skrev Källarmannen i Smygsuper och skäms

Längesedan jag skrev i min tråd, går lite upp och ner, tänker mycket på alkohol. Har fått några återfall där jag mer eller mindre på autopilot har druckit i källaren, senast igår. Var så urlakad av en hård arbetsdag mentalt, ryggen värkte och jag hade en del runt omkring mej. Var vägen om bolaget för att köpa en flaska fint vin till en som fyller år, men det slank med en flaska Whisky också, kan vara bra att ha hemma övertala alkoholdjävulen mej.
Väl hemma så for korken av och jag tog en klunk. Sen en folköl som blev 2 samt ytterligare 3 klunkar ur flaskan. Så onödigt och dumt. Men idag, fredag har jag lovat att hämta en kompis i natt, så det blir tack och lov inget idag 🙏
Jag kämpar på 💪


skrev vår2022 i hjälp när det blir jobbigt!

@arbetarn Hej och välkommen hit! Vad bra att du lyckats med att vara nykter 1,5 år, trots två återfall och att du ber om hjälp. Det är modigt. Du undra hur du ska kunna finna hjälp att stå emot alkohol i outhärdliga situationer, då det känns som svårast för dig att klara av att vara nykter. Ofta finns det något underliggande som skaver och som man inte tagit itu med som gör att man dricker för att orka stå ut. Ett sätt är att tex prata med en psykolog om det som kan kännas outhärdligt, om vad det är som händer inom dig. Vilka tankar och känslor som uppstår då. Att du får hjälp med att hitta verktyg som du kan använda dig av när tuffa situationer uppstår och när du vill dricka för att tex lindra ångest och oro. Det kan vara svårt att själv tydligt se det som skaver och hitta sätt för att kunna hantera svåra situationer och då är det bra att bolla med en psykolog. Tillsammans kan man då komma fram till vad som skaver och hitta verktyg du kan använda dig av för att kunna hantera situationer utan att ta till alkohol. Det förvärrar bara tillståndet och man löser inga problem, det cementeras bara. Att sätta ord på sina tankar och känslor är hjälpsamt och kan förlösa det som trycker under ytan. Det gör att du kommer att må så mycket bättre och få kontroll över tuffa situationer och ditt liv.

Vad tänker du om det?


skrev arbetarn i hjälp när det blir jobbigt!

slutade dricka för ca 1,5 år sedan, tycker egentligen inte det var svårt att sluta dricka eftersom min fru sedan 17 år ställde ett ultimatum och hon är den som alltid har funnits där och fortfarande finns där för mig. jag har under min nyktra tid hunnit med att få 2 st återfall. dvs att jag varit full pga att jag mått dåligt eller har tyckt att något varit jobbigt. var kan man hitta hjälp för att stärka sig i sådana situationer?
har sökt på nätet men hittar bara hjälp att sluta dricka och det har jag ju reda gjort men skulle vilja ha hjälp att stå emot när det är outhärdligt jobbigt och något extremt händer.
vad finns det för hjälp att få?
var söker man den hjälpen?
är inte van vid att be om hjälp men känner att jag behöver hjälp att ta kontroll över mitt liv och mående.


skrev Amanda L i Fast i en ond cirkel

@EmLo Hej och välkommen hit. det du skriver om kallas kontrollförlust och det är när man inte kan kontrollera mängden alkohol, utan dricker tills det är slut, oftast följer ångest, skam och minneslucka.
Jag har själv druckit så, och hur mycket man än bestämmer sig för att inte dricka för mycket,. så gör man ändå det.
Kanske inte varje gång, men....Läs här i början på olika trådar så ser du att du inte är ensam!
Du har druckit dig till ett beroende och det bästa du kan göra är att hålla upp tre månader, till att börja med.
Då hinner din kropp och framförallt hjärnan återställa sig något så när. Skam och ångest brukar försvinna rätt snabbt, men även suget blir mindre. den grå dimman lättar och du kan känna av normala lyckokickar.
Mycket av ditt dåliga mående beror alltså på alkoholen.
just nu är Alkoholprogrammet pausat, men du kan ringa alkohollinjen eller mejla rådgivarna för mer tips. kolla under stöd.
Läs ofta här så får du också en massa kunskap och tips och stöd.
Lycka till! :)


