Senaste kommentarerna i forumet

Just nu har det gått ner... Det är inte kul. Det är för jävligt och åt helvete. Men det går också upp igen för så ser vår verklighet ut. Vill du berätta varför du mår så dåligt just nu? Vi är många som lyssnar och bryr oss. ?

Är också övertygad om att dina barn skulle ge dig jordens alla medaljer idag. De är stolta över dig.
Det ska du också vara.
Tror även massa medlemmar på detta forum är med på dela ut en medalj till dig just idag.
Bestäm dig för att just på din månadsdag ska du vara nykter.

Imorgon...
Who knows.... men det är en annan dag.

Jorden går inte under av smutsigt hår, översvämning i källaren (fattar dock att det inte är kul)
eller för att du inte, just idag, orkar åka in till stan.
Det viktigaste först.

Du imponerar.

Huvudet dunkar
I takt med tiden
Bara några till klunkar
Letar efter den inre friden
Magen skriker
Om allt jag vill och behöver
Jag undviker
Tårarna bränner
Bakom trötta, slitna ögonlock
Jag erkänner
Livet försvinner.

Jag orkar inte mer.

❤️?❤️

Du får en medalj av mig.
Inte en medalj från AA utan en ifrån mitt hjärta.

Sådär ja..
Jag klarade 16 dagar utan alkohol, utan problem.
Detta främst pga smärtstillande mediciner som jag inte vågade blanda.
Men 16 dagar!
Har inte känt mig så stark som jag kände mig just då.
Tur i oturen just efter dessa dagar blev jag inkallad för provtagning gällande mitt körkort. Nollade både peth och cdt.
Jag trodde aldrig att proverna skulle ge bra resultat med tanke på hur jag drack innan mina nyktra dagar.
Jag kan ha manipulerat proverna en del också omedvetet och medvetet.
Höga järnvärden sänker de andra värdena.
Men jag är nöjd, att mina problem med alkohol inte går ut över körkort, jobb, inkomst.
Mindre nöjd över att jag aldrig tar situationer som dessa på allvar.
Det borde ju ha varit en väckarklocka.
Men nej, istället dricker jag ändå.
Trots stoltheten jag kände över mina nyktra dagar samt ångesten och rädslan över provresultaten.
För att inte tala om min extrema dödsångest inför operationen som sedan gav mig alla smärtstillande.
Hur långt ska det behöva gå innan man tar detta seriöst?

Vem bryr sig om den där fåniga medaljen ändå?

Funderar på att strunta i mötet och stanna hemma. Jag har inte orkat duscha och håret ser för jävligt ut. Är verkligen allmänt "låg" idag. Nyss upptäckte jag översvämning i tvättstugan. Min man klarar ju ingenting så det blir väl till att ringa någon rörjour. JAG kommer få ringa eftersom min man inte klarar av mer än att hälla upp ett stort glas vin till brädden åt sig själv när kan kommer hem från jobbet. Jag tror inte jag varit närmare ett återfall på hela månaden än nu...

Vad ville du skriva, vännen ?

Styrkekramar ?

Nurture

Tack Strulan!
Idag mår jag föresten helt normalt igen, det va skumt igår. Kände mig trött, bakis och svettades av typ ingenting.

?❤️?❤️??

Då har man klarat tre veckor, så underbart!
Nästa stopp är en månad.
Idag ska jag i alla fall va nykter, det är helt säkert!
Ha en underbar dag, vart ni än bor i detta land. Eller kanske någon till och med bor utanför landet ? Vem vet ?

Jag har litet samma känsla. Men känslor kommer och går, medan resan består. När vi kommit över vårt antiklimax kommer vi vara så tacksamma att vi inte gav upp idag. Kram

Vad är det för fel på mig? Har sett fram mot den här dagen men istället för att känna mig glad känner jag mig håglös och nere. Trött. Negativa tankar om meningen med livet. Nu har jag uppnått en månads nykterhet - och sen då? Jag förstår mig inte på mig själv. ?

Men vad ÄR ens en destillations-mojäng-mollijox...? Nä, du behöver inte förklara. Min arma hjärna kommer stöta bort detta komplicerade... Men jag reviderar min uppfattning om dig Berra. Du är inte bara en ”riktig vuxen”, utan självaste Mc Gyver! Man ba’ ”Buhu buhu jag totalkvaddade bilen. Det är bara sätet och en ratt kvar!” Berra ba’ ”Lugna ner dig fan. Hämta tre kottar, fyra gem och en gammal rostig ugnsplåt bara, så fixar jag det.”

