu när jag varit nykter att tag så här saker ändrats drastiskt..tror att det handlar mycket om självförakt när man dricker som mest, och att man dricker för att döva känslorna, jag har haft jöttesvårt att sova i flera år...
Och drack för att kunna sova, nu förstår jag att det var alkoholen som gjorde att jag inte kunde sova ordentligt...men det är klart att nykterheten är annorlunda för alla...första tiden kan ju vara fruktansvärt jobbig för en del.
Än hur det är så vill jag inte tillbaka☺

Tack Rosenhill för ditt inlägg. Jag vaknade nyss med en känsla av sorg och tänkte genast på min vän. Tårarna rinner igen. Det är klart att jag varit både sarkastisk och egoistisk i mitt tidigare inlägg. Försvarsmekanismer kallas det. Dessutom är det här forumet min ventil.
Ja, det gör ont när knoppar brister... ?

Jag är rätt ny här, så vet inte riktigt hur det funkar.
Vill diskutera och skriva av mig med andra i samma sits.
Ska jag starta en egen tråd eller hänga på här?

Så underbart att kunna glädjas åt andra saker än alkoholen!
Jag vet inte när jag färgade håret senast, målade naglarna, sminkade mig, eller ens rakade benen..
Förstår inte hur min man stått ut...
Jag har trott att han inte märkt något, jag har druckit i smyg, och han har inget sagt... Men häromdagen grälade vi om något, minns inte vad det var. Men han tappade besinningen och skrek: du och din jävla ALKOHOL!!!
Jag är nykter nu, och kan som vanligt inte sova...

Haha, jamen precis så! Priset är att man får stanna kvar och stressa ihjäl sig ;)
Kram Mirabelle!

Men usch... Snacka om att sätta sina arbetstagare i en omöjlig situation. Och den som kan trolla med knäna och leverera det omöjliga utan invändningar får den stora ”äran” att vara kvar efter ”effektiviseringen”. Offentlig sektor i ett nötskal. Hoppsan, jag är visst också bitter ? Kram till dig iaf

Tack för din kommentar. Jag förstår absolut vad du menar. Det heter väl typ "dry drunk" på engelska. Jag ska försöka jobba med alla sociala situationer och försöka njuta av dem utan alkohol. Enligt mig är det lättare efter typ några veckor nykter då det känns mer naturligt men vissa saker kan jag göra såklart - typ gå ut och äta, gå på konsert osv. Klart man inte ska sitta inne och sura bara för att man är nykter ;) som du säger så romantiserar man alkoholen men sen leder det ändå alltid till skit och så ångrar man det.

Idag har varit en riktigt jobbig dag. Jag är stressad över det nya jobbet, trodde faktiskt inte att det skulle vara så intensivt och jag jobbar ändå deltid. Men det är 7+ timmars pass och oftast utan paus eller lunch... och vi springer fram och tillbaka mellan patienter och ska städa och organisera emellanåt. De anställde mig och 3 andra personer på samma gång så vi är liksom alla nya och har inte lärt oss rutinerna än. De förväntar sig att vi ska veta allt efter bara några gånger. Tydligen så har vi inte gjort ett bra jobb för att chefen har sagt åt oss att vi måste skärpa oss... de kommer tydligen sparka en av oss om en månad eller så när de flyttar lokal, så de kollar vilka som levererar. Typ Hunger Games eller? Kul att veta att man kan bli av med jobbet - jättekul verkligen. Nästan så att man vill sluta direkt. Jag gör mitt bästa, vad mer kan jag göra? De kanske inte ska ta in så många patienter på en gång då. Fan, jag är bitter idag men jag ska inte dricka idag i alla fall.

Nu ska ta en kopp te och läsa min bok. Försöka glömma dagen...

Det lät faktiskt som en bra tanke, en dag i taget. Tack för att du kommer med klok input :)

? var det ”Skål, ta mig fan” så hade han formulerat det där med en dag i taget ganska bra. Och det var att man får dricka. Inga förbud. Men att man väljer att inte göra det med jämna mellanrum (eller varje dag). Då känns det inte lika oöverstigligt. Jag har varit nykter i snart 500 dagar men kan fortfarande inte ta in ”aldrig mer” eller resten av livet. Jag skjuter bara fram mitt drickande. Och jag får ju om jag vill. Ingen som kommer kunna stoppa mig.
Men alla måste testa sina sätt så kör som tänkt. Hoppas du hittat det som funkar för dig!

Nu har jag varit på ACA möte igen. Det är spännande för vi ska starta en steggrupp vid sidan av ordinarie möte. Det ser jag fram mot.
Min vän (jo, vi är fortfarande vänner) och jag har pratat idag med via sms. Lite lustigt att allt han klagat på hos sin fru plötsligt inte var så illa som det låtit... Sen vet jag inte vad han inbillat sig. Att jag vill gifta mig med honom? Jag tog ner honom på jorden lite och sa att jag mest varit ute efter en flirt. Annars tror jag hans uppblåsta ego skulle stiga till skyarna! Men mest av allt är att han bara velat "hjälpa" mig med sin långa erfarenhet! Ursäkta mig? Jag har aldrig efterfrågat hans s k "hjälp". Verkar jag extra hjälpbehövande på något sätt? Jag är ganska orädd som person. Jag har inga problem med att gå till nya ställen, möta nya människor, prata på möten osv. Så hans helgonlika bortförklaring faller liksom platt. Men, vi tjänar inget på att diskutera det, någon utav oss. Jag låter honom slippa förlora ansiktet och bara låter det passera. Han får tro det om han mår bättre utav det. Jag blir bara lite besviken. Jag trodde han var mer utav en man än så. Fegt att inte erkänna att hans stora intresse för mitt välbefinnande var helt kyskt och utan egen vinning. Puh!

Igår kände jag mig osäker på mina känslor när vi springer på varandra nästa gång, förmodlingen på onsdag. Det gör jag inte längre. Jag har inget att skämmas över. Jag går med huvudet högt. Jag har varit ärlig hela tiden. Jag har mer "stake" än vad han verkar ha! Sådana sidor han uppvisat nu är direkt avtändande. Det kan inte vara lätt att i den åldern bli jagad av en massa yngre kvinnor som är ute efter hans kropp och lura den oskyldiga stackarn in i syndens näste! ?