skrev EmLo i Fast i en ond cirkel

Hej! Jag vet inte riktigt vart jag ska börja, men jag tror jag har problem. Eller jag skapar problem för mig själv iallafall. Jag vill mest skriva av mig, för jag känner mig så ensam. Jag är 26 år och älskar festlivet, det är där alla roliga saker händer och det är där jag skapar många kontakter. Jag har många vänner och bekanta och är väl omtyckt (tror jag). Jag får dock sån brutal bakisångest, får det nästan alltid men det är såklart som vidirgast de gånger jag får minnesluckor. Jag har fått ordentliga snefyllor tre gånger, varav en var förra helgen. Jag minns att allt va bra och jag hade kul men sen är det svart och jag har svaga minnen av att jag blir utkastad från klubben, har svaga minnen av att jag sa emot om något som vakten gjorde fel mot en annan person och därför blev utkastad, men kan inte heller minnas om det var något jag fått för mig. Jag minns att jag har pratat med folk men inte vad jag sagt eller gjort. Jag skäms något fruktansvärt och vill knappt gå utanför dörren för jag är så rädd att få höra något jag gjort. Jag har blivit för full många gånger och är alltid rädd att "denna gången va hemsk nu är mitt rykte förstört". Jag är inte dömande som person men är rädd att många andra är det och ska snacka om mig och att folk ska lämna mig. Tänker varje gång jag dricker att nu får det inte bli för mycket måste sköta mig, många gånger går det bra men många gånger går det dåligt. Känner inte att jag kan prata med mina vänner eller familj för jag är rädd att bli dömd eller att folk ska se på mig med andra ögon. Jag skäms så otroligt. Jag vet att det är självförvållat men vet inte hur jag ska ta mig ur det här utan att helt isolera mig själv. Hjärtat slår en volt när telefonen vibrerar för jag är rädd att någon ska skriva "oj hörde om dig förra helgen". Känner också att jag är för gammal för att bete mig såhär illa på fyllan. Första gången jag blivit utkastad för jag är en trevlig person egentligen. Men har absolut kastat ur mig dumma saker förr. Brukar undvika ren sprit för jag tycker det är obehagligt hur det kan smälla till, men förra helgen blev jag bjuden på en shot och det verkar varit den som slog slint i huvudet på mig. Vet inte vad jag vill komma fram till, men det känns som livet runt mig fallerar varje gång jag blir för full.


skrev Emilia i Slutstation

Hej @@Palm! Det låter som att du hade det väldigt tufft när du skrev här, här om dagen. Hur är det för dig nu? Hur går dina tankar om din situation nu?


skrev Amanda L i 10 fria dagar

@Qwer1 Hur går det? ... Hoppas allt väl? :)


skrev Amanda L i Att bestämma sig

@Liten72 Så fint att det fortsätter att gå bra! Alla strategier som funkar är ju bra, en dag, enn vecka, en månad i taget :) Lycka till framöver!
PS Jag har också börjat springa, vilket var heeelt otänkbart för ett år sedan... :)


skrev Adde i Div åsikter eller...?