Just nu är jag egentligen på tok för trög för att ge mig in i denna diskussion... men jag skramlar ihop de sömndruckna hjärncellerna och gör ett försök ändå, för ni är något så viktigt på spåren här... Som Strulan skriver, så tror jag att det ofta är vi, patienterna, som i desperation driver på. Vi behöver något NU pronto, helst igår, som tar udden av själens vånda. Svaret är piller. Och det är helt sant. Vi behöver akut intervention, något som snabbt får näsan ovanför vattenytan, så vi kan andas igen. Sedan är det väl meningen att vi ska använda den andningspausen klokt. Samla kraft och mod att hitta det som skaver och vidta de mått som krävs för att må bra på naturlig väg i framtiden. Men pillrens verkan är bedräglig. Man mår bättre och känner inget tvingande behov av förändra just någonting. Tills man upplevs ”botad”, slutar med piller. Och utan sin kemikaliesköld skavs man snart sönder och samman av livet igen. Så var det iaf för mig... Jag trodde att jag hade lärt mig att flyta ovanpå, hålla distansen, hantera överkrav och en skandalös arbetsmiljö med jämnmod. Men det var ett kemikalieinducerat lugn i själen, som snart var ett minne blott när pillerkuren var avslutad. Då kan man förvisso be om en ny pillerkur. Det får man förmodligen utskrivet utan vidare bekymmer. Eller så får man äntligen lov att ta i det där som skaver och vidta de mått som krävs för att må bra på sikt... Det kan handla om att jobba med sin egen självkänsla, som Adde skriver. Eller så kan det handla om att göra sig av med toxiska relationer (har läst flera exempel här på forumet). Eller så kan det handla om att lämna en ohälsosam arbetsplats. Eller så kan det handla om att släppa kontrollen över omständigheter man inte kan kontrollera. Och tusen andra saker. What ever, liksom. Skav finns det lika många som det finns människor som skavs sönder...

svackor i livet är helt normalt men för mig som alkis är det ett litet varningstecken. Framförallt om jag gottar mig i "tyckasyndom"syndromet....inte bra. Det är helt ok om jag får ett sånt litet anfall och tycker synd om mig själv ett tag men jag får inte stanna i känslan för länge.

Likaså följer tappet av självkänslan med ner i "tyckasyndom'et" och det är för mig jobbigare. Under min aktiva tid var mitt självförtroende skyhögt men min självkänsla var mikroskopisk. Det var en rätt arbetsam tid med att börja tyck om mig själv och känna på riktigt att jag verkligen duger precis som jag är. Jag fick ju rådet att varje morgon stå naken (huuaa!!) framför spegeln och säga åt mig själv "Du duger precis som du är och är värd att älskas för din egen skull". Satan vad fånigt det kändes i början !!

Men det hjälpte !!

Jag har nu lärt mig att jag måste fylla på mitt må-bra-konto så jag inte tömmer min självkänsla och blir en förvirrad gammal alkis som inte vet vem jag är. Hur det än är runt mig så är jag ju den viktigaste personen i mitt liv, jag ska ju leva resten av mitt liv med mig själv, och jag måste ju tycka om den personen. Har jag den kärleken till mig själv så har jag också verktyg att hantera min alkoholism som ju defacto är rent skadlig för mig och den man älskar vill man ju inte skada.

Så ta hand om er och inse att ni är så viktiga för er egen skull.
Ge dig själv en klapp på axeln och säg att du är duktig !

Jag kan inte ta bort båda sakerna samtidigt. Pratade med min kurator och hon sa detsamma. Tanken var god men alla som säger så har rätt. Jag tror allt kommer att ge sig efter ett tag då, eller hoppas att det ger sig såklart. Igår körde jag ett riktigt svettigt träningspass, så skönt! Jag ska iaf kämpa kämpa. Ha en fin dag Kraaam

timmar, minuter och sekunder är viktigt när man firar något och framförallt en vit månad! Grattis till er!

...kändes som man var med er hela helgen men ni mötte ju ingen :-)

Skön läsning som vanligt??
Måsar som skriker efter öl har jag då aldrig hört...?

Kramar
???

Har haft 9 månaders nykterhet då jag vet jag haft problem. Trodde jag kunde ta några öl nu men blev full i flera dagar istället. Alltid velat maxa allt, behov av en medicinsk utredning?