Ibland går livet helt på tomgång.
I början av min nykterhet så var jag rädd för sån tid när inget hände för jag var så speedad efter mitt drickande då kroppen ständigt gick på högvarv. Det tog rätt lång tid för mig att varva ner och acceptera att livet ibland saktar ner och att det är ett ypperligt tillfälle att vara mig själv och vårda mitt mående. Det är inte farligt att ha det långtråkigt ibland och det innebär ju också att när det väl händer grejer så är det lättare att ha det skojigt.
Att koppla av och ha det skönt är en konst som jag som speedad alkis var tvungen att lära mig från grunden, inget lätt sak ! Men trägen vinner......det gick bra i många år men de sista åren, med stigande ålder, så har det blivit för mycket av den varan. Jag har helt enkelt blivit lat !!
Jag behöver nånting att se fram emot, som håller mig på tårna och som ger mig positiva vibbar så jag kan må gott. Och som ger mig nya upplevelser och intryck, nytt lärande !! Ny kunskap ger mig alltid ny skjuts framåt och jag trivs som fisken i vattnet.

Jag har inga alkohol/drogberoende i min krets av människor som jag möter ibland men det roliga är att när jag väl möter en så noterar jag ögonaböj att det är en beroendemänniska. Det sitter så djupt i mig och jag förstår nu att det inte kommer att gå ur mig, min radar kommer alltid att vara påslagen. Det är också en ständig påminnelse om var jag kommer ifrån och hur jag en gång fungerade, en spegel av mitt tidigare liv.

Jag har verkligen fått träna på att släppa taget den sista tiden. Jag står i operationskön för 2 olika trasigheter i kroppen samtidigt som jag nästa vecka åker bort ett tag. Och självklart fick jag en återbudstid till en av operationerna dagen innan jag åker :O Nej, det blev inget ! Jag bara måste få åka iväg ett tag !! Jag har inte varit iväg på en längre resa sen december förra året ! Javisst !! Jag ÄR en bortskämd pensionär men jag är så värd det !! En av operationerna är inte livshotande och den andre vet de inget om än. Men som pensionär ligger man sist i kön per automatik....

Men det är ju en sanslös tur att jag inte krökar för då hade läkarna fått problem med att skära i mig :O Ta hand om er och som vanligt : Ta inte det första glaset !!


skrev Liten72 i Att bestämma sig

@PA hej och vad glad jag blev för att du tittar in i min tråd och frågar hur det går! Allt rullar på väldigt bra, jag har även orkat ta tag i kost och hälsa med ny motivation. Till och med börjat springa lite igen! Jag tycker att tröttheten har gett med sig en del, och jag känner lite ny energi äntligen! Små steg framåt. Att inte dricka alkohol på helgen (som var då jag framförallt drack alkohol tidigare) har blivit en vana och det blir lättare för varje vecka att skippa. Men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte har känt någon fredag efter jobbet att jag gärna skulle ta ett glas vin till middagen. Men icke! Jag är fast besluten att fortsätta på min resa och det är nu snart 2 månader sedan jag bestämde mig. Vill inte tänka längre än 3 månader just nu, jag tar en vecka i taget fram tills dess. Så skönt att inte just nu tänka längre än så. Men en sak vet jag och det är att jag inte vill hamna där jag var, det finns inte på kartan. Ha det fint och tack för att du bryr dig, det värmer och stöttar verkligen!


skrev PA i Att bestämma sig

@Liten72 hoppas det gått bra för dig och att du fortfarande trivs med ditt val? Vore kul att fortsätta läsa om din resa 😊


skrev PA i Ångest deluxe - det måste ta slut!

@asterisco hej!

Jag känner igen mig i det du skriver! Väldigt liknande situation här borta.

Hur känner du såhär två dagar senare? Som jag förstod det hade du otrolig bakisångest, hur går tankarna idag?

Jag skulle absolut föreslå att göra dig av med all alkohol hemma och kanske faktiskt tacka nej till fest innan du kommit underfund med hur du faktiskt vill ta nästa steg framåt.

Lycka till! Jag börjar min resa nu mot att dricka mindre eller inte alls - vi kan väl hjälpa varandra :)

//PA


skrev PA i Vill inte dricka mer

@Kennie Hej!
Tack för ditt svar, som jag såg väldigt sent.

Enklast hade ju varit om alla slutade dricka alkohol! Intalar mig att jag inte hade haft ett problem då. Att det är det sociala som gör det svårast. Men antagligen så är det inte sant.

Ska verkligen som du säger, byta ut vätskan i glaset. Och framförallt försöka att inte göra en för stor grej av det, för blir det en grej så tänker jag för mycket och då klarar jag det inte.

Väldigt viktigt för mig att inte ha någon alkohol hemma heller, då är det helt kört.

Hur tänkte du och gick tillväga de dagar det var som svårast?

Tack igen /PA


skrev Wind i En sorts sorg som inte längre är en sorg

Alkohol är en "vän" som vi alla har en känsla till. Den är vår bästa och sämsta vän när tillfället kommer och vi umgås med den. Sorg att inte umgås med den uppstår när vi inte längre kan träffas...
Så går mina tankar kring alkoholen.

Den finns alltid dör, men den förstör också väldigt mycket.
De som inte är beroende av alkohol har inga känslomässiga band till den annat än fest


skrev Amanda L i Går verkligen inte åt rätt håll

@Vanor Vad menar du med funktionell alkoholism?
Och har du försökt få hjälp? Vårdcentralen kan vara en möjlighet eller jobbet… Ring till alkohollinjen så kanske de har fler förslag. Numret finns under fliken Stöd. Du kan vara anonym…
Du behöver hjälp att sluta dricka.
Gör ett försök innan du verkligen skadar dig för mycket.❤️


skrev Amanda L i 10 fria dagar

@Qwer1 Bravo! Hoppas du kan vila ut - och kanske göra något kul?😀


skrev nagonperson i Går verkligen inte åt rätt håll

@Vanor Det är sjukt svårt att ändra. Jag misslyckas gång på gång, och skäms och skäms. Men någon gång hoppas jag att jag skall lyckas.


skrev Qwer1 i 10 fria dagar

@Amanda L jobbigt!

Nu kör jag en vit månad (oktober)


skrev vår2022 i Hur avidentifierar jag mig från Partytjejen?

@asterisco Hej! Jag har också varit en partypingla som dragit igång fester och med klackarna i taket. Det har också sedan varit massor av ångest dagen efter då jag inte riktigt minns allt från kvällen. Jag tänkte att livet skulle suga utan att kunna dricka och komma i partymode, men till slut orkade jag inte med ångesten samt att drickandet eskalerade till att dricka varje dag. Jag tror att det måste finnas ett värde i det man gör och för mig blev det mer värt att sluta dricka än att fortsätta, med de effekterna det gav mig. Till min förvåning så kan jag känna partymode som nykter, men lite annorlunda än som drucken. Jag kan dras med av musik jag gillar och som förhöjer känslor, dansa och skratta. Den jag inte längre orkar med är att festa med fulla människor och går innan fyllan kommer. Det är också så oerhört mycket mer värt att vakna nykter, pigg och fräsch utan ångest. Sedan har jag också upptäckt som nykter är att andra faktiskt inte dricker så mycket, jag drack bra mycket mer än andra och snabbare. Jag har varit nykter i snart 2 år och ju längre tiden gått som nykter desto mer tacksam för att jag slipper vara partypinglan mer. Idag känns den ”rollen” som en annan värld och jag kan se dessa partypinglor på fester och tänka, fan var jag också så där dryg! Som nykter känner jag ett tryggt lugn, med balans och med bra självkänsla, jämfört med när jag var partypingla. Det beror på att jag fått kontakt med mig själv där i djupet, hanterat det som skaver och kommit fram till vem jag är och vill vara. Det kunde jag endast göra genom att vara nykter, sann och ärlig mot mig själv.

Ge nykterheten tid och dig själv möjligheten att undersöka och komma underfund med vem du är, vem den lilla duktiga flickan är och hitta dig själv där du mår bra❤️


skrev asterisco i Hur avidentifierar jag mig från Partytjejen?