Min erfarenhet är att när drickandet gått så långt att man gömmer undan och dricker i smyg så har man såpass stora problem att du inte kan lita på något han säger. Det är inte ens han som pratar! Hans hjärna är kidnappad! Men han måste själv vilja söka hjälp och tillfriskna. Det finns inget du kan göra för honom. Du kan bara berätta för honom var dina gränser går. Jag önskar innerligt jag hade satt gränser gällande min man när barnen gjorde mig uppmärksam på att "pappa dricker nånting under trappan". Istället försökte jag hjälpa/hota/tvinga honom med alla medel. Det ledde till att jag blev mer och mer förtvivlad och maktlös medan han fortsatte dricka. Jag önskar jag kunde ge dig ett mer hoppfullt svar.

Låter lite som mig. Också välfungerande på utsidan. Sen tog alkoholdjävulen sakta starkare grepp om min hjärna, också efter många vita perioder och mål. Lite för att bevisa att jag inte hade problem. Men smygsupandet är ju ett rätt starkt tecken på problem, likaså humöret och bortförklaringar (humöret även vid perioder i nykterhet när hjärnan inte får sitt gift). Det som är så svårt att förklara är hur hjärnan fullkomligt blir kidnappad av den här skiten. Som föregående talare är inne på är det inget du kan lösa om han inte själv vill det.
Du kanske skulle kunna tipsa honom om en bok som heter ”skål ta mig fan”? Den är skriven av problemdrickare för problemdriclare. Finns mkt igenkänning för oss som har problem och den boken fick mig att inse att jag behövde hjälp att ta mig ur. Lättsamt skriven om ett allvarligt problem.
Angående dricka kontrollerat så är vi ju alla olika och har blivit olika ”mycket” beroende. Finns dom som klarar det men har man blivit beroende är det ytterst få som grejar det enligt min erfarenhet och det mesta som skrivs om ämnet.

Hoppas er (hans) situation ordnar upp sig.

Vi får dela upp allt det där. Egentligen skulle du väl skrivit i anhörig-delen istället men skit samma!

Sen måste vi komma fram till vad normalt drickande är. Om alla super sig fulla alltid så är ju normalt drickande just det - att supa sig full. Så vilka ska vara med och ingå i gruppen för "normalt drickande"? Allt är normalt i den här kategorin, från nykteristen till den grava alkisen. Så vad som är normalt eller inte är helt ovidkommande enligt mig och det borde även ni tycka i er relation.

Samtidigt är det viktigt att han bestämmer över sin alkoholkonsumtion, att han t ex vill dricka vid utlandsresor etc. Att det där sen riskerar en massa andra fyllor också är en annan sak. Han ska i alla fall inte sluta dricka för att du eller någon annan tycker det. Då kommer det definitivt inte slutas drickas!

Han kanske inte tycker att han har ett problem, då det kanske inte påverkar honom negativt i någon mån?

Vissa håller sig nyktra för att bevisa för sig själva och omgivningen att de inte är "beroende" av alkohol men dagen då mållinjen är nådd så är det fritt fram igen för att man har bevisat. Andra håller sig nyktra en period för att se hur man förändras i kropp och själ.

Naltraxon eller vad den heter ska väl vara en av de bättre men ska först börja användas när man varit nykter en längre tid. Den minskar suget i att vilja dricka sig berusad. Så det blir mer som att dricka något alkoholfritt. Man vill inte ha mer och mer och mer. Den funkar dock inte på alla men över 90% om jag minns rätt. Samtidigt ifall man dricker för att nå det där ruset så vill man väl antagligen inte ta den där medicinen. Själv kan jag idag dricka bättre än tidigare men det betyder inte att allt går åt helvete förr eller senare ändå. Jag tar dock ingen medicin. Höll upp 20 månader dock. Haft några "fyllekvällar" dock men inte alls som förr. Enda problemet för mig är väl att jag snart druckit varje dag i fyra veckor i rad. Inte för att jag egentligen behöver men för att inte vara rädd att det kanske inte går att somna etc.

Du ska fokusera på dig. Du kan inte anklaga honom för att dricka för mycket. Dock kan du säga att du inte mår bra i den situationen och att du kommer agera utefter det. Men det är hans fria val att dricka eller inte. Det är en lurig jävel den där alkoholen! Bästa medicinen men också den värsta!

Sätter du gränser eller anklagar honom så kommer inget bli bättre, det kan jag lova här och nu! Men är han genuin i sin vilja så bör du ju så klart finnas där som bästa stödet. Tro dock inte att det är minimal chans för misslyckande!