@Kennie Tack för ditt svar. Känns så ensamt i trådarna ibland. Är nyfiken på att höra mer. Allt det du skriver låter såklart klokt men för mig har alkoholen varit en flykt också från verkligheten. Och ja jag vet att det är grundorsakerna jag behöver ta tag i först. Men jag gillar känslan av att bara tappa fotfästet en stund… men ångrar det lika snabbt dagen efter.

Utmaningen tycker jag är att umgås med andra fulla människor. Tycker det är extremt jobbigt att lyssna och prata med någon genuint när de inte är genuina själva när de druckit.

Jag har haft en del uppehåll i mitt liv, 2 graviditeter + 1 år amning x 2 & sen 6 månader av intensiv träning innan barnen. Så jag kan om jag vill, men just nu har jag fallit tillbaka till festliga jag för att det är sp skönt att lämna småbarnslivet hemma & gå ut & vara mig själv & få ”freaka ur” …

Men det går ju kanske i framtiden att bara ta Max 3 enheter. Men det får jag se då. Nu är det 3 månader nyktert. Det känns… tufft. Men jag måste stanna upp för jag ör inte i balans och då blir inget bra. Tydligen.


skrev Amanda L i 10 fria dagar

@Qwer1 När jag slutat dricka var jag enormt trött i början. Jag tror alkoholen tar mycket kraft, men man märker det inte eftersom en vant sig med tiden...


skrev Hallihallå i Att kunna se framåt

Tack för era synpunkter och erfarenheter! Jag har själv haft årslånga uppehåll, och inte känt sug eller att det varit jobbigt. När det blivit för mycket alkohol och konsekvenser som resultat, har jag självmedicinerat för att livet varit för stressigt mm. Alkohol fungerar ju till en början som problemlindrare, men blir ju i sig huvudproblemet när det blir för mycket.....Nu har jag återigen varit helnykter i över ett år och inte saknat alkoholen, men börjar känna/tänka att det skulle vara så gott och trevligt att kunna umgås normalt med alkohol igen (vilket jag kunnat merparten av vuxenlivet) men är också lite rädd.....läste att Tommy Körberg numera aldrig dricker alkohol hemma längre, och det är ju ett bra förhållningssätt, som dock endast fungerar om man bor i innerstan (som jag gjorde tidigare) och jag bor numera på landet. .....förstår att det kräver järnhård disciplin för att hålla sig till sina "regler" för att lyckas dricka igen, utan att falla tillbaka till nåt konsekvensträsk igen, vilket jag absolut inte vill! Mycket att tänka på, får se hur jag gör........


skrev Kennie i Hur avidentifierar jag mig från Partytjejen?

Hej,
Jag känner igen mig i det där med identiteten. Jag trodde jag skulle uppfattas som tråkigare, både av andra och mig själv. Men när jag insåg att jag behövde lägga ned drickandet för sin egen skull så blev det också tydligt att jag inte kan offra min hälsa för vad en del vänner eventuellt kan tycka. Och en vän ska väl vilja att jag mår bra...Nu upplever jag att jag har hittat andra egenskaper hos mig själv som är minst lika bra. Istället för att vara den som flamsar mest på festen är jag numera en som lyssnar bättre och är genuint intresserad av samtal. Att dansa är minst lika kul, mat är lika gott och jag har en sannare livsglädje. Inte lika explosiv, men ärligare. Det tog mig ett par år med toppar och dalar från det att jag slutade dricka tills jag landade i att verkligen gilla mitt nyktra liv. Men det är så värt det. Jag tänker också att det är naturligt att förändras. De flesta människor beter sig annorlunda när de blir äldre. Att stanna kvar i hur man festade i 20-års åldern är nog bara vi med riskkonsumtion som ser som ett alternativ. Så våga utforska hur du vill leva och hitta balans utan alkohol, det går!